Ibland har jag lite svårt att laga god mat när jag känner att jag är sådär riktigt hungrig och en macka inte kan rädda mig men det finns heller inga rester utan kött i kylen. Då får man ta i från tårna med kreativiteten och försöka hitta på något ändå.
Här kommer lite tips på hur du lättast fixar en grymt god måltid på sånt som redan finns hemma och sedan ett recept på något jag gjorde på det som mitt kök hade att erbjuda.
Steg för steg går du igenom de olika matförvaringsställena i köket och plockar fram allt du kan tänka dig att äta.

1. Kolla skafferiet. Här finns ofta basen till det mesta vegetariska. Om det är något som är snabblagat och som du gillar så kan det ju vara smart att köpa det nästa gång du är och handlar så att det finns hemma när hungern knackar på. Ris och pasta är två saker som de allra flesta brukar ha. Själv ser jag även gärna till att det finns linser.

2. Kylen! Vad har grönsakshyllan att erbjuda? Kanske ligger det lite gurka och paprika eller om du har tur lite sallad som lyfter vilken rätt som helst. Lök har väl alla i sin kyl, eller? Hur som en jättebra smaksättare. Finns det kanske matlagningsgrädde som kan sätta lite kraft i en soppa eller gryta?

3. Frysta saker som glömts bort. Ibland tror man att man inte har något att äta men så ligger det saker och väntar i frysen som man helt glömt bort. Hemma brukar vi nästan alltid ha frysta grönsaker som man kan använda i vad man vill. Ibland hittar man ett gott bröd som kan ge mättnad om resten av måltiden blir liten.

4. Inventera bland kryddorna! Det gör dig inte mättare men rätt kryddning kan höja smaker till skyarna. Lär dig hur de funkar med varandra och vad som passar till vad.

5. Frukt? Det är något man ofta glömmer bort i matlagningen men det är riktigt gott till rätt ingredienser.

6. Kolla recept! Är du osäker på om det du hittar verkligen passar ihop med vartannat? Sök efter recept med båda ingredienserna och se om du får träffar.

Såhär tänkte jag när jag svängde ihop en jättegod pastasallad för någon vecka sedan:
Okej, vi har ris och pasta; jag gillar inte ris det får bli pasta.
I kylen är det knapert med grönsaker men däremot finns det svamp (champinjoner). Pasta och svamp är ju ingen nyhet så det här ska väl gå. Däremot ser det mörkt ut på gräddfronten så en enkel svampsås blir det inte..
I frysen har vi spenat! Gott som satan och nyttigt. Spenat stoppar de ju i tortellini så det måste funka ihop med resten, inga starka smaker hittills. Något annat som är en höjdare till pasta är basilika vilket vi har stående i köksfönstret.
Vitlök för att sätta lite sting i det hela och pinjenötter för att piffa till det.
Det känns rätt bra nu men på fruktfatet ligger det lite päron och lockar. Passar det med resten?
*Googlar "päron och basilika.." "päron och spenat.." "päron och vitlök.."* Två till fyra träffar på varje, perfa!

Alltså:
Pastasallad Tillagning ca 15 min
Pasta: 2dl
Spenat: 1 ½ dl (hackad, fryst)
Svamp: 3-4 st
Vitlök: 1 klyfta
Päron: 1 stort
Olivolja: 1 matsked
Pinjenötter: ½ dl
Basilika: 1 dl (hela blad)

Koka pasta enl. instruktioner på paketet. Tina under tiden spenat i mikron.
Skiva och fräs svamp, vitlök och päron i olivolja i ett par minuter. Ställ av stekpannan från spisen när det är klart.
Blanda pinjenötter, basilika och spenaten med det i stekpannan och rör ner i pastan när denna kokat klart och vattnet hällts av.
Klart!

Idag känner jag mig lite som en potatis med magkatarr. Det är ju inte den känslan man väljer om det finns andra att välja på (om de andra inte är helt fruktansvärda). En vilodag för mig och min springare var tanken från början idag så det känns ju rätt skönt ändå att inte behöva prestera fysiskt. Mycket känslor här.

Jag ska gå igenom alla bilder från gårdagens dressyr och skicka dem till folk som har bett om det. Sedan ska resterande tas bort för annars kommer de att ligga och skräpa i min dator till den dag jorden går under.

Förresten! Tack för de fina kommentarerna på inlägget om min och Pippis ritt igår. Vad snälla alla är!
Nu tränar vi lite extra noga och med mer motivation inför Bohuscupen (:

Det här inlägget har ju ingen vidare struktur och skulle mycket väl kunna vara skrivet av en potatis.

Här är bilder från gårdagens Pay & Ride i stallet. Fint väder och fina ekipage!

Alltså finaste Pikachu!
Så lydig och samarbetsvillig att det finns ju inte ord för den härliga känslan. Hon vet när det gäller! ;)

Kom ihåg att ställa klockan till sommartid men däremot ställde jag mitt alarm fel. Satt nere i köket i godan ro och tittade på köksklockan som inte var ändrad och fick fullkomlig panik när pappa poängterade detta. Istället för en och en halv timme i stallet som planerat så blev det en halvtimme. Så typiskt mig.. Men som tur var kom världens bästa mamma och räddade mig så jag satt upp den tid som jag hade planerat ändå.

Mjuk och snäll häst och fint väder, bättre kunde inte dagen bli!
På framridningen satt alla galoppfattningar bättre än någonsin men inne på banan fick jag en knäpp och lutade mig framåt i vänsterfattningen och den blev såklart kass. Pippi lyckades rädda situationen ändå.
Tydligen kunde jag inte programmet haha och gjorde båda fattningarna och en igångsättning till trav alldeles för tidigt vilket såklart drog ner poängen. Men jag är så nöjd och glad så det spelar ingen roll!
Bara att vara glad över att detta var en träningstävling så jag vet det till nästa gång när det blir allvar.

Bilder på de andra ekipagen kommer upp i veckan (:

Idag är det Lingondressyr i stallet!
Motsvarighet till Blåbärshoppning som är Pay&Jump främst för barn så alltså är Lingondressyr Pay&Ride främst för barn men vi andra får också vara med.
Jag och Pippi ska ta Lätt C programmet eftersom jag inte vågar försöka lära mig något annat än det som är i Bohuscupen (Div III) för då kommer det att bli fel.

Jag får inte glömma att ta med mig:

• Ridbyxor
• Kavaj
• Shortchaps
• Handskar
• Pengar
• Kamera

Man skulle kunna satsa pengar på vilket av dessa jag kommer lämna hemma.
Jag hoppas på kavajen om något.

Hej dålig uppdatering!
Idag var det hoppträning och vi slog vårt höjdrekord för andra gången den här veckan. Nu klippte vi en meter och det kändes inte som några konstigheter alls.
Träningen började skitbra med en mjuk och snäll Pippi som gärna fattade galopp när jag bad om det. Inte så "snärtigt" som jag skulle önska men att hon gjorde det med gott humör var guld värt!
Allt flöt på hur bra som helst och för första gången kände jag mig som något mer än en liten fluglort i sadeln. Jag kunde faktiskt förutse sprången och påverka takten och tempot mellan hinderna. För att skryta lite så var min eftergift alldeles prima vilket den inte precis har vart förut.

Men mot slutet blev Pippiluren rätt trött och själv höll jag på att storkna totalt. Kan inte andas ordentligt i min säkerhetsväst och kondisen är i botten redan som det är. Pippi sa "nej måste vi ta i mer?" och jag svarade "ja inte tänker jag göra det i alla fall". Det blev naturligtvis pannkaka av det hela och det var inte så gott som det låter. Slet av lite hud från fingrarna som jag gärna hade haft kvar och fick väl sisådär 17 stopp innan vi kom över sista linjen.
Retligt som attan men vi får alla fall glädja oss åt första halvan och så får jag ta med min skruttiga tant-kropp ut på en och annan löptur..

I eftermiddag ska jag och Pippi leka i ridhuset. Idag ska vi pressa det lite längre så att varje moment i vår kommunikationsträning sitter klockrent. För att få upp flåset lite grann tänkte jag att vi även ska öka på tempot och kanske pröva på lite galopp också. Hur vi nu ska göra det utan att jag drabbas av en hjärtattack..
Jag funderar på att ta med kameran. Mest för att jag har lite bildtorka här men även på grund av det fina vädret.

Hur snygg är inte den här skjortan egentligen? Fräscha färger, snygga lite kul detaljer men verkligen inte för mycket. Den är perfekt!
Jag hoppas på att den kommer i barnstorlekar och då kanske till ett lägre pris, fast 299 kr är ju inte mycket, jag är lite snål i dessa tider när jobben sinar.

Dressyrträningen igår gick så otroligt mycket bättre än förra veckan!

Vi började med att värma upp till fots tillsammans. Pippi var väldigt framåt och glad men lyssnade ändå jättefint på halter och avsaktningar. Hade det inte vart för att hon var så ivrig att hon nästan snubblade ibland när vi ryggade så hade det här absolut varit den bästa träningen från marken hittills!
Hon var väldigt lyhörd men eftersom jag inte har full koll på alla kommandon än så blev det nästan lite besvärligt när hon försökte tyda alla mina rörelser. Men hon får A+ för ansträngning haha! Som sagt hade hon en fantastisk bjudning och det hela kändes väldigt positivt.

När jag satt upp skrittade vi något varv och det var inga konstigheter. Annars har det varit i skritten som det har varit svårast med bjudningen. Vi tog oss igenom trav i låg och sedan lite högre form och när allt kändes bra och trevligt bröt vi av och skrittade tills dess att Viktoria kom.

Själva lektionen började också bra men efter kanske tio minuter ville Pippi inte riktigt vara med längre. Den här gången var jag mer beredd och visste vad jag skulle göra. Så efter övertalning med drivande skänkel och petande på bakbenen med spöt, ledande innerhand och stadig ytter och beröm när hon slappnade av så kunde vi fortsätta utan större komplikationer.
Vi avslutade med träning på förvänd galopp och skänkelvikning. Gissa vad, det gick skitbra! Från noll till hundra på en vecka!

Något som jag verkligen måste träna på är att inte falla fram med min överkropp utan bara driva med en snabb underskänkel när jag märker att hon vill bryta av. Ibland måste jag förbereda avsaktningarna bättre så hon får en chans att genomföra dem balanserat.
Men vi är på gång nu alltså, shit vad bra det känns!

Kom precis hem från Strömsholm och ska nu stoppa i mig mat och sedan traska bort till stallet för att göra mig redo för en dressyrträning.
Är helt degig efter tågresan och känner mig konstig i magen efter all pasta, godis och kakor som har ätits under de senaste två dagarna. Men det är bara att samla sin styrka och köra på. Jag ska se till att vi får en riktigt lång framridning idag så att vi kan få ut något av själva lektionen och inte bara krångla runt för att piloten inte fått ordning på sia armar och ben eller någonting egentligen.

Vi tar ett schabrak utan padd den här gången eftersom vi hade det med förra träningen. Jag vill se om det är någon skillnad från när hon kastar med huvudet och blir arg. När jag prövade det själv kunde jag inte märka något. Det var svårt och kärvigt ändå och ibland gick det bra ändå.. Jag red även lite barbacka den dagen för att se om hon var bättre då eller om jag kanske kunde känna något i hennes kropp som var fel. Det började hur bra som helst med sedan plötsligt tog det bara stopp. Sen blev det bra igen och så skit några minuter senare. Fram och tillbaka. Vi avslutade såklart när det gick bra.
Hoppas verkligen att det blir bättre idag.. Nu har vi ju haft två positiva roliga ridpass där hon har varit framåt och glad. Vi får se helt enkelt!

I söndags hängde jag och Pippi med Ulla-Karin och Bolero på en, för oss, spontan uteritt. Det behövde vi verkligen!
Senast vi var ute drämde jag i grusvägen med armbågen först (den återkommande smärtan börjar avta nu och det gör bara ont precis efter ridpassen, tummen upp för det!) och sedan dess har vi inte riktigt haft möjligheten att komma ut med sällskap.
Det blev ganska lugnt men vi fick galoppera en del ändå. Det var så skönt att bara få springa av oss lite problem och obehag och njuta av kvällssolen som lös mellan trädstammarna. Pippi var ganska taggad och för det mesta positiv. Ibland när vi hamnade lite bakom (Bosse tar sjumilakliv!) blev hon trög och ville inte riktigt fram, jobbigast blev skritten. Men så fort vi var jämsides var hon hur nöjd som helst och allt kändes bra.

Vi tackar den polska skimmeln och hans ryttare för den pushen och försöker att se på all ridning med samma framåt-tänk!

Igår fick jag ett mail från GFRK att deras Pay & Ride på söndag tyvärr var full men att de återkommer om någon avanmäler sig. Jag meddelade Julle som rider lektion där och lömskt sa hon att hon skulle se till att någon avanmäler sig. Med risk för att hennes onda planer går i stöpet har jag anmält mig till hemmaklubbens Lingondressyr som också är den 30e.
Tanken var ju egentligen att träna på att åka iväg men om det inte går så rider jag ju gärna för en domare hemma istället. Så vi får se hur det blir.
Första omgången av Bohuscupen går ju som vanligt hos oss på AFRK så jag har rätt så gott om tid på mig att åka iväg på andra tävlingar innan omgång 2 på Årekärr som är någon gång i maj.
Göteborgs har även en Pay & Ride den 27 april, kanske åker vi på den men det beror på när vi kommer hem från Skåne med Pippi. Men vi vill helt enkelt försöka skaffa oss lite erfarenhet och rutin.

 

Jag börjar absolut se resultat av min och Pippis kommunikationsträning trots att vi inte har hållt på särskilt länge. Hon är mycker lugnare när vi är ensamma i stallet och lyssnar mer på mig och ser liksom ut att undra "vad ska vi hitta på nu?". Hon verkar vilja umgås och tycker nog att hon är jätteduktig när vi traskar runt i ridhuset, det är hon också!

Här är en liten film från senaste gången vi övade. Hon var ganska loj och ofokuserad och eftersom Julle var där och filmade var jag inte 100% koncentrerad på Pippi vilket hon med all säkerhet märkte. Men det här är i alla fall vad vi håller på med (:

Nu sitter jag på tåget på väg till Strömsholm för fjärde gången.
Vi ska redovisa våra grupparbeten, vi hade om hovsjukdomar, och få en förevisning i löshoppning. Det ska bli riktigt roligt! Självklart kommer det bli en del annat också, men jag vet inte vad det blir än.

Jag är så himla nöjd med den här kursen och kan verkligen rekommendera den till alla hästintresserade vare sig man har planer på att jobba inom hästnäringen eller fortsätta med att ha det som hobby. Visst är undervisningen ur ett professionellt perspektiv men det öppnar dörrarna till realistiskt tänkande och slutsatser grundade på erfarenhet kombinerat med fakta.
Särskilt etologilektionerna har jag gillat där vi studerar hästen som art utan människans inblandning. Det ger en tankar om varför vi gör på vissa sätt och hur självklara hästarnas reaktioner egentligen är.
Sedan är även lektionerna om mundering (utrustning) riktigt givande då jag personligen är ganska lost i hjälptyglarna och bettens värld. Tvådelat med remontnosgrimma och som mest avancerat en martingal är vad vi har kört på.

En annan kul grej är vår studiegrupp, vi är så jäkla grymma! Vi kan alla samarbeta bra, delar många uppfattningar men har olika erfarenheter som vi kan lära av och våra arbeten blir alltid bra sammansatta med rätt innehåll och snygg layout. Bättre grupp kunde jag nog inte hamna i. Go Pegasus haha!
Såna här snygga grejer har vi i redovisningar (de två första har jag gjort så där skröt jag lite)

Hoppträningen idag var jätterolig!
Vi fick några stopp som berodde på att vi inte var fullt samspelta och inte tillräckligt tydliga signaler från ryttaren, men vi var glada ändå.
Det sista är mer eller mindre medvetet. Jag säger inte att det är bra att jag är otydlig, men just nu försöker jag mest förstå mig på hur hon rör sig i hoppningen. Hur språngkurvan blir i olika hastigheter och avstånd och hur mycket egen vilja till att hoppa hon har. När jag kan hennes motorik och kan beräkna hur hon kommer att bete sig så kan jag börja inverka mer med en vettig tanke bakom det hela.
Hon blir lätt lite vinglig och hoppar gärna in för stort, men i dagsläget får hon lösa det till stor del själv eftersom vi inte hoppar några farligt höga höjder och jag vill att vi båda ska tänka "fram, fram, fram".
Hon var väldigt positiv under träningen och fattade för det mesta gärna (rätt!) galopp. Härligt med en sån bra dag när vi annars har haft lite motvind!
Vi avslutade med att hoppa en linje där först hindret låg på 90 (tror jag) och det är det högsta vi hoppat hittills. Det kändes jättebra och jag kan se Pay & Jump's skymta fram mot sommaren.

Det här är ett helt gudomligt recept som jag hittade förra veckan på den här bloggen och sedan använde till en middag för två. Precis som receptet säger blev det lite över, biffarna är väldigt mättande.
Jag valde att göra biffar istället för bullar/bollar eftersom det kändes mer säkert i strukturen, det blev fem stycken.

Det här är bland det godaste jag har ätit och det var jättelätt att göra!

2 portioner + matlåda
3 dl riven ost, en smakrik variant (jag valde herrgårdsost)
1 dl hackade valnötter
2 dl ströbröd
3 ekologiska ägg (jag tog två mellanstora och tyckte att det räckte) 
1 salladslök
2 tsk garam masala
1 tsk mald koriander
1 röd chili, ganska liten (jag använde chillipulver ca 1 tsk)
25 g skalade pistagenötter
1 matsked honung

2 dl yoghurt
1 ekologisk citron, saften

Blanda ost, ströbröd, finhackad salladslök, finhackade valnötter och kryddor i en bunke. Tillsätt äggen och forma sedan smeten till bollar och stek dem gyllenbruna.
Tillsätt honung och pistagenötter och rulla runt bullarna i stekpannan. Blanda yoghurt och citronsaft. Servera med pita (jag hade naanbröd, asgott!), sallad och yoghurtsås.

Anmälde mig precis till eftermiddagens hoppträning i stallet (: Prima-ballerina eftersom det inte blev någon i lördags som det annars brukar vara.
Jag antar att träningen är utomhus eftersom vädret är så fint och underlaget i paddocken så bra. Härligt att man inte längre behöver knö ihop sig i ridhuset och planera sin dag efter ridskolelektionernas uppehåll, nu finns det alltid någonstans att rida.

 

Idag ska jag ta ännu ett krafttag bland bilderna på min gamla dator och föra över dem till den nya. Så himla skönt att en gång för alla bara rensa och det genom att plocka ut vad man vill ha istället för tvärt om, känns mycket trevligare. Strukturerade mappar och grejer är det som gäller nu!

Hoppas ni får en fin start på veckan!

Med jämna mellanrum klickar jag runt lite på Hästnet efter hästskötarjobb. Mestadels för att kolla utbudet och se vad det skulle kunna finnas för möjligheter till hösten för min del. Oftast är det praktikplatser eller hästskötare i tränings/tävlingsstall. En hel del jobb utomlands.

Men i veckan hamnade jag på den här tjejens blogg och såg inlägget om att Totilas ryttare Mathias Alexander Rath söker en hästskötare! Hade inte det varit drömmen att få rykta den fina mörka pälsen?

 

För övrigt så tycker jag att bloggen som inlägget finns på är jättetrevlig med en fantastiskt fin header!

Vaknade av mig själv vid halv åtta, liksom de senaste mornarna. Håller kanske långsamt på att förvandlas till en tupp. Eller en pensionär.
Dagens allra första plan var att ligga kvar en stund, men nej se det gick inte! Kunde inte sluta tänka på att jag ännu inte skaffat licens till mig och Pippi och att anmälningstiden till första omgången i Bohuscupen Dressyr (på hemmaplan woho!) går ut på tisdag.
Till och med i min dröm när jag slumrade till igen så kom mamma och tjatade på mig att jag var tvungen att gå upp och fixa det. Så det fick jag ju helt enkelt se till att göra. Men först en liten frukost för att ens orka starta datorn. Utan mat i magen är jag lamslagen. Men nu när det är fixat så ska jag äta frukost nummer två. Det blev ju bara en skål med flingor vid den första och det räcker minsann inte!

Förresten så har jag anmält mig till en Pay & Ride på Göteborgs Fältrittklubb som är om en vecka. Tills dess måste jag införskaffa ett rött band att knyta i svansen på Pippiluren och kanske även ett marinblått för att göra ett nytt hårnät som matchar nya kavajen. Om jag kommer ha kavajen på söndag. Det stod att det var valfritt och jag är fjantig och räds över detta scenario: Jag kommer i min nya fina kavaj men ingen annan har klätt upp sig på det viset. Det går åt helsike för mig och där sitter jag i den dumma kavajen som om jag trodde att jag var något. USCH. Fjantigt, eller hur?
Men som den visa Julle sa: Ta med kavajen så kan du ju välja hur du vill göra där. Smart!

Idag har jag varit med min Julle!
Vi har varit i stallet och där filmade hon, så jag kommer bjuda på video imorgon eller i början av veckan (: Sedan gick vi hem och lagade godaste middagen någonsin! Herregud vilken matkoma alltså. Det var nog på riktigt det godaste jag någonsin lagat. Ska ta och dela med mig av det här någon dag.

Imorgon tänkte jag ta och hitta på något kul att få upp på bloggen. Däremellan ska jag städa huset och hoppa hade jag tänkt mig.
Ska också mocka hos Roger åt Astrid *Note to self!*

Nu är jag så sömnig att ni anar inte! Ska bara lägga mig i min mjuka säng och sova allt vad jag orkar tills jag vaknar.
Godnatt världen!

Min Julle:

Pippi och jag tar verkligen jättekliv i våra kommunikationsövningar! Det går så otroligt mycket bättre för varje gång.
När det vi gör nu (skritt, trav, halt, rygga, igångsättning) börjar kännas lite tråkigt, när det sitter helt hundra varje gång så ska jag ta in lite nya övningar. Tänker mig något i stil med löslongering. Självklart gör vi alltid det här när vi kan vara själva i ridhuset.

 

Jag har ännu inte bestämt vad vi ska göra idag. Igår blev det galoppträning och dagen innan det dressyr.
Hon krånglar rätt mycket som jag beskrivit lite halvkasst tidigare under framridningen kan man säga. Kort sagt slänger hon upp huvudet med jämna mellanrum och bara rusar. Men jag har märkt att hon darrar till rätt mycket i huden nära manken, som att något känns riktigt obehagligt där. Det är det jag tycker mig ha känt lite; att det här inte är en olat utan något som stör henne. Jag tror inte att hon har ont, då hade jag inte fått sitta kvar.
Och där kom jag på vad jag ska göra idag! Börja med kommunikationsövning. Hoppas på att vi är själva annars får jag leda henne i grimskaft. Efter det tar jag och rider ett ganska kravlöst dressyrpass och byter schabrak. Just nu har hon ett med inbyggd teddypadd eftersom hon fäller nu och är rätt håröm. Vi ville helt enkelt lyfta sadeln lite från ryggen så att den inte drar i pälsen på henne. Men det kan faktiskt vara så att den nu trycker runt manken eftersom sadeln i sig inte kräver att hon har padd för att den ska passa.
Undra hur det här blir!

Igår gjorde vi ytterligare med plats åt årets vårnyheter på jobbet. Alla tunga, mörka vinterjackor och fodrade skor och stövlar packades ner i lådor. Även om de fortfarande känns mysiga att känna på och har snygg design så kändes det väldigt uppfriskande att få plocka ner vintern.

Idag kom Mountain Horse's vårkollektion in (äntligen) och en hel del Pikeur hänger redan uppe. Pastell tycks vara en stor del för den tyska tillverkaren och rosa dominerar bland pikéer, jackor och västar. Verkligen inte min grej över huvud taget men det är ändå fint att se på.
Mountain Horse är lite försiktigare men slänger ändå in en hel del fuchsia bland det annars ganska marinblåa.

Glööckler kommer med ännu en kollektion. I höstas lanserades en där svart och silver var basen i schabrak, skydd tävlingskläder med mera. Nu är det silvriga utbytt mot guld och här och var är vårens rosa signum inblandat. Där vitt är huvudsakliga färgen med rosa detaljer tycker jag att man anar vårkänslorna, men annars så känns det inte så väldigt typiskt för årstiden. Svart och guld är dock en storfavorit i mina ögon!
Är man djurisk av sig finns schabrak och ridbyxor med leopardmönster. Modigt av den som vågar sig på det tycker jag, men har själv aldrig gillat att bära den typen av mönster.

 

Jag vill gärna fylla (den redan överfulla) garderoben med ljusa fräscha färger men tar, som genom hela mitt liv, avstånd från rosa och får då leta på andra platser. Schockemöhle har ju även de rosa men också en hel del "Tema Sverige" blågult at it's best! Suktar efter ett schabrak att matcha med min funktionärspiké från Fälttävlans EM i somras.

Men det ser visst ut som att det krävs viss ansträngning från min sida för att åstadkomma ljusa härliga outfits när det som säljs antingen är för dyrt eller inte alls min smak.

Har ni någon särskild favorit?

Idag är det så mycket jag vill göra men jag kommer omöjligt hinna med allt!
Jag måste gå till (läs ta bussen) till Coop för att köpa diskmedel och hårfärg. Borde även passa på att köpa ny deo och tops. Hygienartiklar; nervkittlande eller hur!
Jag måste också in till stan för att köpa en biljett till en spelning ikväll och så måste jag ju såklart till stallet där jag ska bestiga min vilda springare. Idag får det bli galopparbete eller något liknande i hoppsadeln.

Men jag skulle även vilja hänga med på en filmkväll, fixa klart med alla bilder från min gamla dator, leka med Kringlan och pilla lite på en ny header eftersom jag fick en grym idé igår kväll. Allt det kommer inte gå att göra.. Prioritering måste göras.
Först och främst är det alla måstedelar och sedan blir det
1. Kringlan
2. Bilderna
3. Header
och filmkvällen kommer jag ju faktiskt inte kunna vara med på eftersom det krockar med spelningen. 

Dygnet har för få timmar!

Ni vet när jag fick ett raseriutbrott över hur regnskogen skövlas för framställandet av palmolja. Här hittar ni det.
Jag är fortfarande upprörd över att människor kan med och göra såhär. Men för att hitta något ljus i mörkret så tänkte jag dela med mig av en kort lista på företag som använder palmolja som inte bidrar till skogsskövling.
Nestlé,
Unliver,
Mars,
och Ferrero.
En droppe i oceanen men ändå en god start!

Nu har även Orkla, ett norskt företag som bland annat äger Göteborgs Kex infört en ny Policy som säger att innan 2015 är slut ska all deras palmolja gå att spåras till sitt ursprung. Detta garanterar inte att den inte har orsakat skövling, men det innebär att företaget är ärliga med sitt innehåll. Till 2017 ska all palmolja de använder vara odlad på sådant vis att regnskogen inte har påverkats negativt.

Källa Greenpeace

Hemma från jobbet och har proppat magen full med pannkakor.
Nu går jag till stallet och passar även på att utmana ödet lite genom att lämna Kringlan ensam hemma i sin utehage. Vem vet vad han kan ställa till med när jag är borta! Nej, självklart tänker jag mest på om något djur skulle ta honom. Men det är ju mitt på dagen och hagen har tak. Typ. Dessutom är Kringlan den farligaste lejonkaninen jag har träffat. Mer lejon än kanin faktiskt.

 Idag ska jag nog försöka mig på att rida lite lösgörande arbete med Pippi. Inga större krav och förväntningar får början utan bara rida framåt i en låg form och ta hjälp av mammas bomövning. Förhoppningsvis kan vi hålla det mer avslappnat och naturligt än vad det har varit de senaste gångerna.
Det fina vädret gör ju att jag vill vara ute men det beror på var ridskolan har lektioner.. Helst vill jag börja inomhus med våra kommunikationsövningar från marken. Måste ju vara inne eftersom hon går lös. Sedan går vi ut där jag rider och efter det avslutar vi med kommunikationen från marken inne igen.

 Pippi har strålröta på tre av fyra hovar. Hon har haft det sedan vi köpte henne förra året och vi lyckas inte riktigt få bukt med det. Strålrötan har kommit in ganska djupt nu och jag försöker verkligen få ordning på det, vill ju inte att hon ska gå och ha ont och i värsta fall bli halt.
När hovslagaren är och verkar och skor så skär han bort området där rötan spridit sig. Efter varje skoning är det ju alltså då lite bättre.

 

Hennes bädd har varit lite svårskött ett tag. Hon både skiter och kissar lite mitt i och ibland på höt. Men sedan vi flyttade hönätet till motsatta väggen har det blivit mycket bättre. Hon får dessutom en halv bal med torv på måndagar och en halv på torsdagar. Förut fick hon bara en halv på torsdagar och varje onsdag var det kris.
Nu blir det alltid över och det sista från senaste balen krattas ut dagen innan nästa kommer. Så nu är det mycket lättare att hålla en tjock och torr bädd.

Vi behandlar hovarna med tjära i dagsläget. En stråle som är angripen av röta behöver ett uttorkande och desinfekterande medel. Så vitt jag vet är tjära endast uttorkande. Något annat som är viktigt är att strålfårorna luftas och inte täpps igen så det bli fuktigt och varmt längst in.
Såhär ser min rutin ut:
Innan ridningen kratsar jag hovarna noggrant men försiktigt, det ska ju inte göra ont på henne. All skit tas bort och i och runt strålen skrubbar jag rent med en hovborste.
Efter ridningen gör jag samma sak igen men tar också på tjära. Den smetas på i strålfårorna och sedan trycker jag in en tuss med bomull i mittenfåran så långt in det går. På den tar jag en extra klick tjära. Då vet man säkert att tjäran går långt in i strålen där den gör nytta, annars lägger man den mest ovanpå.

Man kan också behandla med kopparsulfat. Det är egentligen förbjudet på grund av att det är så giftigt för miljön.

 

Det finns många orsaker till strålröta. Den utlösande faktorn är att hästen står på fuktigt underlag. Det kan vara både i hagen och inne i boxen. Störst risk löper den inne i boxen eftersom det finns mer bakterier där som tränger in i hovhornet.
En häst med naturligt sämre hovkvalité har lättare för att få strålröta än andra.
På sommaren när det är väldigt torrt kan hoven lätt bli uttorkad och det uppkommer sprickor. Blir det sedan plötsligt väldigt blött (vilket inte är helt ovanligt när hösten kommer) kan fukten och bakterierna tränga in i sprickorna.
En häst vars hov är mer "urskålad" d.v.s att strålen sitter djupare och har svårt för att komma i koktakt med marken har också lättare för att få strålröta. För att strålen ska stärkas och bli tåligare krävs stimulans som den får genom tryck mot marken.

Det bästa man kan göra för att förebygga strålröta är att hålla bädden torr och ren och se till att hästens normala hovkvalité förbättras. När hovarna är torra; olja in dem, när de är fuktiga; använd tjära. Just tjära bör du dock bara använda i hoven, inte på utsidan, det bli för uttorkande annars.
Är hästen väldigt känslig för strålröta är kanske grushage att föredra vid blöta perioder.

Hade en toppenkväll i stallet med Pippi!
Först de vanliga grejerna som att mocka, förbereda kvällsfodret och rykta. Sedan myste vi en lång stund innan vi gick in i ridhuset.
Det blev samma sak som efter ridpasset igår, kommunikationsövningar från marken, men mer förberett med träns utan tyglar och godis som belöning. Vi började med enkla saker som vi nästan alltid gör innan ett ridpass. Skritt i olika tempon med halter och igångsättningar. Att man ska börja skritta igen efter en halt är kanske självklart, men jag skriver med det som ett övningsmoment eftersom det är just vad det är. En bra igångsättning är minst lika viktigt som en bra halt.

Efter ett tag prövade vi ryggningar. I början måste jag visa henne att vi ska backa genom att knacka på hennes framknän med spöt ganska många gånger och hela tiden genom ryggningen, men när vi kommit en bit räckte det med att jag höll spöt framför hennes knän sa "backa" och själv rörde mig bakåt. Ibland åker bakdelen in lite och då lägger jag spöt på hennes länd för att föra tillbaka henne. Hon förstår inte alltid från början men det klurade hon också ut.
Vi travade korta sträckor och saktade sedan av till skritt igen, ibland halt direkt.
När jag försökte få henne att följa med mig på en volt i traven tappade vi varandra och hon for iväg på annat håll. Eftersom jag inte fick någon kontakt direkt med henne (hon hittade lite skit att nosa på) tog vi en kort paus och jag passade på att mocka. Sedan kallade jag på henne genom att vissla och hon fick godis när hon kom fram. Efter det fortsatte vi.
Ibland hinner jag inte riktigt med i traven och hamnar lite bakom när vi ska sakta av. Men hon bryter ändå av och när jag visslar vänder hon och går tillbaka till mig.

Det allra bästa vi gjorde var det här:
Vänster varv, skritt. Halt vid A, igångsättning till skritt.
Skritt med långa steg till B. Strax efter B halt.
Ryggning sex steg, igångsättning skritt.
Mellan B och M trav. Halt vid C. Igångsättning trav.
Skritt mellan H och E.

Så himla stolt över min fina tjej och vi hade hur kul som helst!

Dagen började med att jag såg ett inslag på TV om personer med problemet att de skjuter upp saker. Jag kände mig oerhört träffad och beslutade mig för att ta tag i något idag. Men först somnade jag på soffan och vaknade för 20 minuter sedan.

Problemet med dagen är att det inte finns så värst mycket att ta tag i.. Jag ska ringa till Inet där vi köpte min dator och be om koden för att kunna installera officepaketet. Vad kan jag mer hitta på? Telefonräkningen behöver inte betalas förrän nästa månad och jag har slut på pengar nu så det går ändå inte, mitt rum är städat, skoluppgifter klara och huset ska jag städa imorgon eftersom det är torsdag då.

Nej, något som behöver göras måste jag ju kunna hitta. I annat fall tar jag och gör mig den bästa lunchen någonsin. Kan bli svårt utan att riktigt ha något sammanhängande i kylen, frysen eller skafferiet. Vilken utmaning, det ska jag göra!

De här bilderna tog jag när jag hängde med på en hoppträning hos Sandra i vintras.
Tanken var att testa mitt nya objektiv inomhus. Jag blev minst sagt besviken.. Förstår verkligen inte hur tävlingsfotograferna får till det på inomhushoppningarna! Det här objektivet har ändå en bländare på 2,8. HUR?

Dessa bilder är egentligen skitkassa. Allihopa var mörka som satan och när man höjer ljuset blir det jobbiga färger och brusigt. Men tack vare svartvitt går de att se på utan att man kräks! Då känns det inte som att bruset gör lika mycket och det blir en annan känsla.
Bilden där tjejen som ramlat av och får hjälp att fånga ponnyn tycker jag faktiskt om. Det händer saker i bilden och den är ju inte arrangerad på något sätt. Bruset höjer nästan den äkta känslan då.

Dagens ridpass började lika kasst som gårdagens..
Det värsta är att jag inte fullt ut tror på den metod som jag använder när Pippi "bråkar". Anledningen till "" är för att jag tycker inte riktigt att det känns som att hon bråkar, men samtidigt så har hon ju testat massor av olika metoder för att få bestämma. Eller, inte bestämma egentligen, snarare är det så att hon tar så illa upp när man börjar ridpassen och vill ta kontrollen över henne. När en häst är mellan hand och skänkel låter den ryttaren ha fullständig kontroll över dennes kropp. Det är ett ganska långt steg för ett flyktdjur, tror jag. Pippi har kanske inte det förtroendet för mig.
När vi jobbat på ett tag blir hon mycket mer samarbetsvillig och lyhörd. Jag vet mycket väl att jag själv kan vara seg startad och att det är en anledning till att det går långsamt. Nej usch jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra. Har aldrig känt mig såhär uppgiven, det är en kass känsla.

När vi kivat runt ett tag utan vare sig tydligt mål eller mening kan det plötsligt slå över. Hon går stadigt i några steg, det ger mig en öppning till att se över vad jag faktiskt gör; andas och bli mjuk och stadig i mina hjälper. Pippi kan då hitta ett bekvämt stöd och allt rullar på fint. Det är allt innan vi vill få bort, båda två. Hade jag varit säker på min sak hade jag bara kunnat köra på men nu när jag tvivlar så blir det nog aldrig några tydliga hjälper och signaler. Åh jag är så frustrerad och bitter just nu!

   En halvtimme in i passet hittade vi varandra. Vi kunde träna på halter och igångsättningar som var alldeles klockrena och när vi red igenom dressyrprogrammet satt allting perfa. Hur kan det slå så under 45 minuter?

 

Som avslutning hoppade jag av och plockade av sadeln. Vi promenerade runt i ridhuset och övade på vår kommunikation. Det var riktigt trevligt och kändes som ett bra avslut efter den förbryllande ridningen.
Vi skrittade olika vägar, gjorde halter, travade och övade på igångsättningar och avsaktningar. En riktigt kul och uppmuntrande grej var att Pippi var väl medveten om att hon egentligen var lös. När vi travade hade jag svårt att hålla rak linje (ni ska se när jag springer, skrattretande) och vi kom liksom ifrån varandra lite. När jag då saktade av och bad henne att göra det samma gjorde hon en liten volt tillbaka och följde sedan upp vid min sida och promenerade med mig.
Vi tränade också lite på att rygga. Än så länge längs med en vägg för att få hjälp med rakheten. Jag ställer mig bredvid, säger "backa!", börjar själv backa och lägger spöt på hennes framknän. Hon lyssnar jättefint!
Så idag var det verkligen både ris och ros till oss båda.

Den 30 mars hade jag planer på att rida en Pay & Ride på Billdal.
Utan att egentligen ha kollat upp det så antog jag att det skulle finnas lägre klasser. När det är Bohuscupen så är det Lätt C:1 som gäller och jag vågar inte rida ett annat program nära i tiden. Då kommer jag bara att röra ihop det sen när jag ska lära mig ett nytt (been there). Men nej, det blir ingenting på Billdal för har man stor häst så måste man rida minst Lätt B:2. Det är vi inte alls redo för och även om jag mest vill träna på att åka ut utanför stallet och rida så känns det bortkastat om jag vet i förväg att vi kommer bli sågade.

Hällingsjö har en samma dag med en Lätt C:1 för ridhäst men det är ju rätt långt bort.. Jag får rådslå med mamma och se om det blir något av det här. Annars så är första omgången av Bohuscupen på hemmaplan så vi kanske kan åka iväg och öva någon annanstans efter det.

Idag ska jag i alla fall rida igenom Lätt C:1 så jag kan göra någon slags bedömning om var vi är och vad vi behöver träna på. Hoppas att jag kan skärpa till mig redan från början idag och hjälpa Pippi till lösgjordhet snabbare än igår.

Då går ännu en dag mot sitt slut. Lite sjukt och skrämmande när man tänker lite för mycket på hur fort tiden går egentligen.

Idag har jag rensat bland bilder, förde över alla mina bilder som fanns på mammas dator eftersom jag inte kunde få dem till min gamla dator de sista månaderna med den. Det var ju några hundra.. Jag prövade veggiebacon, det var lite spännande. Tänkte berätta om det och tipsa om andra "köttersättningar" nästa vecka.
Sedan blev det stallet och dressyrträning. Den började fullkomligt katastrofalt men slutade prima. Till nästa gång ska jag se till att få ordning på min kropp så Pippi förstår vad jag menar direkt. Nu vet jag verkligen inte vad jag höll på med. Usch så hemskt det kändes.
När jag kom hem bakade jag. Konstigt eftersom jag avskyr att baka. Det är inte roligt och det blir inte tillräckligt gott när man är färdig. Matlagning är mycket bättre. Sist men inte minst har jag renskrivit en text om strålröta till en hemuppgift från Hästkunskapen.

Nu vet ni alltså vad jag har gjort idag och kan därmed gå och lägga er utan att behöva ligga vakna hela natten och undra.
Godnatt!

Hittade den här bilden när jag rensade på mammas dator:

Ny kategori.. *Trumvirvel* Matglad! Woho applåder!
Jag är ju sedan ungefär ett år tillbaka vegetarian av flera olika skäl. Vill ni veta varför är ni välkomna att fråga, men det är lite komplext så jag struntar i att skriva ner det här. Kort sagt tycker jag att det äts alldeles för mycket kött idag men jag är ingen fjant som tror att människan inte är menad att äta kött. Det är vi ju absolut, men vi är allätare och kött är inte menat att vara den huvudsakliga födan.

Som sagt är jag själv alltså vegetarian och vill gärna inspirera andra till att välja bort kött lite oftare. Men det är inte alltid helt lätt när man är ovan och speciellt inte om man bor hemma där resten av familjen äter kött och inte alltid tänker på gräsätaren. Då får man helt enkelt ta saken i egna händer.

Grejen med vegetariskt är att man måste tänka helt nytt. Med rätter som innehåller kött kretsar det ofta runt själva köttet och sedan byter man ut tillbehören. Men om man inte bara vill byta ut köttet mot en qournbiff så måste man tänka lite nytt. Jag är här för att hjälpa. You're safe with me

 

Förra veckan gjorde jag en grymt god Quinoasallad med hummus. Att göra själva salladen tog kanske 20 minuter (eftersom quinoan måste koka 15 minuter). Det blev lite över så jag åt det igår med och då var det bara att ta fram allt på fem minuter.

Quinoa är rikt på protein för er som är rädda för att vegetarianer får näringsbrist och annat trams. Rödbetor innehåller mycket fiber och stärker immunförsvaret. Dessutom är det sjukt gott, en riktigt söt rotfrukt som ger fin färg till maten.

 

(För en person)
Sallad
Quinoa - 1 dl
Vatten - ca 1 dl
Rödbeta
Salladsmix - valfri sort
Alfalfagroddar
Fetaost

Hummus
Kikärter
Sesampasta
Citron
Vitlök 

Skölj qinouan ordentligt och koka den sedan i 20 minuter på medelvärme under lock med ca 1 dl vatten. Förbered resten medan qinouan kokar.

Hummus:
Koka kikärterna (enl. instruktioner på paketet. Finns torra att köpa som tar 5 min att koka). Ta så mycket som du tror att du äter. Mosa dem sedan med en stavmixer.
Tillsätt sesampasta (ungefär 1/4 av kikärternas mängd) och rör ner med en gaffel.
Smaka av med citronsaft och vitlök. Tillsätt lite vatten om du tycker att röran är för hård.

Riv rödbeta, skär upp fetaost, lägg fram sallad och groddar. All mängd efter eget behag.
Välj om du vill äta salladen ljummen eller skölja av den färdigkokta qinouan med kallt vatten.

De kikärter jag använde:

Idag är det solsken ute men det blåser som bara den. Från norr är det vinden färdas. Det är enkelt att veta eftersom min taklampa svajar i vinden trots stängda fönster. AC.
Förmiddagen spenderas med trevliga Queen i högtalarna och en stor kopp te. Något kuligt utöver detta ska jag försöka hitta på innan dressyrträningen för Viktoria ikväll.

Nog är Pippi en krigshäst på sitt eget vis, men inte visste jag att hon hade en Hollywoodkarriär innan hon kom till oss!

Här är från filmatiseringen av War Horse.

 

Idag red mamma och både hon och Pippi var riktigt duktiga! Riktigt fina övergångar och bra jobb med bommar.

Mamma har kommit på (jag vet inte om har kommit på det helt själv) en jättebra grej med fem bommar på marken. Man har tre stycken på rad som man både kan komma i skritt och trav över. Längs med dessa lägger man två bommar, en på varje sida, en liten bit ifrån.
Såhär:

 

Man kan rida över och mellan bommarna på flera olika vis. Träna på att böja, ställa och få med sig hästen dit man vill utan att hänga i tygeln och välta runt, för då går det inte alls. Man kan också göra halt mellan och över bommarna på olika sätt. Bara fantasin sätter gränser! En grej som är hur bra som helst när man vill få en hjälp till att få hästen lösgjord eller dem dagarna när man har svårt att komma på vad man ska göra.
Med de allra flesta hästar funkar bommar också utmärkt för att få fram en positiv och ärlig bjudning.

Jag var då dagens banbyggare (efter mammas direktiv) och trots de fullkomligt perfekta avstånden jag fick till, allvarligt jag är skitstolt, så visade ekipaget ingen större respekt då de nästan red ner mig när jag justerade hur bommarna låg en aning. Sånt sätt va!

Det är dagens hoppträning med ett ord.
Fy sjutton vilken härlig känsla jag har i kroppen (bortsett från i armbågen..) och huvudet nu! Älskade fina Pippilur.
Det blev bara ett enda stopp och det var helt och hållet på grund av mig som kurade ihop mig som en annan ärta i sadeln och stirrade in i hindret. Så gör man ju inte!

Ibland går det för fort men hon har inte riktigt lärt sig än att sätta till innan hindret och ta i med bakbenen utan hoppar hellre på fart. Jag har heller inte riktigt lärt mig hur jag ska visa henne hur det ska gå till där, men vi kommer dit.

Mamma filmade den här gången med och nu kanske jag kan ladda över filmerna istället för att radera dem från kameran ;) Kanske blir det några snuttar här imorgon.

 

Nu ska jag duscha och piffa till mig (haha fjantigaste uttrycket) och därefter bege mig till Sägnengatan. Visst låter det mystiskt? Där bor vänner och senare framåt kvällen beger vi oss nog i samlad trupp in mot stadens ljus och ljud.

Igår klämdes det ut massa var från Pippis fula sår och teorin om att hon stuckit sig på en flisa och att den kanske sitter kvar känns allt mer trovärdig.
Jag ska ringa efter distriktsveterinären och kolla om någon kanske borde komma till stallet och ta ut flisan, det kan jag ju inte ge mig på själv. Såret är förmodligen infekterat men det är inte så allvarligt att hon har påverkats i övrigt. Hon har normal aptit, temp och humör.

Jag prövade att lägga på hoppsadeln som lyckligtvis slutade ett par centimeter ovanför svullnaden. Under sadeln hade jag ett dressyrschabrak i ponnystorlek som täckte såret så att sadelgjorden inte låg an direkt mot det.
Först longerade jag henne några varv för att se så att hon inte fick ont. Hade hon fått det så hade hon absolut visat det. Inga konstigheter så jag satt upp och red.
Så himla skönt att inte behöva ställa av henne från ridningen på grund av det här. Små skitsår kan ju verkligen ställa till det om de är på fel ställe.

Eftersom ridningen gick bra blir det hoppträning idag. Jag undrar hur det kommer gå eftersom det har varit en slapp vecka för Pippi. Förhoppningsvis kan jag visa henne vad det är vi ska göra tidigt under träningen.
Hoppa verkar hon tycka är kul men hon vill bestämma så mycket själv däremellan och då blir det tråkiga konflikter. Hon får gärna försöka avgöra vilket tempo som passar för olika hinder och avstånd. Vi är ju där för att både hon och jag ska lära oss och på den låga höjden vi har nu är det ingen fara om det blir fel. Jag litar på att hon inte är helt urbota korkad och kan fixa situationer på egen hand. Men det funkar inte om jag inte får vara med och påverka alls. Hon är inte så pass duktig än att hon kan få visa mig precis hur vi ska göra. På samma sätt som jag inte är tillräckligt kunnig för att sitta och hålla igen eller driva fram i alla lägen. Istället får jag koncentrera mig på att vara följsam och låta henne hitta lösningar ibland.

Jag postade det här på facebook och vill även ta det här.

Att palmolja är hemskheter har varit ett känt faktum i många år. Regnskog skövlas bland annat genom anlagda skogsbränder för att ge plats så att en enda palmart kan odlas där istället.
Regnskogen är hem åt hälften av jordens alla kända arter inom djur och växtriket. Man uppskattar att det dessutom finns miljoner oupptäckta fåglar, däggdjur, växter och mikroorganismer som lever i den frodiga miljön. Dessa dör när regnskogen skövlas. Fattar ni? De dör. De tvingas inte undan, de dör. På brutala vis.

 För er som inte orkar läsa den långa texten så handlar den om hur regnskogen skövlas. 

Varje timme ödeläggs storleken av 300 fotbollsplaner av regnskogen. Det är 6 fotbollsplaner per minut. Allt detta för att palmolja ska kunna odlas. Det används sedan i mat, smink, rengöringsmedel och bakprodukter m.m.

 

 

Kommer du att ta ställning? Kommer du att ta avstånd så att det märks?
Många vänliga själar ojar sig över hur hemskt det är och köper ekologiskt när de kommer på det och kanske tittar på innehållsförteckningen de först veckorna. Men sedan glöms det bort och fler djur bränns till döds för att vi ska kunna sminka oss snyggt.
Jag vet att någon säkert tycker att det här är jobbigt och lite obekvämt. Men det här gör mig så upprörd att jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Regnskogen är världens lungor! Vi kväver oss själva, vi kväver framtiden och vi mördar miljontals arter och individer.
Varför? För att det är bekvämare än att hitta produkter utan palmolja och vi ursäktar det med "Vad hjälper det väl om bara jag låter bli" -attityden.
Finns det någon där ute som är med mig eller är det bara jag och alla aktivister? Hur är det med vanligt folk, den stora massan, konsumenterna?
Är ni beredda att ändra er? Det är jag.

Igår gick jag och Pippi på promenad i skogen eftersom utslaget inte var borta (men jag tror att det är på väg bort). Det är en fin skog med bra ridväg som vi har, men tyvärr måste vi ta oss genom lägenhetsområde, förbi fotbollsplaner, genom en byggarbetsplats och förbi industriparkeringar.
Visst är det bra med miljöträning och självklart hade jag tagit en annan väg varje gång om det hade gått och därmed aldrig utsatt oss för prövningar. Men det känns ändå lite snopet att bara kunna få en lugn stund i si sådär 200 meter.. Ute i skogen håller de nämligen på och röjer så där finns stora maskiner och annat hemskt som låter. Vi fick helt enkelt vända efter ett tag när planen var att bara skära av den långa rundan och ta ett kortare varv.
Inte jättekul att gå i väldigt brant nedförsbacke med en häst som egentligen inte riktigt vågar vända ryggen till maskinerna som står uppe på backkrönet. Vi kom ungefär två meter fram i taget innan hon snodde runt för att kunna se så att vi inte blev förföljda. Ingen mysig stund det inte.

Däremot hade vi det riktigt trevligt de där 200 meterna. Vi plaskade lite i en bäck och gjorde lite övningar som halter, ryggningar och början till framdelsvändning.

Något som är väldigt skönt är att hon mest blir rädd för "logiska saker". Hon hoppar lätt till men kan fort förstå att det inte är någon fara och pringer inte iväg någonstans. Att vi mötte cyklister i reflexjackor eller travare med skramlande vagnar bekom henne inte det minsta. Är det något hon verkligen blir rädd för så är det förståerligt. Som skogsmaskinerna till exempel. Hon fick aldrig riktigt chansen att se dem så hon hörde bara brötande ljud och visste att jag ville där ifrån. Lite fel av mig kan jag ju tycka såhär i efterhand. Hon borde nog ha fått gå upp en bit till för att få se maskinerna.

Idag ska jag lägga sadel på henne och se om den verkligen ligger an mot utslaget. Kanske att hoppsadeln klarar det eftersom bölden sitter ganska långt ner ändå. I så fall blir det först longering och sedan ridning. Då kan vi hoppträna imorgon (woho!).
Om det inte går blir det bara longering. Kanske lite bus i ridhuset också om ingen annan är där.

Ha en fin fredag!

Utslaget var fortfarande kvar i morse när jag gick till stallet för att ta av Pippi innetäcket och tvätta det lilla såret. Jag tyckte att svullnaden hade gått ner lite men området var fortfarande lika stort.
På grund av det här dumma sticket eller vad det är måste Pippi ha täcke på sig ute trots att det är så fint väder. Vill minska risken för infektion så mycket som möjligt.

Ingen ridning såklart men istället blir det en skogspromenad. Det blir säkert trevligt och skönt för Pippiluren att lufta pälsen litegrann. Kameran få följa med, men med fulobjektivet, så det kanske blir någon bild här senare ikväll.

Nu sticker jag till stallet för att njuta av vårvädret med finaste hästen. Hoppas ni också har en härlig torsdag!

Har vi lite tur med jobb, hästsällskap och vädret så åker vi kanske ner till Skåne med Pippi vid påsk i en vecka eller mer. Det vore helt underbart! Saknar och längtar efter Stenby med häst varje dag.

Med eller utan häst så åker vi ner vid påsk dels för att fira just påsken men också för att jobba på huset som förhoppningsvis blir klart i sommar så man kan flytta in. Jag ska även fixa i stallet.
Vad som blir gjort beror ju på om det är hästar med eller inte. Om jag har den turen så blir det grovstädning av "ponnydelen" i stallet. Två boxar där det är lägre i tak. Det är faktiskt så lågt att man inte får ha någon häst där, oavsett mankhöjd. Men det är nemas problemas, sadelkammare måste jag ju ändå ha! Den delen måste alltså tvättas och målas. Krokar, täckes- och sadelhängare får vänta en stund tills allt är klart.

Är det inte några hästar i stallet blir det grovrengöring av hela stallet. På vissa ställen är väggen lite trasig från hästsparkar och annat så det måste muras innan det är någon idé att måla. Men något går säkert att hitta på. Boxgallren måste ju också målas till exempel, de ska bli röda.

Pippis stora utslag var kvar..
Härom dagen var det tre små prickar och nu är det bara en stor vätskefylld böld precis där. Hon tycker verkligen inte om när man rör vid den. Mitt på är det ett litet sår, så det ser ut som ett enormt myggbett. Hon hade inte precis några problem med insekter i somras så jag tror inte att hon är allergisk. Igår såg jag faktiskt ett bi (!), hon kanske har blivit stucken?

Vi tvättade det med sårsprit och sprayade på någon skyddande vätska. Sen fick hon ha på sig sitt tunna innetäcke helt utan fodring, nästan som ett lakan, för att inte fler insekter (om det nu är roten till det onda) ska dras till såret.
Hoppas att det här försvinner fort! I övrigt verkar hon inte så påverkad. Hon äter som vanligt och var glad och trevlig ikväll. Mamma tog henne på långtygeln men det gick så bra så det blev bara en kort stund.

Om hon inte är bra imorgon blir det skogspromenad.

Hemma från en lång arbetsdag i Bollebygd.
Landar en stund för att äta och betala lite räkningar, sedan går jag och mamma till stallet. Trött som satan men oj vad det fina vädret glädjer, trots att solen väl har gått ner nu.
Det finns en risk att det inte blir någon ridning idag. Pippi har något konstigt utslag mitt på sidan som hon inte alls gillar när man rör vid. Sadeln kommer att ligga emot där.
Om utslaget är borta blir det ridning men annars tar mamma henne på långtygeln. Det vore lite trist för nu har jag inte ridit sen i söndags. Men å andra sidan gör min armbåge fortfarande ont så en extra dags vila vore nog inte så dumt egentligen.

Imorgon blir det mer jobb men en betydligt kortare arbetsdag och istället för två timmars resa räcker det med 20 minuters promenad för att komma dit.

Hur brukar ni lägga upp tidsplanen för stallet när ni kommer från jobbet/skolan?
Är det kanske direkt dit med ett obyte i väskan eller hem och äta och göra andra saker för att ta stallet senare på kvällen?

Usch jag är helt dimmig i huvudet efter att ha suttit i flera timmar vid datorn och jobbat med klubbens hemsida.
Det var mycket mer än bara lite pill som jag trodde. Men äntligen är den genomkörd och uppfräschad. Inget gammalt som ligger och skräpar så nu är det bara att fylla på med nya roliga grejer.
Jag måste försöka få i mig något så jag kvicknar till och låta bli att anstränga ögonen så jag kan ut och övningsköra senare. Känns inte som en toppen idé just nu.
Här är vår hemsida i alla fall: afrk.se
Vad tycker ni? (:

Idag vilar jag och Pippi från ridningen.
Dels så passade det bra in med en vilodag för henne nu; en vecka sen senaste och jag hinner känna på henne innan det är dags för nästa träning. Men dels så behöver jag verkligen vila min armbåge som fortfarande gör ont. I söndags var det riktigt jobbigt ett tag eftersom smärtan fortsätter att eskalera i timmar efter att jag slutat rida. Igår red mamma och idag vilar vi alltså, så förhoppningsvis kan armbågen få återhämta sig lite.

När det inte blir ridning får man ju hitta på annat. Oftast brukar vilodagarna så praktiskt sammanfalla när jag inte riktigt har tid för stallet egentligen men idag är jag ju ledig (arbetslös).
Utrustningen smörjdes och Pippi friserades. Till och med hennes fulsöta öronhår klipptes bort efter en mindre kamp. Svårt som satan att smyga sig på ett öra med en sax. Hon hör ju såklart varenda rörelse.

Nu när jag är hemma ska jag fixa ridklubbens hemsida, försöka lösa mitt mobilproblem (glömde mobilen på tåget till Strömsholm förra veckan..), plugga körkortsteori och läsa på om strålröta för nästa gruppuppgift i hästkunskapen.
Men först en powernap för nu gör sig magkatarren påmind.

Som ni vet så tycker jag om att matcha. Men i ärlighetens namn har jag fått en släng av fy-vad-det-är-töntigt-med-outfit-bilder. Hur intressant är det på en skala?
Men nu är det så att jag måste träna på att linda ben. Det är med på yrkesprovet för hästskötare och man ska fixa det plus knoppa på 20-40 minuter. Just nu lindar jag två ben på en halvtimme..
När jag ska träna på detta är det ju lämpligtvis i samband med ridning. Igår blev jag faktiskt ganska nöjd med lindorna, åtminstone på vänsterbenet och vill visa upp vad jag har åstadkommit!
Varför inte då slänga upp en bild som visar att jag har en väst på mig i samma diffusa färg. Är den blå eller är den lila? Ingen vet, det är ett mysterium!

Oj vilken positiv rubrik va!
Nej, men nu är det såhär; så fort vi börjar ta oss över ett problem med Pippi så lurar ett annat runt hörnet. Vi går igenom hela registret tror jag. Det som sker nu är inte så dramatiskt, så det finns egentligen ingen anledning att göra en grej av det hela.

De senaste ridpassen har hon varit så kallad springig vilket hon inte har varit tidigare så det känns väldigt ovant. Igår visade det sig tydligt när jag skulle sitta ned i traven. Det är något som jag måste öva på eftersom jag ridit lätt nästan hela tiden sedan igångsättningen och jag tappar nästan balansen när jag sitter ned.
Pippi har dock lärt sig att koppla hop det med galoppfattningar och blev superstressad när hon då inte fick galoppera. Förtvivlat började hon bara trava snabbare och körde upp huvudet som en giraff.

Ljuset i det här är ändå att hon lite desperat frågar "Men vad är det du vill egentligen?!" istället för att bara bli arg och inte vilja gå framåt. Då kan jag försöka svara på det och vi kan hitta en lösning.
Jag valde att bara sitta ned korta sträckor och sedan rida lätt när hon blev orolig för att lugna ner henne. Mycket övergångar till skritt och ibland direkt till halt för att visa att det kan fortfarande ske förändringar från traven men det behöver nödvändigtvis inte vara galopp.
Till slut var hon riktigt tillfreds och var stabil i takten och tempot oavsett om jag satt eller red lätt.
Hur härlig är inte känslan när man lyckas lösa ett problem sådär?

Är ni vana vid springiga hästar och vad gör ni då för att förbättra situationen?
Hästar kan ju fly iväg av många olika anledningar. De kanske är nervösa och överkänsliga, missförstår hjälperna (som i Pippis fall) eller springer för att smita från samlingen, vilket Joppe kunde göra ibland.

På söndagar känns det som att man har gott om tid.
Snart ska jag upp till stallet (efter att jag har ätit fattiga riddare, woho!) . Inför ridningen ska jag borsta Pippi riktigt blank och fin, fixa manen och linda med blå-glittriga lindor.
När jag kommer hem igen måste jag hoppa in i duschen för sen ska vi på ettårskalas hos min kusins dotter.
Senare ikväll träffar jag min Jakob och någonstans där emellan får jag nog lite tid att fräscha upp ridklubbens hemsida som jag ansvarar för.

Känner ni likadant att söndagar är fulla med tid?
Det hjälper ju såklart att mann går upp innan klockan hinner bli nio eller så.

Idag var jag och Pippi på hoppträning hos Sandra.
På vägen dit kände jag mig illamående och även i början av träningen. Vet inte om det satt i huvudet eller om det var på riktigt, lite både och kanske. Förra träningen gick det ju verkligen skitdåligt och efter det blev det flera veckors uppehåll.

Till att börja med gick hoppningen lite tveksamt och vi fick några stopp och konstiga hopp. Men allt eftersom blev det bättre och sista språnget blev så jäkla bra!
Ibland blev Pippi sur för att jag gjorde fel; för starka förhållningar eller bara klämde med benen istället för snabba skänklar. Då ville hon inte gå fram men vi kom igenom det med.
Riktigt skönt att komma hem med den här känslan i jämförelse med förra gången då jag bara ville gräva ner mig i en grop och aldrig komma upp igen.
Det enda som led den här gången var min armbåge. Smärtan sedan avramlingen förra veckan hade gått över för flera dagar sedan men nu kom det tillbaka. Ont som satan men det gör inget för jag är så glad!

Mamma filmade och jag hade tänkt att lägga upp det här. Klantigt nog laddade jag över fel filmer till datorn och raderade sedan allt på kameran..

I torsdags (förra veckan) bestämde jag mig för att försöka rida ut i skogen själv (Don't try this at home) eftersom jag har lite svårt att hitta sällskap ibland och det istället resulterar att vi aldrig kommer ut. Dessutom trivs jag egentligen bäst själv. Jag är den mest sociala ensamvargen som finns.
 Redan på slingan hemma började hon resa sig och sparka bakut och försökte vända. Konstigt egentligen eftersom vi gått där hur många gånger som helst utan problem. Hon hade väl listat ut att skogen var vårt mål.. 

Då valde jag att sitta av eftersom hon i många fall är mycket mer lätthanterlig från marken. Vi skulle helt enkelt åt det hållet jag hade bestämt, hur vi tog oss dit var inte det viktiga.

En bra bit ut i skogen hade hon lugnat ner sig och jag satt upp. Vi travade först och det gick bra, sedan tog vi galopp och allt kändes bra. Men så ville jag sakta av och kände att jag egentligen inte hade riktigt kontroll över situationen. Hon stack inte precis men var inte helt kontaktbar. När backen planade ut och jag ville bryta av till trav blev hon stressad och kanske rädd för något.
Hon rusade fram fem meter, tvärnitade, upp med bakdelen i vädret och backade sedan. Min armbåge mötte grusvägen med en sjuhelvetes jävla smäll. Änkestöten genom tiderna kan jag lova. Först mådde jag illa av den där darrande, pirriga smärtan och fick nästan vika mig dubbel för att inte bli yr.
Världens snällaste pålle stod lugnt bredvid och tittade på mig trots att jag hade tappat taget om tyglarna. Ett beteende som är starkt uppskattat från min sida.
Jag ville sitta upp men vänsterarmen fungerade inte alls och det började sticka i den. Så jag fick helt enkelt gå hela vägen hem. Var hur svettig som helst när vi kom hem till paddocken där jag kravlade mig upp och red omkring lite krampaktigt någon minut bara för att det skulle kännas bättre igen. Det gick dock rätt dåligt men det var skönt att inte känna någon rädsla i alla fall.

Armen gick att använda dagen efter men det gjorde ont som bara den. Hade ont som satan i en sena eller något i knävecket några dagar efter.
Inget gick sönder och jag har ju sagt att det nog är bra att trilla av lite då och då så länge man inte skadar sig. Men det kan väl gå mer än en månad mellan gångerna tycker jag..

Jag trillade av sex gånger under de sex åren som jag red Joppe. Pippi har jag trillat av fem gånger och vi har inte hållt ihop ett år än. Fast fem gånger är ju väldigt lite egentligen om man räknar på fingrarna.

Vaknade tidigt vid åtta denna underbara morgon tack vare solen!
På grund av denna sol fick jag huvudvärk vid frukosten eftersom den stack mig i ögonen.. Pappa, Malle och Linus hade snott åt sig platserna med skugga och mamma hade redan ont i ett öga av någon anledning. Så jag fick offra mig för laget, tapper som jag är och satt och kisade vid morgonägget. Lyckades dessutom salta det där ägget något fruktansvärt eftersom jag inte såg något på grund av solens behov av att hävda sig.

Efter den där kisande frukosten gick jag ut i trädgården med mina favoritbakverk; Bullen och Kringlan.
Vi sprang omkring och fjantade oss i sisådär 40 minuter. Allra fjantigast var Bullen. Han slogs med olika trappor och stenar och de där trapporna ramlade han ned för flera gånger.
Kringlan åtog sig rollen som katt-tämjare och satte Bullen på plats när det behövdes. Till exempel när han tog en pinne som Bullen lekte med och stampade på den.
Jag känner ingen mer bestämd kanin än honom. 

 

I lördags jobbade mamma och min moster, Gunilla, Pippi på långtygel. En jättebra grej för att variera träningen men ändå jobba hästen ordentligt.
Det var riktigt intressant för mig att se Pippi från marken också eftersom jag oftast sitter på henne och möjligen ser en glimt av oss i spegeln.

Vid något tillfälle tyckte Pippi inte alls att det var roligt längre och bakbenen lyfte från marken. Det är inga reflexmässiga sparkar som bara hamnar någonstans, hon siktar den jäkeln!
När hon gör så är det faktiskt inte när det blir som jobbigast. Då hade man kunnat koppla det till att hon faktiskt inte orkar längre och att det kanske till och med börjar göra lite ont i musklerna. Nepp, helt plötsligt ibland bara får hon ett utbrott.
Gunilla menar att hästar alltid gör något av en anledning och det håller jag med om. Hästar testar sällan sina ryttare, de blir frustrerade för att de inte förstår eller inte kan. Pippi är undantaget enligt henne. Den skitungen alltså..

Nu har jag vilat ett tag och hittat suget till att vilja blogga igen!
Målet är att få upp mer vettiga saker här; inte en massa onödigt småkrafs och inte på tok för djupdykande analyser av mina egna ridpass. På ett kul vis vill jag dela med mig av egna erfarenheter, inspiration, idéer och bilder. Låter det bra?

Igår blev det en sen och välbehövlig dressyrträning för Viktoria. Det börjar verkligen lossna nu och även om det inte gick så fantastiskt bra som senaste träningen så hittade vi nog dit på slutet. Att starta några dressyrklasser i vår känns inte lika avlägset längre.

Jag har ganska dålig motorik i mina armar verkar det som. Min kroppskontroll måste förbättras. Varje ridpass sitter jag och spänner min vänsterarm så det gör riktigt ont till slut och det måste ju såklart upphöra! 

Att träna utanför ridningen är något jag avskyr. Springa är dötrist och jag har aldrig satt min fot på ett gym. Men kanske vore yoga något? Det är inget konditionskrävande men balansen och styrkan tränas och det är ju för tusan A och O för en ryttare!
Är det någon som har prövat och hur gick då det?

Har samlat på mig lite bloggenergi och tror nog att det kan hålla i ett tag så nu kör vi!
Åker till Strömsholm imorgon och på torsdag är det jobb. Fredag känns alltså som en bra dag att börja blogga igen