En anledning till att Pippi har betett sig märkligt kan vara en kombo av rygg- och magont.
Såhär har hon betett sig:
Tisdag - Hon hade då vilat i tre dagar innan och kan då vara lite extra känslig.
I stallet var hon väldigt lugn, nästan seg. Hade inte precis öronen framåt någon gång.
När jag skulle sitta upp reste hon sig och jag föll av. Longerade henne lite och la om sadeln eftersom jag vet att hon avskyr när den ligger för lång bak, vilket den kanske gjorde med någon millimeter.
Satt upp igen. Hon var väldigt spänd men gjorde inget och när vi skrittat några steg slappnade hon av.
Red i skogen och hon var duktig men inte så pigg direkt.
Onsdag - Jag började med att longera henne på grund av händelsen dagen innan. Hon gjorde som hon blev tillsagd men inte mer, hade ingen energi alls.
I stallet hade hon stått med öronen bakåt hela tiden, verkade inte glad alls.
Hon sket inte en enda gång under tiden när jag hanterade henne, vilket hon brukar göra minst två gånger annars.
När jag skulle sitta upp kände jag hur spänd hon var och förstod att det inte skulle gå, så jag lät bli. Longerade henne istället ordentligt och hon var duktig men som sagt, utan energi.
Torsdag - Hon var ännu mer hängig än dagen innan och när jag kom med sadeln försökte hon komma undan. Jag la på den och spände gjorden en aning och hon reagerade väldigt starkt. Det kändes ju inte roligt alls så jag tog av den igen och longerade henne.
Även denna dagen var hon helt utan sin vanliga energi.
Fredag - Jag brydde mig inte ens om att ta fram sadeln utan longerade henne bara utan. Hon var på bättre humör och hade öronen framåt, sket gjorde hon också en gång.
I vänstervarvet var dock energin lika kass som innan men när jag travat henne lite över cavalettin i högervarvet blev hon plötsligt helt annorlunda. Svansen lyftes och hon travade på med fina steg.
Idag, lördag - Pippi och Ponnyn fick gå ute en stund på morgonen innan jag tog in dem för att göra i ordning Pippi. Hon var på betydligt bättre humör.
När Linda kom sadlade jag för att hon skulle kunna se Pippis reaktion. Den var inte lika stark som innan men hon flyttade sig undan en bit ändå.
Linda tyckte att jag skulle ta bort padden. Den hade jag från början för att lätta trycket från sadeln när hon fällde sin vinterpäls eftersom hon var så känslig i huden. Sen har jag inte vågat ta av den med rädsla av att hon skulle reagera på att det blev annorlunda istället. Men med Lindas övervakning kändes det tryggt.
Jag longerade henne en liten stund och det gick riktigt segt, fick henne knappt att trava.
När jag skulle sitta upp var hon lite spänd. Jag satte vänster fot i stigbygeln och hängde över henne medan Linda ledde henne på en mycket liten volt ett varv. Sedan rätade jag upp mig lite och vi gick ett varv till. Efter det lade jag över högerbenet och gick ännu ett varv. Pippi slappnade fort av och vi skrittade runt en stund.
Nu har Pippi musklat på sig en del och padden gör då att det trycker en del runt manken när jag sitter upp, det blir väldigt trångt där. Det kan vara anledningen till att hon tycker att det är så obehagligt just när jag sitter upp.
Ont i magen har hon förmodligen. Det finns något som kallas sandkolik (själv har jag aldrig hört om det förut). Det är magont som hästar kan få när de ätit sand eller jord. Det är ingen akut kolik och därför lite svår att definiera. Det kan pågå flera dagar men jorden kommer slutligen ut om de får röra på sig och dricka mycket vatten.
Pippi får nu betfor morgon och kväll, eftersom det sätter igång magen, den ska vara väldigt blöt. Jag ska rida på henne varje dag men bara skritta. Vill hon själv börja trava så ska jag låta henne göra det eftersom hon då förmodligen återfått energin.
Det här löser sig nog snart ska vi se!
