Idag fortsätter bildredigerandet, har på allvar 1000-tals bilder att gå igenom..
För att inte mitt huvud ska sprängas och för att jag ska få tid till annat som är viktigt här i livet så måste jag göra en planering med exakta klockslag.
10:00 - Nu börjar redigeringen.
12:30 - Lunch och gå till hästarna för att se hur de mår i värmen bland flugorna, eventuellt får de gå in ett par timmar.
15:00 - Se efter hästarna igen och ta ut dem om de gick in tidigare. Gå på promenad med Kringlan
18:00 - Middag. Bort till stallet och rida Pippi och FB.
22:00 (Eller när jag är klar i stallet) - fortsätta redigera.
Woho.

Helt slut efter gårdagen.
Först efter att ha suttit ner en stund vid middagen talade mina ben om för mig att de inte orkade med något mer den dagen. "Det skulle ni sagt tidigare!" skällde jag och tvingade dem att trampa bort till stallet och sedan hålla ihop ett stycke häst i form i galopp.
Det blev ett kort pass i nästan bara galopp. Orsaken till detta var att det var helt sjukt mycket flugor ute och det gick helt enkelt inte om vi inte rörde oss i ett snabbare tempo. I skritten blev stackars Pippi helt stressad av alla flygfän.
Efter detta checkade benen in för dagen och det var med nöd och näppe de bar mig hem och upp för trappan till sängen. Någon bildredigering blev det inte under natten "Fuck it" tänkte jag och sköt upp det till ikväll istället. Nu måste jag se till att få det klart innan imorgon för då ska det ju fotograferas igen.

Snart sticker jag till jobbet. 10-19 är det som gäller idag och jag ser då inte fram emot det. Möjligen stöter jag på Tobbe Trollkarl, då kanske det känns mödan värd ändå.

Från igår:

Har en massa bilder på fina hästar och en ännu finare solbränna efter den här dagen. Jag känner mig som en grillad kyckling. Nu väntar käk, ridning och därefter en natt av bildredigering.
På något vis ska jag orka en dag på jobbet imorgon också. Det svåra är inte att det skulle vara utmattande eller så, det är att hålla sig vaken när inte en jävel badar som jag kan vakta.

Imorgon ska jag och min kamera ta oss bort till ponnytravet för att fotografera hopptävling. Som ni kanske hört så är det nära till allt i Skåne och vi kan därför ta oss dit på den fina bruna cykeln.
Tävlingen är för storhästar och höjden är från 80 cm till 110. Sedan är det dags igen på söndag, då för ponnyer från Lätt D till Msv B (varför tog de bort de namnen och ersatte det med höjderna istället även på ponny? Onödigaste någonsin).

Packlista för en sådan dag är följande:
Matsäck - typ mackor och risifrutti, sånt som går snabbt att äta när de höjer till nästa klass. Och vatten! (och godis!!!)
Varm tröja och regnjacka - det ska dock bli 24 grader och sol imorgon.. Men det är bäst att ta med jackan om inte annat för att hålla regnet borta.
Bekväma skor - Touché att jag inte har några sådana just nu
Kameran - Det blir så löjligt mycket lättare att fotografera då.
Extra batteri - Note to self, det ska inte vara urladdat.
Extra minneskort
Kontanter- om jag hade haft några

Jag städade i stallet förra veckan för att kunna skura väggar och hittade en del roliga grejer. Här står liksom tiden stilla (på ett trevligt vis). Placerar man något här så blir det kvar tills den dagen jorden går under.

Igår när jag tog in FB i stallet lunkade han vänligt på bakom mig och ställde upp sig snällt i boxen. Inga bekymmer. Vad de två puckona där ute upplevde var dock väldiga bekymmer.
Istället för att passa på att njuta av lite FF blev de två ynglingarna alldeles förtvivlade över att deras beskyddare lämnade dem och de rusade runt och skriade efter honom. Han svarade med ett mycket gubbigt gnägg och vände på sin höjd på huvudet för att se dem genom stallfönstret. Han var inte det minsta orolig medan de andra var i totalt hjälplöst tillstånd utan någon idé om vad de skulle ta sig till utan honom.
Som tur var blev de lugna när vi kom ut och vi höll oss för småttingarnas skull på fältet intill hagen.
FB är snällheten personifierad och det var trevligt att lära känna honom bättre. Han gick fasligt högt med huvudet så man kan nästan tro att han hade ont i ryggen. Jag hoppas verkligen inte det men ska hålla koll på det. Om så är fallet får vi väl helt enkelt ta promenader i skogen istället för att fylla ut den knotiga kroppen med muskler (och fett!).

Idag ska jag rida två hästar, det ska bli kul (hoppas jag)! Har lyxen att börja kl 11 idag och hinner därför med Pikachu nu på morgonen. Ett dressyrpass få det bli med lite fokus på tempoväxlingar i galopp.

Har kommit på en övning som jag är skitnöjd med.
Galopp i valfritt varv, läng och korta steget om vart annat. Bryt av till trav nära några cavalettibommar och se till att komma över dem i balanserad trav. Fatta galopp igen kort efter dem och upprepa. På så vis går det inte an med någon slängtrav i ett enda ynka steg och vi övar på att ha en bra balanserad trav och galopp och framförallt att det kan hända saker tätt in på varandra så kommunikationen måste sitta bra. Så det ska vi göra nu på morgonen.

Ikväll, efter jobbet får jag äran att bestiga FB. Han var ju skadad förra året och ska sättas igång nu men ägaren har lite svårt att hinna med mellan jobb, flytt, barn och andra hästar. Så jag får helt enkelt hjälpa till och det är jag inte annat än glad över.
Det ska bli roligt att rida en annan stor häst, det händer ju inte så ofta och Pippi är ju faktiskt inte så stor.

Härom kvällen tog jag och Pikachu oss en en promenad runt granngårdarna. Det var dagen efter vår galopp upp för branta backar i skogen så min tanke var att vi skulle promenera ut lite träningsvärk ur kroppen.
Vår promenad gick mot en gård en liten bit bort där de har massa ponnyer i olika färg och storlek. Ponnyer är ju något vi har sett förr så inte oroade jag mig för det, men då visste jag inte vilka fasansfulla varelser som kunde lura i det höga gräset. Det var dock inte bara dessa små liv som satte skräck i min arma springare, redan när vi närmade oss gården och hon kunde se några russ i acceptabel storlek så stelnade hon till. Alla ben ut åt varsitt håll, huvudet högt och både ögon och näsborrar uppspärrade till bristningsgränsen. Med lite övertalning kunde vi röra oss framåt, en meter i taget.
Just när vi var i jämnhöjd med ponnyerna på vår vänstra sida och Pippi höll sig så långt till höger som möjligt, dök där upp ett svart hårigt ansikte på den sidan. Hon kastade sig förskräckt bakåt och mötte blicken på den lilla shetlandsponnyn. Det tog någon minut men när hon börjat uppskatta ponnyns storlek och där med eventuella styrka om den skulle slå till så började hon andas någorlunda normalt igen.
Men då prasslade det till i gräset och två okända varelser kunde anas smyga mot oss långsamt. Med ens blev min pålle på helspänn igen och hon höll på att sätta hjärtat i halsen när de plötsligt, som på nedräkning, hoppade upp ur gräset och visade sina fasansfulla små framtänder under skrianden som kunde sätta vem som helst i skräck.
Pippi använde sin fulla styrka och slängde sig bakåt med mig efter som en vante på snöre genom en barnoverall. Hon ville inget hellre än att fly till världens ände men jag lyckades på något mirakulöst vis få kontakt med henne och vi tog oss därifrån i trav på sidled.
Ja för vem vågar vända ryggen åt något så skräckinjagande som shetlandsföl?

Jag var ju alltså på en vandring i Fyledalen förra veckan för att se om jag kunde hitta någon bra ridväg för långritt. Det gjorde jag absolut! En jättefin runda som nog totalt kommer att ta mellan 1,5 och 2 timmar att rida (kanske inte långritt då men) och med en rastplats på mitten. Jämna mjuka vägar i skuggan av bokträd, perfekt för galopp.

Solen skiner och jag är ledig, vilken fin kombo! Strax ska jag cykla bort till stallet och städa ur "sadelkammaren" för att påbörja jobbet att faktiskt göra det till en sadelkammare utan citationstecken. Skrubb, målning och skruvning är vad jag hoppas hinna göra idag.

Längtar efter att få rida på min nyupptäckta väg i Fyledalen men det blir nog inte idag. Det bästa vore om jag kunde sätta upp något hinder men det är inte alls säkert att jag hinner eller kan det, men det hade varit bra alltså..

Nu ska jag köra till Flyinge för att se på SM i Fälttävlan. Tar kameran med mig. Kan hända att det regnar utav helsike och då tänker jag helt bittert vända och köra hem igen.
Den här låten beskriver min lilla biltur:

Efter en trevlig fest i en studentkorridor i Lund och även efter ett nattligt besök av Mc Donald's i Ystad for vi genom det skånska landskapet som låg under dimma medan det ljusnade mer och mer.
Så fort jag blev avsläppt här hemma smög jag in, drog på mig en varm tröja och tog kameran i handen för att möta den nya dagen borta hos hästarna. Väl där blev det en lång mysstund med Pikachu som blötte ner mitt ansikte totalt med sin daggvåta mule.
Vi gick om kring i det höga gräset och tittade på fåren hos grannen. Några av dem hade rymt men det gör de varje dag och jag tror inte att de är medvetna om det själva.

Bilderna är makalöst gryniga men vad gör väl det, jag hade inte mindre trevligt för den sakens skull.

Nu ska jag slumra in för den här dagen. En sjuhelsikes fin dag har det varit med morgonmys i dimman, långpromenad i Fyledalen, supergod middag, galopp i skogen och chokladkaka med vispgrädde och jordgubbar.
Jag är förälskad upp över öronen i livet och saker och ting kunde inte vara mycket bättre.

Nu ska jag ta mitt pick och pack och styra min bruna cykel mot Fyledalens bokträd och kor. En bra ridväg ska märkas ut med hjälp av något ännu obestämt.
I övrigt blir det en trevlig dag för er del, själv har jag ju redan upplevt vad som ska förtäljas i eftermiddag. Livräddning och en riktigt mysig morgon efter en riktigt sen hemkomst från Lund.
Ha en bra dag tills vidare!

Idag har jag gett hjärt-lungräddning till en igelkott och hållt i ett parasoll när blixten slog ner i det. Jag lever farligt och spännande! Men det hinner jag inte berätta mer om nu, det får bli imorgon.
ADIOS!

Jag jobbar ganska mycket nu i sommar och de dagar jag har tagit ledigt så är det för att jag har annat inbokat. När jag nu försöker klämma in en dressyrtävling åt mig och Pippi så ser det mörkt ut.
Det finns en den 17:e juli men då jobbar jag egentligen. Förmodligen går det passet att byta bort men frågan är om vi hinner komma i form tills dess (äh vad fan skärp dig Ellen det är ju hela tre veckor kvar tills dess). Annars får det bli i augusti och så länge vill vi ju inte vänta!
Jag är dålig på att planera tävlingar i god tid, jag är ju inte direkt "satsande tävlingsyttare" som varenda kotte med en häst och en blogg tycks vara. Inget fel i det men jag tycker ju inte om att tävla. Och ändå gnäller jag över att vi inte kommer ut, så sinnesförvirrat.

Imorgon är jag ledig och det är så mycket jag vill göra! Sätta upp hinder (vilket innebär att såga ner granar, ta bort kvistarna och helst måla lite), reka efter ridvägar i Fyledalen, röja på ridstigarna i skogen, tvätta väggarna i stallet och måla fönster i huset. Jag kommer med all säkerhet behöva välja bort några saker.
Jag skulle kunna börja röja i skogen, ta och måla fönster sen när jag är lite trött i kroppen, rida pållen efter det och på eftermiddagen gå en lång promenad i Fyledalen och märka ut en ridväg på något sätt. Hela stället är ett virrvarr av skogsvägar.

Nu är jag och Pippi nyduschade och luktar som en blomsteräng.
Duschen var egentligen ämnad att Pippi själv men jag fick äran att delta en gnutta. Pippi njöt (faktiskt) och jag klafsade i vattnet på stallgången. Eller är det en stallgång.. Det är liksom ingen gång utan bara en yta framför boxarna. Hursom, där skvätte vi hej vilt och oroade oss inte det minsta över om det är en stallgång eller ej.
När skorna ändå var blöta fick dem sig en ordentlig rengöring. Nu blir mamma glad! Eller inte, eftersom jag hade dem på när vi duschade..

Snart ska jag krypa till kojs, men innan det blir det te och nybakat bröd. Här passar visst min nya catchphrase in: "Livet kunde varit värre"

Härom kvällen traskade jag bort till familjen Brun och myste i solnedgången med dem. Efter en liten stund tröttnade Fröken Brun på mig och unge Herr Brun blev allt för närgången. Gamle Herr Brun däremot behöll sin charm genom att blinka vänligt mot mig på lagom avstånd.
Jag tog mitt pick och pack och lämnade den fyrfota trion för kvällen och tog mig fram genom det höga gräset, ner mot bäcken, över den och så ut på den bland blåklint och björkar.

Så står det på morfars keps som han har när han kommer cyklande på sin blå, treväxlade cykel. Men det kan också vara beskrivningen av min och Pippis tur i skogen som vi hade nyss.
Herrejävlar vad det gick undan. Hon kan vara seg och motvillig att få ut på håll från stallet men inte ikväll inte. Räcerfart från stallplanen, mellan granarna och hem igen. Hennes entusiasm fick mig att skratta och joggarna i motionsspåren sneglade skeptiskt vilket bara retade skrattet till högre volym.
Men trots, eller kanske på grund av denna hastighet var jag sånär som på att åka av helt plötsligt. Pippiluren fick syn på ett träd som hon tyckte såg synnerligen livsfarligt ut och gjorde en tvärnit med mig på halsen. Hon ville allra helst vända och springa för sitt liv men efter lite övertalning och granskning av det där trädet (som till hennes försvar var nedsågat på ett märkligt vis) så kunde vi fortsätta förbi, i galopp.