Idag ska Pippi vaccineras och få en quickfix mot sin dåliga mage. Förhoppningsvis får hon då chansen att återhämta sig lite och magen kan stabilisera sig eller vad man ska kalla det.
Hon och många andra hästar (runt om i hela landet som jag har förstått det) har varit dåliga under vintern och det beror helt enkelt på årets hösilage. Det allra bästa hade varit att byta till hö men tyvärr är det rätt svårt att få tag på i våra trakter just nu. Hösilaget i stallet är väldigt proteinrikt vilket jag i vanliga fall inte hade önskat att det var. Inte för att jag vill att det ska vara näringsfattigt men med mindre energi så kan man fodra i större mängd och hästen får då en bättre chans att få äta under lång tid och bli mätt. Men eftersom hon reagerar som hon gör på det (vilket jag inte tror har med proteinet att göra eftersom det var likadant på ett med lågt protein i höstas) så är det bra att vi inte behöver fodra så många kilo av det. För att hon ska ha något att pilla med så får hon vetehalm i ett nät i boxen och det tycker hon är riktigt gott.
Någon häst på ridskolan hade fått en del av sitt hösilage ersatt med lusern och det hade hjälpt honom. Men vi tror tyvärr inte att det är något för Pippi på grund av näringsinnehållet.
Är era hästar dåliga i magen också? Vad äter de för stråfoder? Har ni något knep för att stabilisera dåliga magar?

Just nu är Pikachu rakt igenom glad i ridningen. Inga sura miner ens när jag driver på genom hörnen för att hon inte ska tappa traven eller galoppen utan istället gör hon sitt bästa. Den här igångsättningen kunde inte börja bättre!

Vårt fokus just nu ligger på att behålla den här glädjen och inte börja traggla saker med henne, för då tröttnar hon. Bålstabiliteten behöver stärkas och muskler mjukas upp. Nu är hon ganska stel och sned när hon rids men det känns som att vi inte kan vänta oss mycket mer efter den långa vilan, vi får helt enkelt ta det några dagar i sänder och göra vårt bästa för att stärka och mjuka upp så att vi kan komma igång ordentligt.

Visst drömmer jag om tävlingar till våren men idag var jag bara så glad över att hon var nöjd med tillvaron och på gott humör att inga tävlingsresultat i världen spelar någon roll, bara vi är glada ihop min jobbiga häst och jag.

Två vita grabbar och tre glada tjejer i snölandskapet en söndag!

462 bilder på ponnyer i snö ska jag nu gå igenom och till allas förtjusning lägga upp här. Woho, applåder! Ikväll vid cirkus klockan nio skulle jag gissa på att det är klart. Håll ut vänner, håll ut!

 

Ridningen igår var helt underbar! Visst att det gick alldeles för fort och visst att hon envisades med att hoppa över en cavalettibom istället för att kliva, men vilken glädje och energi hon hade! Det är precis av den här anledningen som hon får sin långa vintervila, för att få längta lite efter arbete och ha ett positivt framåttänk. Fina lilla Pippilur.

Jag började med att longera henne igår, något som jag inte har gjort de andra två gångerna som jag har ridit i veckan eftersom jag inte hittade någon longerlina. Det gjorde nog gott för efter att ha fått pipa, hoppa och stegra ur lite åsikter och energi ur kroppen så var det inga problem att sitta upp. Eller jo, ett problem uppstod haha! Mina ridbyxor var för små, för korta, så när jag skulle sätta mig i sadeln så gick det inte! Jag var säkert en halv decimeter ovanför på grund av att ridbyxorna höll mig uppe. Förstår ni vad jag menar? Sjukt obekvämt var det! Efter ett tag så släppte det men gav helt klart lite extra studsande i galoppen.
Det var ett ganska enkelt ridpass egentligen. Vi hade tre-fyra cavalettibommar på X lagda så man skulle rida från långsidan och två bommar i varsitt hörn av ridhuset varav den ena var lite upphöjd. Jag red runt där i skritt och trav, gjorde halter och igångsättningar och red över bommarna. Pippi frustade och tuffade på. Årets första galopp bjöd hon själv på efter att ha hoppat över en bom. Jättehärligt att det var hennes eget initiativ eftersom hon ibland kan bli tjurig om man ber henne öka en gångart. Inga sura miner alls igår och det är väl så det ska vara, hur trevligt som helst!

Idag började dagen klockan 06:00 när jag steg upp och nu sitter jag med frukost i magen och ska snart göra mig i ordning för att gå till jobbet.
Förra veckan sov jag så länge som möjligt, till ungefär kvart över sju och tog bilen dit. På ett sätt fungerade det rätt bra för när alarmet ringde fanns det inte en chans till snooze och det var bara att kliva upp. Kläderna låg framme och jag hade redan en plan på vad jag skulle äta så morgonen gjordes i räcerfart innan jag kastade mig in i bilen och körde iväg för att möta rusningstrafiken. Men idag kunde jag inte ha bilen och får istället gå vilket tar 20 minuter (det är helt ok att döma mig för att jag tar bilen, det hade jag gjort) och det innebär att jag måste gå upp tidigare. Av oklar anledning satte jag alarmet på 06 igår kväll och när det ringde var jag tillräckligt pigg för att stiga upp. Det var riktigt skönt att få äta frukost i lugn och ro framför TVn och kunna välja kläder som känns bra för dagen. Att jag inte somnade förrän ungefär halv ett har inte stört mig än i alla fall så den här dagen kan nog bli bra.

Hoppas ni andra får en bra start på dagen ni med!

Det blev, som ni märkte, inga vinterbilder på hästarna igår. Jag var hungrig, inte på humör och tvivlade på att det skulle bli något bra av det. Men vem vet, till helgen kanske! Istället kan ni få den här bilden och titta på lite grann.

Ikväll ska jag och mamma upp till stallet tillsammans. Vem som rider eller om mamma tar långtygeln från marken vet jag inte, men vi kommer nog använda lite bommar.
Pikachu har varit lite halt/stel stundvis det senaste och vi har väl våra misstankar om vad det kan bero på. Till en början var det förmodligen för att hon var barfota för första gången och inte helt van vid det. Hon tog sig fram lite försiktigt och ömmade när hon trampade på stenar eller annat.
Men sen har det blivit en slags stel hälta som vi tror sitter högre upp i kroppen. I somras fastnade hon ju i boxen en natt och då hände samma sak. När vi var hos veterinären bedömde han det som så att hon har ett lite ojämnt rörelsemönster naturligt men som försvinner när hon är mjuk och lösgjord, när då olyckan inträffade så förstärktes den ojämnheten. Hon har helt enkelt korta och stela muskler som behöver jobbas med. Så den här vintervilan är kanske egentligen inte det optimala för hennes kropp, men förmodligen för hennes psyke. Det är en svår balansgång det där.
Hur som helst så ska vi försiktigt jobba igång henne och verkligen se till att hon är mjuk och varm i kroppen efter varje uppvärmning så att hon får de bästa förutsättningarna att bli stark och smidig i sina muskler. Blir det inte bättre så kollar vi såklart upp det hos veterinären.

Nu ligger snön från igår fortfarande kvar och jag hoppas kunna ta några bilder på hästarna i det vita landskapet. Tyvärr är marken inte tillräckligt frusen för att de ska kunna gå i de stora gräshagarna så frågan är hur roliga bilderna blir i vinterhagarna.. Men jag hoppas på det bästa och gör ett försök ändå!

Bortsett från att bruka min kamera ska jag åka och handla, plugga och såklart vara i stallet. Det blir ridning idag igen. Har ingen direkt plan över hur jag ska rida henne utan jag får se hur hon känns idag och utgå från det.

Ber om ursäkt för senaste tidens bristfälliga uppdatering, det blir liksom så ibland. Men idag tog Pikachu de första stegen med mig på ryggen igen efter den långa vilan och vi blickar framåt mot vårens utmaningar. Tror nog att jag är den som står för framåtblickandet, gissar på att Pippi lever rätt mycket i nuet. Carpe Diem osv.

Efter att ha sprungit mig svettig i jakt på longerlinan som mamma slarvat bort (!!) accepterade jag faktumet att utan en stunds longering med sadel på först så blir det kanske ingen ridning just idag. Jag började promenera med min pålle i ridhuset och vi joggade lite också.
Men eftersom det hela kändes ganska lugnt så bestämde jag mig för att sitta upp, hon är ju ändå vuxen i år och bör ta lite ansvar tycker jag. Väl uppe smackade jag på lite grann och hela den lilla hästen frös till och spände sig. "Att kasta av eller inte kasta av, det är frågan." sa Pippi lömskt och jag bönade och bad om att hon bara skulle fortsätta fram i skritt utan konstigheter. "För den här gången då" svarade Pippi och började skeptiskt röra sig framåt.
Efter en stund vågade jag mig till och med på lite trav och det gick hur fint som helst. Trots att den halva-stubbman-halva-långt-som-attan-frisyren hon har nu inte påminner ett dugg om snygga knoppar så fick jag viss flashback till höstens dressyrtävling och det pirrade i kroppen av längtan efter att komma igång.

På tal om tävlingar och sånt så har jag gått och köpt mig en kavaj. En till. Vad ska jag med två kavajer till liksom? Men om det faller sig som så att Hööks har 50% rabatt på den fina beige kavajen från JH Collection så är det svårt att hålla i slantarna. Jag som skulle spara till Eurohorse i februari.. (förlåt Anna!)

Att sammanfatta december känns märkligt eftersom det var så nyligen och eftersom Pippi vilade nästan hela månaden så var det inte så händelserikt, men here we go!

Efter några ridpass i början av december när hon varit på lite halvkasst humör så ställde vi av henne för vintervilan. Sedan blev hon dessutom väldigt lös i magen och det var ju inte alls roligt för någon.

Sista månaden i Skåne och jag längtade faktiskt nästan lite efter asfalterade vägar och belyst ridbana. Att inte kunna rida efter fyra var liksom inte jätte peppande. Det var lite sådär med bloggandet för den delen också och allt gick liksom på halvfart.

Den 17e var vi hemma i Göteborg igen och allt var i sin ordning. Det var i ärlighetens namn ganska skönt att slippa gå upp och ge hästarna frukost varje dag och veta att någon annan såg till att de kom ut och fick kvällsmat och sånt. I och med att jag flyttade hem fick jag ju plötsligt saker att göra som inte rörde stallet.

Pippi fick sin vintervila och gick mest i hagen när vi inte lekte i manegen. Tyvärr gick hon ensam eftersom hon var enda stoet och de två valackerna är kända för sin vilda och våldsamma lek.

En ny design (som måste bytas ut snart...) slängdes upp i slutet av månaden.

Oktober kom och världen försänktes i mystisk, tjock dimma. Det var hur ballt som helst att bara kunna se omgivningen på en femmetersradie och det gjorde att det kändes som om man var med i en film eller bok. De dagarna är en av anledningarna till att jag är så glad att jag stannade i Skåne extra länge.

Plötsligt bestämde jag mig för att nästintill lägga ner hästbloggen och startade istället en ny. Tanken var att kunna blogga mer om min vardag med överdrivet språk och lögner, något jag trivs bra med, och bara ha hästinlägg kvar på den här bloggen. På grund av det blev det ett uppehåll på ett par veckor eller så men sedan var jag tillbaka igen. Jag hade då anmält mig och Pikachu till en dressyrtävling och Julle hade varit på besök igen. Vi klädde oss i mantlar och red ut på en långritt i Fyledalen med lunchpaus någon gång på mitten. Tidigt på morgonen hade jag nämligen kört ut i skogen med trådar att spänna upp mellan träd till en hage och en kylväska med bröd, frukt, honung och lemonad. Vi hade sedan ett litet moment när vi båda galopperade sida vid sida med mantlarna fladdrande i fartvinden innan Julle och Brun drog iväg i 180.

Första september började jag skolan igen. Kom in på min drömutbildning men insåg att jag verkligen inte tycker om att plugga. Att lära sig saker är kanon, kunskap är makt och jag siktar på världsherravälde. Men jag tycker inte om att lära mig saker som andra säger åt mig att jag ska lära mig. I och med detta hade jag datorn hemma hos mormor och morfar eftersom internetuppkopplingen där var mer pålitlig än i huset vid stallet.

Epos hade åkt hem till sig igen för att börja ridas men Brun var kvar och höll ordning på vår lilla flock.

Inledde augusti med att vara lat. Eller egentligen inte för jag jobbade nästan varje dag men det gjorde att jag blev lat med bloggandet. Det blev några bildinlägg på Epos och Kringlan och sånt som man blir glad av.

Högsommaren med stekheta dagar vid poolen var kommen. Det låter till en början inte alls särskilt fel men om man sedan förklarar att jag var badakt och inte en glad gäst så kan man förstå att de där åtta timmarna i en plaststol inte var så värst underbara.

Något som däremot var väldigt trevligt var att jag började rida Brun - världen snällaste häst, ja kanske levande ting faktiskt. Uppe på hans rygg kan inget ont nå en och alla problem tycks fjuttiga och överkomliga.
Under första ritten blev jag dock orolig över att han kanske hade ont i ryggen så högt som han gick med huvudet. Men det är helt enkelt sån han är och man får försöka rida honom så att han söker sig neråt.

Den första juni hade vi fälttävlan på klubben och jag var fotograf. Det var första gången jag fotograferade under en hel tävling och inte gjorde något annat där emellan. Ansträngande men roligt var det och jag knäppte årets (och mitt livs hittills) bästa bild (sista)!

Maj drog igång med en lyckad hoppträning med studs. Det gav oss en hel del motivation och självförtroende, men framför allt så hade vi kul!

Det var dags för andra omgången av Bohuscupen Dressyr för ponnyerna och jag följde återigen med som en extra hand och fotograf. Det var en betydligt finare dag än gången innan och det var precis lagom temperatur.
Den här gången var det några andra tävlande som såg mig med kameran och frågade efter bilder som jag sedan skickade till dem.

April var en dressyrmånad!
Först följde jag med klubbens ponnylag på första omgången av Bohuscupen i dressyr (typ div. III). Dels för att hjälpa till lite som hästskötare (en extra hand) men framför allt för att fotografera. Fick en fika av Torslanda ridklubb mot att jag skickade bilder som de kunde använda på sin hemsida, bra deal för en hobbyfotograf!
Den dagen regnade det nästan hela dagen och det var grått och mörkt, inget trevligt väder alls.

Jag återupptog bloggandet efter min mikro-paus och gnällde över hur jag avskyr att träna utanför ridningen. Jag hade och har verkligen kass motivation till att röra på mig och finner inget som helst nöje i det. Men trots det funderade jag på yoga. Naturligtvis blev det inget med den saken.

Min moster kom och hälsade på oss och gav mamma en lektion i långtygel. Välbehövlig och lärorik tror jag. Själv stod jag mest bredvid och nog ivägen med kameran i handen.

Började årets andra månad med att lägga upp bilder från kursträffen på Strömsholm. Minns att det var kallt som satan de två dagarna jag var där och vi alla höll på att förfrysa våra fötter under rundvandringen utomhus. Det var första gången jag såg och hörde talas om Aktiv Lösdrift.

Göteborg Horse Show närmar sig och det kliar i fingrarna att få spendera pengar på saker som man egentligen överlever utan. Högst upp på min lista står en ny tävlingshjälm till mig själv och ett fint ulltäcke till Pikchu att ha på tävling och till och från träningar. I det ska jag (eller någon som kan göra det bättre) sy fast en kardborreremsa längs ryggen på insidan så att Back on Track ryggvärmaren kan ligga stadigt under täcket. Den värmer upp musklerna i ryggen och det är ju superpraktiskt att den kan ligga på när hästen står i transporten.
Andra saker jag trånar efter är snygga benskydd och boots. Djurmönster tycks vara inne just nu eftersom alla storbloggare skriver om dem, men det lockar inte mig så värst. Hellre blanka fina med diskret mönster eller strass på. Ska ni gå på Göteborg Horse Show och har ni då något särskilt att spana efter på mässan?

Bättre sent än aldrig eller vad säger man? Det är väl förvisso en jäkla lögn för jag skulle kunna lägga upp en årsresumé i juli för föregående år och säga samma sak men då skulle aldrig faktiskt vara ett bättre alternativ.

Anyway! Jag väljer att dela upp min tillbakablick på 2014 månadsvis för att få med mer (och fylla bloggen med fler inlägg, smart va) och kunna skriva även om de små sakerna utan att det känns överflödigt.
Här har ni då alltså januari:

Jag jobbade på i hästsportbutiken och hade målet att skriva mer om fälttävlan på bloggen under året, det blev det ju som ni märkt inget med..
Den tredje januari satt jag upp för första gången efter Pikachus vintervila och det ridpasset gick bra utan några direkta komplikationer.
Klippte Pippi och det var första gången någonsin jag klippte en häst. Var stensäker på att jag skulle skära i henne och skada henne men det gick ju som smort! Fixade en ny, vintrig design efter månader av höstlöv på headern. Det var ju min och Pippis första vinter ihop så bildmaterialet hade varit knapert eftersom snön dröjde. Men en krispig dag med fin ljus fick vi till en bra headerbild. Snön kom till slut och vi red ut i vinterlandskapet och hon tvingade mig att gå större delen av turen till fots eftersom hon annars stegrade sig och vände. Vilken kompis va. Samma dag provade vi ut en ny hoppsadel, en brun fin Stübben som bara var två år gammal men till halva nypriset. I slutet av månaden åkte jag iväg på den första träffen på kursen Hästkunskap inriktning hästskötare på Strömsholm. En fantastisk liten utbildning med inspirerande lärare, bra undervisningsmaterial och nya vänner.

Tack för de snälla kommentarerna på det förra inlägget, känns även fint att det är nästan exakt samma antal personer som går in här varje dag trots att jag inte uppdaterat något på ett tag, vad ni är bra.
Någon hörde av sig och frågade bestört om det var något fel med Pippi, men nej det är det inte. Hon är frisk och glad och snart ska vi sätta igång efter vintervilan.
Jag får väl ta och berätta lite kort om vad som hänt trots att jag inte riktigt vill. Dels för att det inte hör hit och dels för att jag inte vill älta i det. Men shit vad jag drar ut på det nu och gör det hela mer dramatiskt än vad det behöver vara.

Ett fint och bra förhållande på nästan fem år tog slut. Plötsligt är jag singel, något jag inte varit sen jag var 16 och det känns jättekonstigt. Det hela suger utav helvete men alternativet hade varit sämre så det fick helt enkelt bli såhär. Det är sånt som händer när man sticker iväg och är borta i fem månader, allt kan omöjligt flyta på som vanligt. Trots alla tårar och tankar ångrar jag inte en sekund som spenderades i Skåne, även om det kostade mig det här. Åren innan blev inte sämre för det och att leva som jag länge drömt om är något jag aldrig kan offra för någon som klarar sig bra på egen hand.
Nu vill jag aldrig mer bli kär i någon och leva till jag är 107 år omgiven av ponnyer och katter.