En grå dag.

04.30 ringde väckarklockan, jag skulle ut och fotografera i morgonljuset.
Men något vidare ljus var det knappast, gråmulet och regnigt. Inte på det dimmiga viset utan helt enkelt bara trist och grått. Så jag somnade om igen och steg inte upp förrän kvart över nio.
 
Snart ska jag med morfar in till Tomelilla och titta efter lite fina smycken till på lördag, då ska jag ut och svänga med mina 15cm klackar. Smycken ska jag leta efter på Bo Ohlssons, ett lågprisvaruhus, inga onödiga slantar ska spenderas här inte.
   Nu kommer åskan så jag får helt enkelt ta och stänga av datorn och dra ut kontakterna.
Ha en bra dag, mer uppdatering kommer senare om inte åskan är allt för ihärdig!
 

Godkväll

Ibland är jag en värdelös bloggare, som de senaste dagarna till exempel. Men imorgon är jag ledig och då ska jag baske mig fixa ihop lite material att fylla er vardag och min gröna blogg med. 
Pippihästen är så duktig och fin nu och jag bara tycker om henne mer och mer för varje dag. Bör kanske tillägga att jag inte gett mig på att försöka lasta igen.. hehe. 
Nu är det bara två veckor kvar i Skåne för min, Pippis och Kringlans del. Sen åker vi hem till Göteborg igen och möter hösten med plugg och hoppträningar.
Godnatt alla fina som faktiskt läser här ibland, jag tycker om er!
 

Ledig

Det är vad jag är idag!
Snart ska jag bort till stallet och borsta fönstren med stålborste så att de kan kittas och målas om någon gång under den här tidsåldern. Solen skiner för fulla muggar så om jag gör detta i linne så kanske jag har turen att få lite färg på axlarna, vita som lakan är vad de är just nu.
 
Ridningen idag blir förmodligen till skogs, tänkte låta henne sträcka ut lite i galopp och försöka klättra lite upp och ner i backar. Jag säger försöka eftersom det nog är så att det bara finns en backe som duger till att klättra i och det kan ju bli hiskeligt tråkigt att bara traggla i den eftersom den inte ens är särskilt lång.
Behöver kanske snyggas till en aning?

Fredagskväll

 

Avsked, ilska och kvällsmys

Nu har Skimmeln lämnat oss och det är bara Pippi och hennes Ponny kvar.
Men det kanske är lika bra det för Skimmeln hade börjat sparka Pippi, hon hade flera (lyckligtvis ytliga) sår på bakbenen.
Trots detta var Skimmelns ägare, Sofie, väldigt trevlig och hon lämnade två täcken som förhoppningsvis passar Pippi som tack för sommaren, tyckte verkligen om henne även om vi inte träffades så mycket.
 
Pippi och Ponnyn står inne i natt, mest för att de ska bli lite mer hanterade, min åsna har varit fullkomligt gräslig när jag har försökt att lasta henne, vi provade igår med. Jag vill inte prata om det, har aldrig varit så arg någonsin, då har jag ändå en lillasyster. Men tanken är alltså att hon ska hanteras mer och bli mer klar över att det faktiskt är jag som bestämmer i vår relation.
Dessutom är det bra att vänja Ponnyn vid stallet så att hon känner sig trygg eftersom hon lär stå inne när jag rider för att hon inte ska springa runt i hagen och vara orolig, istället kan hon stå inne, slippa flugorna och äta.
   Även om jag tycker att hästar ska få gå ute så mycket som möjligt i den utsträckning då de själva uppskattar det så måste jag säga att tanken på att gå bort till stallet nu och säga godnatt är himla mysig. Det tar mig tillbaka till tiden då jag gick med morfar bort när mammas gamla hästar fortfarande fanns kvar, de var de bästa stunderna någonsin.
 
På tal om mysigt så hade jag och Kringlan det riktigt trevligt ikväll. Med en fluffig en på axeln satt jag i trädgården och tittade på omgivningarna och njöt av livet.
 

Fantastico!

Under ridpasset idag som varade i kanske 35 minuter fick vi uppleva mulet och stark vind, gassande sol och ösregn om vart annat.
Anledningen till att passet blev så kort var för att det gick så jäkla bra! Herre mig vad kul det var att rida.
Fina Pippi var otroligt samarbetsvillig och fokuserad, till och med vänstervarvet gick som en dans utan otaligt många snedsteg.
Jag red lite på cavalettin som jag och morfar la ut igår och hon längde precis lagom på steget varje gång utom en, då jag inte alls förberedde henne bra.
När regnet kom blev hon dock hiskeligt irriterad av det och slog med huvudet, så då tog jag lite skritt en stund tills det värsta var över. Jag klandrar henne inte, det var ovanligt stora regndroppar som blötte ner oss.
 

Slacker

Jag tyckte att jag vaknade sent igår, men idag blev det ännu värre. Halv elva, fy sjutton alltså.
Men eftersom jag är ledig gör det naturligtvis ingenting egentligen.
Var på utomhusbio igår kväll i Lund och såg Beasts of the Southern Wild. Grymt bra film, inte alls vad jag väntat mig. Många fantastiska metaforer och gav ett perspektiv på människor och universum ur ett barns synvinkel, jag har aldrig tidigare sett någon liknande film.
 
Just nu redigerar jag bilder från när jag var i skogen igår, de kommer upp i ett senare skede under dagen.
Efter lunch ska jag rida och sen blir det lastträning med hästskrället.
 

Plaskeby

Idag regnar det.
Världen är grå och stillsam, regent är mer än välkommet.
 
Idag sov jag i en evighet, steg inte upp förrän klockan tio, tror inte att jag sovit så länge på hela sommaren. Jag är inte helt nöjd med att det blev så idag, en sen morgon och jag är en slöfock resten av dagen.
Om regnet inte är allt för våldsamt ska jag cykla till stallet efter lunch och borsta bort rost från gallren. Sen ska jag och morfar göra cavalettibommar av träd.
Kringlan får kanske följa med bort till stallet och skutta i en box.
 

En vild åsna.

Pippihästen har fått vila i tre dagar. Dels på grund av det sjukligt varma vädret och dels på grund av en otroligt förarglig händelse då hon betedde sig som en åsna. Hon ville helt enkelt inte gå på transporten när vi skulle iväg och träna.
Jag orkar inte riktigt utvärdera händelsen och så mer än att hon svarade inte på något som jag gjorde för att få henne att lyssna. Backade henne flera meter för att sedan låta henne gå framåt (eftersom det är jobbigare att backa) men det fungerade inte alls. Dra och slå är aldrig ett vettigt sätt att få upp en häst på en transport på, men i Pippis fall fungerar det ändå inte. Minsta lilla pet med ett spö på bakbenen så backar hon mot det, rycker eller drar man i grimskaftet/tyglarna så reser hon sig till slut.
Jag lyckades nästan få upp henne genom att klia henne bakom örat, hade det fungerat hade jag kunnat vara stolt och känna mig som Monty Roberts, men det gjorde det ju inte.
 
Idag var åsnan framme igen när vi skulle ut i skogen, hon ville inte.
Men när vi väl kom ut gick det bra och hon var faktiskt duktig och förtjänar beröm. I galoppen blev hon dock lite vild och jag var nära på att trilla av när hon bockade som värst, lite större glädjeskutt än vad det var när min lille ponny busade på som värst.
Övergångar och tempoväxlingar var huvudsysselsättningen för att få henne koncentrerad och jag fokuserade på att ha henne rak och/eller rättställd.
 

De tre vännerna

Pippi har börjat få lite skav av sin flughuva, inga sår men pälsen har lossnat lite på flera ställen där den sitter åt så morfar var iväg och köpte en ny med resår (som skimmeln har) istället för karborrknäppe.
Men den var för liten och måste bytas. Som tur är klarar hon sig nog någon dag till eftersom skavet inte var så illa än.
När vi skulle prova huvan kom alla tre tjejerna fram och ville gosa. Mysigt i kvällsvärmen.
 
 

Hur gör man när man rider?

Idag tog det en stund innan jag fick igenom Pippi i ridningen.
Till en början var hon väldigt spänd och springig och jag hade väldiga svårigheter att sätta takten och tempot. Hon tuggade inte alls på bettet och huvudet bara for hit och dit.
Jag försökte variera våra vägar och gjorde avsaktningar och igångsättningar så ofta som möjligt för att få henne att fokusera mer. Det blev aningen bättre från hennes sida men inte från min egen. Så jag lät henne skritta på långa tyglar någon minut medan jag tog djupa andetag och funderade på hur det egentligen är man gör när man rider.
Jag tycker att det är onödigt att hon ska behöva stå ut med ryckande och skänklande som egentligen är helt fel, så jag tar hellre en liten paus för att komma underfund med hur jag ska göra än att ta den tiden under aktiv ridning.
Efter det gick det mycket bättre och jag red mer ordentligt och korrekt. Det är roligt att verkligen kunna känna skillnaden när jag gör rätt, hon blev snabbt mycket mjukare och stadigare, även i vänstersidan. I galoppfattningarna var det lättare att vara mer konsekvent när jag faktiskt visste vad jag höll på med.
 
Kvällen bjöd på en helt perfekt temperatur och solen tittade nästan fram och gav ett härligt ljus.
Det blev inte som jag tidigare sa en varm och torr dag. Den var rätt kall och lite blöt ibland.
 Ibland får man välja; en bild där hästen är snygg, eller man själv, man kan aldrig få båda.
 

Working 10-6

Morgonen började med att vara insvept i tät dimma som gav mystik åt slätten. Nu börjar den lätta och solen tittar fram, ännu en varm torr dag tycks det bli, trots starten.
   Kringlans bur är städad och både han och jag har blivit försedda med frukost. För min del var det densamma som igår, medan Kringlan fick hö, pellets och maskrosblad.
Han verkade vara på gott humör och var faktiskt riktigt trevlig idag.
 
Från och med idag ska jag jobba fem dagar i sträck, kommer jag att överleva? Det är ännu oklart men jag hoppas på det bästa och får väl helt enkelt bita ihop.
 

Färglös men satans fräck.

Trots att jag tillbringat dagen i solen från kl 11 till 17.30 med avbrott för lunch och fika, så har jag inte fått något synbart resultat. HUR?!Solen är knappast en nära vän till mig.
Solkräm har jag använt för att skydda mitt dyrbara skinn men måhända är den allt för bra.
 
För en timme sedan såg jag hur en person iförd arbetskläder från Tosselilla cykla förbi. Jag tänker gå till botten med vem denne mystiske (troligen asiatiska) man är. Vi ska bli cykelkompisar.
 
Nu ska jag lyssna färdigt på grym musik, sedan se klart Hidalgo och äta chips med vitlöksdipp. Vi har ingen gräddfil, men créme fraiche utspätt med mjölk funkar prima!
Här har ni en outfit.
(Mamma, du som är min mest trogna läsare; vems är denna fantastiska skjorta? Kan
jag få den?)
 

Förargelseväckande beteende.

I trädgården är det fullt av mullvads- och sorkhögar. Dessa har även börjat dyka upp i Kringlans hage till hans stora förtjusning, man kan ju rulla sig i jorden då!
En sork eller mullvad har grävt ett hål precis vid kanten av hagen och jag tänkte att det nog borde täckas över så att Kringlan inte inbjuds till att fortsätta gräva där och till slut ta sig ut. Så jag tog en pinne, böjde mig ner i hagen och började skrapa över jord till hålet.
Jädrans vad arg han blev på mig. Det var helt klart inte okej! Han kastade sig ursinnigt fram och morrade (skojar inte), han slet och drog i pinnen och efter en vild kamp lyckades han slita loss den från mitt grepp och slungade in den i gallret. Sedan hoppade han på den och började gnaga av barken.
Bråka inte med Kringlan. Eller Kungen, som morfar kallar honom.
 

Solskensmorgon

För första gången sen jag kom hit har det varit tillräckligt varmt en dag när jag är ledig för att kunna äta frukost ute. Egentligen kan man ju alltid ta på sig ett extra lager kläder för att hålla kylan ute, men den där trevlighetsfaktorn spelar viss roll tycker jag.
Jag åt som alltid havrefras och en smörgås och drack juice och kaffe till. Med utsikt över Kringlans bur såg jag hur han röjde runt där inne. Vi hade en dramatisk fight, han och jag. Mer om den senare.
 
Nu ska jag betala telefonräkningen, njuta av att se hur min pinsamt låga lön har fått mitt saldo att stiga och sen ut i solen med en bok eller möjligen akvarellpennor.
 

Osäker pålle?

När jag hämtade Pippi i hagen idag kom hon fram till mig direkt. Det brukar hon inte göra utan ska oftast försöka komma undan lite först, så det kändes lite fint på något vis. Inne i stallet var hon så snäll och mild och hon ville gärna stå och gosa.
Jag bestämde mig för att rida ner till Fyledalen och konditionsträna där. Det finns en bra rund med mycket sluttning på vägen så ryggmusklerna får arbeta.
Men Pippi hade då ingen större lust att gå ner i dalen, inte om hon skulle gå först åtminstone. När vi var nästan ända nere ville hon inte gå ett steg till. Hon snodde runt och vi rörde oss bara fram och tillbaka på en yta på tio meter i säkert fem minuter.
Efter att ha halkat på asfalten flera gånger när hon reste sig och nära på backat in i ett taggtrådsstängsel bestämde jag mig för att hoppa av. Vi kunde ju inte stå där och krångla, mitt på vägen strax innan en kurva där bilar kan komma i hög hastighet. Då var det plötsligt inga som helst problem att gå framåt, så jag antar att hon bara var osäker på att gå först ner nu när vi var en bit hemifrån.
När vi kom ner till ett ställe där jag kunde ställa mig högre upp en henne satt jag upp igen. Åter igen blev det ett problem att röra sig i riktning bort från hemma.
Det stod en man som ställt upp ett kamera stativ precis där. Han skulle säkert fotografera dalen. Kameran hade han hängande runt halsen och jag är rätt säker på att han fotograferade oss för jag tyckte att det klickade till när Pippi stod på bakbenen.
  Jag försökte hålla mig lugn och bara helt bestämt mana henne framåt, det var lättare nu när vi inte hade en taggtråd två decimeter bakom oss. Till slut fick jag fram henne och jag satte igång i trav direkt för att slippa fler avbrott.
   Resten av ridturen gick galant och vi klättrade upp och ner för backarna. Hon blev väldigt trött men jag tror att hon hade roligt för hon bröt aldrig av igen utan att jag bad henne om det.
När vi kom hem stretchade jag henne, svampade av och sprayade på insektsmedel, det var fruktansvärt mycket bromsar i skogen och vi fick visst med oss dem hem.
 

Värme och flugor

Idag har det varit alldeles fruktansvärt varm fram tills kvällen.
När man svettas på ovansidan av händerna, då är det inte najs längre. Dock går min gräns för najs i värme ganska långt innan det, vid kanske 22 grader. Idag var det 28 i skuggan. Jag var inte i skuggan kan jag ju säga.
   De stackars pållarna har fått dras med flugor under dagen. Vi har alltså alla haft det jobbigt, det är fruktansvärt synd om oss här ute på landet bland jordgubbar, hallon och ritter i solnedgången.
 
Imorgon är jag ledig, prisa han där uppe och så vidare. Jag ska sova, rida, duscha, åka till Ystad och försöka att orka med att borsta bort med rost från gallren i stallet. Skulle behöva skyddsglasögon eftersom jag får så mycket rost i ögonen när jag gör det sistnämnda. Det kanske hade varit en investering värd sitt pris, med tanke på alla flugor jag får i ögonen när jag rider i skogen. 
 

Tillbaka till verkligheten

Jag hade sjukt roligt den kvällen jag var hemma i Göteborg. HC spelning och tacokväll, finemang!
 Det känns väldigt konstigt att plötsligt vara i hemmamiljö en dag sådär. Stiga på en blå buss och skicka smsbiljett, handla hårfärg på coop och kolla om någon är hemma och vill ses.
  Nu har jag jobbat i två dagar och ska jobba ytterligare en till. Det har varit helt sinnes varmt och min snygga bonnebränna blir bara bättre och bättre. Men den här gången kanske värmen och solen kan stanna till min lediga dag i övermorgon så att jag kan ligga och steka en stund, om jag får tid till det..
 
Igår när jag red Pikachu var hon väldigt pigg, hon hade ju vilat i tre dagar. Men energin var bara positiv och det var ett riktigt roligt ridpass! Vi höll inte på jättelänge, just eftersom hon vilat lite, men det blev ändå ett ordentligt pass.
 
Ikväll står Kringlan i centrum. Pippi ska inte ridas och jag har inte varit ute och gått med den lilla kaninen på flera dagar.
Promenaden har vi redan avverkat, nu ligger han i mitt knä och blir kliad, snart ska klorna klippas.
 

Pippipromenad

Eftersom det blev en ordentlig konditionsträning igår gissar jag på att min fina Pippi kan ha haft lite träningsvärk idag. Därför gick vi på en promenad tillsammans för att tänja ut lite lagom på musklerna. Hon gick ganska stelt så det behövdes nog! Vi hade det supermysigt i den ljumma kvällsluften och stannade och gosade lite då och då. På en sträcka sprang vi lite för att komma bort från en stor äcklig fluga som ville bitas.

Friskis och svettis

Vi var två svettiga men glada tjejer, Pippi och jag, när vi kom in i stallet efter kvällens pass. Det blev konditionsträning och vi har dundrat fram i galopp över fälten och genom äppelodlingarna i solnedgångens ljus. Man kan nog ha det värre tror jag.
På ett av fälten låg (katten) Ola och vilade, han tycktes inte störas av vår framfart utan kisade bara lite på oss och la sig tillrätta igen.
 
På tal om svett. Här om dagen var jag hiskeligt nära på att välta med cykeln påväg till jobbet.
Ner för den gräsbevuxna, gropiga och steniga backen kom jag trampandes i rasande fart för att kunna komma upp igen för nästa backe utan att få en hjärtattack av ansträngningen. Men en sådan lyckades jag nästan få ändå när cykeln fick sladd längst ner i slutet av backen på grovt grus som ligger på bron över bäcken.
Jag tror att jag skrek till men jag vet inte säkert, hade tung musik i hörlurarna så jag hörde inget andra vrål än från dem.
Efter denna dramatiska händelse tar jag det numera lugnt med cykeln. Jag bara rullar ner helt lätt för backarna utan att trampa på extra. Men eftersom det både går upp och ner genom skogen så blir det grymt jobbigt i uppförsbackarna och jag blir alldeles varm under arbetskläderna. Svettig som bara den.
Men nu har jag ny deo, tack och lov för mig och allmänheten.
Med denna viktiga och högst intressanta information tackar jag för den här dagen och går snart och lägger mig för att orka stiga upp imorgon för en ny dag på jobbet.
ADIOS!
Min ridbana.
Tidigare inlägg Nyare inlägg