Alltså hur kunde jag tro att jag skulle hinna med att tvätta, måla och skruva upp sadelhängare och krokar idag? Dumt.
Hur som så hann jag ju i alla fall med tvätten av väggar och även en spis som ska in i köket i vårt hus, skitlortig var den. Skrapade bort lite brun färg från en dörrkarm när jag väntade på att hästarnas badkar skulle fyllas. Under den bruna färgen finns två nyanser av en blågrön färg som jag och mamma tror att vi gillar, så den ska fram!
Imorgon jobbar jag till klockan sex och från och med lördag blir det till klockan sju. Ishlo pishlo vad tradigt det kommer att bli.
Vårt lilla kök:

Solen skiner och jag är ledig, vilken fin kombo! Strax ska jag cykla bort till stallet och städa ur "sadelkammaren" för att påbörja jobbet att faktiskt göra det till en sadelkammare utan citationstecken. Skrubb, målning och skruvning är vad jag hoppas hinna göra idag.

Längtar efter att få rida på min nyupptäckta väg i Fyledalen men det blir nog inte idag. Det bästa vore om jag kunde sätta upp något hinder men det är inte alls säkert att jag hinner eller kan det, men det hade varit bra alltså..

Min nya hobby; Kör helt fel väg men hitta fram till målet ändå, gjorde så att jag missade Sandras ritt i den tvåstjärninga klassen, men jag hann åtminstone fram till terrängprovet för seniorernas SM.Jag drog "en Ellen" och var helt oförberedd på så vis att jag åkte någon timma efter frukost = borta över lunch och inget med att äta och tog ett i princip urladdat batteri till min kamera.
Bilderna blev på grund av batteristress inte så väl genomtänkta och knappast något att hänga i granen. Några få får duga.

Nu ska jag köra till Flyinge för att se på SM i Fälttävlan. Tar kameran med mig. Kan hända att det regnar utav helsike och då tänker jag helt bittert vända och köra hem igen.
Den här låten beskriver min lilla biltur:

Efter en trevlig fest i en studentkorridor i Lund och även efter ett nattligt besök av Mc Donald's i Ystad for vi genom det skånska landskapet som låg under dimma medan det ljusnade mer och mer.
Så fort jag blev avsläppt här hemma smög jag in, drog på mig en varm tröja och tog kameran i handen för att möta den nya dagen borta hos hästarna. Väl där blev det en lång mysstund med Pikachu som blötte ner mitt ansikte totalt med sin daggvåta mule.
Vi gick om kring i det höga gräset och tittade på fåren hos grannen. Några av dem hade rymt men det gör de varje dag och jag tror inte att de är medvetna om det själva.

Bilderna är makalöst gryniga men vad gör väl det, jag hade inte mindre trevligt för den sakens skull.

Nu ska jag slumra in för den här dagen. En sjuhelsikes fin dag har det varit med morgonmys i dimman, långpromenad i Fyledalen, supergod middag, galopp i skogen och chokladkaka med vispgrädde och jordgubbar.
Jag är förälskad upp över öronen i livet och saker och ting kunde inte vara mycket bättre.

Jag satt i godan ro på min badvaktsstol och såg sådär svintuff ut i mina solbrillor och ännu torra jobbarbrallor som bara jag kan se ut. Vad jag inte visste var att inom någon minut skulle både brallorna, mina skor och min regnjacka bli fullkomligt dyblöta under livshotande omständigheter.

Den lille gråbrune taggiga krabaten traskade runt på nöjesparken, även han i godan ro och ännu ganska torr. "Kanske att jag skulle tvätta tassarna en aning?" frågade han nog sig själv och styrde med vaggande steg mot trappan ner mot poolen. Men ack och ve, i hans plan att bara gå ner för första trappsteget fanns det inte på kartan att trappan kunde vara hal. Han halkade till och så sa det plums! Av ren viljestyrka lyckades han tappert hålla sig över ytan några sekunder men sjönk snart till botten som en sten, helt med anatomin emot sig.

En familj såg det fruktansvärda hända och tillkallade närmsta person med hjältelikt utseende, med andra ord mig.
Jag förstod genast allvaret i situationen och hoppade i det bitande kalla vattnet efter det stackars offret på bottnen. Med min regnjacka fick jag tag på den arma igelkotten och la honom på land. Nu fick inte en sekund gå förlorad, den livlösa kotten fick inte vandra vidare till andra sidan!
Hjärt- lungräddningen påbörjades omedlebart; 30 2, mitt på. I takt till Här kommer Pippi Långstrump tryckte jag mitt på den lilla bröstkorgen och efter 30 tryck öppnade jag gapet på igelkotten och blåste kraftigt två gånger från avstånd (herremig jag är väl inte äcklig eller) innan jag fortsatte med hjärtmassagen. Igelkotten fick även några kraftiga gung fram och tillbaka och vatten bubblade ut från lungorna genom näsborrarna.
Plötsligt hostade han till och den lilla nosen sniffade i luften. Kotten var räddad och därmed dagen för den lilla flickan i familjen som upptäckte hans nöd.
Som tack för mitt stordåd fick jag ett baconchips under betydelsefull tystnad av denna lilla flicka och jag tog hedrad emot det samtidigt som jag intalade mig själv att det bara är artificiell arom och inga griskadaver i chipset.

Haha detta är faktiskt helt sant. Typ.

Nu ska jag ta mitt pick och pack och styra min bruna cykel mot Fyledalens bokträd och kor. En bra ridväg ska märkas ut med hjälp av något ännu obestämt.
I övrigt blir det en trevlig dag för er del, själv har jag ju redan upplevt vad som ska förtäljas i eftermiddag. Livräddning och en riktigt mysig morgon efter en riktigt sen hemkomst från Lund.
Ha en bra dag tills vidare!

Idag har jag gett hjärt-lungräddning till en igelkott och hållt i ett parasoll när blixten slog ner i det. Jag lever farligt och spännande! Men det hinner jag inte berätta mer om nu, det får bli imorgon.
ADIOS!

Jag jobbar ganska mycket nu i sommar och de dagar jag har tagit ledigt så är det för att jag har annat inbokat. När jag nu försöker klämma in en dressyrtävling åt mig och Pippi så ser det mörkt ut.
Det finns en den 17:e juli men då jobbar jag egentligen. Förmodligen går det passet att byta bort men frågan är om vi hinner komma i form tills dess (äh vad fan skärp dig Ellen det är ju hela tre veckor kvar tills dess). Annars får det bli i augusti och så länge vill vi ju inte vänta!
Jag är dålig på att planera tävlingar i god tid, jag är ju inte direkt "satsande tävlingsyttare" som varenda kotte med en häst och en blogg tycks vara. Inget fel i det men jag tycker ju inte om att tävla. Och ändå gnäller jag över att vi inte kommer ut, så sinnesförvirrat.

Imorgon är jag ledig och det är så mycket jag vill göra! Sätta upp hinder (vilket innebär att såga ner granar, ta bort kvistarna och helst måla lite), reka efter ridvägar i Fyledalen, röja på ridstigarna i skogen, tvätta väggarna i stallet och måla fönster i huset. Jag kommer med all säkerhet behöva välja bort några saker.
Jag skulle kunna börja röja i skogen, ta och måla fönster sen när jag är lite trött i kroppen, rida pållen efter det och på eftermiddagen gå en lång promenad i Fyledalen och märka ut en ridväg på något sätt. Hela stället är ett virrvarr av skogsvägar.

Nu är jag och Pippi nyduschade och luktar som en blomsteräng.
Duschen var egentligen ämnad att Pippi själv men jag fick äran att delta en gnutta. Pippi njöt (faktiskt) och jag klafsade i vattnet på stallgången. Eller är det en stallgång.. Det är liksom ingen gång utan bara en yta framför boxarna. Hursom, där skvätte vi hej vilt och oroade oss inte det minsta över om det är en stallgång eller ej.
När skorna ändå var blöta fick dem sig en ordentlig rengöring. Nu blir mamma glad! Eller inte, eftersom jag hade dem på när vi duschade..

Snart ska jag krypa till kojs, men innan det blir det te och nybakat bröd. Här passar visst min nya catchphrase in: "Livet kunde varit värre"

Härom kvällen traskade jag bort till familjen Brun och myste i solnedgången med dem. Efter en liten stund tröttnade Fröken Brun på mig och unge Herr Brun blev allt för närgången. Gamle Herr Brun däremot behöll sin charm genom att blinka vänligt mot mig på lagom avstånd.
Jag tog mitt pick och pack och lämnade den fyrfota trion för kvällen och tog mig fram genom det höga gräset, ner mot bäcken, över den och så ut på den bland blåklint och björkar.

Så står det på morfars keps som han har när han kommer cyklande på sin blå, treväxlade cykel. Men det kan också vara beskrivningen av min och Pippis tur i skogen som vi hade nyss.
Herrejävlar vad det gick undan. Hon kan vara seg och motvillig att få ut på håll från stallet men inte ikväll inte. Räcerfart från stallplanen, mellan granarna och hem igen. Hennes entusiasm fick mig att skratta och joggarna i motionsspåren sneglade skeptiskt vilket bara retade skrattet till högre volym.
Men trots, eller kanske på grund av denna hastighet var jag sånär som på att åka av helt plötsligt. Pippiluren fick syn på ett träd som hon tyckte såg synnerligen livsfarligt ut och gjorde en tvärnit med mig på halsen. Hon ville allra helst vända och springa för sitt liv men efter lite övertalning och granskning av det där trädet (som till hennes försvar var nedsågat på ett märkligt vis) så kunde vi fortsätta förbi, i galopp.

Nu ska jag och Kringlan ut och skutta i gräset, plocka jordgubbar och mysa med hästarna i solnedgången. Livet kunde varit värre.

En riktigt fin trio har vi satt ihop här i form av tre stora fina bruna. Låt mig presentera: FB - Farbror brun.
En tvättäkta gentleman som gått svåra klasser i fälttävlan i yngre dar. Åldermannen i gänget som håller ordning på ynglingarna. Epos.
En snygg rackare med vänligt sinne men yviga gester. Riktigt intresserad av bruden i gänget men även av gos. Pippi.
Ja, henne känner ni ju. Tjejen som är starkast i världen och som ingen vuxen får bestämma över. Pållen som är mycket av allt. Till Epos lycka tycks hans kärlek till henne vara ömsesidig.

Man märker tydligt vilken bra stämning det är i hagen och det visar sig i allt annat. Pippi har ingen ponny som hon måste skydda från någon annan och har därför inga problem med att lämna hagen och kompisarna. Alla vet var de står och där står de bra. Så här skulle de nog gärna gå livet ut. Men kanske att Pippi saknar sina tjejer lite ändå.

I nästan fyra dygn har jag överlevt utan uppkoppling. Det var inte det minsta jobbigt alls egentligen eftersom jag har haft att göra med jobb, ridning och målning, men jag ville få det att låta lite dramatiskt. Men visst känns det lite mysigt i fingertopparna när de får smattra över tangentbordet i kapp med regndropparna mot fönsterrutan och bilder från soligare dagar snyggas till innan de får visas för omvärlden.

Idag ska jag ta och presentera det fyrfota gänget för sommaren, tre bruna fina pållar strosar i det meterhöga gräset i hagen borta vid stallet. Senare ska jag ta den som är min av dem där tre och rida ut i skogen. Igår blev det travande på grusvägar i kvällssolen och ridningen innan den var ett dressyrpass på fältet som gick över förväntan. En vacker dag ska jag dra fram de rostiga hinderstöden och bygga upp någon liten bana (fast det kanske bara finns sex stycken stöd..) som vi kan hoppa när helst det faller oss in.
Men nu; lite mys i min lilla hörna i rummet.

Då var det äntligen dags! Vi styr bilen packad till bristningsgränsen och med hästsläpet bakom ner mot Skåne för att möta dagar av husjobb, nöjesparkjobb och lantlivet.
Det kan hända att uppdateringen blir sådär de närmsta dagarna tills vi kommit i ordning i vårt sommarboende, men efter det ska det rulla på bättre än någonsin! (Nu vet jag att jag lovar för mycket igen)
Det ska bli roligt att få träffa "Farbror Brun" - Pippis sommarsällskap som jag inte vet vad han heter egentligen, men jag gick ju hela sommaren och kallade Ragnhild för Ponnyn och Kahleesa för Skimmeln så det känns inte så noga ändå.

Kringlan och Figge har blivit superkompisar den senaste tiden så jag är lite rädd att Kungen ska sakna sin huskatt i sommar. Men morfar har ju också en katt, även om hon är rätt skeptisk till min vildsinta lejonkanin.

Igår tog jag ett dåligt beslut och valde att rida barbacka eftersom jag inte kunde bestämma mig för om jag skulle ta hopp- eller dressyrsadeln. I paddocken hade jag satt upp ett litet sockerbitshinder att hoppa men ganska så omedelbart kom jag till insikt att paddocken var väldigt hård och jag ville helst inte rida där.
Underlagets densitet undersökte jag genom att applicera min rumpa i hög hastighet från sisådär 160 centimeters höjd rakt ner i sanden. Det gjorde ganska ont och därmed var den saken utredd.
Vill ni själva pröva mitt fiffiga sätt att testa underlaget på gör ni såhär:
Välj först bort sadeln, gärna på en häst som är skeptisk till barbackaridning. Sitt sedan upp från ett sockerbitshinder och se till att ställa hästen så att den har bommen precis framför frambenen. Sedan sköter kusen jobbet genom att ta ett snabbt steg med ena benet över bommen, bli förskräckt och drar sedan med sig både bom och sockerbitar bakåt och detta följs sedan av en snabb snurr och skutt. Fixat!

Gräsbanan var betydligt trevligare och med sadel på kirrade vi biffen. Till en början var Pippi grinig över det fruktansvärda jag utsatte henne för i paddocken men det släppte och vi övade lite på vägarna i Lätt B:1 programmet medan vi fortfarande har staket att förhålla oss till.

Idag ska packningen inför Skåne ta sin början. Inte dunderkul precis med all städning och tvättning som kommer som en irriterande liten viftande svans efter packandet.
Jag behöver sortera ut allt som jag inte kommer använda innan vi åker på torsdag. Se till att tvätta schabrak och täcken och inte smutsa ner rena saker utan hålla mig till det som redan är använt.
Jag gjorde en liten packlista för att kunna organisera det hela en aning

• Täcken - 1 regn/flugtäcke och ett tunt innetäcke/svettäcke in case of tävling. 
• Grimmor - 2 vanliga (bäst att ha en i reserv) och 1 lädergrimma in case of tävling. 
• Flughuva - för att skydda hennes fagra nylle från ohyra. 
• Grimskaft - några stycken. Bra för att leda, knyta fast och hänga upp. Hinkar då alltså, inte hänga upp hästen hon är ju för tung så där behöver jag använda en vajer. 
• Hinkar - 1 vattenhink av större modell och 2-3 små foderhinkar in case of tävling. Annars finns det hinkar på plats. 
• Foder - Betfor, vetekli, pellets och mineraler. Bra att kunna fodra på om betet tar slut och åter igen; in case of tävling. 
• Putssaker - det är väl bäst att se till att prylarna är någorlunda rena. Om inte annat för att de inte ska skava på hästen. Annars är det ett fiffigt sätt att "betsla upp", det gör hela huvudlaget skarpare! #Dagenstips 
• Hästschampo - Vem orkar egentligen borsta? 
• Träns m. tillbehör - Vi äger ju två stycken så båda åker naturligtvis med. Tyglar och bett brukar underlätta styrningen så det tänkte jag också ta med. Mina två fina pannband får också slinka ner i väskan.
• Sadlarna - Hört att dem kräver att man har den döda kon på hästen vid tävling. 
• Schabrak - Antalet är diffust och kan ifrågasättas, men jag har inte någon direkt möjlighet att tvätta så mycket hästgrejer under sommaren så när något blir smutsigt till bristningsgränsen är det helt enkelt förbrukat. Kan ju dessutom inte begränsa mina matchningsmöjligheter. 
• Benskydd - Till min sköra pålle som stryker frambenen mot varandra. 
• Piskor - Så jag kan piska min häst riktigt hårt i olika sammanhang, eller åtminstone hota med det. 
• Longerlina - Så vi kan utöva vår spirituella kommunikationsträning.

Till mig själv krävs följande i samband med pållar och stall:

• Skor - Ja, det brukar ju vara lättare att fästa chapsen då. Men även mina mindre-lämpliga-för-stall-skor från Coop som jag kan vårda hur oansvarigt jag vill. 
• Chaps - Längtar inte efter att klämma vaderna i stiglädren. 
• Ridbyxor - måste matcha fint till schabraken 
• Tröjor - Av olika slag och kulör för att kunna göra ovanstående. 
• Handskar - Blodiga händer är inte min melodi och än är de knappast härdade med skyddande förhårdnader mellan ring- och lillfingret. 
• Hjälm - Så mycket snyggare än krossad skalle. 
• Säkerhetsväst - Ännu en spricka i nyckelbenet om hon blir en rodeohäst är inget jag strävar efter.

Bortsett från detta är det en mängd prylar som ska med för det vardagliga livet på landet. Jeans i alldeles för många par, finkläder som jag aldrig kommer få tillfälle att använda och naturligtvis en massa onödigt smink. Sen har kringlan en egen väska han med. Full med hö, kaninmat och strö.
På något vis ska allt få plats i bilen, det skulle man kunna filma och sända som thriller.

Idag var min fina Pippilur riktigt duktig!
Vi övade på tempoväxlingar i galopp och det som varit ganska krångligt tidigare gick som en dans. Vad bra man kan må av en en fin pålle (två fina pållar för att vara exakt) och kvällssol.
Henri var trevlig också, det blev mycket galopparbete och han kämpade på bra. Han har den skönaste dressyrsadeln någonsin! Mjuk och go som en kudde. Egentligen inte min typ med så mycket stöd runt om (känner mig lite tillfångatagen då) men när jag satt upp i min egen efteråt kändes den väldigt hård.

Härom dagen fick jag en fråga som löd; "Var för kallar du din häst Luri när hon heter Pikachu?".
Jo, såhär är det: Först och främst kallar vi ju henne Pippi. Det ångrar jag på sätt och vis eftersom jag nu tycker att Pikachu är himla fint men det har liksom satt sig. Jag tittade ganska mycket på Pippi Långstrump när jag var liten och minns tydligt en ramsa som man skulle säga när man åt ett piller som gjorde så att man aldrig blev vuxen, "fina lilla krumelur jag vill aldrig bliva stur" och någonstans där blev Pippi (min Pippi alltså) en liten krumelur, men det är långt att säga så det blev bara lur eller luren eller för det mesta Pippilur(en), som i sin tur blev Luri (ibland Luri-Furi)
Väldigt logiskt va?

Efter jobbet idag ska jag rida Henri! Det ska bli så roligt att rida på en annan häst för omväxlingens skull och att han är en ponny gör knappast saken sämre.
Måhända rider mamma på Pippi och då kan vi rida samtidigt för första gången på väldigt länge, mysigt! Annars tar jag Pippiluren också och det är jag egentligen rätt sugen på.

Det blev ett kort inlägg såhär på morgonkvisten, ska ju åka snart. Prisa gudarna för körkort och bil, annars hade jag suttit på första bussen mot jobbet för en timme sedan och med gårdagens insatser hade det aldrig gått vägen så tidigt på morgonen.
Ha en fin dag allihopa!

Dags att sova. Ska till Bollebygd tidigt imorgon för att jobba och just nu känns ögonlocken väldigt tunga.
Jag är mätt på fotograferande för ett tag framöver och inte minst på att redigera bilder. Men det finns några hundra till att snygga till och lägga ut på min Tumblr som jag använder som portfolio. eco-foto.tumblr.com

Nej, nu måste jag runda av det hela så jag kan få sova några timmar.
Här är några favoriter från ponnytävlingen:

Om ett par timmar ska jag agera tröstande axel för min käresta. Där lär väl natten spenderas (fast jag inser nu att jag verkligen inte orkar det) och därför måste jag förbereda inför morgondagen redan nu. Det är ponnyhoppning i stallet och jag ska fotografera. Inte för Equipe dock.

Första klassen startar 08:00 och då gäller det att vara på plats med kamera, laddade batterier x2, minneskort x3, solkräm, vattenflaska, lite mat och slantar till fika.
Efter tävlingen måste jag ila hem, ladda över alla bilderna och sedan fortsätta med tröstandet. En klippa i stormen, det är jag det - om än en väldigt liten klippa. Möjligen en liten stenbumling.
På söndagen är det tävling igen och samma sak gäller då. Bra med liknande dagar efter varandra, mindre att hålla reda på då.
Vilken spännande helg va! 

Ett sånt här skulle jag behöva: Till min funktionärspiké från EM i Fälttävlan 2013 som är i Sverigefärger. MHMM.

Idag sålde jag min första bild via Equipe, WOHO!
Dock sätts pengarna in på mitt Paysonkonto och som en annan grönis vet jag inte hur jag kommer åt dem därifrån.
Någon som vet hur man gör?!
Lite synd med staketet i förgrunden men personen ville visst ha den ändå.
Jag tycker att det är så sjukt svårt att lägga över en "vattenstämpel" på bilderna. Jag hittar aldrig en font jag gillar och mitt namn är vidrigt fult i text. Är det bara jag som har det problemet eller finns det andra stackare med liknande dilemma? I så fall; jag lider med er bröder.

Dagen avslutades med ett ridpass på gräsbanan i kvällssolen och nu en glass när jag kommit hem.
Ojämnheten i hennes steg kändes absolut men bara på böjt spår och hon var inte det minsta motvillig till att gå framåt. Väldigt enkel ridning i alla gångarter i en ganska låg form. Många avsaktningar och igångsättningar. Till helgen kanske vi kan jobba i en lite högre form, men vi får se.
Har jag tur så hinner vi med en dressyrträning innan vi åker ner till Skåne. Det skulle sitta fint i ryggen med lite input från Viktoria om hur jag ska hantera mitt vilddjur.

Fin dag det här. Mulet och lite kyligt var det i Kungsbacka men det blev faktiskt några bra bilder ändå. Känns tröstande efter förra tävlingens fiasko.

Imorgon ska jag stiga upp vid sju som värsta tönten och spendera pengar jag inte har på hudvårdsprodukter. The Bodyshop har en morgonrea för medlemmar så jag kör till Frölunda Torg innan jobbet. Skrubb, lotion och kanske en parfym ska följa med mig hem!

Dagens att göra:
- Städa huset nu på morgonen/förmiddagen. Både det där jag bor och det där han som hoppar bor.
- Knåpa lite på en ny design till bloggen. Det stora problemet i detta är att jag inte har en header ännu och kan då inte riktigt bestämma färgskalan än. Men vad säger ni, ska jag behålla det temat jag har nu eller byta design helt och hållet? Jag gillar min nuvarande med menyn dold högst upp, men jag kan bara ladda upp bilder i 600 px så de är ju alltid rätt små. What to do?
- Köra till Kungsbacka för att fotografera unghästhoppning. Men först måste jag klura ut vägen dit.
- Rida, woho! Äntligen säger jag bara. Nej, nu ljög jag det är inte alls det enda jag säger. Jag säger även att jag undrar hur det kommer att gå eftersom vi har vilat i två veckor och jag inte får jobba henne på volter om hon skulle bli allt för vild. Långsida på gräsbanan, här kommer vi!

Här är filmsnutten med min avramling som jag lovade för typ tre veckor sedan eheh..
Se på den med ljudet på. Min faceplant resulterade i det fjantigaste "Aj" jag någonsin hört!
Själv vill jag påstå att detta magplask var välplanerat. Jag såg bommarna närma sig mitt ansikte i besvärande hastighet och jag höll mig därför kvar en halv sekund extra för att kunna följa med Pippi bort från hindret. Vilket resulterade i en mindre stilig landning. Men Sandra är skeptisk till mina påstådda (och fullkomligt sanna!) skills med fallteknik.
Allt går liksom i slow motion för mig när jag ramlar av och jag hinner därmed lägga upp en liten plan över hur jag på bästa möjliga vis ska möta mitt öde och marken. Fett praktiskt.

Det är med väldigt stor sannolikhet som Pippis problem sitter i en eller flera muskler. Hon har alltid varit lite spänd och stel i vissa delar av kroppen och kan mycket väl ha sträckt sig när hon fastnade liggandes i boxen. Det är absolut ingen fara med henne och för att bota det hela ska hon ridas i alla gångarter, i en stadig och lösgjord form, men vi ska de följande två till tre veckorna undvika att rida för mycket på böjt spår.
Det känns väldigt bra att få höra precis vad man ska göra. Även om det ju var som vi trodde med henne och veterinären själv inte kan göra något åt det så var jag inte helt säker på hur jag skulle hantera det. Just om hon skulle vila eller om hon behöver röra på sig.
Härligt att veta att det inte är någon fara med världens finaste tjej och att det bara är att rida på!

För att sluta älta över alla fula bilder från Bohuscupen i fredags så tänker jag vara riktigt snäll mot mig själv och istället visa bilder från framridningen. Dagsljus = inte lika många fula bilder.
Tadaa:

 

Imorgon eftermiddag åker vi till Särö Hästklinik med Pippi för att se om veterinären kan hitta vad som är fel med henne.
Jag tror fortfarande på en sträckning eller något annat som sitter uppe i kroppen som orsakades av att hon låg fast i boxen. Hältan syns bara på böjt spår just nu och hon reagerar när man trycker på en muskel på vänster sida vid bogbladet, nära halsen.
Tur i oturen att detta skulle hända när en vila passade in. Jag hoppas verkligen att hon blir bra innan vi åker till Skåne. Av flera skäl såklart, dels för att hon ska vara halt så lite som möjligt för hennes egen skull men också för att jag inte ska behöva ta en igångsättning på egen hand utan moraliskt stöd från mamma eller ens närvaro av mer än en annan person. Hon (Pippi alltså, inte mamma) kan bli riktigt odräglig och utan manegeväggar och som sagt min mamma så känner jag mig inte alltid helt kaxig där uppe på den stegrande vilden.
Bortsett från det är jag glad över att vi snart åker! Närmare bestämt på torsdag nästa vecka.

På onsdag ska jag till Kungsbacka Ridklubb och fotografera unghästhoppningen. Det ska bli riktigt roligt och det känns som ett bra tillfälle att öva. Många är ju där mest för att träna sina hästar och då känns det inte som att pressen på mig är lika stor.

Jag ska inleda veckan med att lägga mig och sola! Trots att jag solar i bikini får jag till en bonnebränna med v-ringning. Härligt med pigment som sitter i från föregående år, eller?

Pippi är halt. Alltså verkligen halt. Det blir att boka in ett veterinär besök så fort som möjligt och hålla tummarna för att det inte är något allvarligt.

I våras när vi tävlade i Bohuscupen på hemmaplan kommenterade båda domarna att hon såg oren ut, men inte så att de avbröt min ritt. Hon var spänd den dagen och inte helt lösgjord vilket kan ha varit en logisk förklaring till att hon skulle se oren ut. När det sedan inte märktes alls varken dagen efter eller senare så var det såklart inget som vi följde upp. Varken Viktoria (dressyrtränare) eller Sandra (hopptränare) har någonsin kommenterat att hon ser halt ut.
När incidenten i boxen inträffade för snart två veckor sedan och hon efter det fick en rörelsehälta så var slutsatsen att hon hade sträckt sig. Lite vila och sedan longerades hon och visade ingenting. Två dagar senare känns hon konstig när jag rider. Men jag kunde inte avgöra om det var en hälta eller bara allmän stelhet. Rent var det inte men det var ingen återkommande rörelsestörning utan bara en konstig känsla över lag och då och då ett haltande steg.
Men hon fick vila ytterligare en dag och sedan longerade jag henne igår för att se om jag kunde komma underfund med vad det är som stör henne. Det är helt klart en hälta. Det syntes tydligt i båda varven. Hon är varken svullen eller varm någonstans och belastar alla benen lika när hon står still.
Förhoppningsvis hittar veterinären vad det är och kan behandla henne direkt.
Hennes humör verkar vara på topp ändå, så det känns skönt.

De allra flesta bilderna från igår blev totalt värdelösa. Snacka om psykisk tortyr att sitta och redigera bild efter bild som varken är tillräckligt ljus eller i närheten av skarp. Att redigera är tråkigt från början och att då dessutom se hur dåliga bilderna blev var riktigt jobbigt.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Det bästa är kanske att inte ladda upp dem alls, men å andra sidan förväntar sig folk att det kommer bilder. USCH.
Här är den bästa bilden av alla och det säger nog en del..

Helt sjukt mätt på dressyr och jag kan säkert rida Lätt B:1 i sömnen nu. Min rumpa har domnat av den hårda pallen och benen är stela som attan.
Nu ska jag hämta min pizza på Sveriges näst bästa pizzeria, Mr. Gatsby, och sedan sätta mig och redigera bilder. Är så rädd att det inte ska finnas en enda bra bild eftersom jag fotograferade inomhus. Skimlarna kan ha räddat mig med sin ljusa hårrem och möjligen de dyngsura stackare som hade ridit fram i ösregn men vars hästar var makalöst blanka och därför lös upp tillvaron en aning i det ganska mörka ridhuset.
Herremig vad har jag gett mig in på.. Jag håller alla mina tummar för att det ska finnas en bra bild per ekipage.
Här ser ni en så kanske ni förstår vad jag har ställt till med:

Imorgon är det dags för finalen av Bohuscupen Dressyr för ridhäst. Pippi och jag står ju över på grund av hennes hälta. Trist som attan men jag drar dit ändå för att heja på våra lagkompisar och fotografera.
Är med andra ord borta hela dagen men som plåster på såren kommer det upp massor av bilder i helgen.

Godnatt världen, nu ska jag sova så jag orkar stiga upp.

Nej fy vilken olycksbådande rubrik, så deppig är jag inte. Snarare förbryllad och lite trött.
I tisdags förra veckan fastnade ju alltså Pippi med vänster bakhov i sitt hönät och blev liggande med benet i luften. De fick loss henne utan större problem och hon klarade sig till det yttre med ett sår i ansiktet och ett rejält svullet knä men som trots allt inte verkade ömma.
Hon fick vila några dagar och på fredagen eller torsdagen satt jag upp för att känna på henne. Hon var frisk i skritten men haltade i traven, mer i vänstervarvet. Det kändes som en rörelsehälta så vi antog att hon sträckt sig, vilket ju är väldigt troligt.
Hon fick vila hela helgen och i måndags longerade jag henne för att se hur hon rörde sig. Pigg och frisk som en nötkärna och hon rörde sig obehindrat i alla gångarter oavsett varv. Jag bestämde mig ändå för att lägga in en liten vila nu och hon fick stå helt både tisdag och onsdag.
Idag satt jag upp för att känna lite på henne och för att jag tänkt rida litegrann under den här vilan. Hon var ganska loj och rörde sig med korta steg med frambenen. Hon kändes allmänt olustig och i vänster varv blev det värre. Men det var inte samma påtagliga hälta som när jag red förra veckan. Efter en stund blev det mycket bättre i högervarvet men desto tydligare i vänster.
Vad är det för fel? Hur kan hon vara helt frisk en dag och sedan igen bara alldeles skruttig? Får nog ta och kolla upp det här. Det jobbigaste är att jag inte vet om hon kanske bara är väldigt stel och behöver mjukas upp eller om det är något vi ska vara rädda om och inte anstränga.
Denna mystik är inget som jag uppskattar!

Lite hopplock av mina favoriter från vår fälttävlan plus lite såna där bilder som berättar om stämningen runt om tävlandet.
Mycket roligare att sitta och pilla med de bilderna än bara bilder på ekipage efter ekipage över tre olika hinder inne på hoppbanan.
Har du någon favoritbild, eller kanske favoritekipage?

Jag har länge tänkt att lägga in en vila för Pippi i sommar för att hon inte ska vara helt slutkörd i höst och man tvingas ta en paus för att det helt enkelt inte går längre. Men jag har haft lite velande kring när denna vila ska äga rum. Jag ville inte ha den i samband med att vi flyttar ner till Skåne för hon kan bli så odräglig när vi är där. Tror liksom inte att samma regler och ordning gäller där som hemma. Därför vill jag ha henne igång under flytten så att det bara är att köra på när vi kommit ner. Men att ta den strax efter känns också lite riskabelt.
I och med skadan hon fick nu och vilan på en vecka så känns det faktiskt inte som att det är läge att tävla på fredag. Det är liksom ingen idé och det skulle kunna gå uselt för att vi inte är tillräckligt förberedda och då är det en väldigt onödig erfarenhet.
"Varför tar du inte vilan nu då?" sa min kloka lilla mor och jo, det ska jag baske mig ta och göra (vadå baske, vad tusan är det ens?)! Hon har redan fått en vecka så sisådär en och en halv vecka till med endast lättare arbete från marken och kanske någon skrittur i skogen så kan vi sätta igång innan vi åker till Skåne den 20:e.

Imorgon kommer bilder från söndagens fälttävlan upp. Både "tävlingsbilder" och "sådant runt om".
Eftersom jag var fokuserad på att få bra bilder på ekipagen in action så blev det inte så väldigt många av den andra sorten. Hoppas ni överlever ändå.

Ikväll ska jag på tre olika studentmottagningar. Har varit i stan och köpt presenter som jag faktiskt är ganska nöjd med (:
Men eftersom jag var där under dagen så hann jag inte rida nu. Det blev bara mockning och förberedelse av kvällsmaten. Ridningen får bli ikväll efter alla små tillställningar. Få väl ta det lugnt med champagnen då. Fast det kanske jag ändå borde om jag nu har tänkt mig att köra till och från mottagning nummer tre. Måste ju glänsa lite med mitt körkort.
Om ridningen ikväll går bra så kör vi på dressyrtävling på fredag. Det får mest bli som den dagens ridpass, utan någon press eftersom hon vilat en vecka. Men går det år helsike får vi se hur det blir med tävlandet.

Ingen hälta kunde vi se på fröken pokémon idag när jag longerade henne. Härligt!
Det riktigt lyste i blicken på henne när vi gick ut i paddocken. "Ja äntligen får jag göra något kul!". Hon tycker verkligen om att bli longerad och tränad från marken och nu när hon gått och skrotat i nästan en vecka så bara spratt det i kroppen av glädje över att få hitta på något. Den glädjen smittar likt gäspningar ska ni veta.
Hon var helt otroligt lyhörd och det räckte nästan med att jag viskade "galopp" å fick jag ett pip och fattning på sekunden som gensvar. Även stillsammare saker som halt och rygga gjorde hon duktigt och noggrant.
I paddocken stod det några låga hinder som vi passade på att hoppa. Pippi taggade till lite gran och tvingade ut mig på den höga delen av kryssen. Jag är sjukt impad över att jag klarade det med alla ben intakta. Särskilt med tanke på gårdagens workout. Herremig alltså det var årets träningspass igår när jag sprang över hagarna med kameran. Hukande och knäböjande blev som utfall och squats. Kunde knappt gå ner för trappan i morse.
Så det där skuttandet över hinderna ger mig väl mer träningsverk och för stunden fick jag en snygg klarröd färg i hela nyllet. Vad gör man inte för sin lilla pålle.

Jag har suttit vid datorn hela dagen. bokstavligen talat, och nu känner jag mest för att kräkas på tangentbordet. Stackars bloggen orkar jag alltså inte med så jag slänger in en länk och tramsig update här.

Efter en liten vilopaus och eventuellt en middag ska jag traska bort till stallet och se över min springare. Jag hoppas att hon mår bättre idag och rör sig rent i alla gångarter. Om inte så stryker jag oss från dressyrtävlingen på fredag och så får det ta den tiden det tar helt enkelt.
Det som känns tråkigast med den här sträckningen eller vad det kan vara är att det inte blir någon hoppning. Vi som äntligen hade börjat komma ikapp lite. Inte mycket att göra.

Sommarsällskapet blev abrupt ändrat på grund av försäljning och en tragisk hälta. Istället för sin BFF Ponnyn får Pippiluren en äldre stor valack som kompis på betet. Så kan det gå, men det blir säkert bra (:

Här finns bilderna från gårdagens fälttävlan, tyvärr blev kvalitén sämre när jag laddade upp dem.
Eco Foto

Så rackarns klyftigt att dricka ett te som heter Snore and Peace när man planerar att sitta uppe hela natten och redigera bilder. Eller?

Glömmer plötsligt hur mitt namn stavas och kan inte skilja på bloggen och portfolion när jag skriver på bilderna. Jag är för trött för det här.

Två minneskort senare..
Härlig dag i solen med brändstekta axlar och kvitto på dålig kondis. Många bilder blev det och med lite tur finns det någon bra i högen. De ska laddas över, fixas till och sedan kommer guldkornen upp här.
Guldkorn.. säger ni kids så nu för tiden eller är det old school så att säga?