Oktober kom och världen försänktes i mystisk, tjock dimma. Det var hur ballt som helst att bara kunna se omgivningen på en femmetersradie och det gjorde att det kändes som om man var med i en film eller bok. De dagarna är en av anledningarna till att jag är så glad att jag stannade i Skåne extra länge.

Plötsligt bestämde jag mig för att nästintill lägga ner hästbloggen och startade istället en ny. Tanken var att kunna blogga mer om min vardag med överdrivet språk och lögner, något jag trivs bra med, och bara ha hästinlägg kvar på den här bloggen. På grund av det blev det ett uppehåll på ett par veckor eller så men sedan var jag tillbaka igen. Jag hade då anmält mig och Pikachu till en dressyrtävling och Julle hade varit på besök igen. Vi klädde oss i mantlar och red ut på en långritt i Fyledalen med lunchpaus någon gång på mitten. Tidigt på morgonen hade jag nämligen kört ut i skogen med trådar att spänna upp mellan träd till en hage och en kylväska med bröd, frukt, honung och lemonad. Vi hade sedan ett litet moment när vi båda galopperade sida vid sida med mantlarna fladdrande i fartvinden innan Julle och Brun drog iväg i 180.