Idag ska Pippi vaccineras och få en quickfix mot sin dåliga mage. Förhoppningsvis får hon då chansen att återhämta sig lite och magen kan stabilisera sig eller vad man ska kalla det.
Hon och många andra hästar (runt om i hela landet som jag har förstått det) har varit dåliga under vintern och det beror helt enkelt på årets hösilage. Det allra bästa hade varit att byta till hö men tyvärr är det rätt svårt att få tag på i våra trakter just nu. Hösilaget i stallet är väldigt proteinrikt vilket jag i vanliga fall inte hade önskat att det var. Inte för att jag vill att det ska vara näringsfattigt men med mindre energi så kan man fodra i större mängd och hästen får då en bättre chans att få äta under lång tid och bli mätt. Men eftersom hon reagerar som hon gör på det (vilket jag inte tror har med proteinet att göra eftersom det var likadant på ett med lågt protein i höstas) så är det bra att vi inte behöver fodra så många kilo av det. För att hon ska ha något att pilla med så får hon vetehalm i ett nät i boxen och det tycker hon är riktigt gott.
Någon häst på ridskolan hade fått en del av sitt hösilage ersatt med lusern och det hade hjälpt honom. Men vi tror tyvärr inte att det är något för Pippi på grund av näringsinnehållet.
Är era hästar dåliga i magen också? Vad äter de för stråfoder? Har ni något knep för att stabilisera dåliga magar?

Just nu är Pikachu rakt igenom glad i ridningen. Inga sura miner ens när jag driver på genom hörnen för att hon inte ska tappa traven eller galoppen utan istället gör hon sitt bästa. Den här igångsättningen kunde inte börja bättre!

Vårt fokus just nu ligger på att behålla den här glädjen och inte börja traggla saker med henne, för då tröttnar hon. Bålstabiliteten behöver stärkas och muskler mjukas upp. Nu är hon ganska stel och sned när hon rids men det känns som att vi inte kan vänta oss mycket mer efter den långa vilan, vi får helt enkelt ta det några dagar i sänder och göra vårt bästa för att stärka och mjuka upp så att vi kan komma igång ordentligt.

Visst drömmer jag om tävlingar till våren men idag var jag bara så glad över att hon var nöjd med tillvaron och på gott humör att inga tävlingsresultat i världen spelar någon roll, bara vi är glada ihop min jobbiga häst och jag.

Ridningen igår var helt underbar! Visst att det gick alldeles för fort och visst att hon envisades med att hoppa över en cavalettibom istället för att kliva, men vilken glädje och energi hon hade! Det är precis av den här anledningen som hon får sin långa vintervila, för att få längta lite efter arbete och ha ett positivt framåttänk. Fina lilla Pippilur.

Jag började med att longera henne igår, något som jag inte har gjort de andra två gångerna som jag har ridit i veckan eftersom jag inte hittade någon longerlina. Det gjorde nog gott för efter att ha fått pipa, hoppa och stegra ur lite åsikter och energi ur kroppen så var det inga problem att sitta upp. Eller jo, ett problem uppstod haha! Mina ridbyxor var för små, för korta, så när jag skulle sätta mig i sadeln så gick det inte! Jag var säkert en halv decimeter ovanför på grund av att ridbyxorna höll mig uppe. Förstår ni vad jag menar? Sjukt obekvämt var det! Efter ett tag så släppte det men gav helt klart lite extra studsande i galoppen.
Det var ett ganska enkelt ridpass egentligen. Vi hade tre-fyra cavalettibommar på X lagda så man skulle rida från långsidan och två bommar i varsitt hörn av ridhuset varav den ena var lite upphöjd. Jag red runt där i skritt och trav, gjorde halter och igångsättningar och red över bommarna. Pippi frustade och tuffade på. Årets första galopp bjöd hon själv på efter att ha hoppat över en bom. Jättehärligt att det var hennes eget initiativ eftersom hon ibland kan bli tjurig om man ber henne öka en gångart. Inga sura miner alls igår och det är väl så det ska vara, hur trevligt som helst!

Det blev, som ni märkte, inga vinterbilder på hästarna igår. Jag var hungrig, inte på humör och tvivlade på att det skulle bli något bra av det. Men vem vet, till helgen kanske! Istället kan ni få den här bilden och titta på lite grann.

Ikväll ska jag och mamma upp till stallet tillsammans. Vem som rider eller om mamma tar långtygeln från marken vet jag inte, men vi kommer nog använda lite bommar.
Pikachu har varit lite halt/stel stundvis det senaste och vi har väl våra misstankar om vad det kan bero på. Till en början var det förmodligen för att hon var barfota för första gången och inte helt van vid det. Hon tog sig fram lite försiktigt och ömmade när hon trampade på stenar eller annat.
Men sen har det blivit en slags stel hälta som vi tror sitter högre upp i kroppen. I somras fastnade hon ju i boxen en natt och då hände samma sak. När vi var hos veterinären bedömde han det som så att hon har ett lite ojämnt rörelsemönster naturligt men som försvinner när hon är mjuk och lösgjord, när då olyckan inträffade så förstärktes den ojämnheten. Hon har helt enkelt korta och stela muskler som behöver jobbas med. Så den här vintervilan är kanske egentligen inte det optimala för hennes kropp, men förmodligen för hennes psyke. Det är en svår balansgång det där.
Hur som helst så ska vi försiktigt jobba igång henne och verkligen se till att hon är mjuk och varm i kroppen efter varje uppvärmning så att hon får de bästa förutsättningarna att bli stark och smidig i sina muskler. Blir det inte bättre så kollar vi såklart upp det hos veterinären.

Nu ligger snön från igår fortfarande kvar och jag hoppas kunna ta några bilder på hästarna i det vita landskapet. Tyvärr är marken inte tillräckligt frusen för att de ska kunna gå i de stora gräshagarna så frågan är hur roliga bilderna blir i vinterhagarna.. Men jag hoppas på det bästa och gör ett försök ändå!

Bortsett från att bruka min kamera ska jag åka och handla, plugga och såklart vara i stallet. Det blir ridning idag igen. Har ingen direkt plan över hur jag ska rida henne utan jag får se hur hon känns idag och utgå från det.

Ber om ursäkt för senaste tidens bristfälliga uppdatering, det blir liksom så ibland. Men idag tog Pikachu de första stegen med mig på ryggen igen efter den långa vilan och vi blickar framåt mot vårens utmaningar. Tror nog att jag är den som står för framåtblickandet, gissar på att Pippi lever rätt mycket i nuet. Carpe Diem osv.

Efter att ha sprungit mig svettig i jakt på longerlinan som mamma slarvat bort (!!) accepterade jag faktumet att utan en stunds longering med sadel på först så blir det kanske ingen ridning just idag. Jag började promenera med min pålle i ridhuset och vi joggade lite också.
Men eftersom det hela kändes ganska lugnt så bestämde jag mig för att sitta upp, hon är ju ändå vuxen i år och bör ta lite ansvar tycker jag. Väl uppe smackade jag på lite grann och hela den lilla hästen frös till och spände sig. "Att kasta av eller inte kasta av, det är frågan." sa Pippi lömskt och jag bönade och bad om att hon bara skulle fortsätta fram i skritt utan konstigheter. "För den här gången då" svarade Pippi och började skeptiskt röra sig framåt.
Efter en stund vågade jag mig till och med på lite trav och det gick hur fint som helst. Trots att den halva-stubbman-halva-långt-som-attan-frisyren hon har nu inte påminner ett dugg om snygga knoppar så fick jag viss flashback till höstens dressyrtävling och det pirrade i kroppen av längtan efter att komma igång.

På tal om tävlingar och sånt så har jag gått och köpt mig en kavaj. En till. Vad ska jag med två kavajer till liksom? Men om det faller sig som så att Hööks har 50% rabatt på den fina beige kavajen från JH Collection så är det svårt att hålla i slantarna. Jag som skulle spara till Eurohorse i februari.. (förlåt Anna!)

Igår var jag på Hööks och köpte några julklappar (inte de sista dock.. hej framförhållning!). Aningen planlöst gick jag runt och letade efter småsaker som kan vara kul att få men som man kanske egentligen inte behöver och plockade på mig saker som jag gissar på att mottagaren kommer att avsky.
Blicken drogs naturligtvis åt hyllorna med schabrak och lindor, raderna med gnistrande pannband och täckesavdelningen ska vi inte ens tala om i tider då man suktar efter ett fint ylletäcke till sin fina springare. Men såhär precis innan jul är det totalt köpstopp för eget bruk. Dels för att slantarna går åt som ryktstenar under fällning ändå och dels för att det faktiskt finns en chans att man får något sådant under granen. Ett ylletäcke känns ju inte så troligt men det tar vi på mässan i februari ändå.
ELLER?!
I panik luskammar jag nätet efter tecken på att det finns biljetter till Göteborg Horse Show kvar men min jakt ger ingen utdelning. I hundra (naturligtvis inte men jag vet inte i hur många) år har jag besökt denna fantastiska tillställning vars show och mässa sparkar Stockholm där bak och kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig att jag inte skulle göra det även nästa år. Men ack och ve biljetterna tycks vara helt slut till lördagen. Idéer om att sätta sig i fosterställning i duschen och gråta börjar ta form.

Är det någon där ute som vet om de verkligen är slutsålda eller kanske till och med vet var man kan köpa/säljer själva? Två biljetter till Lördag förmiddag önskas men vi är nog öppna för förslag.

Här har ni alltså Pikachus nya polare Mökkur! En trevlig liten (tydligen stor för sin ras) islandsherre som kan tänka sig att springa några vändor i hagen om Pippi insisterar.

Bortsett från den allmänt rådande julstressen har jag haft fullt upp med skolarbete och städande av rummet för att fixa så att min nya säng kan få komma in på plats och därmed inte haft tid för den här vrån av Internet. Sorry.

Sedan sist har Pippi fått en tidig julklapp i form av en Back on Track ryggvärmare, berättar mer om den sedan, och har blivit av med alla sina dojor. Eftersom hon ska vila hela december så beslutade vi att plocka av skorna av flera skäl, kan berätta mer om det också lite senare.

Imorgon ska jag och Astrid mötas i stallet på morgonen för att ha det trevligt, miljöträna och framför allt julpynta. Under tiden som jag plockar ner pärmar och böcker i kassar och slänger gamla skolpapper här i mitt städande så försöker jag fokusera mina tankar på att komma på ett fint pynt för det här året.
Någon som har förslag?

Idag är det råpluggande som gäller och min motivation har gått och gömt sig i en grotta i underjorden. Dagens quest blir med andra ord att ta sig ner till den där grottan och släpa ut motivationen igen. Inget jag ser fram emot. Helst av allt vill jag också gömma mig där nere och läsa min nya bok och låta mig förloras till en annan värld, men det går liksom inte an.

Regnet smattrar mot rutan och jag önskar att jag kunde teleportera mig till stallet så att jag slipper gå ut och bli blöt när jag ska dit senare för att ta in hästarna och pyssla med annat som man ju gör när man har häst.
Vilket kasst inlägg, bara drömmar, önskningar och ovilja gentemot verkligheten. Skärpning för fan.
Återkommer senare med ett mer innehållsrikt inlägg.

Idag har osteopaten varit här och behandlat en oerhört spänd fröken pokémon med många starka åsikter. Nu väntar decembervilan för henne med mycket massage och stretching för att mjuka upp den biffiga kroppen. Eller alltså, superbiffig är hon nog inte men lite sådär lagom så man skulle tänka sig att äta lite av henne för att det ser mört och fint ut. Om man nu äter kött alltså.

Efter behandlingen blev det desto roligare för Pikachu när hon fick gå ut i hagen och träffa sin nya kompis Mukkur (eller vad den nu heter). En superlurvig liten islandshäst som hon blev helt störtkär i. "Titta vad jag hittade i hagen! Får jag behålla honom?" såg det ut som att hon sa. Så himla söta ihop!
Min kortsiktiga plan för dagen är att pallra mig upp till stallet igen med kameran i högsta hugg för att få det omaka paret på bild och visa upp, nu har jag nämligen inget alls att visa er.
Det får bli en bild på Pippi och hennes Partner in Crime, Ragnhild:

Alltså det där dilemmat med att skapa rubriker...
Idag var jag supernära på att kunna få en hovslagartid åt Pikachu redan nu på morgonen men det gick inte helt i lås då hovslagarens bil tydligen var trasig.. Men det verkar som att vi kanske har hittat en bra hovslagare där så det känns ju åtminstone som några steg framåt. Hennes hovar är egentligen ganska fina men det var åtta veckor sedan hon senast blev skodd så det är så dags om man säger så (senast gick det tio veckor.. ehe..)

Idag har jag lite fåniga uppgifter på schemat som att köpa kläder och fixa ny profilbild till facebook. Den jag har nu är cirka ett och ett halvt år gammal och jag är rödblond på den. Nu är jag ju blågrön brunett. Så kan vi ju inte ha det.

Jaha, det här var ju ett väldigt innehållslöst inlägg men så är livet ibland.
Hoppas ni får en grym fredag!

Istället för att gnälla över att regnet öser ner idag så försöker jag glädjas åt att solen sken igår och att idag får bli en mysdag (igen). Padre är hemma och är sjuk och jag har sannolikt redan blivit smittad. Vi ska spela spel och gosa med katterna så livet hade ju kunnat vara värre.

Hästarna lär stå inne en längre tid av dagen idag på grund av ovädret. Regn tål de ju absolut, särskilt med täcken på, men när det blåser rejält också så är det inte roligt (nu har regnet dock lugnat sig så de kanske får gå ut ändå).
Hur ser ni på att släppa ut hästar i oväder?
Jag tvivlar inte en sekund på att de tål regn och blåst men frågan är hur trevligt det är för dem. Hade vi haft hagar med vindskydd så hade jag gärna sett att de gick ute i ur och skur för då har de ju själva möjligheten att välja hur de vill ha det. Men när de inte kan välja så måste vi välja åt dem och det kan bli ett dilemma.
Så länge det inte är full storm så vill jag att min häst ska få komma ut allra minst en timme så hon får lite miljöombyte och möjligheten att röra sig fritt. Skulle det vara så dåligt väder att det känns osäkert att släppa ut henne så skulle jag se till att hon fick röra sig fritt i ridhuset en timme istället.
En dag som denna när det både blåser och regnar så vill jag ändå att hon ska få komma ut några timmar och få lite luft men jag tar gärna in henne tidigare. När man kommer till stallet och ser hästarna stå ute i lera med huvudet sänkt och ändan mot vinden så ser det inte ut som att de har så väldigt roligt. Då tror jag faktiskt att de mår bättre av att få komma in och bli pysslade med och aktiverade.

Vad tror ni? Tror ni att de flesta hästarna alltid vill vara ute?

Godafton kära läsare, hoppas ni har haft en förträfflig tisdag!
Min har varit ganska vanlig men helt klart ok (bortsett från det långa mailet jag fick skriva förut men jag tänker inte älta i det). För att kunna njuta lite extra av vanliga dagar som denna så tänkte jag plocka ut tre saker som var extra trevliga idag

1. Solsken! Det gör ju att dagen känns mycket längre än när det är mörkt och grått redan vid klockan två och man får lite extra energi
2. Fick tag på vår osteopat! Vi har en fantastiskt duktig osteopat som kommer nu på lördag och behandlar Pikachu.
3. God middag! Det var visserligen rester från min födelsedagsmiddag men den var ju verkligen inte fy skam.

Älskar att säga rubriken högt. Alltså inte alla rubriker utan just den här. Det låter roligt, testa. Annars.

Idag skiner solen över Göteborg som en energigivande brustablett och allt är möjligt. Visst gillar jag mörker, svart och svår som jag är, men det försätter en i ett mys-mode och det passar sig inte riktigt när man har saker att göra.
Just den här tisdagen i december ska fyllas med plugg, panikslaget ringande efter hovslagare, skrivande av ett argt mail som jag berättar mer om senare, stallet och allt vad det innebär, häng med Kringlan och annat som kan tänkas behövas göras. Måhända att jag spelar lite Sims också, hehe.

Jag måste räkna upp vad jag ska göra under dagarna på det här viset för annars blir det inget. Sånt är livet när man är lat och glömsk.
Brukar ni göra scheman för er själva (som kanske är lite mer exakt än mitt här) eller tar ni bara allt som det kommer?
Vi hästmänniskor brukar ju vara kända för vårt kontroll behov ;) Där går jag helt mot strömmen och släpper helst all kontroll på gott och ont.

Idag börjar en ny kurs om sociala medier på Webbredaktörsprogrammet och jag har bestämt mig för att hänga med från start den här gången.
Alla har vi olika studiemetoder, min brukar vara: Ta reda på vad kursen handlar om på ett ungefär (läs rubriken till kursen) och skjut sedan upp det in i det sista för att hellre göra roliga grejer och sitt sedan uppe hela natten och råplugga. Resultatet? Det funkar faktiskt rätt bra för det mesta.
Men nu räcker det plötsligt inte längre att rota fram biologiboken från sin skolväska och sitta och nöta in en text som man kunde göra under gymnasiet, nu måste jag själv få tag på boken eller allt som oftast en programvara och i det fallet även lära mig hur själva programvaran fungerar och inte bara hur jag ska lösa uppgiften. Då räcker plötsligt inte en dag till.
Så nu sitter jag vid mitt skrivbord med anteckningsblock och penna med en kopp te vid sidan om och ska lyssna på föreläsningar.

Gällande stallet och allt vad det innebär så blir det en vilodag för Pikachu. Mamma red henne igår och tömkörde en kort stund dagen innan. Som sagt ska hon ju få vila nu i vinter men det får bli en ganska aktiv vila med planen att skritta ut i skogen ett par gånger i veckan och lite övningar från marken med jämna mellanrum. Men idag blir det pyssel och mys och jag ska försöka mig på att massera henne, något som jag inte är särskilt bra på.
Jag skulle även kunna passa på att öva på att linda benen på henne. Det är ju så fint med snygga lindor i fina färger men jag är inte alls bra på det. Men övning ger väl färdighet antar jag så det är bara att köra på.
Brukar ni linda era hästars ben eller har ni vanliga benskydd? Eller kanske inget alls? Hur lång tid tar det på ett ungefär för er att linda fyra ben?

Idag skulle lilla pållen aktiveras i form av galopperande i vår stora paddock, eller i bästa fall på slingan runt stallet. Men regnet öser ner och jag har verkligen ingen lust att bli blöt och kall när inte hon heller kommer att uppskatta en sån ansträngning i det här vädret. Prisa flitiga klubbmedlemmar för en belyst ridslinga så att jag kan vänta och hoppas på att regnet drar förbi och vi kan ta det hela senare ikväll. Ridhuset finns såklart men det är ju inget roligt alternativ..

Vad har ni för olika ridmöjligheter där ni håller till?

Hon har en hel del humörsvängningar den där lilla Pokémonen.. Eller också så var det Nicke som då och då förolämpade henne.
Jag och Martin skrittade ut i skogen idag och gnällde efteråt på kylan. Pippi höll sig till att gnälla på Nicke. Gnälla är inte ett tillräckligt starkt ord, ragea passar bättre (verb från engelskans rage (raseri) "att ragea"). När vi precis suttit upp och skrittade iväg så var hon skitförbannad på den andra hästen, hon försökte på allvar bita honom en gång men slog för det mesta med huvudet och visade tänderna (helt normalt). Men ibland tycktes hon helt glömma bort honom och var fullkomligt tillfreds med tillvaron, för att med jämna mellanrum se ut att att kunna gå till attack när som helst.
Så skulle hon aldrig ha gjort mot FB, men å andra sidan - vem skulle någonsin kunna bli arg på FB för något? (möjligen jag när han rymde och fick Pippi att bli så orolig att hon vägrade gå in i stallet och det slutade med att jag låg på marken med Pippi ståendes på min fot så att jag inte kunde resa mig, men det är en annan historia)