Igår blev det inget kaosartat trängandes i ridhuset som förutspått. Det var bara två andra ryttare och de hade koll på sina hästar, som de flesta ju brukar ha. Men trots denna ordning kändes det inte helt bra ändå. Pippiluren var aslack på de båda skimmelherrarna Granit och Winnietoo. Så fort de var inom 10 meter blev hon rosenrasande.
Till en början drabbade även dessa aggressioner mig när jag sa åt henne att börja trava och andra sådana hemskheter, men efter en kort stund med mängder av beröm så var hon åtminstone inte arg på mig längre. Men trots att den där ilskan avtog så kändes det fortfarande inte bra. Även om hon lyssnade så blev det aldrig helt bra. Jag fick aldrig henne att gå i någon vettig form och det kändes inte heller som att lösningen fanns där bara vi kom över det där eller det här. Det var som att hon gjorde sitt allra yttersta men att det var rätt kasst.
När jag skrittat av en stund hoppade jag av och gick lite med henne. Då skulle vi göra halter och sånt som vi brukar hitta på men hon lyssnade inte alls på det. Hon var liksom inte med. Lite tom i blicken och i sin egen värld. Märkligt.

Med denna upplevelse av trött och tom häst så blir uteritten imorgon nog något av ett avslut för det här året. Sedan får det bli vintervila.
Brukar ni ger era hästar längre vilor då och då (mer än 2 veckor)? Eller delar ni hellre upp det med fler korta?

Snart ska jag pryda mig fin i tajta brallor och ridskor (hur överkroppen får se ut lämnas åt fantasin) och traska upp till min ädla springare. Tillsammans ska vi trängas i ridhuset med flera andra privatryttare samtidigt och ägna mer tid åt att tänka "Håll till höger!! Eller, ska hon rida in på en volt kanske? Kommer hon märka att jag gör en halt nu eller kommer det bli seriekrock av det hela? OJ SHIT JAG SÅG DIG INTE FÖRLÅT!! Kommer vi att överleva den här timmen?" än att faktiskt göra något vettigt. Vardagsspänning när den är som bäst.

Jag har ingen som helst plan för vad jag ska aktivera min kuse med. Det lär väl bli att slänga på dressyrsadeln (japp slänga, riktigt våldsamt ska det vara) och traggla övergångar. Vad lamt och tröttsamt det lät. Låt mig omformulera mig; Idag får det nog bli ett pass i dressyrsadeln med fokus på fina mjuka övergångar. Där satt den. Samma sak men annan inställning, tips från coachen.

Kanske, men bara kanske, att vi vågar oss på en fin matchning idag. Ska man fara runt på 20x40 i förvirrat tillstånd så kan man ju åtminstone se fab ut.

Idag ska jag hänga med Kringlan, den lille stackarn har blivit lite försummad sedan vi kom hem från Skåne. Det blir inte lika naturligt att umgås med honom när jag måste gå ut för att göra det. När han bodde i stallet i en box så kunde jag ju leka och mysa med honom varje gång jag var i stallet av någon annan anledning, så då blev det flera gånger om dagen. Nu måste jag liksom påminna mig.
På ett sätt hade det varit trevligt att ha honom inne för då skulle han få mer uppmärksamhet. Men för det första så känns det mer naturligt att ha honom ute, kaniner tål trots allt kyla bättre än värme och nu när han är van vid att var ute så kan det bli för hastigt ombyte, och för det andra så har jag ingen bur här så då måste jag köpa en eller vänta till efter Nyår på att den kan tas hit från Skåne.
Jag får ta och hitta en kul hobby ihop med Kringlan. Kanske broderi, bågskytte eller en bokcirkel. Vi får se vad det blir.

När det är helg vill mamma gärna ha Pippi som sin och snäll som jag är så går jag såklart med på det, men det hindrade mig inte från att gå upp till stallet i förmiddags.
I en plastkasse hade jag varmchoklad på termos och kex (som smakade konstigt) och detta slukade jag på läktaren under kristallkronorna tillsammans med min Astrid. Vi pratade om våra hemska familjer och våra fina hästar.

Läktaren i ridhuset är helt oerhört fin. Först bänkar i stigand höjd och sedan en plattform med räcke högst upp där det finns höga bord och stolar med kristallkrona över varje bord. I hörnet finns en liten kiosk. Allra finast var den en jul när jag och en till (tror att det var Viktoria.. eller?) hade pyntat i TIMMAR. Galet tjusigt kan jag säga (var helt säker på att jag hade bild på det men den är visst raderad..).

På tal om julpynt och sånt så försöker jag komma på hur jag ska pynta hos Pippi i år. Förra året var det granris, rött band och clementiner med nejlikor. Det luktade sjukt gott kan jag lova. Fint vare men jag vill nog inte ha samma i år.
Förslag?

Jag och mamma har varit lite rädda att få en repris på förra årets höst med ilska och utmattning från Pippis sida. Ingenting var roligt och till slut fick vi ställa av henne för att det inte gick längre. Hon ville absolut inte gå framåt i någon gångart alls och varken skogen eller hinder hjälpte.

Det var för ganska exakt ett år sedan och allt kändes hopplöst och trist. Metoden var att "säga till på skarpen och visa vem som bestämmer". Något som jag absolut tycker att man kan använda sig av så länge det funkar. Om det hade hjälpt att rappa till henne en gång med spöet, ryta till och säga att nu får det räcka, då hade jag kunnat göra det utan särskilt dåligt samvete. Det är för sekunden verkligen inte schysst mot hästen men om man efter det kan undvika diverse konflikter där man gnabbas med varandra och blir arga så tycker jag att det är värt.
Men nu är det som så att det funkar inte med Pikachu, hon slår tillbaka tusen gånger hårdare. Hon blir så fruktansvärt kränkt av att man säger till henne på det viset och är oerhört långsint, så det blir bara katastrof av det hela när jag försöker mig på något sånt.
Hon ser mig inte som sin ledare eller överman, hon vet mycket väl att jag inte har en chans när hon börjar resa sig och det är därför ingen mening för mig att ge mig in på sånt som jag inte klarar av att lösa. Somliga kan absolut hantera det och för dem funkar det att säga åt henne och få sin vilja igenom. Men jag har fått hitta min egen metod och den känns betydligt trevligare och näst intill underhållande.

Såhär var det alltså för ett år sedan, då hade vi haft Pippi sedan april och hon var den jobbigaste hästen i världen. Idag är hon fortfarande det, men hon är min jobbiga häst som jag älskar något oerhört även om hon gör mig helt galen ibland.
För att undvika förra årets tråkigheter har hon fått lite småvilor på några dagar nu det senaste och vi varvar ridningen med tömkörning och lek i ridhuset. För Pippi räcker det inte med varierad ridning, hon kan bli trött på bara momentet när jag sadlar och behöver variation även där. Nu har hon känts riktigt fin och pigg det senaste och jag har bestämt mig för att köra på lite mer ordentligt och kanske se efter om det finns någon Pay & Ride såhär sent på året att ha som mål innan vintervilan.
Men så igår var hon plötsligt på riktigt dåligt humör. Utan att jag egentligen gjorde något eller satte något annat krav än att hon skulle trava så fick hon ett utbrott. Hon ville absolut inte gå fram och öronen låg slickade bakåt. Det var nästan som att hon ville provocera mig.
Jag försökte ignorera det totalt och fortsatte bara driva framåt. Självklart blev det några travsteg ibland och då berömde jag henne. Beröm tycker hon om, hon är väldigt mallig. Så fort jag sa att hon var duktig och klappade henne på halsen så åkte ena örat fram lite skeptiskt. Efter ett tag så var båda öronen spetsade och hon travade på fint. Ungefär som att "Tack :) Jag tycker faktiskt själv att jag är riktigt duktig jag med. Eftersom du är så snäll så kan jag väl bjuda lite på mig då. Men bara om du fortsätter berömma mig"
Min fina jobbiga häst.

Vi börjar bli mer och mer hemmastadda här hemma (eh, ja?) min springare och jag. Det märks tydligt att hon känner sig trygg här när hon till och med accepterar att gå själv i hagen. För hennes skull vill jag absolut att hon ska få ha hagkompisar, men de två som finns som alternativ är aningen våldsamma killar och jag vill varken ha en skadad häst eller sönderrivna täcken. Men vi ska nog pröva ändå och se hur det går, vem vet det kanske blir jättebra.
Pippi äter fortfarande av hösilaget som vi hade med hem från Skåne men då blandat med det som finns här. Det är viktigt att det blir en mjuk övergång så att hon inte chockas av annat foder med högre proteinhalt. Hon ska även börja få lite havre snart tillsammans med sitt kraftfoder.

Själv har jag en del kvar att fixa innan man kan säga att jag har kommit i ordning i stallet. Skåpet ser ut som ett bombnedslag eftersom jag bara proppade in allt i söndags kväll och jag använder dessutom två skåp vilket man egentligen inte får. Så där ska tömmas, städas och organiseras. Det hela är rätt kul egentligen, av någon anledning är det mycket roligare att ha ordning i stallet än hemma på sitt rum..

Jag och Pippi hade en fin stund i ridhuset ikväll. När lektionerna var slut vid nio ledde jag in henne i träns med ett grimskaft och vi promenerade omkring lite. Gjorde halter, igångsättningar och ryggningar. Det var inte så himla korrekt alltid men hon var väldigt lyhörd.
Efter en stund släppte jag henne och då gick hon runt lite själv och emellanåt kom hon tillbaka till mig för att hitta på något. Det kändes väldigt bra. När hon gick fritt höll hon sig ändå nära och lyssnade på vad jag sa och när hon kom till mig var det verkligen som att hon ville umgås lite mer.
På slutet busade vi lite i galopp och jag "jagade" henne. Hon verkade tycka att det var roligt men för att kolla så att hon fortfarande ville vara med mig och inte kände sig skrämd på riktigt så visslade jag henne till mig och gjorde sedan lite övningar. Hon kom direkt och lyssnade bra så det verkade ju ha gått som jag ville. Hur mysigt som helst hade vi det.

Nu är Pippiluren och jag tillbaka i civilisationen. Skönt men lite sorgligt.
Jag kunde sova till nio idag utan att behöva gå upp för att morgonfodra. Spenderade bara en timme eller så i stallet på förmiddagen med lite mys och mockning och hällde upp eftermiddagsfodret som hon får när hon blir insläppt av någon annan. Behöver alltså inte tänka på tider utan kan komma och gå som jag vill.
Ikväll ska jag upp dit (jag säger upp för stallet ligger uppe på en kulle och jag bor nedanför den) igen för att mysa lite mer och förhoppningsvis kunna släppa henne lite i ridhuset och busa runt. Kan ju vara bra att göra det när det är tomt, är inte så säker på att någon skulle uppskatta att ha en lös marodör på samma ställe som man rider.
Det är rätt skönt ändå, att kunna släppa ansvaret en aning till människor som man litar på.

Har tyvärr ingen bloggmotivation alls just nu. Det känns som att jag har gått in i någon höst/vinter-depp men jag kan inte riktigt tro det. För det första har jag absolut inget emot den mörka tiden på året, fina höstlöv, snö och min födelsedag; hallå liksom! För det andra så har jag en grym resa att se fram emot och innan det ska jag färga mitt hår en en kul färg, varför deppa då? Egentligen ser jag ju också fram emot att åka hem, lite i alla fall. Träffa vänner och sånt (jag rabblade ju upp allt det här i förra inlägget)
Dagarna kvar till söndag känns så meningslösa på något vis. Det känns inte värt att påbörja något för jag ska ju snart hem, jag bryr mig inte om att anstränga mig och ta tag i saker. Pippi går lite på halvfart för jag kan inte rida ut i skogen (någon jävel har dumpat en bil som vi inte kommer förbi) och fältet är för blött för att göra något vettigt på. Så hon rids lite sådär varannan dag för "vi ska ju ändå hem snart så jag tar itu med det då". Usch vad jag är lat.
Men trots denna deppiga lathet lovar jag er ett blogginlägg imorgon med många bilder!

Några inlägg i veckan var det ja.. jo men visst. Sorry för den fruktansvärt dåliga uppdateringen, jag ska försöka kompensera det hela lite en dag.

Just nu känner jag mig rätt nere över att jag åker tillbaka med Pippi till Göteborg nästa helg. Plötsligt så var vår förlängda sommar slut liksom. Allra tråkigast är det att jag kommer sakna FB något oerhört. Jag vet inte riktigt vad det är med den där stora, bruna, knotiga bajsmaskinen som gör att man blir totalförälskad i honom men något är det. Vi hade en fin stund i Fyledalens lövskog i morse och jag grät nästan (men bara nästan) en skvätt vid tanken på den korta tid jag har kvar med honom. Han finns ju kvar till nästa år men det är ändå inte kul.
Är väl egentligen lite låg över lag för att vi ska åka hem snart, men i ärlighetens namn vore inte ett ridhus fel under regniga dagar. Eller åtminstone en upplys ridbana.

Hej hästbloggen, ett tag sedan sist. Jag hoppas ju såklart att ni som läser här har hängt med över till min nya blogg men kan ju också förstå att vissa läste enbart för hästerites skull. Därför har jag nu bestämt mig för att försöka lägga upp typ tre inlägg i veckan. Lite för att berätta hur läget är med mig och hästarna, vad som är på gång och vad som har hänt. Ska även försöka lägga upp lite annat kul också, när det händer något särskilt och kanske något tips eller ett bildinlägg, vi får se helt enkelt.

Här öser regnet ner till och från och jag tycks alltid pricka skurarna när jag ska rida. Dock var det en regnfri dag i lördags när Julle hade tagit sig hit ner på en sista minuten biljett och vi red på långritt med lunchpaus. Jag körde ut i skogen på morgonen och gömde undan en kylväska med mat och satte upp snöre runt några träd som blev en liten hage åt hästarna.
Vi hade det hur mysigt som helst. Av en ren händelse var vi klädda i grå mantlar med guldknapp, sånt som känns praktiskt att ha fladdrande bakom sig när man galopperar genom skogen.

I ett svagt ögonblick har jag anmält mig och Pikachu till en dressyrtävling på söndag. Vi ska genomföra två program (Lätt C:2 och Lätt B:1) och jag kan inte riktigt förstå hur jag ska kunna komma ihåg båda två. Shit pommes vad har jag gett mig in på? Opassande nog så tycks vi vara inne i någon liten svacka i dressyrarbetet. Men jag ser mest helgens tävling som en träning och erfarenhet, visst vore det kul med en rosett men det är lite skit samma faktiskt (ljug, jag vill vinna över alla).

Idag är en sån dag då allt bara flyter på helt perfa, trots att jag försov mig i morse så hästarna håller kanske inte med..
Jag steg upp 07:30 med dåligt samvete och lite panik eftersom jag försov mig med en halvtimme. Sprang ut i stallet med gummistövlarna halvt om halvt på samtidigt som jag drog på mig min stora fleece över pyjamasen. Hästarna blängde lite på mig innan jag hann ge dem hö och FB gav sig inte förrän han fått sin müsli också.
In till mig igen för att äta frukost; gröt med socker (för min honung är slut) och två mackor, juice och kaffe på det. I behaglig takt avnjöt jag dagens första mål och bytte sedan om till ridkläder. Valde att inte bry mig om att försöka matcha Pippis utrustning utan tog istället dem skönaste ridbyxorna och en stickad tröja som jag längtat att få ha på mig igen efter sommaren.

Klockan nio traskade jag och Pippi ut ur stallet och andades in doften av fuktig jord och hypnotiserades av lövens färger under skritturen. Eller det gjorde åtminstone jag, Pippi gnäggade mest efter FB. Jag däremot gick vid sidan av min ofokuserade springare och njöt till fullo av att det var mysigt mulet och tolv grader varmt i luften.
Sedan blev det longering med spektakulära luftsprång och sen satt jag upp. Vi har ju båda vilat i en vecka och medan jag har fått stela svaga muskler har Pippiluren samlat på sig myror i kroppen.

Efter ett helt klart godkänt ridpass släppte jag ut hästarna i hagen och gick in för att äta frukost nummer två så att resten av stallbestyren skulle gå smärtfritt. När allt sådan som att mocka och rengöra utrustningen var klart hade klockan blivit tolv och hästarna fick sin lunch i hagen. Själv gick jag in och stekte pannkakor med solrosfrön i och ärtkräm på. Pannkakorna försatte mig nästan i matkoma men jag lyckades överlista dem och åt inte upp den sista.

Trampade sedan iväg på min bruna cykel bort till mormor och morfar för att plugga. Nu är det avklarat och jag sitter här och inväntar fikat vid klockan tre.
Funderar på att traska till Fyledalen i eftermiddag och plocka svamp. Jag kan inget om svamp så jag kanske dör, YOLO.

Livet är alldeles fruktansvärt tråkigt utan en brun, trotsig pokémon-häst vid en sida. Saknar Pikachu jättemycket och det känns hur konstigt som helst att inte behöva stiga upp tidigt på morgonen för att ge hästarna frukost. Men imorgon åker jag söderut igen och då blir ordningen återställd igen.
Trots min saknad efter den där pållen (saknar faktiskt FB något oerhört också) så har jag fått en del välbehövliga bestyr uträttade här hemma. Jag har färgat håret, köpte lila färg och kände mig helt galen och vild med det men så blev det inte så lila som jag trodde. Det blev dock väldigt tjusigt ändå måste jag säga. Har fyllt på mitt lager med strumpor och hårsnoddar, sånt som går åt som smör. Jag har även investerat i en riktigt fräck hatt, en lång grå kofta som får mig att känna mig som Gandalf och en mjuk, grön halsduk. En del annat smått och gott utan större betydelse har också fått slinka med.
Idag ska jag köpa ett objektiv (om det funkar som det ska, har svarat på en Blocket-annons) och det är ju sjuhelvetes trevligt om det blir bra. Just nu har jag ett macro (bra för närbilder/porträtt) och ett tele (lång bra zoom, använder alltid det på hästtävlingar) men saknar ett som funkar bra till landskapsfotografering. Har spanat in mig på ett Canon 35/2.0 IS USM som ska fungera alldeles prima till sådana tillfällen.
En annan sak som jag överväger att införskaffa är en mystisk kappa från Bikbok (vilket gör den väldigt o-mystisk). Den är lång och fräck så när man går med långa raska kliv så kommer den att fladdra respektingivande. Luvan är stor och fantastisk och bra att gömma sig under när det är en sån dag (hittade tyvärr ingen bild).
Nu ska jag hänge mig åt studiernas värld innan jag beger mig till stadens mitt med anledning av det tidigare nämnda objektivet.
På grund av viss bildbrist bjuder jag på denna från ett ridläger 2004(3?) Jag sitter på den vita ponnyn i mitten som drar ner huvudet haha

 

Long time eller vad man säger, det blev visst ett blogguppehåll på några dagar. Så går det när ens föräldrar kommer ner och sätter upp duschdraperier och speglar och fyller huset med ljuslyktor, underlägg och servetter.
Jag lämnade helt känslokallt bort min häst i en vecka (ska nog ringa idag för att se hur det är med henne) hos vår tränare och följde med mamma och pappa norrut igen. Så i skrivande stund sitter jag i Göteborg med en mjuk och gul herre i knät som biter mig i armen och spinner och det känns hur bra som helst.
Även om jag uppskattar att ha en TV (vilket jag dock har i Skåne också nu efter föräldrarnas visit) och inte behöva gå och lägga mig tidigt för att kunna stiga upp tidigt så känns det väldigt konstigt att inte ställa klockan på 06:45 för morgonfodring och att jag kan höra röster och bilar precis utanför huset. Saknar Pikachu och FB lite grann redan.
Men på lördag åker jag söderut igen för att möta hösten i lövskogarna. Så är det med den saken.
(Lite bildbrist milt sagt, men jag hittade den här som ju faktiskt råkar vara mormor och morfars äppelodling på hösten)

Jag är skitnöjd med det jag hittills åstadkommit i min bloggförändring! Som ni inte kan se. Hoppas som fasen att det blir bra av det hela, men det kanske inte blir mycket skillnad alls egentligen.

Dagen är till viss del avklarad med pluggande, handlande och halva ridandet. Nu väntar en tur i skogen med FB och sedan en middag som jag ännu inte tänkt ut alls. Kanske nötter och chips.
På tal om bloggen och så, såhär såg min första header ut: 

Godmorgon peeps 'n pals!
Idag är sista dagen som jag ska (kan/får) jobba på min hemtenta. Kan vara första gången i mitt liv som jag känner mig rätt lugn med att hinna skicka in ett arbete i tid.
Det finns dock en liten irriterande sak med hemuppgifter.. Man måste hela tiden referera till kurslitteraturen i sina svar på frågorna. Varför duger det inte att skriva "Jag har bara skumläst allt men jag är så jävla klyftig att jag kan svara korrekt på frågan ändå"? Det är inte lätt att vara överbegåvad.
När denna börda är över ska jag leva livet genom att rida båda mina pållar, diska och städa. Nervkittlande!
Jag ska även börja pilla lite på min nya bloggidé som är allt annat än spektakulär men möjligen något som jag kommer att trivas betydligt bättre i och därmed leverera alldeles prima innehåll. Den som lever får se (jag vill att ni tar det som ett mordhot).

Sitter med goda mackor, grönsaksbuljong och te och lyssnar på valvakan på radio. Slår en blick på klockan och konstaterar att det är minst en kvart kvar till hästarna ska få kvällsmat. Låter den sedan vandra vidare ut genom fönstret och ser att någon har en annan uppfattning om saken. Genom stallfönstret ser jag två spetsade öron och en stor stjärn riktad rakt mot mig. Pippi har stenkoll på var jag är och påstår att hon är hungrig. 

Hola amigos!
Jag har en fet hemtenta om det ack så abstrakta ämnet "vetenskap" som fyller min vardag och helg. Ögonen går i kors framför datorskärmen och utanför härjar vinden i ett mulet landskap. Rätt varmt i septemberluften ändå.
Täckte pållarna med regnskydd innan de gick ut men eftersom himlen inte tycks vilja blöta träden, hästryggarna, gräset och gruset som den gjorde igår så cyklar jag nog bort och tar av täckena vid lunch.
Cyklar bort ja.. Jag bor fortfarande i mitt (vårt) lilla hus bred vid mitt lilla stall. Äter frukost med radion och somnar ensam om nätterna och så vidare. Men internetuppkopplingen är synnerligen opålitlig där borta i sänkan vid åsen så datorn med alla dess bihang fick flytta tillbaka till rödarummet hos mormor och morfar.

Pippiluren och jag var på god väg tillbaka till en skaplig dressyrform med klockrena galoppfattningar och glada miner. Nu är Pippis glada min lite svårflörtad när pälssättningen börjar ta ut sin rätt och man får stryka henne medhårs och locka med galopper i skogen istället. Dessutom tar den tidigare nämnda tentan upp en stor del av min tid så ridningen lider.
FB rider jag inte alls just nu eftersom jag helt enkelt inte har tid åt den bruna vänliga jätten. Inte helt dumt kanske eftersom han verkligen måste lagra på sig lite fett utan på de arma revbenen och då kan gott all den energin som kommer in också få stanna där. Högivan är höjd sedan en tid och han får gott om mumsig müsli. Snart ska duon få hö ute i hagen vid lunch också, ingen näring kvar i gräset kan jag lova,
Den där FB har förövrigt den dumma vanan att skrapa bort bädden i mitten av boxen och sedan skaffa sig skrubbsår på haserna som förmodligen uppstå när han reser sig efter sin skönhetssömn. Såren behandlas morgon och kväll men blir varken bättre eller sämre. Måhända att halm är lösningen.
Sådant är läget och funderingarna i livet för tillfället. Lite roligare hoppas jag att det blir efter onsdag då hemtentan ska vara klar.

Jag är som ni kanske förstår, helt makalöst populär och har därför mycket att stå i. Julle och Nathali var här över helgen och den var grym! Sedan kom plötsligt Jakob hit och stannar till torsdag. Mitt i detta har jag en hemtenta som ska vara klar snart och jag tänker "HUR?!". Men på något vis ska det väl gå.
Däremellan tänkte jag försöka blogga lite också. Efter J och N's visit har jag hundratals bilder på bland annat stolta får och glupska kor. Nu kan ni väl knappt bärga er, eller hur?

Imorgon (SHIT DET VAR VISST IDAG MÅSTE STÄDA SOM FAN) kommer mina side-kicks hit och det ska bli hur najs som helst! Julle och Nathali var här förra året med och såg då hur huset såg ut innan vi hade gjort något med det. Ska bli sjukt kul att visa hur det har blivit!
Nytt för i år är att jag faktiskt vågar låta någon sitta på min vildhäst eftersom hon har varit så himla snäll hela sommaren, så lite ridning blir det för deras del också istället för som förra året när de bara fick gå med mig i skogen haha!