Det känns väldigt konstigt att inte kunna säga "Jag har tre katter, en kanin och en ponny." om någon frågar vad jag har för djur. Nu har jag bara såna med tassar.
Jag grät aldrig i bilen hem igår men däremot fick jag kämpa en aning mot tårarna när jag sa hejdå till Joppe. Men jag vet att han har fått ett jättebra hem och det är ju knappast så att han har försvunnit helt. Jag är helt säker på att jag kommer att få träffa honom igen.
-
Nu när jag inte har något riddjur i min ägo på ett tag funderar jag på vad jag ska fylla min vardag med. Det jag borde göra är att träna upp min kondition, styrka och smidighet. Det enda av de tre sakerna som faktiskt existerar är min styrka, men man kan alltid förbättra.
Jag har ett väldigt dåligt förhållande till motion. Det är för mig som den populära tjejen i högstadiet som alla ville hålla sig vän med utom jag just av anledningen till att ta avstånd till normen. Men det verkar ju inte helt ovettigt så man kanske försöker sig på lite då och då att bli som henne, en aning i alla fall. Men gång på gång misslyckas jag totalt och hon hånskrattar istället.
Den verkliga anledningen till att jag inte har någon kondition över huvudtaget är att jag har problem med mina knän och fötter. Jag får fruktansvärt ont i lederna när jag springer (ibland till och med när jag går snabbt) och har haft det så hela mitt liv. Därför har jag hållit mig borta från allt som har med joggande att göra och har aldrig kunnat bygga upp någon kondition.
Inte förrän jag var 17 år tog jag tag i problemet och sökte upp en sjukgymnast för att kolla vad problemet var. Tydligen belastar jag mina fötter och knän på fel sätt och skaffade därför inlägg och tränade upp mina muskler på utsidan av låren för att kompensera felbelastningen. Förmodligen behöver jag träna upp mig mer för jag kan fortfarande känna samma hemska smärta när jag springer men det är lite bättre. Om jag joggar med gympaskor och inlägg och dessutom tänker på hur jag använder mina ben i varje steg så går det hyfsat.
Men eftersom jag inte har någon kondition så är det ju skitjobbigt att springa och därför är det inte kul.
Det som jag skulle komma fram till efter den här långa förklaringen är att nu när jag inte har någon häst att rida på så får jag passa på att bygga upp min kondition. Jag har tiden och inte minst behovet.
Jag har märkt i min ridning att jag blir mycket tröttare än vad jag borde bli så detta är ju inte bara ett tidsfördriv utan även en nödvändighet för att förbättra min ridning.
Till råga på allt är jag smidig som ett kylskåp. Eller nej, inte ens det, för dörren kan man svänga upp hur som helst. Mer smidig som en sten. Så det är något jag också tänker passa på att öva på.
Ni vet den när man ska stå med raka ben och nudda golvet med händerna? Det klarar ju de flesta men det är inte helt ovanligt att man inte kan det. Jag kan inte ens sitta på golvet med raka ben och rak rygg mot en vägg. Det är riktigt illa och jag vet inte vad som är fel på mig. Men jag tänker ta tag i det!
--
Ett inlägg utan bild är aldrig roligt! Så därför slänger jag upp en på ett av de tidigare nämnda tassdjuren som jag åtminståne har kvar.
Kringlan
Det här är när jag försvinner i skogen och fotograferar på samma gång - multitasking som det heter.
Ponnyn Asterix och jag, min älsklingshäst på ridskolan.
