Jag känner mig helt oinspirerad på bloggfronten för tillfället. I övrigt rullar livet på alldeles lagom så jag tänker helt enkelt ägna mig lite mer åt det istället.
Jag vill inte skriva ihop några halvkassa inlägg bara för att fylla utrymmet med något utan tar då hellre en liten paus och kommer tillbaka senare i bättre form med roliga idéer och fina bilder.

I allmänhet så ser det ut såhär just nu:
Jag rider och pluggar på så gott jag kan och försöker tjäna pengar att spara och slösa om vart annat.
Det går bättre och bättre för varje vecka med Pippi. Inte alls lika mycket bråk längre och jag kan lättare förstå vad jag gör för fel när reaktionerna är aningen mer specificerade än bara bakutsparkar. Målet är Bohuscupen som börjar i april på hemmaplan och att få godkänt resultat. Kanske åker ut på någon mer dressyrtävling också.

I hoppningen ligger vi tyvärr fortfarande efter men kanske blir det något nu i veckan och så småningom ska vi komma igång där med. Jag vill gärna starta en Pay 'n Jump på kanske 70-80 innan juni och klara hela banan utan problem.

Hästkunskap kursen rullar på i högt tempo, just nu är det foderlära i läxa. Riktigt svårt ibland tycker jag!
Ikväll ska jag öva på att linda och fläta, Viktoria får bedöma det hela. Undrar om jag någonsin kommer få till snyggt lindade bakben..

Pausen här blir nog bara några veckor, om ens det. Men jag ville berätta så att det inte ses som dålig uppdatering. Det är planerat.
Kommer någon på något speciellt som vore kul att läsa om så är förslag välkomna! Senaste tipset är vegetariska recept.

Vem gör något sånt? I min skog. Varför?

Bloggenergin är inte på topp och jag känner att det liksom är viktigare att prioritera det verkliga livet (som rullar på alldeles prima). För hur intressant är det egentligen för någon att läsa om hur många gånger Pippi sparkat bakut för skänkeln på en träning?

Jag vill nog inte sluta med att blogga. Jag har avbrutit så många bloggar genom åren och vill nu försöka genomföra något som jag påbörjat. Det är knappast mitt signum att göra det så det hade varit riktigt fett att kunna hålla igång ett tag med det här.
När sommaren kommer så är jag säker på att det kommer finnas en hel del att fylla den här lilla vrån av internet med. Men just nu känns det lite småtrist om jag ska vara helt ärlig. Jag känner mig sjukt ointressant och är rätt nöjd med att leva livet utan att dela med mig av allt. Så egoistiskt haha!

Som sagt vill jag inte sluta blogga och funderar därför på att lägga upp det lite annorlunda. Dagens-outfit-inlägg är lätta och bra med bilder men ack så ytliga men en utvärdering av mitt ridpass kan väl knappast intressera någon annan. Inläggen i kategorin Åsikt är väl kanske lite överambitiösa och fjantiga i sitt sammanhang.
Jag tror att jag behöver hitta något nytt.

 

Mina planer för att hinna rida båda tjejerna idag innan det blir natt är dessa:

Vid kl fyra är jag i stallet och mockar hos Sandressa. Sedan tar jag in henne och ryktar. Efter det får hon gå in i boxen och äta sin kraft, jag tar in de andra ponnyerna och går och mockar hos Pippi. Sen tar jag in storhästarna och efter det gör jag i ordning Sandressa som redan är borstad och har hunnit äta sin mat. Rider till ca kl 17.45. Sen är det Pippis tur och ca 18.30 sitter jag upp på henne.

Detta kräver att vädret är bra eftersom ridhuset är upptaget. Just nu är vädret riktigt grisigt och det ser mörkt ut.. En häst kan jag rida i pausen i ridhuset mellan halv sex och halv sju, men då får jag vänta till 21.30 för nästa ridpass och stallet stänger 22. 

Håller tummarna för att vinden slutar vina och det snöblandade regnet slutar falla. Annars är det kört.

Om en stund tar jag bussen in till stan för kursträff nummer två på Strömsholm. Jag hoppas att jag får med mig allt.. Packade inte igår så jag har ingen tid att dubbelkolla så att allt är med.

Mamma tar hand om Pippi och Sandressa medan jag är borta, skönt att kunna släppa allt utan att oroa sig för att det blir gjort.
Ni får ha det så bra, kommer tillbaka imorgon kväll men syns väl kanske inte här förrän torsdag eftermiddag.

Det här tipsade Julle mig om här om dagen med en länk.

Vid stalldörren sitter brandsläckare i vanlig ordning, men nedanför sitter något lite mer nytänkande. Lika många grimmor som hästar i stallet, alla röda med vit-röda grimskaft.
Smart, tänker man väl först. Men det går väl lika bra att ta grimman som hänger på hästens box om man behöver få ut dem snabbt vid brand?
Men detta är inga vanliga grimmor! Man har tagit bort delar så att det bara är som en remontnosgrimma på träns. Även undre delen av nosremmen är borta och istället sitter grimskaftet fast på samma vis som när man använder en kedja när man leder hästen i grimma. På så vis är grimskaftet redan på och man har lite bättre kontroll på hästen i en farlig situation.

Jag tycker att det verkar jättebra!
Då har varje häst garanterat en grimma och man behöver inte springa runt och leta efter en när det väl brinner. Det enda jag funderar på är storleken. Är alla hästar i detta stall lika stora?
Om man har ett stall med allt från B-ponnyer till stora kallblod kan man kanske ha grimmor i olika storlekar som då också varierar i färg. Till exempel blå till ponny, grön till cob, röd till full och svart till x-full.

Igår gick jag och la mig vid någorlunda vettig tid. Skönt som attan att känna sig utvilad när jag vaknar klockan nio av hunger och direkt kunna stiga upp.
De senaste nätterna har jag inte kommit i säng förrän vid tretiden men har ändå vaknat mellan sju och åtta (så blir det när jag lägger mig sent) och har då inte velat gå upp eftersom jag är ledig. Det hela slutar i att jag med stora besvär masar mig ur sängen vid tiosnåret. Men idag gick det alltså bättre!

Nu på förmiddagen ska jag skriva ihop min lilla uppsats efter beteendestudien jag gjorde i förrgår. Frågan är hur jag ska få ner det på en knapp A4. Det känns som att jag har så mycket att skriva!
Efter det ska jag fixa tågbiljetter till Strömsholm då andra träffen är imorgon. Det ska nog bli hur kul som helst! Redovisning av vårt grupparbete om Pegasus, en löshoppning och förmodligen något om dekorativ hästvård är det som väntar.

Sen i eftermiddag ska jag och Sofia rida ut i skogen på ponnyerna. Hon passar Henri nu så vi har varsin bus att rida på.
Efter Sandressa så är det Pippi som ska ridas, såklart. Gårdagens träning för Viktoria började hemskt men slutade lyckligt. Därför ska jag känna på henne idag och se om vi kan hitta det där fina samarbetet vi tillslut fann igår.
Går det fort och bra håller vi nog inte på mer än en halvtimme, i annat fall så får vi ta det tills vi har det.

 

Efter två timmar på ett staket i nordanvinden är jag totalt nerkyld. Skakar i hela kroppen trots att jag kommit hem. Lite nyponsoppa gör nog susen! Men just nu är den alldeles för varm för att äta. Livet är svårt.

Hästarna betedde sig inte precis märkligt på något vis men det hände ändå lite grejer ibland. Riktigt intressant faktiskt även om jag kanske inte gjorde en helt ny upptäckt.

Snart går jag till stallet igen men nu iförd ridkläder. Ser verkligen fram emot dressyrlektionen och undrar hur liten Sandressa kommer att kännas. Egentligen är hon högre än Joppe.

Nu ska jag strax upp till stallet för att släppa ut ponnyerna.
Efter det ska jag mocka hos Sandressa eftersom jag passar henne nu under sportlovet och sedan ska jag göra en läxa i Hästkunskapen. Jag ska sitta och studera en eller flera hästars beteende i två timmar..
Idén känns riktigt intressant men gissar på att man blir aningen kall och stel efter första timmen. Men men, vad gör man inte för lite kunskap? Kunskap är ju makt och mitt mål är världsherravälde.
Efter det mockar jag hos Pippi och sedan går jag hem och stoppar i mig lite mat för att klara av andra etappen i stallet som är en dressyrträning för Vera på Sandressa. Ska bli hur kul som helst!
Sedan får vi se hur det blir för Pippis del med ridningen. Hon har gått sedan i tisdags och nu på förmiddagen har hon blivit behandlad av kiropraktorn. Möjligen får hon vila eller så jobbar mamma henne från marken.

Stallet hela dagen med andra ord men där kan jag vara med gott samvete eftersom Jakob är bortrest och det är alltså ingen pojkvän som gnäller över att komma i andra hand.

Hoppas ni andra har en bra helg, det har i alla fall jag!

På vilket sätt är det Horsemanship eller NH att rida utan hjälm?
Det är inte sällan man ser ryttare som lämnar hjälmen hemma i samband med att de menar att de håller på med hästar utifrån NH filosofin. Allvarligt?
Jag är imponerad av ryttare som kan rida sina hästar i en samlad bärande form utan vare sig sadel eller träns. Riktigt häftigt och absolut något jag skulle vilja kunna göra med Pippi en dag. Men av vilken anledning blir det en mer naturlig hästhållning/hantering för att ryttaren inte bär hjälm?
Det kanske bara är jag men när jag se en bild på ett ekipage där utrustningen är så avskalad som möjligt även hos ryttaren så tycker jag bara att det ser oseriöst ut. Tanken tycks ju då vara att efterlikna Pochahontas så mycket som möjligt och inte att faktiskt komma till en bra ridning med så lite hjälpmedel som möjligt.

Det är synd tycker jag.
NH eller Horsemanship är något som blev lite bortglömt ett tag och nu när det kommer tillbaka är det många som inte riktigt vill ta det på allvar. De som känner sig provocerade av dem som förespråkar bettlöst o.s.v. kan enkelt vifta bort det som en flummig genre när bilder som dessa dyker upp.

 

Hästhållning i praktiken - Världens bästa bok.
Efter att ha läst ett kapitel om Horsemanship så blir allt så otroligt självklart.
Horsemanship handlar om att sätta hästens välbefinnande i centrum. Men det kräver ändå en medvetenhet om de hundratals risker som finns i hanterandet runt hästar.
Att man binder upp hästen på stallgången eller i boxen när man gör i ordning är inte nödvändigtvis för att man tror att hästen ska smita annars utan för att det är en säkerhetsåtgärd. Blir hästen rädd för något oförutsägbart så kan den inte fly och orsaka sig själv och andra skada. Visst, den blir inte mindre rädd för att den sitter fast, i vissa fall kanske tvärt om. Men den kan inte rusa ut blind av skräck och fastna i saker på vägen.
Att se efter hästens välbefinnande innebär inte bara den mentala biten, som självklart är väldigt viktig, utan även den fysiska biten.

Varför är det här något som stör mig? Varför bryr jag mig om andra rider utan hjälm eller går tvärs över stallplan med hästen lös bredvid utan ens en grimma eller halsring att ta tag i?
Jo, jag tycker att det är skitbra att Horsmanship och NH tar plats i den svenska hästhållningen. Jag håller inte alltid med om allt som sägs på samma sätt som jag inte håller med om allt i den "traditionella" biten. Men jag tror att det är jätteviktigt att en seriös diskussion tar form. Många där ute har nog aldrig funderat över varför de gör vissa saker och hur det egentligen påverkar hästen.
Men biten där folk vill visa upp hur fria och harmoniska deras hästar är i form av bilder känns så löjlig. Det gör att det tillsynes oändliga tjafset hästmänniskor emellan aldrig slutar. Ingen av sidorna tar den andre på allvar.

Jag vill absolut att Pippi ska följa mig utan att jag håller henne på något vis. Att hon kan stå på stallgången och vara tillfreds med det utan att jag behöver binda upp henne skulle kännas riktigt trevligt. Men det är för den sakens skull inte något man faktiskt bör göra.
Om jag skulle kunna ha Pippi lös i olika situationer så tror jag inte att hon störs av en grimma och grimskaft som inte på något vis stramar. Då har hon ju accepterat sin situation och vill vara med mig, så varför skulle hon då störas av att vara uppbunden? Var finns nyttan i det förutom bekräftelse?

 

Mindre jobb den här veckan vilket inte alls ger mig någon bra ursäkt till att inte blogga.
Det har väl egentligen inte hänt något spännande alls som kan vara kul att berätta om.

I ridningen tycker jag att det går framåt sakta men säkert. Jag gör uppenbarligen inte så ofantligt många fel längre eftersom Pippi blir mindre arg för var gång. Igår fick hon bara ett litet utbrott i början av passet som jag faktiskt inte riktigt vet vad det berodde på. Kan hända att hon testade motståndskraften för dagen.
Efter det funkade den mesta av kommunikationen prima. Att kunna fatta galopp vid A på volten, galoppera ett varv och sedan bryta av till balanserad trav vid A för att sedan fatta galopp igen vid X är vardagslyx som heter duga!
Det bara bubblar av lycka när man sitter där uppe på världens finaste.

Jag har lite inlägg på gång som kommer upp under dagen och i helgen. Trots lathet har jag ännu inte gått så långt som att överge bloggen.

Då och då brukar vi ha lite kurser i stallet som inte rör ridningen i sig. En av dessa är Hjärt- lungräddning som vi hade igår och idag.
Vi har tidigare haft den här typen av kurs/utbildning men man behöver repetera och i samband med att en krisgrupp håller på att ta form passade det bra med detta och den är även lite mer utvecklad än tidigare.
Vi gick igenom vanliga saker som själva hjärt- lungräddningen (på en docka), ABC - Andning, Blödning, Chock och hur man ska göra när olyckan inträffar. Låt till exempel inte någon som fallit av och slagit i huvudet eller kanske ramlat in i ett hinder resa sig upp och åka hem. Denne kan ha inre blödningar eller frakturer som först inte märks.
Det är faktiskt så att vid allvarliga skador känns smärtan nästan aldrig omedelbart och personen behöver lägga sig ner en stund och känna efter ordentligt.

En viktig sak när man funderar på att ringa ambulans eller ej:
Ring alltid om du är osäker!
Det finns ingen som blir arg för att en ambulans skickas i "onödan".
Om du kommer till akuten i en personbil blir du inte omhändertagen lika snabbt. Det finns ingen som väntar dig och de som är med dig har oftast ingen sjukvårdsutbildning och kan kanske inte ge svar på frågor som sköterskor och läkare har. Skulle något hända på vägen in till sjukhuset är det väldigt svårt för övriga i bilen att hjälpa dig.
Om du däremot kommer i en ambulans så finns det läkare beredda när ni anländer. Ambulanspersonalen har koll på läget och kan direkt tala om vad som har hänt och vad problemet verkar vara.
Skulle något hända i ambulansen finns det både vårdare och utrustning på plats för att hålla dig vid liv.
Sjukhusen föredrar att man kommer i ambulans eftersom det är mycket mer organiserat och gör deras arbete lättare.
Alltså gör du inte vården någon tjänst genom att inte ringa 112 och istället åka in själv. Tvärt om.

 

Angående krisgruppen är det ett projekt som ska sammansätta en grupp klubbmedlemmar som har olika huvudansvar vid krissituationer.
Tänk att någon ramlar av så illa under en ridlektion så att denne avlider. Hästen kanske går omkull och ryttaren bryter nacken omedelbart. Sådant kan faktiskt hända, även om vi inte vill tänka på det.
Detta kanske inträffar mitt i veckan när det är många i stallet i alla åldrar. De flesta som är där försätts förmodligen i någon form av chock. Kanske blev hästarna rädda för något och det är fler som har ramlat av och skadat sig.
Här är det alltså många utsatta. Ett dödsfall, vittnen till detta och personer som behöver åka till sjukhuset på grund av fysiska skador. Att då ha personer som ofta brukar finnas på plats som har förberett sig för en sådan här situation och vet vem som ska göra vad kan vara till väldigt stor hjälp. Någon pratar med de som såg på när det fruktansvärda inträffade. En annan ringer ambulans och en tredje sitter hos de skadade och ser till att de inte skadas mer eller hålls vid liv. Någon behöver ju dessutom ta hand om hästarna i en sådan här situation.

Helt förberedd kan man aldrig vara. Men det underlättar nog för alla inblandade om man har en bestämd uppgift att göra. Man behöver inte fundera på vad som ska göras först eller om man verkligen gör rätt. Det man kan bäst är det man fixar och någon annan tar dem andra delarna.

Viktigt att ta en stund och tänka på det här ibland, tror jag. Även om det alltid blir svårare i verkliga situationer så är man förhoppningsvis inte lika hjälplös som man skulle varit utan sådana här förberedelser. Det är åtminstone värt ett försök, det kan rädda liv.

Nu är det viktigt att Pippi rids ordentligt varje vecka. Hon har mycket energi och om vi passar på att använda den nu så tror jag att vi kan utvecklas en hel del under våren.

• Måndag - Uteritt 
• Tisdag - Vila 
• Onsdag - Hoppning
• Torsdag - Träning på långtygel 
• Fredag - Dressyr 
• Lördag - Hoppträning för Sandra eller dressyr på egen hand 
• Söndag - Dressyrträning

Jag ska se till att ta upp Stallboken och ha i skåpet så att man kan föra korta anteckningar om ridningen och se hur utvecklingen går. Ibland kan det nästan vara lite svårt att hålla reda på vad man gjorde för fem dagar sedan och hur det egentligen gick.

Lite nytt år nya tag tänker jag här.
Förra året la vi på att lära känna varandra och vi hade inga större mål eller krav. Nu kan vi börja satsa och planera lite, för även om jag säkert inte har mött alla Pippis sidor än så känner jag mig mer säker på vem hon är nu och kan jobba utifrån det.

Pikachu är en ambitiös häst som hatar när ryttaren gör fel och det talar hon tydligt om!

Min studiegrupp "Pegasus" känns grym!
Vi delar många värderingar men har olika erfarenheter och kunskaper vilket gör att var och en verkligen tillför något till diskussionerna. Ikväll hade vi en lång chatt på fb där vi pratade om Djurskyddsfrågor. Mycket "bör" istället för "Ska/Får inte" vilket gör många fall till tolkningsfrågor. Men att vi har ungefär samma tänk underlättar en hel del.
Frågorna berörde allt från om det är ok att klippa känselhåren på hästen till om det är ok att inte släppa ut hästen i hagen. Vad tror ni om just de här två frågorna?
Vore verkligen kul att kolla vad man tror innan man kan svaret. De flesta har nog inte stött på att behöva fråga sig detta och då är det ju inte så konstigt om man inte vet vad lagen säger.

Men som sagt.
Är det ok att inte släppa ut hästen i hagen (frisk häst under längre period) och får man klippa känselhåren på hästens mule?
Vad tror ni?

Idag drog jag och Pippi med Martin och Nisse ut i skogen.
Min tanke var egentligen att det skulle passa med en hel del galopp. Inte för att det behöver gå så fort men galopp ändå.
Dessvärre funkade det inte riktigt då vi red ikapp två andra hästar. Vi red om varandra några gånger innan vi bestämde oss för att ge dem försprång så att man skulle kunna trava och galoppera utan att störa varandra. Det gjorde att vi skrittade på den bästa galoppsträckan av alla..

Pippi beter sig lite skumt i skogen, eller hon har gjort det de senaste två gångerna. Hon trippar i sidled, sneglar och lyssnar ständigt bakåt och uppför sig i allmänhet som att någon är precis bakom oss och skräms. Haha vad kusligt det lät!  Nej, men jag undrar vad det kan bero på.

Helst av allt skulle jag rida ut själv. Då kan jag koncentrera mig mycket bättre och det blir mer ridning av det. Gjorde ju så under hela sommaren av den enkla anledningen att jag inte hade något sällskap.
Men det finns flera skäl till varför sällskap är att föredra. Dels det tydliga faktumet att om en olycka skulle inträffa så har jag någon med som kan hjälpa mig. Telefon! ropar många då, men hur mycket hjälper den om du slog i huvudet så att du tuppade av?
Sen vill ju Pippi inte alltid gå ut i skogen. Några (förhållandevis få) gånger har hon bestämt sig för att vända och jag har blivit tvungen att hoppa av och leda henne. En gång slutade det med att vi vände, men det var i somras. Inge bra alltså. Då är det aldrig fel med lite draghjälp.

På något vis ska jag se till att komma ut på en ordentlig ridtur i skogen någon gång innan sommaren. Det måste ju gå!

Idag är det dags för jobb på Horsemeup igen.
Det var ett tag sedan eftersom jag hade fullt upp med annat förra veckan och veckan innan det var jag ju sjuk fram till och med torsdagen. Arbetsdagen är lite förkortad nu när julhandeln och mellandagsrean är över. Mer tid för mig i stallet med andra ord!
Nu på morgonen ska jag dit och ta av Pippi hennes innetäcke, plusgrader som det är och sedan efter jobbet hoppas jag på att hitta någon som vill rida ut med mig innan det blir mörkt.

Planerna för veckan är inte så värst märkvärdiga.
Ska försöka få en träningstid för Viktoria och hoppas även på en hoppträning för Sandra.
I övrigt är det plugg som gäller. Har hittills skrivit en kort liten text om Pegasus, hästen som gett namn åt vår studiegrupp i Hästkunskapkursen som vi därför ska presentera vid nästa kursträff. Det är väl egentligen bara en övning på att jobba i grupp och sedan redovisa uppgiften muntligt.
Utöver mytologi har vi även en etologiuppgift då vi ska studera en eller flera hästar under två timmar och sedan skriva en A4 om deras beteende. Spännande grejer! Skämt på skämt där, gissar på att det kan bli lite långtråkigt men i slutändan ganska intressant.
Vi har dessutom en gruppuppgift med frågor som rör djurskyddslagen och sist men inte minst ska vi läsa på ett kapitel om dekorativ hästvård och förbereda oss för en förevisning i löshoppning till nästa träff.
Det känns nästan osannolikt roligt med plugg just nu! Annars har det aldrig riktigt varit min grej

Sjukgymnasten och ryttaren Karina Möller var på besök i stallet under början av januari och höll då en liten föreläsning i ryttarens sits. Hon menar att man påverkar sin sits i allt man gör i livet. En naturlig och korrekt hållning ger också en naturlig och korrekt sits.
En väldigt bra och inspirerande föreläsning som följdes av att några fick rida lektioner för henne där allt, verkligen allt, fokus låg på ryttarens sits och hållning. Det var väldigt populärt och alla hann inte rida, därför fixades det så att hon kunde komma en andra gång.
07.45 i morse traskade jag och Pippi in i manegen för vår lektion.

Karina frågade efter lite allmänna saker som min ålder, hur länge jag ridit, hur länge vi har haft Pippi och vad våra planer med henne är. Jag förklarade därefter hur jag ser på min ridning. Att jag är ganska långsam i mina rörelser och har ingen vidare motorik.
Balansen är det däremot inga problem med och det höll hon med om. Vi började alltså inte på botten vilket kändes lite upplyftande.

En grej som Karina tycks gilla är att låta eleven stå upp i stigbyglarna i trav. Jättelänge.
Det finns såklart en tanke bakom det hela och den är väldigt bra. Man måste helt enkelt hitta balansen för att kunna stå där. Blicken måste lyftas, det går inte att stirra hästen i nacken och man måste verkligen använda sina magmuskler.
Bålstabilitet är ju ett välkänt uttryck inom ridningen men jag har aldrig riktigt lyckats använda den. Jag har aldrig haft träningsvärk i magen dagen efter ett hårt pass, däremot i överarmarna. helt åt helsike fel med andra ord. Nu blev det på något vis så otroligt enkelt att hitta dit och då släppte allt annat. När det var magen som fick göra jobbet och stå för styrkan kunde benen och armarna kopplas bort och vara mjuka och följsamma. Det var så otroligt enkelt helt plötsligt.

Verkligen en "Aha-upplevelse" som jag hoppas sitter i ett tag!

Visst är målet med varje ridpass att få hästen mer eller mindre lösgjord. Jag strävar efter det och har ofta trott att jag har kommit dit mot slutet av ridningen. Men i torsdags fick jag känna det på riktigt.

När hästen fortsätter i samma fina takt och tempo i en bärande form trots att jag ger långa tyglar och släpper efter. När hästen är med på minsta vink och bär sig i en stadig form som har kommit genom att jag har varit stadig. För ofta sitter jag och grejar mycket med händerna utan att riktigt hitta något bra stöd att ge.

Det var mycket som gick fel under den sena dressyrträningen. Min motorik var urkass, vilket den väl egentligen alltid har varit men nu kom vi så långt att det blev betydligt mer påtagligt hur långsam jag är i mina rörelser. Inga kvicka skänklar här inte. Men vi kom över det och med god marginal.
En ärlig bjudning från Pippi som var helt med på att göra som jag sa eftersom jag var tydlig i mina hjälper. Riktigt skönt att få känna på sådan ridning så att jag vet vad lösgjordhet verkligen innebär. Det är så lätt att bilda sig en uppfattning och tro att man har koll när andra talar om för en hur det ska kännas. Nu när jag verkligen har fått njuta av att glida runt på ett samarbetsvilligt stycke kraftpaket till sto så vet jag ju verkligen på riktigt vad jag ska sträva efter och hur vi ska komma dit.

På något vi måste jag också öva upp den där kassa motoriken..
Något som mamma föreslog som nog kan funka är att jag ser till att värma upp lite innan ridningen. När jag skrittar fram Pippi och går bredvid på marken så kan jag småjogga lite och röra på armarna och fingrarna en del så att musklerna kommer igång.
Ett senare projekt är väl att försöka tänja ut de där superkorta musklerna.. Jag borde stretcha efter ridningen men jag tycker att det är lite svårt att få in det. Först tar man ju av hästen utrustningen och även sin egen. Sedan kanske man stretchar hästen som därefter ska få gå in i boxen och äta eller dricka eller kanske ut i hagen och då ska ju täcken och grejer på. När man är klar med allt så ska man oftast göra något annat och då finns det inte en tanke på stretching kvar. På något vis ska det ingå i rutinen.

Första kursträffen i Hästkunskap - Inriktning hästskötare var otroligt lärorik och rolig!
Kursen är en yrkesförberedande sådan och sättet vi undervisas på är därför ur en professionell synvinkel.

Lärarna besitter en enorm mängd kunskap och kan verkligen backa upp alla sina teorier med fakta och erfarenheter. Samtidigt var de ödmjuka och menade på att man kan ju aldrig bli riktigt fullärd och därför har vi säkert erfarenheter som de inte varit med om. Skön inställning, tycker jag. Att man är kunnig men är öppen för att lära sig mer.

Något som sammanfattar det hela på ett bra vis är en sak som en av lärarna sa under etologilektionen (läran om hästen som djurart); "Hästar är hästar. Vi måste låta dem vara det och respektera dem för det. Men för att ha en fungerande hästhållning ska vi heller inte utsätta oss själva för fara eller skadliga arbetsförhållanden. Man får helt enkelt kompromissa"
Det sa liksom allt tyckte jag. Vi ska inte förmänskliga hästar, men heller inte jämföra dem med andra djur eller maskiner. De har särskilda behov men vi ska dock inte plåga oss själva för att tillgodose dem. Det går oftast att hitta bra lösningar som fungerar för både människa och häst.
Sjukt trevlig och sund inställning till hästhållning överlag från kursledarna vilket gör att det hela känns riktigt inspirerande och jag vill lära mig mer!

Här, lite bilder från Strömsholm.
Det var under en informativ rundvandring så jag kollade inte alltid hur jag riktade kameran då jag samtidigt försökte lyssna.

Sveriges äldsta ridhus som ännu är i bruk

Ser visst ut som bloggtorka här va?
Men riktigt så illa är det inte. Jag har helt enkelt haft fullt upp med sena och tidiga träningar, jobb och annat som gjort att bloggen fått vänta. Eftersom jag har gjort en hel del finns det lika mycket att skriva om och det kommer upp så snart jag fått ihop det.

Kursen på Strömsholm, dressyrträning, sitsträning och en del andra funderingar.