Under ridpasset idag som varade i kanske 35 minuter fick vi uppleva mulet och stark vind, gassande sol och ösregn om vart annat.

Anledningen till att passet blev så kort var för att det gick så jäkla bra! Herre mig vad kul det var att rida.

Fina Pippi var otroligt samarbetsvillig och fokuserad, till och med vänstervarvet gick som en dans utan otaligt många snedsteg.

Jag red lite på cavalettin som jag och morfar la ut igår och hon längde precis lagom på steget varje gång utom en, då jag inte alls förberedde henne bra.

När regnet kom blev hon dock hiskeligt irriterad av det och slog med huvudet, så då tog jag lite skritt en stund tills det värsta var över. Jag klandrar henne inte, det var ovanligt stora regndroppar som blötte ner oss.

Jag tyckte att jag vaknade sent igår, men idag blev det ännu värre. Halv elva, fy sjutton alltså.

Men eftersom jag är ledig gör det naturligtvis ingenting egentligen.

Var på utomhusbio igår kväll i Lund och såg Beasts of the Southern Wild. Grymt bra film, inte alls vad jag väntat mig. Många fantastiska metaforer och gav ett perspektiv på människor och universum ur ett barns synvinkel, jag har aldrig tidigare sett någon liknande film.

 

Just nu redigerar jag bilder från när jag var i skogen igår, de kommer upp i ett senare skede under dagen.

Efter lunch ska jag rida och sen blir det lastträning med hästskrället.

 

Tog en sväng med kameran förut. Först ut i trädgården och sedan bar det vidare ut i skogen där det var fullt av liv och rörelse i solskenet efter regnet.

Här är ett litet smakprov på det som fångades på bild, mer kommer upp imorgon.

Idag regnar det.

Världen är grå och stillsam, regent är mer än välkommet.

 

Idag sov jag i en evighet, steg inte upp förrän klockan tio, tror inte att jag sovit så länge på hela sommaren. Jag är inte helt nöjd med att det blev så idag, en sen morgon och jag är en slöfock resten av dagen.

Om regnet inte är allt för våldsamt ska jag cykla till stallet efter lunch och borsta bort rost från gallren. Sen ska jag och morfar göra cavalettibommar av träd.

Kringlan får kanske följa med bort till stallet och skutta i en box.

 

Pippihästen har fått vila i tre dagar. Dels på grund av det sjukligt varma vädret och dels på grund av en otroligt förarglig händelse då hon betedde sig som en åsna. Hon ville helt enkelt inte gå på transporten när vi skulle iväg och träna.

 

Pippi har börjat få lite skav av sin flughuva, inga sår men pälsen har lossnat lite på flera ställen där den sitter åt så morfar var iväg och köpte en ny med resår (som skimmeln har) istället för karborrknäppe.

Men den var för liten och måste bytas. Som tur är klarar hon sig nog någon dag till eftersom skavet inte var så illa än.

När vi skulle prova huvan kom alla tre tjejerna fram och ville gosa. Mysigt i kvällsvärmen.

 

Idag tog det en stund innan jag fick igenom Pippi i ridningen.

Till en början var hon väldigt spänd och springig och jag hade väldiga svårigheter att sätta takten och tempot. Hon tuggade inte alls på bettet och huvudet bara for hit och dit.

Jag försökte variera våra vägar och gjorde avsaktningar och igångsättningar så ofta som möjligt för att få henne att fokusera mer. Det blev aningen bättre från hennes sida men inte från min egen. Så jag lät henne skritta på långa tyglar någon minut medan jag tog djupa andetag och funderade på hur det egentligen är man gör när man rider.

Jag tycker att det är onödigt att hon ska behöva stå ut med ryckande och skänklande som egentligen är helt fel, så jag tar hellre en liten paus för att komma underfund med hur jag ska göra än att ta den tiden under aktiv ridning.

Efter det gick det mycket bättre och jag red mer ordentligt och korrekt. Det är roligt att verkligen kunna känna skillnaden när jag gör rätt, hon blev snabbt mycket mjukare och stadigare, även i vänstersidan. I galoppfattningarna var det lättare att vara mer konsekvent när jag faktiskt visste vad jag höll på med.

Är det bara jag som ser fram emot hösten?

Jag brukar anse att det är min favorit årstid, men när den väl är här tröttnar jag ganska fort på regnet. Men disiga mornar när det finns en viss antydan av frost från natten och trädens brinnande lövverk lyser i en annars så grå omgivning, då är det vackert!

 

Hööks har precis släppt sin höstkatalog och jag har suttit och frossat i den en stund nu, så mycket snygga grejer!

Dock vet jag inte riktigt vad jag tycker om den lila/vinröda färgen som JH tycks ha anammat. Den påminner om den färg som var väldigt inne förra året (och säkert fortfarande sitter i) på vardagliga kläder men mycket mer lila. Jag är nog mest skeptisk till den, åtminstone när det kommer till ridbyxorna. Som detalj på ett plagg med en annan huvudsaklig färg så är det väl rätt snyggt antar jag.

Men mina favoriter är och förblir brun och grön!

 

Morgonen började med att vara insvept i tät dimma som gav mystik åt slätten. Nu börjar den lätta och solen tittar fram, ännu en varm torr dag tycks det bli, trots starten.

   Kringlans bur är städad och både han och jag har blivit försedda med frukost. För min del var det densamma som igår, medan Kringlan fick hö, pellets och maskrosblad.

Han verkade vara på gott humör och var faktiskt riktigt trevlig idag.

 

Från och med idag ska jag jobba fem dagar i sträck, kommer jag att överleva? Det är ännu oklart men jag hoppas på det bästa och får väl helt enkelt bita ihop.

 

Trots att jag tillbringat dagen i solen från kl 11 till 17.30 med avbrott för lunch och fika, så har jag inte fått något synbart resultat. HUR?!Solen är knappast en nära vän till mig.

I trädgården är det fullt av mullvads- och sorkhögar. Dessa har även börjat dyka upp i Kringlans hage till hans stora förtjusning, man kan ju rulla sig i jorden då!

En sork eller mullvad har grävt ett hål precis vid kanten av hagen och jag tänkte att det nog borde täckas över så att Kringlan inte inbjuds till att fortsätta gräva där och till slut ta sig ut. Så jag tog en pinne, böjde mig ner i hagen och började skrapa över jord till hålet.

Jädrans vad arg han blev på mig. Det var helt klart inte okej! Han kastade sig ursinnigt fram och morrade (skojar inte), han slet och drog i pinnen och efter en vild kamp lyckades han slita loss den från mitt grepp och slungade in den i gallret. Sedan hoppade han på den och började gnaga av barken.

Bråka inte med Kringlan. Eller Kungen, som morfar kallar honom.

För första gången sen jag kom hit har det varit tillräckligt varmt en dag när jag är ledig för att kunna äta frukost ute. Egentligen kan man ju alltid ta på sig ett extra lager kläder för att hålla kylan ute, men den där trevlighetsfaktorn spelar viss roll tycker jag.

Jag åt som alltid havrefras och en smörgås och drack juice och kaffe till. Med utsikt över Kringlans bur såg jag hur han röjde runt där inne. Vi hade en dramatisk fight, han och jag. Mer om den senare.

 

Nu ska jag betala telefonräkningen, njuta av att se hur min pinsamt låga lön har fått mitt saldo att stiga och sen ut i solen med en bok eller möjligen akvarellpennor.

När jag hämtade Pippi i hagen idag kom hon fram till mig direkt. Det brukar hon inte göra utan ska oftast försöka komma undan lite först, så det kändes lite fint på något vis. Inne i stallet var hon så snäll och mild och hon ville gärna stå och gosa.

Idag har det varit alldeles fruktansvärt varm fram tills kvällen.

När man svettas på ovansidan av händerna, då är det inte najs längre. Dock går min gräns för najs i värme ganska långt innan det, vid kanske 22 grader. Idag var det 28 i skuggan. Jag var inte i skuggan kan jag ju säga.

   De stackars pållarna har fått dras med flugor under dagen. Vi har alltså alla haft det jobbigt, det är fruktansvärt synd om oss här ute på landet bland jordgubbar, hallon och ritter i solnedgången.

 

Imorgon är jag ledig, prisa han där uppe och så vidare. Jag ska sova, rida, duscha, åka till Ystad och försöka att orka med att borsta bort med rost från gallren i stallet. Skulle behöva skyddsglasögon eftersom jag får så mycket rost i ögonen när jag gör det sistnämnda. Det kanske hade varit en investering värd sitt pris, med tanke på alla flugor jag får i ögonen när jag rider i skogen. 

Jag hade sjukt roligt den kvällen jag var hemma i Göteborg. HC spelning och tacokväll, finemang!

 Det känns väldigt konstigt att plötsligt vara i hemmamiljö en dag sådär. Stiga på en blå buss och skicka smsbiljett, handla hårfärg på coop och kolla om någon är hemma och vill ses.

  Nu har jag jobbat i två dagar och ska jobba ytterligare en till. Det har varit helt sinnes varmt och min snygga bonnebränna blir bara bättre och bättre. Men den här gången kanske värmen och solen kan stanna till min lediga dag i övermorgon så att jag kan ligga och steka en stund, om jag får tid till det..

 

Igår när jag red Pikachu var hon väldigt pigg, hon hade ju vilat i tre dagar. Men energin var bara positiv och det var ett riktigt roligt ridpass! Vi höll inte på jättelänge, just eftersom hon vilat lite, men det blev ändå ett ordentligt pass.

 

Ikväll står Kringlan i centrum. Pippi ska inte ridas och jag har inte varit ute och gått med den lilla kaninen på flera dagar.

Promenaden har vi redan avverkat, nu ligger han i mitt knä och blir kliad, snart ska klorna klippas.

Imorgon 07.49 avgår buss 5 från Tomelilla Station mot Lund C. Där byter jag till Öresundståget och åker hem över en natt.

Jag känner ingen enorm hemlängtan, detta är ju hemma nu. Men jag saknar min Bulle något oerhört, jag undrar om han ens fattar att jag inte är hemma.

 

Vi var två svettiga men glada tjejer, Pippi och jag, när vi kom in i stallet efter kvällens pass. Det blev konditionsträning och vi har dundrat fram i galopp över fälten och genom äppelodlingarna i solnedgångens ljus. Man kan nog ha det värre tror jag.

På ett av fälten låg (katten) Ola och vilade, han tycktes inte störas av vår framfart utan kisade bara lite på oss och la sig tillrätta igen.

 

På tal om svett. Här om dagen var jag hiskeligt nära på att välta med cykeln påväg till jobbet.

Ner för den gräsbevuxna, gropiga och steniga backen kom jag trampandes i rasande fart för att kunna komma upp igen för nästa backe utan att få en hjärtattack av ansträngningen. Men en sådan lyckades jag nästan få ändå när cykeln fick sladd längst ner i slutet av backen på grovt grus som ligger på bron över bäcken.

Jag tror att jag skrek till men jag vet inte säkert, hade tung musik i hörlurarna så jag hörde inget andra vrål än från dem.

Efter denna dramatiska händelse tar jag det numera lugnt med cykeln. Jag bara rullar ner helt lätt för backarna utan att trampa på extra. Men eftersom det både går upp och ner genom skogen så blir det grymt jobbigt i uppförsbackarna och jag blir alldeles varm under arbetskläderna. Svettig som bara den.

Men nu har jag ny deo, tack och lov för mig och allmänheten.

Med denna viktiga och högst intressanta information tackar jag för den här dagen och går snart och lägger mig för att orka stiga upp imorgon för en ny dag på jobbet.

ADIOS!

Jag insåg igår att loppis inte alls är min grej egentligen.

Det är sjukt mycket folk och allting står väldigt tätt på borden. Man är helt enkelt tvungen att knuffas, slita och rycka åt sig för att få med något av värde hem. Inte något som jag finner nöje i. Då går jag hellre i en Second Hand affär och tittar i lugn och ro.

   Loppmarknaden öppnade klockan ett, då får man gå runt och titta, välja ut saker man tycker om och lägga ett bud på det. Klockan två ringer de i en stor klocka och då gäller det att vara snabb så att man får det man vill ha.

Jag kunde inte hålla mig för skratt när detta hände. Folk stod först vid någon grej som de lagt bud på, men så fort de fått med sig den så springer de allt vad de orkar till nästa grej, tanter står och rycker i dukar och annat tyg samtidigt som de skriker och knuffas. Herregud alltså.

Hur som helst fick jag med mig två saker hem ändå, en väska och en mugg. Jag gjorde av med 25 spänn.

Det är vad det är idag! Kan ni gissa varför? Jo, jag jobbar ju idag!

Har inte något emot att det är fint väder då (utom när temperaturen överskrider 23 grader och jag ska stå stilla i solen med min tjocka piké) men vad som stör mig är att detta väder aldrig visar sig på mina lediga dagar.

 

Idag känner jag mig konstigt nog utvilad trots att jag hade svårt för att sova igår och vaknade flera gånger under natten. Men jag är redo för tre dagars arbete igen! Eller åtminstone den här första dagen.

 

Jag har hittat kamerasladden bakom skrivbordet (det är inte jag som lagt den där!) så nu kan jag fortsätta som vanligt med bilderna.

Eftersom jag var ledig idag var det inget vidare trevligt väder. Det har blåst hela dagen men på eftermiddagen tog det i, när jag skulle rida..

Pikachu var väldigt besvärad av vinden, redan i stallet var hon orolig och att Ponnyn och Skimmeln sprang runt utanför och gnäggade gjorde det knappast lättare för mig i stallet.

Trots att hon egentligen lyssnade på mig när jag longerade henne så var allt väldigt stressigt på grund av alla ljud i vinden. Efter ungefär en kvarts longering satt jag upp och red ut i skogen, där var det betydligt mindre vind och Pippi blev snabbt lugn.

Jag tränade på övergångar mellan trav och skritt och en del halter. Galopp tog vi bara en gång och då fick hon sträcka ut lite på en raksträcka på stigen. Annars var det absolut max 20 meter i samma gångart.

Alltid är det något! Först kunde jag inte ladda över bilder till datorn, sen kunde jag inte lägga upp dem någonstans på internet. Nu kan jag inte ladda över dem till datorn eftersom båda kamerasladdarna är spårlöst försvunna! VARFÖR?!

Jag hade ju tänkt att lägga upp bilder på mina loppisfynd ):

Det får bli en gång då sladdarna är återfunna.

Idag när jag är ledig är det såklart mulet, det är så saker och ting hänger ihop.

Passar på att tvätta och sånt där, har många lortiga strumpor som får sig en uppfräschning. En annan som ska få en sådan är Kringlan, jag ska ut och städa hans bur riktigt ordentligt alldeles strax.

   Vid klockan ett åker vi på loppis. Ibland är det riktigt roligt och man hittar massor av fina och/eller konstiga saker. Men rätt ofta är det bara tråkiga grejer, jag åker dit utan förhoppningar (intalar jag mig själv trots att jag är en smula exalterad) så kan jag inte bli besviken.

När vi sedan kommer hem så går jag nog bort till stallet och fortsätter den långsiktiga uppfräschningen där borta.

PHRESH.

 

Tre otroligt varma dagar på jobbet och jag är helt slut!

Intensivt, jo visst, men fruktansvärt monotont också. Ner för trappan, släppa in tio personer, se till att alla sitter som de ska, starta karusellen, stänga av, släppa loss alla, visa var utgången är, ner för trappan, släppa in tio personer....

Har man då sin lunch mellan 12 och 12.30 så är man ganska trött och törstig vid fyra fem när vattnet antingen tagit slut eller blivit varmt i solen. Det är inte lätt när det är svårt. Men jag ska inte klaga, jag har ju i alla fall ett jobb.

 

I torsdags var det träning för Linda. Det började kasst, kroppen gjorde inte alls som jag ville. Men efter en liten andningspaus och några ord med Linda så släppte det och det blev mycket bättre.

Jag kunde komma åt Pippi så det märktes och någon galoppfattning blev riktig bra.

   Kvällen innan hade vi After Work på jobbet och spelade brännboll, jag hade därför träningsvärk i benen (hej otränad) och den blev inte trevligare efter ridlektionen!

 

Imorgon ska jag sova i hundra timmar och sen blir det ett ridpass på kvällen.

 

Spöktimman är här och jag borde ligga i sängen och sova sött.

Mitt monster var lite dåsigt idag efter att hon har mumsat av det nya gräset som de fick tillgång till när vi förstorade hagen. Därför blev det ett kortare pass med skritt och travövningar. Avsaktningar och igångsättningar, halter, tempoväxlingar, serpentiner och antydan till skänkelvikningar. Ett nyttigt men kort pass helt enkelt.

Jag var tvungen att hålla självdisciplinen på topp eftersom vi båda är mycket stelare när det kommer till vänstervarvet. Hon är mycket svårare att ställa inåt i det varvet och trillar hellre åt vänster än faktiskt sätter benen där de ska vara och svänger på ordentligt vis.

Till råga på det har jag apsvårt att vara mjuk och ledande i vänsterhanden och fast med höger. Vi kompenserar inte varandra alls på den fronten. Men jag ansträngde mig som sjutton och blev rätt nöjd med resultatet ändå, men jag måste öva mera.

   Det var inte helt dumt att rida där på det stora gröna fältet i solnedgången med risgrynsgröt och jordgubbar i magen. Sommarlycka på riktigt, den här dagen har varit så bra och mysig att det finns liksom inte!

Till sist lyste solen över Stenby och jag kunde rota fram en besvärlig solstol från vinden och lägga mig ute på gårdsplanen. Men något märkbart resultat kan jag inte ana..

 

Jag har varit borta hos pållarna för tredje gången den här dagen och tog in Ponnyn i stallet. Jag borstade henne och kratsade de små barfotahovarna och sedan gick vi två på en liten promenad.

Stackarn är så skygg och ängslig för allt men ändå otroligt sällskaplig. Jag tycker mycket om henne, önskar att jag kunde ta med henne hem till Göteborg.

På vår lilla runda gjorde vi halter och igångsättningar, hon var så duktig så. Det finns en sträcka där man kan gå i gräset längs vägen och där sprang vi en liten bit, hon verkade tycka att det var roligt!

   Tillbaka i stallet blev det flughuva och insektsspray på och sen ut i hagen till dem andra.

 

Nu är det middag för min del och sedan ska jag tämja mitt fina monster. Får se hur hon är idag, i förrgår när jag red i skogen var hon väldigt pigg och bockade och hade sig i galoppen. Hur kul som helst hade vi det!

Min lediga dag börjar naturligtvis med mulet väder, jag som skulle jobba på brännan!

 

Jag och morfar utökade pållarnas bete i förmiddags och åkte därefter in till Ystad för att handla laddare, hörlurar, morötter och jag köpte även en tröja för ynka 50 spänn.

I Ystad var det sol och turistträngsel runt de rosenbeklädda korsvirkesväggarna. Massor av marknadsstånd med bröd och sånt stod uppslagna på och kring torget, trevligt trevligt.

Men på hemvägen möttes vi av stora grå moln som gav skugga över Stenby. Dumma moln.

 

Nu ska jag bort till stallet och borsta bort rost och lös färg från galler och fönster, adios!

Igår var en mycket bra dag!

På jobbet behövde de extra hjälp i en kiosk så jag erbjöd mig och fick pröva på det istället för att ha hand om en karusell hela dagen. Det var riktigt roligt!

När man har en karusell är det nämligen så att i de allra flesta fallen sitter du så att alla kan se dig hela tiden, man måste alltså sitta/stå rakryggad med ett leende på läpparna hela dagen. Detta gör dels att man blir väldigt utmattad av att inte riktigt kunna slappna av och dels blir det där leendet ganska krampaktigt fram mot klockan tre.

När det kommer folk och vill åka karusell ska man först glatt och vänligt ta emot dem, kolla så att alla är långa nog och visa dem till rätta i karusellen. Den biten är aldrig svår för här får man prata och skoja så mycket man vill, dock finns det föräldrar som inte förstår varför det är längdgränser, det kan vara jobbigt men aldrig omöjligt att ta sig igenom.

Sen ska man hålla stenkoll på alla som åker när karusellen är igång, så ingen får för sig att plötsligt stiga av. Detta är desto besvärligare (eftersom folk just får för sig att stiga av) då jag måste vara fokuserad på hur alla sitter samtidigt som jag ska upprätthålla ett stort smajl. Att samtidigt kisa i solen gör att jag tvivlar på att detta smajl faktiskt ser så trevligt ut efter några timmar.

 

I kiosken däremot upplevde jag att man kan slappna av mycket mer.

När kunden kommer gäller det att vara trevlig och hjälpsam, är man det så är kunden också glad tillbaka och det hela blir roligt. Man har en kund i kanske max fem minuter, att vara på topp under den tiden är inte så svårt så länge inget dramatiskt sker.

När kunden sedan har gått kanske det står en ny bakom men eftersom det är en annan person så är det ganska lätt att upprepa det man nyss sagt utan att det känns tillgjort.

När det sedan inte är någon kund kan man slappna av lite och fixa inne i kiosken. Det är inte så att man slappar till det men man behöver inte le sitt yttersta.

  Jag hoppas verkligen att jag får stå i en kiosk någon mer gång. Det gick till och med bra med räkningen av pengarna trots att matte är min ofantligt svaga sida.

Idag lär väl också bli en sån där dag då jag steks i solen intill den karusell som jag har hand om. Jag tillber högre makter för att inte få samma som igår, den har längdgränser som föräldrarna inte förstår och tutar så man får ont i huvudet.

  Tack vare solen börjar jag få snyggaste bonnebrännan med ett märke där klockan sitter, har trekvartsbyxor därtill. Men med lite tur är det sol på tisdag och onsdag och jag kan då passa på att jämna till brännan på mina lediga dagar.

   Idag sticker jag till jobbet lite tidigare (just för att kanske kunna få en annan karusell) och hinner därför inte rida på morgonen, förhoppningsvis är jag vid medvetande när jag kommer hem ikväll så jag kan rida ut i skogen när jag ätit. Galopparbete får det bli och lite övning på sidvärtes i skritten.

    Här om kvällen var jag i en del av Fyledalen och rekade. Har tänkt mig att bygga lite hinder på en aningen uppåtsluttande gräsbevuxen väg där, måste ju ta tag i hoppningen med henne snart.

 

Nu är det dags för morgonens andra frukost (ja, jag är en hobbit) och därefter ska jag piffa till mig.

Ha en bra dag, hoppas det är sol hos er med!

Så tänkte jag när jag tittade in i min lilla egengjorda sadelkammare.

Jag har slängt ut skräp och bråte, sopat golvet och väggarna, skurat bänken och ställt i ordning alla grejer. Men ändå ser det skitigt ut, fast det inte riktigt är det..

Fast jag är nog rätt nöjd trots allt, på sina ställen i stallet ser det rätt prydligt ut ändå, men än är det långt ifrån färdigt!

Jag borstade av mer rost och lös färg från boxgallerna idag, mycket är kvar så det finns en hel del att fylla dagarna med.

 

 

Man har kunnat tävla om biljetter till EM i Fälttävlan i den s.k "SJ-tävlingen". Vinnaren har nu presenterats på Malmö Eventings hemsida och det är ingen mindre än Anna Rehnberg som är aktiv medlem i Askims Fältrittklubb!

Förutom att det naturligtvis är väldigt roligt för henne är det också roligt för klubben eftersom hon har beskrivit med varma ord om hur vi utvecklats från startfälttävlan till att anordna en riktig fälttävlan förra året.

När jag ändå talar om på vilket sätt detta är roligt så kan jag ju tillägga att det även är det för mig, det är nämligen jag som har tagit fotona som är i artikeln och även på startsidan. Det känns faktiskt rätt så ballt om jag får säga det själv.

I tisdags åkte jag och mamma med Pippi till Linda Jacobsson igen för att träna.

Den här gången gick det bättre än förra, då hon var fruktansvärt seg men ändå ganska fin i formen och snäll.

Nu hade hon mer energi vilket gjorde det svårare att sitta ner i traven och hålla handen stilla. Men som jag sa så gick det bättre.

Energin gjorde att jag kunde kräva mer av henne och åtminstone en av galoppfattningarna blev riktigt bra, de andra blev okej.

Jag tycker allt att det är lite konstigt att det är galoppen jag har problem med på träningarna, när det är den som går bäst när jag rider själv. Men kanske rider jag inte lika ordentligt på egen hand och hon har då inte behövt jobba lika mycket innan galoppen och har mer ork för den. Jag vet inte riktigt men det ska nog bli bra ändå.

Cómo está?

Själv mår jag finfint även om bloggen har lidit.

Igår höll jag på att smälta bort i värmen vid min karusell, allt eftersom skuggan från parasollet flyttades längre och längre bort från min plats vid det lilla griståget.

Efter jobbet var det filmkväll i Tomelilla som avrundades med kurragömma. Här kallar de det för dunkgömme, pantgömme heter det ju!

 

Idag ska jag försöka mig på att göra en insats för bloggen genom att förbereda inlägg som sedan läggs på kö. I mitt schema ingår såklart även ridning, men eftersom monstret har vilat i två dagar blir det minst en kvarts longering till att börja med.

Efter eller innan ridningen blir det antingen ett tag med stålborsten i stallet på boxgallren och väggarna, eller en förlängning av hästarnas bete, beroende på om morfar är hemma då eller inte.

 

I onsdags kom pappa hit (men nu har han, mamma och Malin åkt till Danmark på obestämd tid) och han hade min dator med sig, tjoho! Så nu ska jag (utöver allt det andra) fixa ihop en header åt en tjej som har bett om det.

Med detta sagt så kan jag alltså göra en header till dem som vill, även om jag knappast är ett pro på det hela.

Sofia Krooks nuvarande header gjorde jag för ett tag sedan men det kanske blir en ny snart (eller vad säger du Sofia?).

Med risk att fylla bloggen med ursäkter om varför jag uppdaterar dåligt måste jag förklara situationen.

De dagar jag jobbar har jag väldigt svårt att hinna med att skriva något här.

Datorn är fruktansvärt långsam så det kan ta upp till en timma att lägga upp ett inlägg. Det har jag verkligen inte tid med på morgonen och på kvällen när jag kommer hem är jag väldigt hungrig och måste äta först. Där emellan har jag ju som ni kanske har märkt, en liten vildsint pålle att bemästra.

Bloggandet får helt enkelt lida ibland. Dessutom är det inte superkul när det tar så lång tid för ett enda inlägg..

 

Idag steg jag upp halv sju för att hinna rida innan jobbet. Det blev en mysig skrittur i skogen eftersom gårdagens ridning var av det tuffare slaget; konditionsträning i uppförsbacke.

   När jag kom till hästarna var det dimma. De var ganska sömniga och Pippi ville minsann inte bli infångad.

Först prövade jag att stå och gosa med dem andra så att hon skulle bli lite avundsjuk och inte tro att jag var ute efter henne. Men det fungerade inte, hon stod bara en bit bort och glodde. Sen hämtade jag lite hö för att locka henne med, men då kom hon bara fram och ryckte åt sig en tugga för att sedan vända tvärt och springa iväg så fort jag rörde mig en millimeter åt hennes håll. Till slut tog jag med dem andra in i stallet. En kort stund galopperade Pippi i hagen och gnäggade förtvivlat innan hon lät mig ta in henne till dem andra.

 

När jag red hade solen kommit fram och det daggvåta gräset i skogen glittrade mellan träden. Jag älskar verkligen att rida på morgonen! Dessutom är det väldigt skönt när man kommer hem från jobbet och är trött och inser att man behöver ju inte samla all sin sista styrka för att bege sig till stallet och rida.