Idag ska Pippi vaccineras och få en quickfix mot sin dåliga mage. Förhoppningsvis får hon då chansen att återhämta sig lite och magen kan stabilisera sig eller vad man ska kalla det.
Hon och många andra hästar (runt om i hela landet som jag har förstått det) har varit dåliga under vintern och det beror helt enkelt på årets hösilage. Det allra bästa hade varit att byta till hö men tyvärr är det rätt svårt att få tag på i våra trakter just nu. Hösilaget i stallet är väldigt proteinrikt vilket jag i vanliga fall inte hade önskat att det var. Inte för att jag vill att det ska vara näringsfattigt men med mindre energi så kan man fodra i större mängd och hästen får då en bättre chans att få äta under lång tid och bli mätt. Men eftersom hon reagerar som hon gör på det (vilket jag inte tror har med proteinet att göra eftersom det var likadant på ett med lågt protein i höstas) så är det bra att vi inte behöver fodra så många kilo av det. För att hon ska ha något att pilla med så får hon vetehalm i ett nät i boxen och det tycker hon är riktigt gott.
Någon häst på ridskolan hade fått en del av sitt hösilage ersatt med lusern och det hade hjälpt honom. Men vi tror tyvärr inte att det är något för Pippi på grund av näringsinnehållet.
Är era hästar dåliga i magen också? Vad äter de för stråfoder? Har ni något knep för att stabilisera dåliga magar?

Att sammanfatta december känns märkligt eftersom det var så nyligen och eftersom Pippi vilade nästan hela månaden så var det inte så händelserikt, men here we go!

Efter några ridpass i början av december när hon varit på lite halvkasst humör så ställde vi av henne för vintervilan. Sedan blev hon dessutom väldigt lös i magen och det var ju inte alls roligt för någon.

Sista månaden i Skåne och jag längtade faktiskt nästan lite efter asfalterade vägar och belyst ridbana. Att inte kunna rida efter fyra var liksom inte jätte peppande. Det var lite sådär med bloggandet för den delen också och allt gick liksom på halvfart.

Den 17e var vi hemma i Göteborg igen och allt var i sin ordning. Det var i ärlighetens namn ganska skönt att slippa gå upp och ge hästarna frukost varje dag och veta att någon annan såg till att de kom ut och fick kvällsmat och sånt. I och med att jag flyttade hem fick jag ju plötsligt saker att göra som inte rörde stallet.

Pippi fick sin vintervila och gick mest i hagen när vi inte lekte i manegen. Tyvärr gick hon ensam eftersom hon var enda stoet och de två valackerna är kända för sin vilda och våldsamma lek.

En ny design (som måste bytas ut snart...) slängdes upp i slutet av månaden.

Oktober kom och världen försänktes i mystisk, tjock dimma. Det var hur ballt som helst att bara kunna se omgivningen på en femmetersradie och det gjorde att det kändes som om man var med i en film eller bok. De dagarna är en av anledningarna till att jag är så glad att jag stannade i Skåne extra länge.

Plötsligt bestämde jag mig för att nästintill lägga ner hästbloggen och startade istället en ny. Tanken var att kunna blogga mer om min vardag med överdrivet språk och lögner, något jag trivs bra med, och bara ha hästinlägg kvar på den här bloggen. På grund av det blev det ett uppehåll på ett par veckor eller så men sedan var jag tillbaka igen. Jag hade då anmält mig och Pikachu till en dressyrtävling och Julle hade varit på besök igen. Vi klädde oss i mantlar och red ut på en långritt i Fyledalen med lunchpaus någon gång på mitten. Tidigt på morgonen hade jag nämligen kört ut i skogen med trådar att spänna upp mellan träd till en hage och en kylväska med bröd, frukt, honung och lemonad. Vi hade sedan ett litet moment när vi båda galopperade sida vid sida med mantlarna fladdrande i fartvinden innan Julle och Brun drog iväg i 180.

Första september började jag skolan igen. Kom in på min drömutbildning men insåg att jag verkligen inte tycker om att plugga. Att lära sig saker är kanon, kunskap är makt och jag siktar på världsherravälde. Men jag tycker inte om att lära mig saker som andra säger åt mig att jag ska lära mig. I och med detta hade jag datorn hemma hos mormor och morfar eftersom internetuppkopplingen där var mer pålitlig än i huset vid stallet.

Epos hade åkt hem till sig igen för att börja ridas men Brun var kvar och höll ordning på vår lilla flock.

Inledde augusti med att vara lat. Eller egentligen inte för jag jobbade nästan varje dag men det gjorde att jag blev lat med bloggandet. Det blev några bildinlägg på Epos och Kringlan och sånt som man blir glad av.

Högsommaren med stekheta dagar vid poolen var kommen. Det låter till en början inte alls särskilt fel men om man sedan förklarar att jag var badakt och inte en glad gäst så kan man förstå att de där åtta timmarna i en plaststol inte var så värst underbara.

Något som däremot var väldigt trevligt var att jag började rida Brun - världen snällaste häst, ja kanske levande ting faktiskt. Uppe på hans rygg kan inget ont nå en och alla problem tycks fjuttiga och överkomliga.
Under första ritten blev jag dock orolig över att han kanske hade ont i ryggen så högt som han gick med huvudet. Men det är helt enkelt sån han är och man får försöka rida honom så att han söker sig neråt.

Den första juni hade vi fälttävlan på klubben och jag var fotograf. Det var första gången jag fotograferade under en hel tävling och inte gjorde något annat där emellan. Ansträngande men roligt var det och jag knäppte årets (och mitt livs hittills) bästa bild (sista)!

Maj drog igång med en lyckad hoppträning med studs. Det gav oss en hel del motivation och självförtroende, men framför allt så hade vi kul!

Det var dags för andra omgången av Bohuscupen Dressyr för ponnyerna och jag följde återigen med som en extra hand och fotograf. Det var en betydligt finare dag än gången innan och det var precis lagom temperatur.
Den här gången var det några andra tävlande som såg mig med kameran och frågade efter bilder som jag sedan skickade till dem.

April var en dressyrmånad!
Först följde jag med klubbens ponnylag på första omgången av Bohuscupen i dressyr (typ div. III). Dels för att hjälpa till lite som hästskötare (en extra hand) men framför allt för att fotografera. Fick en fika av Torslanda ridklubb mot att jag skickade bilder som de kunde använda på sin hemsida, bra deal för en hobbyfotograf!
Den dagen regnade det nästan hela dagen och det var grått och mörkt, inget trevligt väder alls.

Jag återupptog bloggandet efter min mikro-paus och gnällde över hur jag avskyr att träna utanför ridningen. Jag hade och har verkligen kass motivation till att röra på mig och finner inget som helst nöje i det. Men trots det funderade jag på yoga. Naturligtvis blev det inget med den saken.

Min moster kom och hälsade på oss och gav mamma en lektion i långtygel. Välbehövlig och lärorik tror jag. Själv stod jag mest bredvid och nog ivägen med kameran i handen.

Började årets andra månad med att lägga upp bilder från kursträffen på Strömsholm. Minns att det var kallt som satan de två dagarna jag var där och vi alla höll på att förfrysa våra fötter under rundvandringen utomhus. Det var första gången jag såg och hörde talas om Aktiv Lösdrift.

Bättre sent än aldrig eller vad säger man? Det är väl förvisso en jäkla lögn för jag skulle kunna lägga upp en årsresumé i juli för föregående år och säga samma sak men då skulle aldrig faktiskt vara ett bättre alternativ.

Anyway! Jag väljer att dela upp min tillbakablick på 2014 månadsvis för att få med mer (och fylla bloggen med fler inlägg, smart va) och kunna skriva även om de små sakerna utan att det känns överflödigt.
Här har ni då alltså januari:

Jag jobbade på i hästsportbutiken och hade målet att skriva mer om fälttävlan på bloggen under året, det blev det ju som ni märkt inget med..
Den tredje januari satt jag upp för första gången efter Pikachus vintervila och det ridpasset gick bra utan några direkta komplikationer.
Klippte Pippi och det var första gången någonsin jag klippte en häst. Var stensäker på att jag skulle skära i henne och skada henne men det gick ju som smort! Fixade en ny, vintrig design efter månader av höstlöv på headern. Det var ju min och Pippis första vinter ihop så bildmaterialet hade varit knapert eftersom snön dröjde. Men en krispig dag med fin ljus fick vi till en bra headerbild. Snön kom till slut och vi red ut i vinterlandskapet och hon tvingade mig att gå större delen av turen till fots eftersom hon annars stegrade sig och vände. Vilken kompis va. Samma dag provade vi ut en ny hoppsadel, en brun fin Stübben som bara var två år gammal men till halva nypriset. I slutet av månaden åkte jag iväg på den första träffen på kursen Hästkunskap inriktning hästskötare på Strömsholm. En fantastisk liten utbildning med inspirerande lärare, bra undervisningsmaterial och nya vänner.

Min jul var grym med egengjord havrepastej och mandelbullar utan kadaver och sånt äckel i sig.
Fick oerhört fina paket i form av sådant jag sörjt över i tron att det varit helt slutsålt (inte horse showbiljetter) och sådant som jag inte tänkt på att jag behöver men blev väldigt glad över att få.
Vill helst inte räkna upp allt eftersom jag inte vill få julen att handla om vem som får vad. Personligen har jag faktiskt aldrig brytt mig om vad andra får och jämfört med mitt utan bara varit glad för att få slita sönder presentpapper, men tydligen så råder någon slags köphets i vår värld där slutsumman och antal tycks vara viktigare än innehållet, eller?
Shit jag skulle inte ha tagit upp det här för jag är jävligt kluven. Jag tycker att den där köphetsen är lika illa som vem som helst och att barn och ungdomar (eller vem fan som helst egentligen) skulle sitta och jämföra med andra vad de fått under granen är rent ut sagt vidrigt. Men är det verkligen så?

Ibland undrar jag om jag lever i något slags alternativt och parallellt universum än resten av befolkningen för när andra talar om mobbing på tävlingsplatser och i stallet, barn som är ledsna för att de inte har märkeskläder och de som blir retade för sin tjocka ponny som inte hoppar högre än 50 cm så undrar jag: Var finns dessa människor och situationer? Visa mig! Jag måste ha det förjävla bra för jag har aldrig upplevt det eller knappt sett det.
Vem bryr sig om vad andra har så länge man själv är nöjd och inte på någon annans bekostnad? Skit i om din tröja är från (shit jag kan inga fancy märken) Lacoste (använder kidsen det idag?) är den snygg så är ju det asfett. Är folk taskiga mot dig i stallet? Vilket jävla kasst stall, byt!

Jag påstår inte att folk gör sig själva till offer för mobbing ska man absolut ta på allvar, det är fruktansvärt. Men jag tycker att det pratas mer om det än hur mycket som faktiskt händer.
Nej, shit. Vad dumt det här blev.
Självklart ska man prata om sånt som är svårt, det är det allra första steget. Vad jag menar är att jag är förvirrad för jag ser inte all den skit som det pratas om och jag tycker att det pratas mer om hur jävligt det är än vad man i så fall kan göra åt det.
Vad har det här ens med julklappar att göra längre?

Äh. Jag är helt enkelt likgiltig över andras materiella lycka och det bör ni andra också vara. Säg "Good for you" och le så blir allt bra.
Over and out.

Hoppas ni alla får en grym Julafton med god mat och trevligt sällskap! 
Imorgon hörs vi med lite kort uppdatering och så småning om ska jag berätta om min jul.

Igår var jag på Hööks och köpte några julklappar (inte de sista dock.. hej framförhållning!). Aningen planlöst gick jag runt och letade efter småsaker som kan vara kul att få men som man kanske egentligen inte behöver och plockade på mig saker som jag gissar på att mottagaren kommer att avsky.
Blicken drogs naturligtvis åt hyllorna med schabrak och lindor, raderna med gnistrande pannband och täckesavdelningen ska vi inte ens tala om i tider då man suktar efter ett fint ylletäcke till sin fina springare. Men såhär precis innan jul är det totalt köpstopp för eget bruk. Dels för att slantarna går åt som ryktstenar under fällning ändå och dels för att det faktiskt finns en chans att man får något sådant under granen. Ett ylletäcke känns ju inte så troligt men det tar vi på mässan i februari ändå.
ELLER?!
I panik luskammar jag nätet efter tecken på att det finns biljetter till Göteborg Horse Show kvar men min jakt ger ingen utdelning. I hundra (naturligtvis inte men jag vet inte i hur många) år har jag besökt denna fantastiska tillställning vars show och mässa sparkar Stockholm där bak och kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig att jag inte skulle göra det även nästa år. Men ack och ve biljetterna tycks vara helt slut till lördagen. Idéer om att sätta sig i fosterställning i duschen och gråta börjar ta form.

Är det någon där ute som vet om de verkligen är slutsålda eller kanske till och med vet var man kan köpa/säljer själva? Två biljetter till Lördag förmiddag önskas men vi är nog öppna för förslag.

Det verkar bli något av en tradition för mig och Astrid att ha miljöträning i samband med att vi julpyntar i stallet. I år hakade även Anna på och vi utsatte våra hästar för saker som säkerligen fick dem att tvivla på vårt mentala tillstånd.

Roger var ibland undrande men litade hundra på Astrid och följde henne snällt genom olika prövningar.
Pikachu gick med på det mesta eftersom hon helt enkelt inte såg något farligt i det. Men om saker fladdrade för fort så tappade hon förtroendet en aning och drog sig undan.
Våra båda pållar var jätteduktiga som gick på vattenmattor, stod under paraplyer och gick under presenningar.

Nu har tiden på året kommit då Pikachu (och jag) får sin välförtjänta vila efter höstens slit och för att undvika att vi går varandra på nerverna.
Under en sån här vila har Pikachu inget behov av skor tyckte vi så vi åkte helt enkelt iväg och fick dem avplockade. Nu tassar hon mjukt fram och är naturlig som få, shit vilken horsemanship!
På grund av hur hennes hovar är formade (och framför allt för att hon är så dålig i magen nu att hennes bädd blir blöt fort) har hon ganska lätt för att få strålröta vilket ju är riktigt förjävligt kan jag tänka mig. Ett sätt att förebygga strålröta, förutom att mocka men vem orkar det liksom, är att låta strålen komma i kontakt med marken så mycket som möjligt. Stålen är faktiskt en sorts trampdyna och om den inte används som den ska och inte får stimulans så blir den skör kan man säga. Precis som att våra fötter blir härdade om vi går mycket barfota. Skor gör ju självklart att hoven höjs en aning från marken och strålen hamnar då ännu högre upp.
Därför har vi valt att låta Pikachu gå barfota under den tiden som hon ändå inte ska ridas. Egentligen hade hon kanske kunnat gå barfota vid ridning också men hennes hovar är inte tillräckligt tåliga för grusväg och då hade vi fått slopa uteritterna.

Idag hade jag och Astrid vår årliga julpyntsdag i stallet. Vi pyntade (no shit), skrattade, åt lussekatter, miljötränade med hästarna, pyntade lite till och det hela slutade med pizza hemma hos mig och lite sneglande på Världscuphoppningen. Prima med andra ord!

Ridskolestallet - Igår var det julpyntstävling så de flesta boxarna var prydda med glitter, granris och annat fint.

Jag slängde upp den här annonsen på Hastlycka.se igår kväll och tänkte dela med mig av den här också.

Vill du ge bort en riktigt fin julklapp till någon du tycker om?
Ge bort en vacker bild på personens favorithäst eller annat djur och gör julen lite personligare!
Har du svårt att få tillgång till djuret i hemlighet eller tror du att personen själv kanske också vill vara med på bild? Då kan du istället ge bort ett presentkort så finns möjligheten att skräddarsy en fotografering som passar just din väns egna önskemål.

Kostnaden för en fotografering varierar beroende på tid, antal bilder och plats. Jag utgår från Göteborgsområdet med omnejd och tar ut en reseersättning samt en timavgift på 100 kr/timme. Därefter finns det olika prisklasser för antal bilder som du önskar få. I regel får du bilderna skickade till dig men vill du få dem utskrivna på fint fotopapper så går det att ordna mot en extra kostnad.
5 bilder - 200 kr
10 bilder - 350 kr
20 bilder - 500 kr
För en hel dags fotografering och obegränsat antal bilder kan vi tillsammans diskutera fram en summa som passar båda parter.

Du är varmt välkommen att kontakta mig för att få svar på frågor, bolla idéer för en fotografering eller något annat som du har på hjärtat.

Nu kan jag tänka mig att det är många som är lite yngre som läser detta och kanske inte själva har råd med en fotografering. Men frukta icke ty jag har en lösning!
Bor du inom Göteborgs kommun eller såpass nära att jag kan ta mig till ditt stall med buss så tas reseersättningen bort. Sedan kan vi tillsammans se till att fotograferingen går på under en timme och håller därmed nere timkostnaden.
Efteråt kommer ju fortfarande redigeringsarbete men du kan välja att få tre bilder totalt och då går det ju såklart fortare för mig att redigera.
Det hela slutar på endast 250 kr!
Detta gäller endast om du är under 18 år.