En halvkass hoppträning

Vilket ju är fel att säga eftersom det inte var själva träningen som var halvkass. Inte heller hästen var halvkass. Ryttaren däremot, usch vad halvkass hon var!
Nej, jag ska inte såga mig själv totalt. Jag red på ett vis som jag aldrig skulle ha klarat av för några år sedan och fick till en del saker riktigt bra. Men jag borde ha ridit mycket bättre.
Vi red en bana som Sandra kallade för evighetsbanan. Vi fick helt enkelt fortsätt tills hon var nöjd.
  Det började på kortsidan vid C med en liten låg kombination (inget hinder på banan var över 70cm). Efter den var det en tiometersvolt, sedan snett igenom mot en ny kombination. Tiometersvolt vid F sedan in på ett litet hinder med markbommar före och efter. Ännu en tiometersvolt efter den och sedan snett igenom mot M över en oxer, tiometersvolt och sedan från början igen.
Här är en helkass skiss av den absolut inte alls kassa övningen:
Det här är egentligen precis vad jag behöver. Den här typen av problem hade jag ofta med Joppe också, men med honom så var det bara att styra så hoppade han vad som helst. Nu måste jag vara ett mycket större stöd åt hästen.
När det händer mycket saker tätt inpå varandra har jag svårt att bibehålla fokus och styrka. Vägarna blir inte som jag planerat från början eftersom jag inte rider ordentligt så att det går att genomföra och sedan är jag inte kvick med att hitta en ny lösning. Alltså var detta en perfekt övning för mig som jag dock inte lyckades med.
Helt åt helsike gick det ju inte, men jag var inte nöjd när vi slutade och det har jag lite svårt att ta.
Pippi var hur som helst jätteduktig och löste ofta problemen jag lämnade henne vind för våg åt att klara själv.
Det är riktigt kul att hon utvecklas så mycket för varje träning. Första gången vågade hon knappt ta för sig när det var två hinder efter varandra men idag, på tredje hoppträningen, bibehöll hon tempo och lust att hoppa en bra stund.
 
 Pippi verkade dock nöjd med sig själv och livet hemma i stallet med kvällsmat, nybäddat och mjuk stjärnpyamas!

En efterlängtad comeback!

Min fina fina Utter Astrid ska ha ridskolehästen Roger på prov i en månad och sen avgöra om hon vill fortsätta hyra honom. Jag hoppas verkligen att Roger sköter sig så att hon vill det!
   För några år sedan hyrde Astrid en lägerponny och vi sågs då väldigt mycket i stallet. Året därpå blev hon medryttare på Joppe och de tävlade en del dressyr med framgångar.
Då sågs vi ju egentligen mindre eftersom vi hade Joppe de dagar då den andre inte var i stallet men vi blev närmare vänner.
Nu, efter att ha latat sig med ridningen ett tag och bara ridit lektion en gång i veckan, kommer hon vara mer i stallet igen. Jag blev så himla glad när jag fick veta det igår! Sprang ner till gräsbanan där hinder plockades undan och råkade väl mer eller mindre skrika ut nyheten till alla.
Haha sitter och ler nu och är fortfarande helt exalterad!
Astrid och Roger

Pay 'n Jump

Bilder från dagens Pay 'n Jump! (:
Det var tyvärr bara fem starter, fyra klubbmedlemmar och en externa. Men vi hade otroligt trevligt ändå!
Fleur och Loke bjöd på fart och lite dramatik och linslusen Mac är med på oändligt många bilder, så går det när man är söt!
 
 

NYTT OBJEKTIV!

I förrgår tog jag Öresundståget till Halmstad och köpte ett begagnat teleobjektiv för en väldans massa pengar.
Mycket mer pengar än jag trott att jag skulle lägga på ett objektiv redan nu men det är ett sjuhelsikes bra objektiv och det kostar det dubbla om man köper ett nytt.
Jag är så otroligt glad över att ha det nu! Det är helt fantastiskt! 200 i zoom och ändå en grym bländare så att det släpper in mycket ljus. FANTASTICO!
Detta fina gråa enorma monster ska brukas på dagens Pay 'n Jump.
Vi verkar inte få många starter alls vilket såklart är lite trist. Har folk redan anamat inomhussäsongen helt eller har de ingen lust?
Några få lyckliga får åtminstone hoppa på vår stora gräsbana innan hindermaterialet ställs undan för vintern.
 
Här är en bild jag tog på Jakob med det nya objektivet.
Min favoritgrabb efter Bullen

Hjärnan har tagit semester

Jag vet inte vad det är med mig nu egentligen. Jag blandar ihop veckodagarna och datum, glömmer stigbyglar när jag ska rida och har gjort tidsplaneringar helt åt helsike.
Vadå sova hos Jakob i natt? Hur tänkte jag då att jag skulle hinna ta hand om Pippi och rida innan jobbet som börjar halv ett imorgon? 
Nu tror jag mig ha koll på läget och ska gå och lägga mig så jag kan vara i stallet imorgon vid halv nio. 
Hjärnan kanske behöver vila..
Godnatt!

Mycket att göra!

Då är det ju alltså idag det bär iväg till veterinären med Lizzie.
Det är Särö hästklinik vi ska till och hon ska undersökas av veterinär Johan Oscarsson som många i stallet åker till när våra hästar behöver vård. Han är fantastiskt duktig!
Joppe som annars är (eller åtminstone var) rädd för veterinärer var aldrig det minsta rädd för Johan de gångerna vi har varit i Särö med honom.
 
Efter veterinärbesöket ska jag med ett tåg till Halmstad för att titta på ett begagnat teleobjektiv och förhoppningsvis är det i gott skick så jag kan köpa det.
Efter det är det en rusch till jobbet som gäller eftersom jag ska öppna stället imorgon och behöver gå igenom lite rutiner innan dess.
När det är avklarat åker jag till Jakob och stannar där över natten.
 
Imorgon ska jag jobba från 12.30 till 20.00. Det blir alltså så att bloggen kommer lite i kläm..
Men imorgon kväll kommer det inlägg och inte minst i övermorgon!
På söndag är det nämligen Pay 'n Jump hos oss och på eftermiddagen åker jag till Sandra för att själv hoppa.
  Ha en bra dag allihopa!
 
 

Tjejen med koll

Det är imorgon det är dags för veterinärbesök med Lizzie, inte idag!
Gick till och med till stallet innan jag insåg hur fel det var.
Jag har väldigt svårt att hålla reda på dagarna nu när jag varken har skola eller något schemalagt arbete. Men jag vet ju egentligen mycket väl att det var på fredag vi skulle dit och att det är torsadg idag eftersom jag ska på dressyeträning ikväll.
Hjärnan är inte alltid med alltså.. 

Veterinärbesök

Men inte för Pippis del tack och lov!
Husmodern i stohagen, Lizzie, blev illa skadad i ett slagsmål med Bosse i somras och har fått vila en del sedan dess. De kan nu rida mer eller mindre normalt på henne men får inte hoppa något.
Eller rättare sagt, så har det varit några veckor. Idag ska hon på återbesök hos veterinären och de får besked om skadan läkt eller inte.
Jag och Ebba hänger med Eva för att det alltid är bättre att vara tre när man åker iväg med häst. Då är vi ju extra många som kan hålla tummarna för Lizzies välmående!
 
 

Fasansfull shoppning

Igår var jag på Hööks.
Malle Pappa och Jakob följde med vilket gjorde det hela till en fruktansvärd upplevelse. En suckande pappa (men som ändå kunde skämta lite om sitt suckande), en flamsig lillasyster och en enligt vanlig ordning helt otroligt flamsig, tramsig, uttråkad, rastlös pojkvän som som skämmer ut sig själv och alla i sin omgivning med varje ord han yppar och varje millimeter han rör sig.
Så är han alltid och efter tre år har jag absolut vant mig. Men av någon anledning kan jag verkligen inte hantera hans beteende i hästsammanhang.
Han måste alltid skämta om allt och för en ickefrälst finns det naturligtvis tusentals konstiga saker som tycks fjantiga och onödiga i hästvärlden, inte minst i en affär. Jag tar alltid väldigt illa vid mig när han skämtar om mitt fritidsintresse, min livsstil, även om jag vet att han menar väl. På något vis känns det som att han hånar det enda som jag känner att jag faktiskt kan bättre än honom och tror att jag har viss kontroll över.
 
Denna betungande trio följde alltså med när jag skulle köpa stigbyglar + läder, regntäcke, sadelgjord, se om det fanns något fint dressyr schabrak, pröva en jacka och titta på hårnät och retade upp mig något fullständigt. 
Då Hööks visade sig vara en mindre besvikelse som hade slut på läder i min storlek och regntäcken utan fleecefoder i Pippis storlek blev jag ännu mer irriterad och fruktansvärt stressad.
Jag blev arg och vresig, trött i armarna av att bära runt på saker och sprang till slut fram och tillbaka genom butiken för att hitta stigläder i strl 135 gömt i något hörn. Sådana fanns det alltså inte.
Det blev stigbyglar och sadelgjord. Jag prövade aldrig jackan och sprang bara förbi schabraken.
 
Idag var jag och mamma på Svensk Ridsport i Kungsbacka. Vi behövde ju trots allt ett regntäcke och stigläder.
Dessa saker hittade vi utan större problem. Dock verkar vi ha köpt en storlek för liten i täcket men det får vi se till att byta.
Svensk Ridsport är ju något av en märkesaffär. Mängder med sjukt snygga kläder och inte minst massor av olika kavajer (ska du köpa en kavaj och inte redan har hittat en specifik så åk dit!). Men allt kostar närmare en miljon känns det som och eftersom det inte finns något som jag verkligen behöver så får det vara. Det kändes nästan lite ledsamt att gå runt bland alla fina kläder.
Ett av mina dyrare klädesinköp. Helt onödigt egentligen.
Från och med nu är det budget som gäller!

Välmatchad och nöjd

En sån härlig höstdag!
I morse var luften sådär kyligt krispig och solen värmde gott i ryggen när jag red i paddocken vars underlag var näst intill perfekt.
Jag tog lite extra tid på mig med ryktningen. Hon har massvis med stöv och fäller mycket samtidigt som hårremmen blir tjockare för var dag.
Passade på att fixa till manen lite men det blev egentligen inte så bra. Att rycka den funkar inte, hon avskyr det. Så jag klipper den till en bra längd och tunnar sedan ut den med en mankniv. Men idag var inte ens kniven okej att använda så det blev rätt grovt och hackigt, men det duger.
   Vi var supermatchy jag och min pokémon. Hon hade det mörkgröna schabraket med brun kant och grön/brun/beige passpoal. Själv hade jag mörkgröna ridbyxor som jag precis fått av Sofia (TACK!), en beige tröja och en brun väst.
Snygga var vi men det hjälper inte om man glömmer att flytta över stigbyglarna med läder från hoppsadeln.. Det tog alltså ett tag innan jag väl satt på hästryggen.
 
Jag är väldigt nöjd med dagens pass! Visst kunde det varit mer energi i pållen och bristen på denna gjorde att hon var bakom hand under stor del av passet (det brukar komma först mot slutet när hon är trött).
Eftersom hon inte på något vis hänger i tygeln så är det svårt för mig att göra något åt problemet, åtminstone med de kunskaper och ridförmågan som jag har. Jag hoppas att det ger med sig lite när hon byggt på bättre ryggmuskler och då orkar bära sig mer. Men som sagt är jag ju väldigt nöjd ändå.
Hon var väldigt lydig och till och med vänstergaloppen gick bra. Vi kunde fatta galopp på rakt spår, fattar ni vad grymt eller?! Åh jag är så glad och peppad.
Jag ska vara med i andra omgången av Lilla Fridolf Cup som är dressyr den 3.e oktober. Vi är anmälda till lätt C:1 men jag funderar på att rida lätt B:1 istället. Det är inga svåra rörelser med, bara vägarna är lite annorlunda men inget som är omöjligt för oss.
Vi får se hur det blir, på KM får det räcka med lätt C:2.
 

Utbildningsframtid

Äter frukost nu, nutellamacka och en kopp te.
Jag fick gå upp tidigt eftersom Jakob sov här och han skulle iväg till skolan idag.
Jag är glad över att inte behöva åka iväg till någon skola om dagarna. Det ger mig mer tid och framförallt energi att läggspel Pippi och ridningen. Jag kan gå till stallet i stort sett när jag vill och eftersom jag då är där när det passar mig bäst så känner jag mig nästan alltid på topp och motiverad.
Men jag är lite orolig över att det känns så bra att inte behöva plugga. Hur ska det då gå när det väl är dags? Var ska jag hitta informationen då? Jag tycker verkligen om att lära mig nya saker men jag har aldrig lyckats få till någon bra studieteknik och ämnen som jag inte har så lätt för blir då näst intill outhärdliga.
 
Just nu är jag väldigt sugen på unghästutbildningsprogrammet på Flyinge. Det kan väl knappast vara en huvudsakligen teoretisk linje och är kanske en bra "mjukstart" för mig.
Utbildningen pågår under ett år och efter den vill jag utbilda mig till webbredaktör. Antingen direkt eller ta ett år emellan och försöka komma åt att få jobba med unghästar och pröva mina kunskaper efter utbildningen.
Även om min utbildningsframtid är oviss känns det för första gången ganska bra och jag trivs med mina planer och drömmar.

Höstskog

Jag och Sofia var ju ute i skogen med våra pållar igår och kameran hängde med. Det var mest på kul men det blev en del bra bilder (:
Ni anar inte hur svårt det är att fotografera med en häst i andra handen!
Så fort man har en fin bild i sikte på de andra och hästen har öronen framåt så rycker ens egen häst till i grimskaftet och bilden blir suddig. Pippi ställde sig dessutom emellan mig och Sofia många gånger så att hon också kom med i bilden.
Men här är de bilder som blev bra!
 
Bilderna på Sofia och Nicy har jag tagit och de på mig och Pikachu har naturligtvis Sofia tagit.

Skogspromenad och framtidsplaner

Idag hängde jag med Sofia och Nicy ut i skogen till fots med Pippi vid sidan om.
Det blev massvis med bilder, fler komiska än snygga och de kommer upp i morgon. Nu har jag nämligen en blixtrande huvudvärk och datorn är inte min bästa vän i sådana stunder.
 
Filmerna från hoppträningen går det sådär med.. Just nu är de på mammas telefon och jag lyckas varken skicka dem till mig själv eller ladda upp dem direkt på youtube. Så det blir ett framtida projekt. Med framtiden syftar jag på den kommande veckan.
Fyra glada tjejer!

LFC - Trail

Igår var det alltså klubbtävling i stallet. Första delen av tre i Ungdomssektionens Lilla Fridolf Cup, Trail.
Jag stod på framridningen och fotograferade då när deltagarna tappert värmde upp i regnet.
 
Det var bara sju deltagare vilket såklart var lite tråkigt. Jag tror inte att det beror på att folk inte vill vara med, utan det finns helt för få barn i rätt åldrar. 
Tävlingen riktar sig till alla under 26 år men medelåldern brukar vara mellan 12 och 16 år. De som varit med tidigare år har nu gått upp ett steg skulle man kunna säga och är istället med i andra klubbtävlingar. Rider man på ridskolan måste man gå i en grupp som är på minst nivå två för att få tävla och det är nog inte så många i "rätt" ålder som går i en tvåa eller kanske 2-3a. Det börjar komma mer tjejer till stallet igen efter en liten svacka under ett par år men de är ännu inte tillräckligt rutinerade. Men det kommer de ju snart att vara!
Så lågt antal deltagare på tävlingar som dessa (och säkert ponnytävlingar) tror jag beror på att det finns för få barn och inte på grund av ointresse!

I sinom tid

Från idag finns nu bilder på tävlingsryttare i regnet och film från hoppträningen hos Sandra. En del att lägga upp här alltså.
Gjorde även ett pannband åt Nene och Kicki med pärlor och grejer. Allt från idag kommer upp imorgon.
Men nu ska jag duscha och slänga i mig en bit mat för att sedan köra till min Jakob.

Lilla Fridolf Cup

Idag drar US igång sin årliga Lilla Fridolf Cup med trail som första gren.
Jag ska vara där och ha hand om framridningen och har med andra ord ganska bråttom just nu!
Sedan stannar jag nog i stallet tills det är dags för mig, mamma och Pippi att åka till Särö för hoppträning.

Dressyrsadel

Nu när jag kommit igång en del med min ridning och åker iväg och tränar i både hoppning och dressyr så är det på sin plats med ytterligare en sadel.
Sedan april har jag ridit i min hoppsadel och det har fungerat utmärkt. Men nu när dressyren ska bli mer på allvar behöver jag en riktig dressyrsadel så att jag har bättre förutsättningar till en bra sits.
Hoppsadlarna är helt annorlunda byggda och försvårar faktiskt för en att sitta ned på korrekt vis med långa stigläder.
 
Britt Johansson som har Haglunds sadelmakeri kom till stallet vid 10 i förmiddags och utprovandet började.
Vi startade med vår hoppsadel som vi köpte av Britt i april, en Globus - begagnad.
Pippi har tappat fett och satt muskler och sedan tappat ytterligare fett, aningen för mycket faktiskt. Med andra ord är hon nästan en helt annan häst i kroppen än den tjocka lurviga saken vi fick hem i våras.
   Hoppsadeln ligger an för hårt mot manken där mycket fett har försvunnit men det trycket går att få bort med padd. Eftersom vi vill att hon ska lägga på sig mer vikt men i muskler så hoppas vi på att sadeln kommer ligga bra senare igen och köper därför ingen ny. Med en padd så kommer inte Pippi till skada.
Vi är hur som inställda på att kanske behöva skaffa ny hoppsadel efter vintern.
 
Sedan var det dags för dressyrsadel. Jag prövade tre stycken.
Den första var av engelsk modell, märket jag har helt glömt bort. Sätet var otroligt djupt och det var stora klossar för att hålla benen på plats. Inte alls min typ av sadel. Jag vill inte sitta på ett visst sätt för att sadeln tvingar mig till det, jag vill göra rätt för att jag själv förstår och känner det. Dessutom vill jag känna viss frihet i skänklarna, inte minst eftersom man ofta behöver göra lite grövre övertydliga hjälper på en unghäst.
   Sadel nummer två var en Stübben.
Den hade betydligt mindre stöd och var till skillnad från den andra något för min smak. Den hjälpte mig att ha en bra grundposition och gav bra skänkelläge utan att trycka mig hit och dit för att det skulle bli rätt.
   Till sist prövade jag ännu en engelsk modell. Sätet var gudaskönt men aningen för mycket tryck mot mina knän tyckte jag. Dessutom var just den inte till salu så om vi ville ha en sån fick vi beställa ny för många tusen eller leta själva efter en begagnad.
Det blev alltså Stübbensadeln och jag är himla nöjd!
 
Förövrigt så var Pippiluren fantastiskt fin idag! Så mild och samarbetsvillig är hon inte ofta inte. Med det i ryggen ser jag verkligen fram emot hoppträning imorgon för Sandra, men det hade jag nog gjort ändå.
Den lurviga tjockisen i april!

Sadelprovning

I förmiddags provade vi ut en dressyrsadel till Pippi och mig.
Vi konstaterade att hon ändrats sjukt mycket i kroppen sedan april - hoppsadeln ligger inte så bra längre men det går att lösa med padd.
Hittade en bekväm och inte allt för dyr begagnad stübben som passade bra på Pippis rygg och föll mig i smaken.
Tänkte berätta mer om det ikväll, nu måste jag nämligen iväg och jobba.
Kan tillägga att Pippiluren var så otroligt samarbetsvillig och mjuk idag, kändes helt fantastiskt!

Pannband!

 Det var alltså det här jag pysslade ihop igår!
Med en gammal tjock guldkedja, läderband, lite nya dekorationer från Panduro och superlim - min bästa vän kunde jag enkelt fixa ihop ett nytt pannband till Pippi för att ersätta det gamla som stod ut flera centimeter från pannan på henne.
Fick idén från tyrashästar.se där hon helt enkel köpt ett halsband och använde som pannband.
 

Morgonpasset

Kom nyss hem från stallet efter ett svettigt pass som jag är rätt så nöjd med.
Jag tycker verkligen om att rida på morgonen. Det är lugnt i stallet och ett härligt ljus. Dessutom är det mycket lättare att komma ur sängen när jag har bestämt mig för att det är morgonridning som gäller, inga ursäkter!
Nu när jag är hemma är det dags för lunch och sen ska huset städas. Ikväll är det jobb i några timmar och innan det ska jag käka tacos. Ingen pjåkig fredag inte!
 

Pyssel

Unnade mig en sväng till Panduro, finaste affären, tidigare idag för att skaffa lite material till planerat pyssel.
Guld och svart av detta har jag haft svårt att hitta men tar nu saken i egna händer!
Vad ska det bli tror ni?
 
 

Att rida utan hjälm

Att många av proffsen ofta rider utan hjälm är inga chockerande nyheter för någon av oss skulle jag tro. Det har man ofta sett i ridsporttidningar och i andra sammanhang.
Kyra Kyrklund är det namn som först poppar upp i huvudet när mina tankar går i dessa banor. Om jag inte missminner mig helt så rider hon med bar skalle även i sina utbildningsfilmer. Detta gör absolut inte att jag, tillsammans med många andra, tappar respekten för henne eller andra erkända skickliga ryttare från toppskiktet.
 
Vilka rider då utan hjälm?
Proffsen -
Att de erfarna elitryttarna rider utan när de tränar hemma tror jag handlar om vana. De flesta som gör så tycks vara av en äldre generation och hjälm har helt enkelt inte alltid varit ett självklart inslag.
En annan teori är att många av dem (nu utgår jag ifrån de svenska ryttarna) är eller har varit bosatta utomlands under längre perioder och kanske är det vårt svenska, ibland överdriva, säkerhetstänk som säger åt oss att ha hjälmen på. Detta har proffsen helt enkelt inte präglats av på samma sätt som oss hobbyryttare här hemma.
Med detta menar jag inget i stil med att "De är mycket bättre än oss andra och en skicklig ryttare råkar inte ut för saker, därför behövs inte hjälm". Jag är inte ute efter att försvara, jag vill bara själv försöka förstå.
 
Amatörerna -
Nu låter jag säkert hemskt fördomsfull men det tänker jag då faktiskt vara.
Bland amatörerna, alltså den allra största gruppen av hästfolk i vårt land, så tror jag att det främst är de "självlärda" som struntar i hjälm. Vi som har gått på ridskola eller kanske tränat kontinuerligt för tränare även på lägre nivå har väl mer eller mindre fått det in bankat i skallen att vi ska skydda den till varje pris.
Jag menar inte att man måste vara seriös med sitt tränande, vill du lufsa runt i skogen och hoppa lite hinder ibland så är det väl helt fantastiskt att det finns möjlighet för dig att göra så. Men säkerheten och ditt liv är något du alltid bör vara seriös med!
Jag har fått höra argument som "hästen är så snäll, den skulle aldrig göra något" eller "jag rider bara med hjälm om jag tror att det finns risk att jag ska trilla av" (hört genom en vän). Detta gör mig ganska så arg att höra, korkade argument är nämligen en rejäl trigger till min ilska.
Man kan ALDRIG NÅGONSIN under några som helst omständigheter vara helt säker på att ingenting kommer att hända! Det spelar ingen roll om din häst faktiskt är den snällaste i hela världen eller om du har ridit i hundra år men har konditionen som en 25åring. Hästar är flyktdjur och kan alltid bli skrämda oavsett hur gamla eller snälla de är.
Vad som helst kan hända utan att det är ditt eller hästens fel, det enda du kan göra är att skydda dig själv!
 
Offentliga personer -
Den här titeln på en grupp människor är väl kanske inte så bra egentligen. Men jag har sett på flera stora hästbloggar hur det läggs upp bilder där bloggaren i fråga rider utan hjälm.
Till viss del är det provocerande att människor som är förebilder för många yngre gör på det viset, men där är det ju lite samma sak som med proffsen. Jag tycker att det då är upp till personen som ser och läser det att ta in det på rätt sätt och bloggaren kan inte ta ansvar för reaktioner ang. allt.
Det som förbryllar mig är att många av dessa tillhör ju inte den självlärda amatörgruppen som jag redan gått igenom. Då tror jag snarare att det är ett litet försök i att efterlikna de tidigare nämnda proffsen. Det är ett rätt töntigt sätt tycker jag och inget som jag finner värt att lägga större energi på.
 
Varför rider jag med hjälm?
Jag vill inte dö eller få en hjärnskada för livet är ju två starka anledningar till att börja med.
Till stor del tror jag att det är en vanesak. Jag skulle aldrig kunna sitta upp på en häst och rida en längre sträcka utan hjälm. Tidigare var jag inte van att rida med säkerhetsväst, den kändes klumpig och obekväm. Men efter att ha ridit hela sommaren med den på kände jag mig fruktansvärt utsatt och avklädd första gången jag red utan den på tre månader.
Alltså är det helt otänkbart för mig att rida utan hjälm eftersom det aldrig har varit naturligt för mig eller någon i min omgivning att göra så, det är ett helt främmande tankesätt. Men förutom att jag är fostrad till att tänka på det viset så inser jag helt enkelt riskerna och är inte beredd att ta dem.
   
Självklart är det upp till var och en att avgöra om de vill rida utan hjälm eller inte. Om de vill skydda sitt huvud från att krossas eller inte. Men jag kan för mitt liv inte förstå varför man skulle vilja rida utan hjälm. Inte är det väl obekvämt? I så fall är det nog på tiden att skaffa en ny hjälm och lägga lite tid på att hitta en bekväm.
 
 

Satsning på Fälttävlanstränare!

Från Svenska Ridsportförbundets hemsida:
Svenska Ridsportförbundet inbjuder till fortbildning för A, B och C-tränare i fälttävlan på temat "Var med och påverka svensk talangutveckling", med bland andra Peter Reinebo från Sveriges Olympiska Kommitté.
 
SRF satsar alltså på att fortbilda tränare inom fälttävlan för att främja utvecklingen av nya talanger inom sporten i Sverige. Kanonbra tycker jag att fälttävlan kommer upp mer och mer i ridsportens vardagsrum! Vi har säkerligen EM att tacka för detta och jag hoppas på att det här håller i sig ett bra tag.
   Nu är ju detta på en högre nivå än för oss hobbyryttare. Utbildningen vänder sig till tränare, redan professionella sådana dessutom och hjälper alltså inte oss längre ner på stegen ur ett kortsiktigt perspektiv.
Men självklart måste man börja någonstans och jag tycker att det här låter hur bra som helst.
   
Artiklarna på SRF rör sig ju allt som oftast bland eliten och det kan vara lite synd tycker jag. Inte är det konstigt, med alla stora tävlingar som hålls runt om i världen på hög nivå där Svenskar är inblandade, självklart vill vi uppdateras om det. Men med lite nyheter på fritidsnivåer där alla grenar får ta lika mycket plats hade inte skadat tycker jag.
Då hade kanske fälttävlan kunnat smyga in på ett naturligt vis och bli lika självklart för ponnyryttarna som funderar på vilken disciplin de tycker verkar roligast som hoppning och dressyr.
Men detta är ju bara mina egna kvälls-spekulationer.
 

Vänster galopp..

Något som är riktigt ohälsosamt för den här bloggen är Jakob.
När jag är med honom försvinner allt annat höll jag på att säga. Nej, riktigt så är det inte. Men jag får ganska precis tid till mitt övriga liv och nästan ingen alls till bloggen när jag har varit med honom. Så var det alltså igår och idag.
 
Dagens ridpass blev ganska kort men helt okej. Jag är mycket mer bestämd mot Pippi från början i ridningen nu och det är inte alltid hon gillar det, speciellt inte i vänstervarvet då innerbogen petar ut en bra bit och hon blir svår att ställa. När jag tar och leder i ytterhanden samtidigt som jag arbetar med inner skänkel blir hon ofta till en början väldigt offensiv och kastar och har sig med huvudet. Då trycker jag på henne i tempot lite mer och det löser oftast problemet.
   Vänstergaloppen är vårt stora eldprov just nu. På träningen för Viktoria satt den perfekt från början och jag höll på att ramla ur sadeln av förvåning! Men hemma har det gått långt ifrån lika bra.
I lördags gick det rent ut sagt åt helvete med den. Jag lyckades inte få henne till att fatta galoppen i det varvet en enda gång. Eller, egentligen gör hon själva fattningen ganska ofta men energin dör sedan direkt.
Efter allt för lång vånda gav jag upp och det var nog det bästa, förutsättningarna vi hade efter en timmes ridning gjorde utsikterna till att få en bra galoppfattning mörka.
Men idag lyckades vi faktiskt med det tre gånger! Det krävde många försök men så fort jag kändes att det blev helt fel och Pippi bara blev stressad och spänd red jag något annat en liten stund för att få henne att slappna av.
Två av fattningarna var rätt så usla men med tanke på omständigheterna kändes det bättre än inget. Den tredje och sista blev helt okej och framför allt galoppen blev bra.
   Jag är inte säker på hur det blir med dressyrträning den här veckan. Tanken var att vi skulle köra till Viktoria imorgon men vår bil krånglar. Vi får se hur det blir med det, jag håller tummarna för jag behöver verkligen det här!
 

En dimmig morgon utanför Göteborg

I fredags var jag ute med kameran i morgondiset runt sjusnåret.
På en vit cykel trampade jag först upp till stallet, sen ut i skogen via ridslingan, upp mot sjön, in i skogen och upp på bergen. Hemvägen gick i rasande fart i nedförsbackarna och jag svischade även förbi smågårdarna och travstallen sunt Åby.
 
 

God förmiddag!

Sitter här vid datorn och ömsom redigerar bilder, ömsom letar jobb.
Dörren ut till trädgården är öppen och precis utanför på trappan sitter fina Bullen och tvättar sig. Nedanför trappan i sin hage skuttar Kringlan omkring. Mina fina små bakverk!
Bullen är lite rädd för Kringlan, helt förståeligt kaxigare kanin får man leta efter. Det känns betryggande för då drar han sig nog från att göra Kringlan till måltid.
Värre är det med Figge, så fort den knubbige katten ser den yviga kaninen väcks rovdjuret inom honom. Kajsa är inte rädd för någon eller något. Trots sin minimala storlek är hon så att säga en katt med klös. Men Kringlan är inte så värst intressant tycker hon.
Det regnar lite, duggar antar jag. Men solen skiner och äpplena blänker röda i de ännu gröna trädkronorna. Det är en alldeles utmärkt förmiddag, bortsett från gråtande barn på dagiset intill och bussarna som startar från hållplatsen precis utanför trädgården.
Kringlan försöker ta sig ut ur sin hage, han är då aldrig nöjd. I vintras byggde jag en bur i garaget, det tog flera timmar och mängder med svordomar innan den blev klar. Han rymde ur den varje natt, bet sönder taket på något märkligt vis. Kungen (som morfar kallar honom) låter sig inte spärras in.

Ridning i mörkret

Att komma hem och äta varm purjo-potatissoppa med knäckebröd till är höjden av lyx efter en uteritt i höstruskets mörker. Jag och Ulla-Karin gav oss ut vid sju och när vi kommit halvvägs började det bli riktigt svårt att se. Men med reflexväst och en skimmel i sällskapet så gick det ändå och vi kom hem glada och inte allt för blöta.    Det blev en lång men trevlig dag i stallet. Pippi kom till och med fram till mig i hagen, tänka sig va! Men godisen jag hade med ville hon inte ha.

Åldrande

Jag har ett bestämt mål i livet, jag ska bli gammal som tusan! Och frisk på min ålders höst därtill.
Enligt en artikel som National Geographic publicerade för kanske ett halvår sedan där man forskade kring människors åldrande visade det sig att i mindre byar vid medelhavet är det inte ovanligt att folk blir över 100 år. Dessa personer är dessutom fria från sjukdomar som kopplas till att de är gamla. Många av dem har levt väldigt enkla liv. Kött och alkohol är lyxvaror som inte förekom ofta i deras måltider utan de baserades istället på grönt och nötter.
Alkohol och framför allt kött är något som jag mer eller mindre oftast avstår från så den biten kan jag väl bocka av?
 
I tidningen Kentaur kan man i det senaste numret läsa om ytterligare en faktor som tycks bidra till att man lever längre. Hör och häpnad; hästar!
Dr Alan Hamilton är en av USA:s främsta experter på den mänskliga hjärnan. Han har arbetat mycket med hästar och deras inverkan på människan och dennes hälsa. Han menar att människor mår bättre i själen av att tillbringa tid med hästar och det är han nog inte ensam om att påstå. "Hästterapi" är en sedan flera år tillbaka nyttjad metod för att få ungdomar som har hamnat snett i livet att öppna sig och prata om vad som känns svårt och fel.
Men Hamilton påstår även att vi underhåller våra hjärnor och förebygger demens och hjärnans åldrande! Han tycker alltså att man ska rida till sin allra sista dag i livet, på så sätt dör man väl säkert också lycklig?
Men att rida när man blir äldre är inte alls det samma som när man är yngre. Det räcker inte att hålla på som man gjorde när man var femton och tro att det håller uppe ens smidighet, styrka och balans.
På äldre dagar är det extra viktigt att underhålla sin kondition och kroppskontroll även på marken. Fungerande utrustning för både ryttaren och hästen samt en säkerhetstränad häst är hög prio!
 
Nu ska ni inte få för er att jag tror på allt jag läser och hakar på varje nytt rön som kommer i min väg. Men detta var en rolig grej som känns smått peppande måste jag erkänna i mitt strävande mot pigg och frisk ålderdom!
 Jag ska åldras med min pålle vid min sida!

Unghästchampionat (Breeders) Fälttävlan

I helgen hölls Svenskt Avel och Sportschampionat (Breeders Trophy) i Fälttävlan på Flyinge. Det var 4-, 5- och 6-årschampionat samt en CNC* och en 100 klass.
 
Segern i 4-årschampionatet tog världens bästa Sandra Gustafsson och lille Kvadrat hem!
Sandra äger hästen själv och uppfödare till denne är Birgit Jönsson som även fött upp b.l.a Kaminskij som Sandra tävlar på högre nivå.
 
Hos femåringarna var det Anna Nilsson på stoet Alice (som precis som Kvadrat är efter Hip Hop) som fick guldmedalj.
Alice är uppfödd av Fredrik Linell som driver Stall Linell tillsammans med Lina Holmström och egentligen satsar huvudsakligen på hopphästar.
 
I sexårsklassen vann Therese Olsson och Easy Come Easy Go, denne är efter Quite Easy och uppfödare är Therese Olsson själv.
Therese har varit med i landslaget och deltagit i OS. Hon är även utbildad C-tränare i fälttävlan.

Dressyrträning

Igår körde jag och mamma mot Vallda med Pippiluren i transporten för dressyrträning.
Viktoria gick på stenhårt redan från början och just då kände jag mig ganska värdelös. Jag som trott att jag har haft koll på det mesta fick det mer eller mindre motbevisat kändes det som.
Jag hade lite svårt att ta till mig instruktionerna i början eftersom jag har för vana att mesa lite i ridningen, det var precis samma när jag hade Joppe. Jag är så orolig att jag ska råka göra helt fel och bara slita och dra i de stackars djuren och då tar jag hellre den lite för snälla riktningen och får en lång häst som har vänsterbogen helt ut åt helsike.
Det som Viktoria sa åt mig att göra kändes allt för våldsamt och jag gjorde det bara lite halvhjärtat tror jag. Men när polletten till sist ramlade ner hos mig igår förstod jag precis hur det skulle vara och det var ju inte våldsamt på något vis alls. Det kändes i hela hästen hur det blev bättre.
   Nu kommer jag nog våga att gå på hårdare från början och kräva mer av Pippi, för det klarar hon faktiskt.
Enligt Viktoria är det snart dags att påbörja skolor och då gäller det att grunden sitter. Jag känner mig lite pressad men det är bra, då presterar jag som bäst!
Jag och Pippi var så samspelta på slutet att vi blundade samtidigt, precis när mamma tog kort!

Jobb idag

Jag ska vara i Lerum från tio till tre idag och jobba.
Mamma tar hand om Pippi, det verkar som att hon ska göra någon tömkörningsövning.
Efter jobbet kommer ett inlägg om gårdagens svettiga dressyrträning.
Ha det bra denna fina lördag allihopa!
 

Fredag den trettonde

Jag begav mig, som jag bestämt igår, till skogs i morse kl sju med kameran, tre objektiv och ett äpple i ryggsäcken.
Lånade mammas cykel och konstaterade att mina ben helt klart inte är skapade för sådan rörelse, jag går hellre. Men om jag hade gått så hade jag aldrig kommit hem innan tio.
Det var dimmigt och fint i skogen och över fälten, jag gick ner i sjön en liten bit men överskattade gummistövlarna och blev dyngsur om fossingarna.
 
 
När jag kom hem satte jag ihop en utehage åt Kringlan och sen låg jag i gräset på ett hästtäcke med te och mackor vid sidan om och en katt och en kanin som sällskap. Hittills en toppendag!
Från topp till tå denna skrockfulla dag:
 
 

06:00

06:00 steg jag upp i morse. Alldeles för sent med tanke på att jag trott att jag ställt klockan på 05:30.
Lyckades på något mirakulöst vis hinna med bussen 20 över med rena kläder på, frukost i magen, borstade tänder och allt som behövdes för dagen i min väska.
Jag är imponerad, det borde ni övriga också vara då stress har en tendens till att få mig att bara göra helt fel och onödiga saker istället för det som faktiskt måste göras.
   Det blev en dag full av jobb och Jakob. Först jobb i Bollebygd fram till kl 12. 13.40 var jag i stan och hängde med Jakob fram till när mitt jobb i stan började kl fem.
 
06:00 är tiden då mitt alarm är ställt på (den här gången lyckades jag nog, vi får se) för imorgon bitti eftersom jag planerar en lite ensam mini-hajk till Sisjön med min kamera i morgonljuset.
   Hoppas ni har haft en bra dag, det har åtminstone jag trots paniken på morgonen och allt jobbande fram till kvart i tio på kvällen.
Såhär fint kan det vara tidigt på morgonen, förhoppningsvis ännu bättre med lite sol för att sprida ljus över saken.

Ponnyer!

Idag är jag och jobbar nästan hela dagen. Har varken tid för Pippi eller bloggen ): 
Pippi räddas av mamma men bloggen lämnas åt sitt öde. Nejdå, jag schemalade det här inlägget igårkväll, men något mer kommer det tyvärr inte under dagen.
 
I söndags hade ponnyryttarna en egen liten trail-träning inför Lilla Fridolf Cup som snart startar med trail som första gren.
Eftersom jag ändå var på plats med kameran så kunde jag inte lämna dem ifred.
Det var Ella på den gula ponnyn William, Elvira på sin vita Henri Mick, Kajsa på det mörkbruna stoet Sandressa och Anton på fina bruna Wille.
 

Livsfarliga Saken

Plötsligt så är det en hel del folk inne och läser på bloggen och då känns det ju inget vidare att inte ha uppdaterat sen igår.
Fler läsare gör mig såklart peppad och jag ska se till att det kommer upp mer här i fortsättningen (:
 
Som ni kanske vet så hopptränade jag i söndags, då trodde jag att Pippi skulle vara lite trött dagen efter och hade tänkt mig ett pass med lite lätt lösgörande jogging och kanske klättring i några backar.
Trött? Inte Pippi inte! Hon var helvild och det kändes som att sitta på en tickande bomb.
   När det väl smällde var det Sakens fel och jag valde att hoppa av för att kunna undvika att trilla rakt på ett staket.
Vi var då på ridslingan runt stallet och hade både travat och galopperat, det kändes faktiskt som att hon hade fått springa av sig lite. När vi kom runt ett hörn stod Saken bakom ett träd (i sin hage precis vid staketet) och lurade. Jag hann precis se honom men det gjorde inte stackars Pippi som snodde runt i dödsångest då han tog en stor tugga av trädet och fick det att svischa, prassla och knaka.
Hon ville verkligen fly sin kos men jag lyckades hålla henne (förmodligen för att hon lät mig göra det) Hon kastade sig av och an och ville absolut inte gå mot monsterträdet.
Jag bestämde mig för att hoppa av istället för att ofrivilligt möta marken i hög hastighet och även för att kunna leda henne förbi Saken och trädet. Precis när jag landat på ena foten vänder hon sig snabbt om och knuffar till mig med sin bakdel. Jag lyckades hålla balansen men har nu ett blåmärke på höften..
 
Jag kunde utan större problem leda henne till paddocken, sitta upp där och sedan rida ner till gräsbanan där det blev konditionsträning.
I slutändan så skötte hon sig ganska bra ändå, det där med Saken kunde hon ju faktiskt inte riktigt hjälpa.
 
Halvvägs in i skrivandet insåg jag att Saken faktiskt inte är ett namn egentligen. Även om 98% av er som läser det här är från klubben så kan det ju vara ågon där ute som undrar "Vadå för sak?!" 
Här är Saken, se så lömsk!

Hoppträningen

På begäran från min mest trogne läsare ska jag berätta om söndagens hoppträning, jag sa ju faktiskt att jag skulle göra det.
Vi är en liten grupp på två ekipage, jag och Pippi och Eira och Pimpim.  Pimpim är också fem år och Eira tränade med sin ponny i samma grupp som jag och Joppe förut så det känns ju roligt att vi har tagit samma riktning. 
Jag har inte hoppat Pippi ordentligt tidigare och Eira hade aldrig hoppat sin. 
Det gick så himla bra!
först travhoppade vi ett litet hinder med en hjälpbom. Sandra höjde hindret allt eftersom och på slutet var det kanske 70 cm, inte så högt med andra ord. 
Sedan hoppade vi två hinder på rak linje. Vi skulle komma in i trav på ett litet kryss och sedan fyra galoppsprång fram till en oxer. Det var inte heller högt för det var ju inte meningen alls. 
Först stannade Pippi två gånger, hon verkade inte riktigt haja grejen med två hinder på rad. Men när hon fattat det bjöd hon på ordentligt och hoppade hur fint som helst! Det blev lite bocksprång i början men det var bara roligt.
Ser verkligen fram emot nästa hoppträning på söndag! 
 

Nödvändigheter

Igår blev det en tur till Granngården och Börjes med mamma.
Jag hade en del grejer på min inköpslista och fick faktiskt med allt hem, plus lite till..
Vi började på Granngården men ärligt talat så var det en besvikelse. Det var svårt att hitta i butiken, den var inte alls välsorterad och saker fanns på helt ologiska ställen. Mycket fattades också så därför svängde vi bort till Börjes efteråt.
 
Det jag kom hem med var i alla fall:
Från Granngården - Kompostgaller (ska göra en utebur åt Kringlan), kaninmat, mankniv (att tunna ut Pippis man med), hästgodis, mineraler och mamma köpte en väst.
Från Börjes - Strykkappor (spec. åt unghästar), hovolja, sårrengöring, plasthink, ridbyxor och en tröja.
Tröjan är hur go som helst och jag tycker att den är riktigt snygg. Den var inte så väldans dyr heller, under 200 spänn.
Ridbyxorna kostade betydligt mer men låg åtminstone under 600. Har letat febrilt efter ett par snygga mörkbruna och här fanns de! Jädrans vad jag kan matcha nu alltså.
 

Fler bilder från Klubbdagen

Inser nu att mina tidigare al av inläggsrubriker har varit rätt dumma och gjort att detta får en väldigt tråkig titel. Men hur som helst så kommer här fler bilder från vår Klubbdag vi hade i söndags!
 
Prova-på-ridningen
 
US - Kadriljen
 

Bilder från dagen

Jag hade en fantstisk hoppträning hos Sandra, men den berättar jag mer om i morgon, nu är jag på tok för trött.
Något annat jag är för trött för att göra är att redigera bilder frrån klubbdagen. Här kommer några stycken, fler på söta små barn på stora hästar och snygga tjejer i kadrilj kommer imorgon.
 

Fynd!

Klubbdagen blev skitbra!
Jag var lite orolig halv tio när det såg skräpigt ut runt paddocken och inget var klart, men det löste sig och hela dagen blev lyckad.
Jag har massvis med bilder som kommer upp ikväll, men först ska jag iväg och hoppträna för Sandra. Det ska bli så himla roligt! Jag ser verkligen fram emot det och vill visa upp min nya fina Pippihäst.
 
På loppisen som vi hade under dagen fyndade jag lite. Köpte benlindor och paddar till dem. Jag kan inte ens linda men ett par mörkblå/lila som glittrar för 50 spänn kändes ju superkul! Köpte även en tävlingspärm och en grön tröja som matchar ett av de nya schabraken.
 

Klubbdag!

06.30 ringde klockan och jag gick upp och åt frukost.
Idag har vi klubbdag i stallet, öppet hus skulle man också kunna kalla det och jag har lite att göra innan jag måste gå till stallet vid nio. Lite att göra = städa. Är i full gång med köket där det behövs som mest.
Hinner jag så tänkte jag även samla ihop lite grejer att försöka sälja under dagen eftersom vi har som en liten loppis i stallet.
Igår kväll var jag i klubbhuset sent för att göra en power point och spanade då in lite prylar som jag funderar på att lägga beslag på, haha!
Nu måste jag återgå till städandet, ha en bra dag!
 
 

Intensivt

Igår jobbade jag 18.00 till 01.00.
Meningen var att jag skulle jobba 20.00 till 23.15, men på grund av personalbrist fick jag jobba längre. Att vara underbemannade på en sportbar en fredagkväll när Sverige spelar match är ingen höjdare kan jag lova.
Eftersom jag inte var beredd på detta fick jag ingen tid över till Pikachu, så hon fick vila igår.
   I förmiddags åkte jag ut till Hovås för ett annat jobb, kom hem fyra. Ville vila en stund och ta det lugnt men då hinner jag inte göra allt som ska göras i stallet innan det stänger kl åtta. Lika bra att köra på för fulla muggar trots att hjärnan säger åt mig att sova.
Men mina fina nya schabrak från Hööks motiverar mig till att ta mig i min välmatchade krage och hålla ut i några timmar till med humöret uppe. Tjoho nu kör vi.
 På tal om välmatchat, jag och Kringlan kör på lila. Han får följa med upp till stallet nu.

Barbackaridning på planeringen

Kiropraktorn Svante Larsson var ju som sagt här igår och klämde och drog i Pikachu.
Vi tog inte hit honom för att det fanns något misstänkt fel på pållen. Han skulle ändå uppåt (bor egentligen i Skåne) och undrade om någon i vårt stall var intresserade av en behandling. Bosse och Pippi blev det som undersöktes och det verkar som att båda var i behov av det, även om det inte fanns något akut.
   
Svante tyckte att Pippi såg välbyggd ut och var lagom i hullet och muskulaturen. Det han kunde hitta hos henne var spänningar i ryggmusklerna vilket en femåring inte alls bör ha. På grund av detta har hon även lite låsningar i senorna bak.
Vad det beror på kunde han inte riktigt säga och eftersom vi inte har haft henne så länge så vet vi ju inte riktigt hur länge det har varit så. En teori är att hon kan ha blivit pressad över sin gräns under sin utbildning och då dragit på sig det här som sedan kommer fram nu när vi sätter igång henne i arbete mer och mer. Men det är som sagt enbart en teori, vi/jag försöker inte lägga skulden på de som ridit in henne.
   Svantes lösning på det här är då: Rid lika mycket som innan, någon vilodag i veckan och kanske en då vi tar det lite lugnare. Klättra mycket för att stärka och tänja ut ryggen. Galopp uppför, skritt nerför. Testa även att rida barbacka.
 
Lösningen på de flesta hästars problem med låsningar och andra vanliga besvär tycks ju helt klar vara att de ska tränas i en korrekt men avslappnad form. Sätta bakbenen in under sig och höja ryggen.
Joppe hade mycket problem med låsningar i höfterna en tid, Svantes medicin var barbackaridning, så det ägnade jag mig så mycket som möjligt åt och det hjälpte verkligen!
Förhoppningsvis tillåter Pippiluren att jag skumpar omkring där uppe utan sadel så kanske det här löser sig snabbt och bra. Svante kommer på återbesök om fem veckor.
Skumpa runt menar jag ju naturligtvis egentligen inte att jag ska göra. Att rida barbacka tycker jag är väldigt nyttigt för ryttaren också. Jag fick mycket bättre balans och sits under tiden då jag gjorde det på Joppe och till slut kunde jag rida normala pass även utan sadel. Det är även målet med min ridning på pokémon-tjejen.
 

Tönt-Ellen

Jag har verkligen snöat in mig på brunt och grönt och tillber högre makter för att kunna hitta en brun dressyrsadel som passar Pippi så jag kan ha bruna stövlar och kavaj till det.
Grön är sedan min favorit färg, speciellt en särskild sorts mörkgrön. 
När jag hittade schabraket från Hööks (på bild nedan) så blev jag nästan tårögd! Herregud vilken tönt jag har blivit! På Joppe-tiden var det minsann inte såhär, enda kravet då var att det inte fick vara rosa. 
MÅSTE till Hööks en vacker dag för att stilla mina begär!
 
 
 
 
 

Kvällspass

Det blev ingen träning denna kväll så vi får ta och vänta till nästa vecka.
Ridskolegruppen red på slingan som går runt stallet vilket var prima för mig så att jag kunde rida i paddocken istället för ridhuset. Det hade ju blivit mörkt när jag till slut la sadel på hästen så gräsbanan utan belysning kändes lite väl spännande.
Lite våghalsig var jag ändå och red utan säkerhetsvästen för första gången sedan juni. Onödigt kan väl tänkas, varför inte bara ha den på? Men efter att ha kommit över den där nakna utsatta känslan (som Maria Montazami känner sig utan sitt läppstift) var det bra mycket bekvämare utan västen och lättare att få till en stadig men mjuk sits.
Testade även att länga mina stigläder eftersom jag har svårt att få till ett bra skänkelläge och det blev faktiskt lite bättre.
Själva passet gick dock inte så väldans bra om man säger så.. Pippi var sjukt okoncentrerad, stel och springig. Eftersom ridskoleryttarna red på slingan så måste de passera paddocken då och då vilket gjorde att Pippi hade en häst som kom in på ridbanan att titta på varannan minut. Det var egentligen rätt bra träning tycker jag, att saker händer runt om samtidigt som jag kräver hennes uppmärksamhet. Dock gick det ju inget vidare.. Men nästa gång så!
Vänstergaloppen hade vi skitsvårt med men till slut så satt även den. Jag är alltså inte så himla nöjd med kvällens ridning, men det var verkligen inte katastrof.
 
Imorgon kommer Svante Larsson som är kiropraktor.
Han behandlade Joppe flera gånger under åren och det hjälpte verkligen mig i min ridning. Hans tips för hur vi skulle stärka Joppes, vad ska man kalla det, anatomiska svagheter, hjälpte oss verkligen och man såg tydliga positiva resultat.
Vi får se om han hittar något på min Pippilur och inte minst, vad hon tycker om att bli dragen i!
 

Pippiluren filuren

Imorgon ska jag vara i stallet senast 09.00. Pippiluren ska få manen klippt och utrustningen ska smörjas. Kanske blir det träning på kvällen, annars tar jag och rider på morgonen.
 
När jag var i Malmö fick pållen vila i tre dagar. När jag skulle rida igår longerade jag först så att alla myror kunde rinna ur kroppen. Flera gånger fattade hon galopp och for up i luften med små tjut, knasfian.
Jag tycker inte om idén att använda longering som ett sätt för att hästen ska springa av sig. När jag longerer gör jag det för att kunna se hur hon rör sig, att hon inte är missnöjd med sadelns position och kontrollera att hon lyssnar på mig. Hon får göra många igång och avsaktningar och jag slutar inte förrän hon gör som jag säger ett antal gånger oavsett hur lång tid det tar.
Men att hon skuttade i luften gjorde mig inte så värst mycket, hon var ju bara glad och gjorde som jag sa sen ändå.
 
Idag longerade jag inte. Ridningen gick bra men myror i kroppen har hon fortfarande! Massor av energi och hon var rätt okoncentrerad till en början men mot slutet skötte hon sig fint. Jag red på en av våra gräsbanor, den som är för framridning på tävlingarna. På den finns ett terränghinder, inte så högt kanske 70 cm, som ser ganska inbjudande ut och jag kan tänka mig att hoppa det någon vacker dag. Pippi tyckte att det var onödigt att vänta och bytte riktning i galoppen för att bjuda på hindret! 
Jag fick skrattande stopp på knasbollen och känner mig riktigt peppad inför att försöka sätta igång med hoppträningen snart. Kanske ska sätta upp något litet sockerbitshinder imorgon om det inte blir någon träning!
Här ser hon ju ut som en liten ponny, min fina pokémonhäst!

EM Fälttävlan - Övriga bilder

Här kommer lite bilder från EM arrangemanget i övrigt.
Framridning, hästarna och hästfolket (:
 

EM Fälttävlan - Hoppningen

Svenskarnas insats i hoppningen var inte dum den!
Tyvärr halkade Ludwig Svennerstål ner en bit i rankningen efter några missar på banan och Nicklas Lindbäck blev nedputtad till fjärde plats, precis utanför placering, av britten William Fox Pitt.
Enda chansen för ett guld tycktes vara om tyskarna gjorde flera missar. Det gjorde de såklart inte och vi fick därför nöja oss med silver. Det är då inte fy skam och jag känner mig som en väldigt stolt svensk just nu när vi legat i toppen i både EM i hoppning och fälttävlan. Heja ridsport-Sverige!

EM Fälttävlan - Terrängen

Här är bilder från terrängen. Eftersom jag var funktionär från kl 13 hann jag bara se hälften av ryttarna och har därför inte bilder på så många.
Men hoppas att ni gillar det här ändå!
 

Silver-Sverige!

Grymt jobbat av svenska landslaget som gav oss blänkande silver på hemmaplan!
Just nu sitter jag och tittar på de ritter jag missade (alla lagmedlemmarnas) på svtplay och redigerar bilder från helgen.
Jag har haft fantastiskt roligt och även om inte funktionärspassen var så spännande så ångrar jag inte en sekund under regnponchon som gjorde att jag fick uppleva EM på nära håll!

VIP-äpplen

Igår började jag mitt pass som Gatekeeper kl. 13.15 och spenderade först förmiddagen på terrängbanan.
Jag placerade mig först vid hinder nummer ett för att möta upp mamma, mormor och morfar. Men jag orkade inte vänta på dem så jag gick vidare efter att ha knäppt några bilder där.
När jag står med kameran i fejset vid ett annat hinder hör jag hur någon ropar mitt namn. Förmodligen vana med att se mig just sådär med kameran står ett Askimsgäng en bit bort och flaxar med armarna. Det blev ett hastigt hej och en lustig historia om hur Ann och Isa fångats på tv-kamerorna när de sprungit i full karriär mellan olika hinder innan jag skyndade vidare för att ta mig ner till vatten hinderna i tid till Sandras ritt.
När Sandra och Top Select annalkades blev stämningen kring vattent glad och sprudlande och många ropade "Nu kommer Sandra! Är ni beredda?!" Plaskande tog det fina ekipaget sig genom svårigheterna, bland annat ett nedhopp på 190 cm!
Tyvärr var Select halt när de korsade mållinjen trots att resten av rundan hade gått bra utan problem som det almänna ögat kunde uppfatta. Nu kan inte Sandra avsluta tävlingen och det ärfruktansvärt tråkigt såklart. Men hon och Select förtjänar ändå medalj för deras fantastiska insats i EM-debuten!
 
På eftermiddagen fram till kl. 18 var jag grindvakt vid VIP-tältet. Där hängde tränare, hästägare, sponsorer och annat fancy folk. Och jag då, i en skrynklig regnponcho på en liten randig campingstol.
Men fancy folket var jättesnälla och gav mig äpplen från launchen fast de egentligen inte fick. "MATA EJ FUNKTONÄRERNA" stod det på en skylt.
Skämt åsido, funktionärsmaten var kycklinggryta, ingen höjdare för en vegetarian så jag åt kakor som jag köpt tidigare istället. En kvinna gick och frågade i launchen om hon fick ta ut sallad åt mig men de sa att det fanns särskild mat åt oss. Då smusslade hon ut lite äpplen i en kaffemugg åt mig.
Utöver ösregnet och faktumet att jag höll på att somna vid flera tillfällen så är det rätt spännande att vara så nära inpå allt och alla.
Jag hoppas dock på att få en plats där jag inte är lika isolerad från tävlingsbanan idag.