Varje år skänker Bollerup en häst (eller två) till Göteborg Horse Shows lotteri. Hästen är såklart första (alt. även andra) pris.

Det här året är det en halvsyster till Pippi som lottas ut!
De är båda efter hingsten Peking (som enligt min vetskap är tysk) men olika i modellen om man ser på bilder.
Pennsylvania är minst sju centimeter högre och har en betydligt nättare hals än Pippi.
Hon är mer lik deras far medan Pippi har tydliga drag från den gammalmodiga svenska stammen i morfar Maraton.
Pennsylvania har fått fina poäng på kvalitetsbedömning och beskrivs som lugn och stabil (ännu en avvikelse från Pippi..).
2011 födde hon ett stoföl.

 

I lördags var mamma iväg och skulle köpa stigläder till den nya hoppsadeln men kom även hem med ett Micklemträns.
Vi har funderat och diskuterat ett tag runt olika nosgrimmor; deras effekt, inverkan och nackdelar. Pippi skulle man kunna beskriva som en känslig häst men om hon störs av just tränset är svårt att säga, hon visar inget direkt obehag under ridningen som jag kan koppla till tränset.

Det finns olika kommentarer om Micklemtränset som sägs vara det mest anatomiska på marknaden. Det trycker inte på en enda känslig punkt för hästen men ger ändå ryttaren en bra kontakt med hästens mun. Vissa upplever enorm skillnad på sina hästar som blir mycket mer tillfreds i ridningen medan andra inte känner någon skillnad alls.
Men om det värst som kan hända är att det inte blir någon skillnad alls så tycker jag att det låter som ett toppenträns.

Jag kan tänka mig att det inte orsakar något obehag för någon häst. Att det är ett riktigt bekvämt träns för alla. Men somliga hästar har helt enkelt inte besvärats (eller också så har de inte visat det) av den vanliga modellen på träns och därför kan man ju knappast säga att det här var till så stor nytta för ryttaren och ridningen.
Däremot tror jag nog (om allt som sägs av Horsware stämmer) att alla hästar kan trivas i det och det ligger ju ett stort värde i det.
Det ska bli spännande att se om det har någon, för mig, märkbar effekt på Pippi!

På tisdag är det dags för första kursträffen på Strömsholm!

Jag ska ju som tidigare nämnt läsa en kurs på distans under vårterminen med totalt sex träffar på Strömsholm.
Kursen heter Hästkunskap - Inriktning hästskötare och är en utbildning som ofta behövs om man vill läsa vidare inom hästnäringen. Den är ganska basic men jag tror att jag kommer att få lära mig en hel del nya saker och kanske tydligare förstå varför man gör på olika vis.
I slutändan kan man bli diplomerad hästskötare.

Jag är taggad till tusen för det här och vill komma igång så fort som möjligt!
Hade helst läst in mig en del redan nu men vi har ännu inte fått information om kurslitteraturen och att bara läsa i random faktaböcker om hästar känns inte helt vettigt.

Träffen är som sagt på tisdag (till onsdag) men jag åker uppåt i landet redan imorgon. Ska stanna en natt hos min moster utanför Uppsala och hälsa på.
Senast jag var där var för två och ett halvt år sedan när vi lämnade en av kattungarna (Findus) till min moster. Galet att det var så längesedan!
Hon har en liten unghäst som jag bara hört om men nu äntligen ska få träffa. Så det ska bli jättekul att hälsa på dem också!

Imorgon sätter jag mig alltså på tåget och lär inte kunna vara så aktiv här under de kommande dagarna, men jag tänkte försöka schemalägga något inlägg eller två.
Nu ska jag packa!

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva om ridningen.. Det gick från absoluta botten till att kanske se en ljusglimt i tunneln över en helg.

På hoppträningen igår gick det skit.
Själva hoppningen går bra, den är det inga konstigheter med, men arbetet runt om fungerade inte alls. Det fanns ingen ärlig bjudning över huvud taget och Pippi slog efter skänkeln och spöt.
Jag blev fjantig och skraj och vågade inte lägga an spöt igen när hon sparkade bakut trots att det är precis det jag ska göra. Annars kan hon ju enkelt komma undan genom att bara slå så fort hon inte längre vill.
Till slut kom vi igenom det och när man väl tagit sig över konflikten är hon duktig och samarbetsvillig och hon vill framåt på riktigt. Men överlag kändes allt bara sämst.
Visst kommer vi ta oss över det här någon gång men just igår verkade det långt borta och jag kände mig som en skitkass mes. Dessutom hatar jag att behöva använda spöt som bestraffning, jag gillar inte att slåss.

Dressyrträningen idag gick betydligt bättre.
Innan Viktoria (min tränare) kom skrittade vi fram och Pippi stannade då till ibland och tjurade. När jag la på spöt kickade hon efter det men när jag la på det en andra gång så gick hon faktiskt fram. Kampen från hoppningen gav nog lite resultat ändå.
När Viktoria kom förklarade jag situationen och hon hämtade ett stigläder och satte det löst runt Pippis hals. Skulle hon börja kicka skulle jag ta tag i det för att inte oroa mig för att ramla av och för att inte dra Pippi i munnen.
Det blev lite tjurande då och då under hela passet men med Viktorias hjälp kom vi över det hela ganska bra utan några dramatiska fighter. Jag kunde åtgärda redan innan hon faktiskt stannade och slapp då använda spöt helt.
Vi gick på en hel del i övertempo bara för att verkligen klargöra att framåt är det vi ska, oavsett vad. När hon bjöd och jag fick en kontakt med henne i handen så kunde jag börja lirka för att få en mjuk och bärande form. Men utan bjudning - ingen form.
Med andra ord lyckades vi väl få till det hela någorlunda och jag känner mig tryggare i hur vi ska lösa problemen i framtiden.

Det som känns lite mysko med Pippi är att hon är så himla glad och positiv till arbete när vi väl fått igång det hela ("hjulen måste börja rulla" som Viktoria sa), vilket gör att man undrar varför hon ska protestera så väldigt i början. Det känns som att hon får för sig att jag utmanar henne till slagsmål om jag säger åt henne att gå fram för skänkeln.
"Come at me!"
Märkliga Pippilur.. Jag undrar om jag någonsin kommer att förstå mig på henne om vi så lever i hundra år ihop.

Hundra år av utmaning, men det kan jag leva med om det är med Pippi.

Snart ska jag till stallet för veckans första riktiga ridpass!

Pippi bjöd mig på en rejäl omgång igår och jag var alldeles svag i kroppen efteråt.
Eftersom jag inte orkade hålla på med stigläderna som inte satt fast på sadeln blev det barbacka. Om det var ett klokt beslut vet jag inte riktigt..

Pippi har, som jag tidigare sagt, ett jäkla humör!
Jag tror faktiskt inte att det är jag som rider henne helt fel och att hennes protester är självklara. Jag tror heller inte att hon har ont någonstans eftersom hon undersöks regelbundet av en kiropraktor som säger att hon ser fin ut i kroppen. Men hon blir så fruktansvärt arg ibland.
Ibland hör man att en tränare säger "ja nu blir hästen lite sur där men du får visa att det är det här som gäller". Oftast brukar hästen kanske då streta emot lite när det blir jobbigt och kastar med huvudet. Pippi fullkomligt exploderar om jag ber henne en andra gång om något hon inte vill göra. Det kan vara att skritta i en viss riktning på lång tygel inne i ridhuset. Öronen ligger platt bak och bakdelen är plötsligt högt uppe i luften.
När man då är sjuk och rider barbacka är man inte så jäkla kaxig alltid..

Slutresultatet igår blev dock helt okej.
Efter många om och men fick vi till slut fin galopp i båda varven, vägen dit var onödigt lång och bråkig. Jag vill såklart inte bråka med henne. Hon är och förblir min favorit och jag vill att vi ska ha kul ihop. Därför tar det emot att vara hård när det kanske faktiskt behövs och jag försöker oftast lugnt övertala henne om att saker och ting är kul. Men ibland tror jag att lösningen faktiskt är att vara hård och bestämd för ett ögonblick för att då slippa ett utdraget tjafs. För när man väl övertalat Pippi om att "nej, det är faktiskt jag som bestämmer och nu ska vi göra det här på det här viset" så är hon riktigt arbetsvillig och glad.
Hon försöker med alla knep att komma undan till en början men så fort man visar tydligt hur det ska vara så accepterar hon det. Då måste jag såklart vara snabb med beröm så att hon ska förstå att en upplevelse där hon lyder och gör sitt bästa är mycket trevligare än en där hon försöker komma undan. Jag måste helt enkelt vara mer bestämd och konkret för att komma förbi barriären som vi båda bygger upp.

Med detta menar jag inte att jag tänker spöa skiten ur Pippi i någon minut och sedan tro att hon älskar att lyda, utan helt enkelt att när hon gör motstånd måste jag vara snabb med att tydligt korrigera och sedan belöna rätt svar.

Dessvärre måste jag säga att jag är lite besviken på Hööks nya katalog..
Det känns inte som att det är så himla mycket nytt. Kanske är det jag som har för höga förväntningar men det känns mest som att de tog precis samma grejer som redan fanns och bytte någon av färgerna på det.
Många saker påminner mycket om det som kom i höstas men i en ny nyans. Pikérna som kom i den vinröda färgen är nu utbytta mot en starkare lila och rosa variant. Kanske fräscht om man fortfarande vill hänga kvar lite i det fina från förra året men det hade varit kul med något helt nytt.

Några riktigt fina grejer finns det dock!
Jag som är en sucker för grönt dreglar över bland annat det här fina skrittäcket och hade inte tackat nej till schabraken nedan. Hur snyggt som helst enligt mig!

Tråkigt nog kommer ju inte Hööks till mässan på GHS och jag har lovat mig själv att hålla i mina slantar tills dess.
Men jag antar att grejerna finns kvar ett tag till.

Idag kan jag äntligen gå till jobbet igen!

Känns skönt att få något gjort innan helgen är här med ledighet igen.
Min helg blir dock inte slapp; hoppträning (äntligen!) på lörgad och dressyrträning på söndag. Jag hoppas att Pippi kommer tycka att det blir lika kul som jag. Man vet aldrig med henne, vill hon inte så vill hon inte.

Nu måste jag springa ner och äta frukost och sedan gå till jobbet, ha en grym dag allihopa!

Nu börjar det bli slutsålt i höst och vinterkollektionerna och det är säkert många med mig som törstar efter lite nya fina ljusa prylar.

Skulle kolla min mail och såg till min förtjusning att Hööks vår/sommarkatalog äntligen har kommit ut!

Den ska lusläsas så fort jag får tid

Jag har funderat ett tag på hur man egentligen ska beskriva och uppnå den perfekta relationen mellan en människa och en häst. Vilket förhållande är det som leder till det bästa möjliga samarbetet och hur underhåller man sedan det?
Gäller det att alltid vara bestämd och hård; acceptera inga olater. Eller ska vi gulla och alltid be om lov från hästen innan vi gör något; en glad häst är en samarbetsvillig häst.
Att detta är två ytterligheter som få föredrar är kanske uppenbart, men var går då gränsen?
Hur ser du på ditt förhållande till hästar? Hur bemöter du dem och vad får du för gensvar?

Ett dominant bemötande gentemot hästen tycks vara det äldsta, mest prövade och mest accepterade sättet att hantera en häst på. Men mer och mer börjar filosofin om att se hästen som en likvärdig individ smyga sig på och ta plats i vardagsrummen.
Något som jag upplever som väldigt tråkigt är att många tycks "välja sida" när det kommer till olika teorier istället för att undersöka båda och hitta på något som fungerar bra för en själv.
Jag tror absolut att det krävs en ledare i relationen, för både hästar och människor fungerar på det viset, vi behöver antingen en ledare att söka oss till, som visar vad som gäller och hur saker och ting går till så vi kan känna oss trygga, eller så tar vi själva på oss den rollen.
Självklart är det människan som bör vara ledare. Även om hästar är kloka djur så kan människor, oftast, tänka mer rationellt och få en bra överblick över situationer. Vi får dock inte glömma att se till hur hästen reagerar - den ser helt andra saker än vad vi gör och somliga kan vara värda att ta med i beräkningen.

Jag trivs inte alls i en relation där jag ska vara en hård ledare för hästen som inte accepterar motstånd. Jag tror inte att det är en hållbar metod och i slutändan straffar det nog sig själv. Med Pippi skulle det resultera i krig.

Min relation till Joppe var helt klart en kompisrelation där vi båda var på samma plan. Vi hade grymt kul ihop men Joppe kunde absolut ta komandot ibland och inte alls lyssna vilket gjorde utvecklingen, i framförallt dressyren, mycket jobbigare och mer utdragen än vad den kanske hade blivit om jag visade att det var jag som var ledaren i alla lägen.
Det är dock inget jag tänker grubbla på nu, vi hade det hur kul som helst och jag har aldrig varit en tävlingsmänniska med ambition om snabbt förbättrade resultat på papper. Men kompisrelationen skulle jag nog inte kalla den bästa ändå. Förmodligen är det ingen som direkt lider utav den men ledarrollen är otydlig och jag tror att det finns något ännu bättre. En föräldrarelation.

Det känns rätt konstigt och fjantigt att skriva eftersom jag inte är en förälder men så som jag upplever föräldrars allmänna relation till sina barn känns som en bra nivå på förhållandet till hästar.
Det är jag som bestämmer och hästen ska lita på mig. Men det förtroendet ska jag ha förtjänat och byggt upp genom att ta hand om hästen, se till att den är trygg och har det bra. Jag ska kunna bevisa att jag har rätt därför att jag vet mer men vara öppen och lyssna på vad hästen vill och i somliga lägen låta dennes vilja gå igenom eftersom det kanske inte är så dumt ändå.
Förstår ni vad jag menar?

Det handlar inte om att låta hästen klia sitt huvud på mig så jag faller omkull. Men istället för att slå undan så kan man ta reda på var det mer exakt kliar och hjälpa hästen med sin hand istället. De måste respektera oss som ledare men då måste vi också respektera dem som individer och lyssna på dem.
Använd inte våld, det är så fientligt och onödigt. Räcker inte en tillsägning så brukar ofta en höjd hand och dominant kroppsspråk räcka.
Har du en fruktansvärt olydig häst som fortfarande inte lyssnar så är det heller ingen lösning att slå. Då ligger problemet djupare i kommunikationen och man får gå tillbaka till baserna.
Var är det egentligen för relation som bygger på att den ena gör som den blir tillsagd för att slippa stryk?

Idag gick det inte fullt så enkelt att få ner maten som igår, men det gick åtminstone. Sallad tycks funka bra och jag tycker att det är sjukt gott!

Mâcesallad som igår men idag tillsammans med fetaost, linser och päron och ovanpå det en dressing av olivolja, salt, chili och vitlök. Saltet och päronen funkade väldigt bra ihop!
Linser är prima för mig eftersom jag som vegetarian får i mig protein via dem.

 

Hemma idag igen..
Trodde faktiskt att jag skulle kunna jobba idag men igår kväll smög sig illamåendet på som något lömskt och det sitter fortfarande kvar i magen.
Jag vill spela Sims så jag kan bygga fina stall och grejer. Men jag har ju inte ens Djurliv-expansionen så det går ju inte.
Kanske ska jag ta och samla mina krafter och traska upp till stallet, pussa på Pippi och ta med ett pannband hem så jag kan mäta och göra egna.
Någonting ska jag se till att fylla dagen med!

I början när vi red Pippi longerades hon först och/eller leddes runt i skritt. Då gjorde jag alltid halter (och andra övergångar vid longering) för att kolla så att kommunikationen stämde. Hon var superduktig från dag ett och stannade utan att man behövde ta något i tygeln.
Detta är något jag sedan har tagit med mig varje gång jag leder henne. Man kan ju inte tro att det kommer fungera för evigt bara för att det gjorde det första gången.

En dag förra veckan när jag inte kände mig helt hundra i kroppen tränade jag Pippi från marken litegrann. Det var oerhört simpelt och bara en början på något jag hoppas att vi kan utveckla.
Vi började med skritt och halter. hon hade träns och jag ledde henne i ett grimskaft som var anslutet till bettet med ett delta. Efter ett par varv tog jag bort grimskaftet och hon var alltså lös. Vi fortsatte med halter, igångsättningar och gick lite olika vägar i ridhuset. Efter en stund tog vi det i trav också. Höll på att dö av en hjärtattack efter några vändor i det nyharvade underlaget!
Vid en planerad avsaktning bestämde Pippi sig för att istället öka tempot. Hon drog iväg med ett bocksprång och galopperade sedan runt runt med inslag av härliga glädje skutt.
Självklart var det helt okej. Jag anade att hon skulle göra något sånt till slut och eftersom jag ändå inte hade någon chans att fånga henne direkt så fanns det såklart ingen anledning till att skälla på henne. Det hade bara skrämt henne bort från mig. Istället fick hon springa av sig och när hon lugnt kom tillbaka till mig fick hon godisbelöning.
Efter detta lilla energiutbrott fortsatte vi som innan och det gick alldeles prima.

Jag ska försöka hitta lite bra kommunikationsövningar att fortsätta det med. Vissa vill nog kalla det här för NH. Visst, naturlig hästhantering antar jag att det är, men varför ska det behöva vara så speciellt?
Bra kommunikation med hästen är något som krävs inom alla discipliner och att inte alltid belasta hästens rygg borde nog alla fundera på tycker jag.

Det gick bättre att äta mat idag än vad det gjort på länge. Sallad slinker ner. Tyvärr var soppan rätt äcklig. Varma Koppens svampsoppa som skulle vara krispig tack vara brödkrutongerna. Jävligt krispiga när de ligger löst i förpackningen med soppan. Eller inte. Hur tänkte de där?

Salladen är mâchesallad med mozzarella och solrosfrön med en dressing på olivolja, svartpeppar och apelsinsaft.

 

Eftersom vi köpte ny hoppsadel i söndags så säljer vi ju den gamla, en Globus Clic i väldigt gott skick. Så jag la ut en annons på Hästnet nu.
En sak som jag tycker är riktigt dåligt med Hästnets annonsering: Det går inte att göra styckeindelning i annonstexten.
Jag kan inte minnas att det var så när vi la ut annons på Joppe så jag tror nog att det är något (relativt) nytt. Hur störande som helst, framför allt på hästannonserna där det är lite mer text.
Jag vet att jag nästintill missbrukar styckeindelning ibland men någon gång måste det ju göras!
Fick skriva om annonsen flera gånger för att få hela prisinformationen på samma rad. Det slutade med att jag tog bort den istället. La till det sen igen efter lite övrig textredigering.

 

Var ute en stund i trädgården idag med Bullen och Figge.
Helt ärligt så var det svinsvårt att få bra bilder på dem. De ville bara kela med kameran.

 

Det blev tyvärr inga bommar framdragna under helgen. På lördagen red mamma och på söndagen blev det uteritt.
Tanken var fin; Trava fram i fin pudersnö i skogen med mamma och pappa som sällskap på marken. Men deras sällskap dög inte för fröken Pokémon som gång på gång försökte vända med små tjut. Ett tecken på att det inte bara var ängslighet av att gå ut själv utan även en hel del trots-fasoner inblandat.
När det blev som värst stod vi på en smal stig i en slänt så när hon vände och reste sig på bakbenen blev det fruktansvärt brant där uppe på hästryggen. Efter några gånger hamnade jag bakom sadeln och valde att glida av åt sidan så att jag kunde landa på fötterna bredvid Pikachu med tyglarna i händerna istället för att kickas iväg framåt in i träden.

Jag ledde henne en bra bit i skogen och hon försökte vända några gånger till. Men när vi kom till den delen av varvet som började bli tillbakavägen satt jag upp igen och kunde rida utan problem. Dock var det inte långt kvar och det blev nästan bara skritt. Skogsturen var mer eller mindre en besvikelse..

Men väl tillbaka i stallet var det dags att prova ut en ny hoppsadel och ridningen i manegen blev helt annorlunda. Hon var duktig och stod inte emot det minsta!

Mår riktigt skitkasst. Om det är magkatarren som drar till med sin fulla styrka eller om det är vanlig magsjuka vet jag inte. Möjligen en riktigt otrevlig kombo.
Jag ska försöka stoppa i mig något som kan ge mig lite energi och sedan fixa ihop några inlägg. Har väl lite saker att berätta ändå.

 

Nu blev det två dagar i rad utan att vara i stallet. Har bara varit där lite snabbt och hällt upp lusern som Pippi numera får till sitt kraftfoder på eftermiddagen.
Igår var jag på hockey och idag ska jag in till stan en snabbis för att gå igenom en grej på jobbet. Tur att man har en mamma som löser allt och tar pållen åt en. (:

I helgen tänkte jag dra fram lite bommar och stöd för att ta några skutt med Pippiluren!
Lite spänd på hur det ska gå och ber till högre makter att hon ska vara på gott humör. Nu är jag ju inte den som tror på sådana makter så jag får väl egentligen själv se till att göra det bästa av situationen vad den nu visar sig vara.

Ska även se till att komma ut i skogen någon av dagarna. Har inte ridit ut sedan vi satte igång för några veckor sedan. Broddar på om det är isigt, inget ska få stoppa oss!

Är det bara jag som skjuter upp såna här roliga grejer till helgen?
När man delar ridhus med en ridskola hinner man inte riktigt dra fram hinder i manegen och när jag väl kommer till stallet efter jobbet så är det mörkt ute, alltså ingen uteritt.
Hur brukar ni göra för att få en lite roligare vardag?

Igår blev ridningen vad jag egentligen hade tänkt mig att den skulle bli i måndags. Skritt- (och lite trav) arbete i paddocken. Där är det ganska hårt nu på grund av kylan, men det är bara en bra kontrast till manegens djupa underlag i lagom dos.

Mamma var med och först gick vi ett varv på slingan. Pippi var hur lugn och snäll som helst.
Därefter jobbade vi i skritt i paddocken och la ibland in lite övergångar till trav. Det var en koll på att gas och broms fungerade som det skulle. Mycket tempoväxlingar och halter.
Vi måste verkligen gå tillbaka till grunderna på det här viset när det börjar krångla i kommunikationen som jag tyckte att de gjorde de tidigare gångerna. Ingen idé att försöka göra öppnor i samlad trav om hästen inte ens vill skritta på rakt spår.

Jag kände efter hur Pippi reagerade när jag gjorde lite olika saker och också hur jag själv gjorde. Till exempel ställer jag mig en aning i stigbyglarna när vi ska göra halt. Helt fel ju! Pippi blir riktigt störd när jag kortar tyglarna. Jag tror inte att jag kortar dem för mycket, men hon förstår inte vad det är jag håller på med och blir irriterad av att allt ändras plötsligt. Jag får se till att ha en jämn kontakt hela tiden så att jag inte behöver korta tyglarna så ofta.

Hon var förresten hur duktig som helst och svarade mjukt och fint så länge jag gjorde rätt. I det här tempot kunde jag ju verkligen tänka till och analysera.
Tror nog att det är mycket som bara går förbi i huvudet när målet med ett ridpass är att få hästen att gå i form. Så fort den kastar med huvudet tänker man att man ska "rätta till felet som hästen gör" när det förmodligen är man själv som gör det. Visst kan de bråka ibland för att de tycker att det är jobbigt, men då får man hjälpa dom bättre.
Det gäller helt enkelt att verkligen sätta grunden i ridningen. Annars kommer man till ett läge då det säger stopp på ett eller annat vis.

Pippi och jag är ju som sagt under igångsättning nu. Egentligen får man väl säga att vi mer eller mindre har kommit över steg ett i processen. Normalt med vilodagar i veckan och varierad ridning. Men ännu har vi inte haft årets första träning som vi är i sådant hiskeligt behov av.

Efter måndagens hastiga möte med marken hade jag en positiv känsla av att hon skakat ur en del myror ur kroppen och hoppades på att kunna genomföra lite vettig och strukturerad ridning. Även jag är aningen ur form och har därför svårt att jobba med problem som Pippi så gärna bjuder mig på om hon är på det humöret. Kommunikationen är knappast på topp.

På onsdagen fann jag åter igen min drömhäst och det höll i sig till fredagen med. *
Samlade galoppfattningar med ärlig bjudning och styrka och Pippilurens trav var fantastisk emellanåt. Yes! Ropade min hjärna och kropp (säkert stämbanden med). Jag som vart så orolig över att bara falla tillbaka i samma negativa hjulspår som vi totalfastnade i under slutet av hösten.

Men så på lördagen var hon på ett riktigt bråkigt humör. Jag vet faktiskt inte riktigt varför. Trots att jag verkligen försökte kunde jag inte begripa varför hon tvärnitade och var asförbannad när jag bara bad henne att skritta på lång tygel. Vi kom över vår dispyt efter en liten stund med beröm som bränsle och hon tuffade på helt okej ett tag.
Men så fort hon fick det svårt i vänstervarvet så var jag dålig med att stötta henne. Det är bådas svaga sida.. Vilken kombo va.
Då blev hon irriterad igen, den här gången kanske inte helt oväntat. "Men vad fan Ellen jag fattar ju inte! Ååh du är ju helt dum i huvudet!" På ettrig skånska. Hon är inte helt förlåtande med mina misstag.

Att jag inte kan hantera detta på ett bra sätt gnager och jag vill ju så gärna att vi kommer över där. Vi kan väl bara vara vänner?
Så här känner jag mig strandsatt igen och försöker desperat få tag i våra tränare. Men Pippi kan hon och jag med egentligen. Jag är bara lite segstartad.

 

NH - Natural Horsemanship, eller Naturlig Hästhantering - är ju ett välanvänt uttryck i dagens debatter, diskussioner och vardagsprat. Både som lov- och skällsord. Antingen är man den vänligaste mest empatiske människan som andats om man håller på med sådana fina och naturliga sätt att hantera hästen på, eller också är man någon slags hippie som bara lullar omkring för att man egentligen inte är tillräckligt skicklig för att komma upp i någon svårklassridning.

Listan över kommentarer, pikar, debattinlägg och långa noveller om fin - bettlös - vänskap är oändliga.
Börjar det nästan inte likna travardiskussionerna som fanns i "Spilta-Spalten" i MinHäst-tidningarna förr?
"Travare är fula hästar som inte duger till något alls" / Hopptjejen som satsar
"Travare är faktiskt inte alls fula. De är dem bästa hästarna av alla" /Skogs-Fia
"Men hallå kan inte alla bara sluta klaga på att travare är dåliga!? Alla tycker olika, fatta!!!" /Super-Snälla-Silver-Sara
"Sluta klaga på att folk klagar.. De har ju för f*n slutat att göra det för länge sedan!" /Mogna tjejen som bossar
"Det är taskigt att klaga på andra )':" /Lillan

Detta börjar uppenbarligen urarta men trots det mjölkas ämnet ur till den sista droppen av parter från båda sidorna och däremellan.
Att ifrågasätta hästhantering tycks vara väldigt integritetskränkande för många. Ett känsligt, intimt ämne. Plötsligt kommer någon vi inte känner och motsätter sig de metoder vi lärt oss av människor som vi ser upp till. Dyrkade förebilder smutskastas i mångas förfärade ögon och de slår då tillbaka med full kraft och får ett lika aggressivt gensvar. Kriget är igång.
Kanske har också jag påverkats trots att jag bara vill kalla det "jag är trött på skiten, kan ni inte ta och tagga ner?" /Seriösa-halvhippien.

Problemet i det hela är att målet nu tycks vara att motbevisa den andra sidan och gärna få den att framstå som korkad och värdelös. De som är de mest extrema och offensiva är också de mest oerfarna. På bägge sidorna utan undantag.
Här väljer jag att klämma in lite åldersdiskriminering; När 11-åriga Jossan ser en bild på en ponny som slänger upp huvudet högt och - kanske just för ögonblicket - ser rädd ut, precis som hennes brukar göra på vissa bilder från hopptävlingar och läser under att detta är djurplågeri är det klart som fan att hon blir arg och ledsen.
I Jossans värld kan ingen rida hennes ponny så bra som hon kan och ingen älskar honom som hon gör. Det är såklart helt okej av Jossan. Hon älskar nog visst sin ponny och har nog inte tillräckligt med erfarenhet för att kunna hantera sånt här på ett vettigt vis. Hon har naturligtvis en blogg där hon genast kan kasta ur sig de värsta hemskheterna hon kan komma på om de där vidriga "NH-människorna". Hon hatar dem.

Jossans gråt-arga inlägg ser sedan 13-åriga Tove som brukar rida barbacka på grannens Nordsvensk i skogen i bara grimman.
Tove älskar också hon sin häst och vet att när han ser ut sådär, då är han verkligen rädd. Även om det är sällan. Fy vilken bortskämd liten snorunge som ränner runt hejvilt på sin stackars ponny som föräldrarna säkert köpte för fler hundra tusen tänker hon. Man ser ju tydligt att just den här ponnyn lider. Bett gör faktiskt skitont. Det vet Tove för en gång tog hon ett i munnen själv bara för att känna.
Tove har med andra ord stenkoll.

Men sedan ska naturligtvis moralfröken dyka in och skriva ett inlägg om att det faktiskt finns individer även bland hästar och att vissa fungerar helt enkelt på bett men andra inte. Det finns varianter av allt.
Hon har helt rätt men vad hjälper det?
De som läser hennes, förmodligen något etablerade, blogg håller oftast med henne. Läsarna är där för att de är någorlunda likasinnade. Därför håller dessa personer förmodligen med redan innan de börjat läsa. NH-debatten rubbas knappt och de oerfarna utan någon som helst självdistans fortsätter som innan.

Till slut dog ju ändå travdiskussionen i Spilta-Spalten ut, eller också var det bara jag som slutade prenumerera. På något vis ska vi väl ändå komma över den här pinsamma svackan antar jag.
Hästar är absolut individer som fungerar olika. Precis som människor kan de vara envisa, korkade och irriterande. Fördelen med dem är att vi oftast kan slippa beteendet när vi lämnat stallet. Människan tar det till en ny, nästintill outhärdlig, nivå på det häringa internätet.

 

Åh vad jag älskar min nya design! Får man säga så? Ja, det tycker jag nog att man får.

Den är precis vad jag har letat efter under lång tid utan att riktigt veta det. En clean, stilren och personlig design som är snyggt avskalad utan att ta bort något viktigt. Perfekt helt enkelt.

 

Nej fy vad det är krångligt med designer ibland alltså!

Har hittat en som jag verkligen gillar men det finns en del saker jag tar bort och lägger till. Men så trots att jag raderat en kodrad på flera ställen så försvinner inte det den styr. Vad gör jag för fel där liksom?

Men någonstans i processen får man erkänna sig besegrad för stunden. Jag börjar jobba åtta imorgon och behöver sova nu. Mer pill på designen imorgon!

 

Ska även skriva ihop lite om hur det går med igångsättningen av Pippi.

Det går verkligen framåt men oj vad vi behöver hjälp från tränare.

 

Imorgon är det första veckan på länge som är "normal". Inga helgdagar alls. Men jag känner mig utvilad och tror att det kommer gå bra.

Kylan slår ju till med full kraft nu och det är bra tycker jag. I mina nya fodrade ridbyxor och vinterridstövlar kan inget stoppa mig!

Nu slipper vi dessutom leran och har vi tur så kommer det några decimeter snö så man kan rida på gräsbanan. Alltid kul att variera lite och den är ju klart jämnare än paddocken när marken blivit hård.

 

 

Pippis överskottsenergi har känts av sedan jag satt upp på henne första gången efter vilan. Hon kan ju ha ett så kallat jäkla humör och det har visat sig. En frustration över att inte få springa så fort man bara orkar. Det är lite svårt att beskriva, men lite som en tickande bomb, fast snäll haha!

 

Igår tyckte jag att det var dags att få släppa lös en del av krafterna för att kunna jobba vidare efter det.

Vi kunde knappt skritta fram. En ytterst onödig gångart! Pippi började trava flera gånger Men efter lite tålamodsprövning kunde vi skritta ett helt varv på slingan runt stallet i en bra takt. Sedan travade vi lite på plana sträckor under ett varv innan vi tog galoppen.

Pippi var överallt. Bocksprång i fortsatt framåtbjudning kan vara ganska förutsägbara och förhållandevis lätta att parera. Men när hästen far hit och dit, upp och ner, fram och tillbaka så är det inte helt lätt. Hon bockade för att sedan stegra och efter det rusa vilt framåt, eller i någon annan ordning. Men öronen var spetsade och hon frustade så hon var nöjd med läget.

 

När vi skulle ta sista varvet och sedan skritta av så gick det lite snett. 

Ut från paddocken sluttar slingan i en backe som vi galopperade upp för. Ungefär i mitten bockade hon, kastade sig åt sidan, rusade fram för att sedan tvärnita och kasta sig åt sidan. Jag åkte av. Dock har jag nog en grym fallteknik. Tänkte ut i fallet hur jag skulle göra med kroppen för att inte skada mig. Rullade liksom ihop mig och kunde resa mig direkt innan kroppen ens hunnit stanna. Bakom mig stod Pippi och åt löv. Helt opåverkad av min ofrivilliga avsittning.

Jag fick hjälp att sitta upp igen och avslutade ridningen med att trava av i paddocken. Skrittade sedan av på slingan och det var helt lugnt.

Jag tror att Pippi behövde det här. Få utlopp för sin energi.

 

Nu är det dags att boka in träningar och så småningom spana lite på TDB. Vårens mål är Bohuscupen dressyr!

Idag börjar jag första jobbet kl åtta. Jobbar där till kl tre och sedan åker jag in till stan för att göra ett annat jobb mellan halv fem och sju. 

Passar på att tjäna in lite extra nu inför horse show ;)

 

Igår blev det konditionsträning och jäklar vad krut det var i Pippi! Hon bockade och for hejvilt och till slut trillade jag av. Men mer om det ikväll, nu ska jag äta frukost.

Ha en bra dag!

Det här är den finaste bilden i världen

Idag blev det ett pass i paddocken och det var verkligen härligt och uppfriskande. Lite kallt till en början men man rider ju sig varm.

Paddocken är verkligen jättebra att rida i nu! Det finns några stora vattenpölar som är kvar sedan regnet men det är inget fel i att rida i dem. De är ju inte djupa och inte alls sörjiga. Där det inte är vatten är underlaget riktigt bra. Sanden är fuktig men inte djup och kladdig.

Visst finns det dåliga underlag, men det allra sämsta är att rida på samma varje dag. Så paddocken är väldigt bra eftersom den i sig är varierad men också ett alternativ till manegen.

   

Pippi var pigg och lite busig. Sådär som de kan bli när det är lite kallt ute.

Hon kändes fräsch och trevlig och galoppfattningarna blev riktigt bra. Ibland blev hon sur, framför allt i galoppfattningarna även om de i sig blev bra. Hon var ju så i höstas när hon blev trött också. Men då var det nästan omöjligt att faktiskt få galopp och det är det verkligen inte nu.

Jag ska försöka vara lite extra observant på det här och se hur hon reagerar i olika situationer. Hon har nog inte ont någonstans, det borde ha visat sig på senaste kiropraktorbehandlingen.

Kan mycket väl vara så att det sitter i huvudet. När hon skulle testa mig i våras kunde det gå väldigt fort och hon drog ner huvudet och rusade ibland. Sedan kom vi liksom över det och hade det riktigt trevligt ihop. Men kanske börjar hon testa mig lite igen men med en annan taktik nu? Vi får väl se.

Fokuset ligger på framåtbjudning och det kan säkert hjälpa oss genom det här.

Idag var jag och Pippiluren iförda blått och orange (:

Schabrakat är från Hööks, benlindorna är Eskadron; köpta på Horsemeup.se och pannbandet har jag själv satt fast pärlor på.

Mina ridbyxor är de äldsta jag har; Mountain Horse köpta på Hööks och tröjan köpte jag för många år sedan på Svensk Ridsport i Kungsbacka.

Sofia hjälpte mig att linda då det är en konst jag inte behärskar. Hon fixade frambenen och jag tog bakbenen. Skillnaden är påtaglig..

Halvt åtminstone. Över länden och på benen fick pälsen vara kvar. Jag tror inte att hon kommer bli för varm med det men i så fall får jag väl ta det senare. Man kan ju inte göra tvärt om!

    Hon var jätteduktig tycker jag. Ibland åkte ett bakben upp och hon drog sig undan, men i de stunderna syntes det tydligt hur obehagligt hon tyckte att det var och då är ju sånt beteende befogat.

Tänk själva om någon gör något riktigt obekvämt på er. Även om man vet att det är bra så har man ju kvar sina reflexer.

   Med mängder av småprat, klappar och lite godis ibland så gick det hela ganska smärtfritt. Om det sedan blev snyggt är en helt annan sak!

Jag är väl rätt nöjd med resultatet ändå. Det finns några ojämna kanter och lite ränder i det klippta men så kan det få vara. Det hade såklart gått att fixa men Pippi bryr ju sig verkligen inte om sånt och när det bara var sådana detaljer kvar var hon rätt trött på mig och ville äta sin lunch som de andra hästarna.

    Jag var så sjukt nervös när jag skulle ta första taget med klippmaskinen haha! Skakade nästan och var bombsäker på att jag skulle lyckas skära henne i huden. Men efter en halvtimma eller så insåg jag att det är nog näst intill omöjligt om de inte redan har sår i huden.

Imorgon ska jag se till att få lite saker gjorda!

Har en del grejer som verkligen måste göras och det känns skönt att ha det planerat. Och en plan är precis vad jag behöver. Annars är det stor risk att jag säckar ihop någon gång under eftermiddagen och tror att jag ska hinna med allt ändå..

Att göra imorgon är alltså:

 

• Klippa Pippi
  - Tanken är att starta vid 08.30 så det är klart när hästarna får lunch och hon kan gå ut i hagen efter det. Är vi inte klara får hon gå ut ändå så fortsätter vi på eftermiddagen.
  
  
• Få allt klart inför Strömsholm
  - Kursen Hästkunskap startar snart och jag behöver tågbiljetter och sovplats. Måste även se till att få kursavgifter betalade och litteraturen inköpt.

• Städa rummet
  - Har lyckats få undan alla kläder och även en hel del prylar. Nu ska där dammsugas också.

• Rida
  - Det är viktigt att igångsättningen görs ordentligt nu. Håller tummarna för att molnen ska hålla tillbaka med vattnet nu så att vi kan vara utomhus imorgon.

• Strukturera bloggen
  - Planera, skriva, pilla på design och se till att 2014 blir ett grymt bloggår!
  
  

Idag satt jag äntligen upp på Pippi efter hennes vila som varit sedan slutet av november!

Vi började med lite longering för att stämma av så att hon var okej med sadeln och sånt.

Inga konstigheter alls så det var väl bara att sitta upp då. Jag hade säkerhetsvästen på om ifall att.

Pippi reagerade inte det minsta och gick villigt fram i en bra skritt.

   Vi höll på i kanske 40 minuter.

Jag la fokus på tempoväxlingar i trav och skritt. Framåtbjudningen var nummer ett och den var ganska bra under hela passet.

Då och då grinade hon till lite och stannade upp. Tror att det är för att det blir lite jobbigt ibland, hon är ju trots allt ur form. Med den galet tjocka björnpäls hon har blir hon nog rätt varm även innan det syns på svetten.

Hon jobbade på fint i en trevlig självvald form. Det kändes faktiskt inte som att jag gjorde något alls för att hon skulle vara så mjuk och rund. Hon bara tuffade på av sig själv (:

 

Jag hoppas verkligen att vi kan starta året med kul och positiv träning!

I november var hon fruktansvärt tjurig och inget kändes rätt eller bra. Det vill vi inte ha igen.

Tanken är att varva hopp och dressyrträningarna för instruktör med mycket uteritt, konditionsträning och arbete med markbommar. Ridningen ska varieras så mycket som möjligt och det ska vara roligt att arbeta.

Nu kör vi!

Idag och imorgon börjar jobbet kl åtta. Jag hinner alltså inte riktigt blogga på morgonen och vill lägga mig tidigare på kvällen.

Men nog med ursäkter!

I helgen ska jag leta upp en riktigt nice design för 2014 och börja jobba på den. Förhoppningsvis finns den uppe nästa vecka.

Bloggen kommer i samband med det struktureras, kategorierna kommer att ses över och en plan kommer att läggas upp.

Satsar på att få den aningen mer professionell och höja kvalitén på inläggen. Har inga tankar på att bli någon storbloggare eller så men att höja läsarantalet tack vare innehållet vore inte helt dumt.

Något som jag gärna vill ge extra uppmärksamhet under året är fälttävlan!

Det är nog inget som jag själv kommer kunna starta i. Eller, varför säger jag det? Debutant till hösten, varför inte?! Men det är hur som något som bör lyftas fram i bloggvärlden tycker jag. Den fantastiska grenen lyser med sin frånvaro!

Så ja, det finns en hel del grejer som jag sitter och funderar och håller på. Hoppas att ni tycker att det är lika kul som jag när det kommer upp (: