Dagen

Körlektion, stallet, handla mat - laga mat, försöka hitta present, träffa Julle, gå på valborgsfirande/födelsedagsfest. Det är dagens måsten och vissa av dem är betydligt trevligare än andra.
Vädret gör såklart en fuling och bedrar oss den dagen då vi allra helst vill vara ute. Å andra sidan har jag inte något emot att temperaturen ligger närmare 15 än 20 när jag ska rida. Värme ain't my thang.
Känner mig inspirerad av flera anledningar och räknar minuterna tills jag kan sätta mig i sadeln idag. Skulle det gå sådär med ridningen blir det ett jäkla bakslag för självförtroendet men jag ska försöka gå in med en avslappnad inställning och helt enkelt arbeta utifrån situationen som vi får idag tillsammans.
Lösgörande arbete med mycket övergångar, vägar som serpentiner och sidvärtes för att få loss det lite här och var och känna på hennes och min form så jag vet vad vi behöver träna på till den 11.e då det är dags för nästa dressyrtävling.
På tal om dressyrtävling så är det dags för ponnyernas andra omgång i Bohuscupen på söndag och jag och kameran hänger med som vid förra tillfället.
Den här gången hoppas jag verkligen på bättre väder. Liksom senast har de lovat 10 grader och sol men sist så blev det väl cirka 5 grader med vind och regn.. Kanske vågar man lita lite mer på det här nu i maj än vad man kunde i början av april.

Min trumpojke

Det där middagsbesöket som var tänkt igår blev inställt på grund utav något som benämndes som "akut-rep". Tydligen en plötsligt påkommen spelning och trumpojken var tvungen att öva in låtar. Som den förstående flickvän jag är svarade jag bara glatt "nemas problemas!" men gick sedan och gjorde en liten voodoodocka av min grabb och klippte av fingrarna på den. Försök att trumma nu va!
Nej, jag var faktiskt besviken men förstående ändå. Det är nog bra att man båda har ett intresse som tar mycket tid och som man brinner för, det blir så mycket lättare att förstå och acceptera när den andre måste välja ett rep/träning eller spelning/tävling i första hand. Det är ju otaligt många gånger jag har sagt något i stil med "ja men bara så du vet så måste jag vara i stallet klockan åtta imorgon för att hinna rida och göra i ordning för tävlingen. Så vi måste gå upp klockan halv sju!" eller " Jag måste till stallet nu först, men jag skyndar mig så vi kan nog ses om fem timmar men sen måste jag dra igen efter två för Pippi måste få sin kvällsmat".
När vi träffades, jag och Jakob, för fyra år sedan var jag dessvärre i en svacka i mitt hästintresse och han gled in i förhållandet på en räkmacka och trodde nog att allt var frid och fröjd. Nu när jag vill spendera varje minut i stallet och törstar efter kunskap och erfarenheter gnälls det en del från den taniga killen som alltid tycker att det är svinkallt i stallet och gärna suckar högt när jag förklarar att det inte går att göra allt på mindre än två timmar. 
Jag avskyr förvisso att ha med honom i stallet. Att höra på hans klagande eller ens veta att han vill där i från så snabbt som möjligt stressar och irriterar mig. Han skämtar om hästbajs och jag vill kasta det i ansiktet på honom. Var han än står så är han i vägen. Med andra ord är det inte särskilt ofta han har behövt spendera flera timmar i stallet. Någon gång vid ett insläpp eller en kvällsfodring men annars slipper vi båda genomlida denna outhärdliga situation.
På så vis är det mesta hos oss ömsesidigt; båda kan behöva ställa in med kort varsel, han hatar att vara i stallet och jag hatar att ha honom där men när det verkligen behövs händer jag med på alla trista förberedelser innan en spelning och han pallrar sig upp för kvällsmat och godnattpuss till Pippi.
Det är tur att vi är lika här, för annars är vi det inte alls. Vi har i grund och botten samma syn på livet och samma grymma musiksmak. Men annars är vi motsatser.
Jag är känslokall i jämförelse med honom, att vi inte kan ses på en månad under sommaren bekymrar mig inte det minsta men han kan bryta ihop. Jag överanalyserar (som varje tjej) och han tänker aldrig innan han gör något. Jag är klok och han är dum som spån.
Men på något vis så kan jag liksom inte bli av med honom och de där känslorna jag har för honom. Märkligt men det är väl bara att acceptera, han är ju rätt bra att ha ändå.

En sån där ny vecka

Jag önskar att jag också var gul och mjuk och kunde komma undan med att ligga utsträckt på matbordet och lite förstrött putta påskpynt i golvet med tassen. Bullen spinner högt och njuter av solen.
Jag måste klä på mig lite anständiga kläder och göra om min frisyr till något annat än den ananasupsättning jag just nu har. Det är nämligen dags för körlektion i stan och jag vill se någorlunda presentabel ut. Efter denna tråkiga del av dagen är det dags för en betydligt trivsammare, uteritt med Martin. Prima ballerina med sånt fint väder då och jag tackar naturen för skuggan som träden skänker i skogen så att jag slipper smälta till en liten pöl i sadeln redan innan den riktiga sommaren har kommit. Kortärmat känns tyvärr inte som ett alternativ i skogen med dess grusväg och grenar. Blodiga armar är jag inte så sugen på att ha.
När allt är klart i stallet ska jag traska till affären och handla råvaror till den middag jag ska bjuda Jakob på ikväll. Såg lite recept igår och blev så våldsamt inspirerad att jag måste skrida till handling så fort som möjligt. Tänkte senare dela med mig av kvällens kreation i Veckans Veggie. Den uteblev ju förra veckan och jag kan tänka mig att många vilsna själar grät sig till sömns av den anledningen. Men tänk så glatt det blir när det här (förhoppningsvis) lyckade receptet kommer upp.

Nöjd dressyrtant

Joppe hade skämts ihjäl om han hade sett mig nu, "Har hon blivit dressyrtant? Matchar outfits gör hon visst också.. Det går bara utför sedan jag lämnade henne"
För att vara på den säkra (intalade kloka- men i verkliga fall mesiga-) sidan begav vi oss ut på en liten tävling i lördags och red en Lätt B:1 för att stämma av innan nästa delomgång av Bohuscupen (Div. III).
Jag valde det programmet av den enkla, pinsamma och bevisade sanningen att jag har svårt som det är att komma ihåg ridvägar under tävling och gör därför mitt bästa att hålla mig borta från flera olika program. Finalen i Bohuscupen som jag lite kaxigt har för plan att rida går nämligen i Lätt B:1 och därför finns det anledning att rida det innan.
Vi kom till den obemannade men bekvämt stora parkeringen och mamma och morfar letade upp sekretariatet vilket visade sig vara en kvinna som tycktes göra det mesta på tävlingen utom att möjligen döma. För att sätta lite personlig prägel på vår tävlingsdebut glömde jag Pippis pass hemma med vaccinationsintyg så det fick vi skicka efter i form av bild när vi kom hem igen. Vad gör man inte för lite nervkittel när man funderar på om man kommer att få starta eller inte? Jag lever farligt, baby.
Det blev dock nog med farligheter för dagen och väl på tävlingsplatsen mesred jag värre än någonsin. Varmt blev det plötsligt också och mitt nylle antog en klarröd färg vilket inte matchade den marinblå kavajen alls. Men min springare var glad och pigg så det hela blev en trevlig upplevelse med ett godkänt resultat och kommentaren "Flott häst".
Den här dressyrtanten är alltså nöjd med prestationen men blir ilsk på sig själv om det är lika mesigt vid nästa tillfälle, den här gången fick det vara okej ändå.
Världens dummaste kommentar tycker nog många men jag är inte (i det här fallet) ute efter bekräftelse och förvånas själv över dessa tankar: Jag ser jättetjock ut i min kavaj på många bilder! Det är inte så att jag blir ledsen eller så, mest lite fascinerad och kan inte riktigt förstå hur.

Så kom vi hem till sommaren

Visst har vi haft det bra i Skåne, men det var inte helt fel att resa från 12 grader och komma fram till 20.

Dagens outfit

Veckans ridning

Nu har vi varit här i Stenby i en vecka. I torsdags kväll när vi kom blev det ingen ridning efter den långa resan. På fredagen tog vi en tur i skogen och på lördagen blev det lite dressyr. Sen blev jag sjuk.. Söndagen blev det därför longering och i måndags tränade mamma på långtygel. Sedan på tisdagen kände jag mig bättre och det blev galopparbete. Igår red jag dressyr och idag blir det uteritt.
Det går sådär.. Pippi är glad och snäll så det är trevligt att rida av den anledningen, men hon är väldigt tung i handen och bär sig inte alls. Underlaget är ju inte det bästa, det finns inte en plan yta att rida på, men det känns som att vi borde fixa det ändå. Fokusen under dagens ridning i skogen ligger alltså på att jobba i en med bärande form. Mycket tempoväxlingar och övergångar för att hon ska behöva balansera upp sig själv.
Jag måste komma på vad det är jag gör för fel. Förmodligen är jag väldigt passiv och jag vet inte om det beror på att jag är förkyld, att jag är så koncentrerad på omgivningen och att hon inte ska trampa ner i sorkhål som finns på åkrarna där vi rider eller om jag bara tappat det helt plötsligt och behöver ruskas om lite.
Imorgon ska vi iväg på en träning för Linda som sålde Pippi till oss. Förhoppningsvis kan hon hjälpa mig att fixa till det här.

Gladan

En av våra grannar:

Nöjd

I detta nu är jag så sjukligt nöjd över mig själv. Och såklart min fina pålle. Träningarna från marken har verkligen gett resultat och jag trodde aldrig att det skulle gå så bra såhär fort!

Till och från har Pippi varit ganska svårfångad i hagen, vill hon inte så går det inte (efter ett tag gör det ju alltid det men det är aldrig kul att jaga sin häst..). Vissa dagar har det absolut inte varit några problem men hon brukar inte direkt komma fram om det inte är vid den tiden de ska gå in för att äta och alla andra också gör det.
Idag släppte vi ut hästarna i en större del av hagen med massor av gräs. De skulle gå där några timmar för att det inte skulle bli för mycket för deras magar med det späda gräset i så stor mängd. Nyss skulle jag alltså gå bort för att ta in dem till den mindre delen igen och stänga av så att de inte kunde gå längre. Jag förväntade mig inte att kunna få tag på dem så jag tog inte med grimmorna, tänkte bara "driva" dem mot den mindre delen och stänga bakom. Men jag kunde gå raka vägen fram till Pippi och klappa om henne lite. Sedan ställde jag mig på hennes vänstra sida och sa "backa". Så backade vi i takt några steg. "Och fram!" sa jag sen och hon började traska villigt vid min sida. Så himla bra det kändes i varje millimeter av kroppen! En sån kontrast till förra sommaren när jag fick jaga länge och till sist ta in de andra hästarna för att hon skulle komma. Nu kunde vi göra halter och ryggningar på vägen och hon var helt fri men vek inte av en enda gång. Vad jag älskar den hästen. Varje framgång är värt miljoner för mig.

Gamla hästböcker

Jag har lite idéer för tavlor och annat att ha i huset och kanske till och med sadelkammaren, så jag letade igenom några gamla hästböcker som jag hittade här hos mormor och morfar för att se om det fanns några fina bilder. Jag blev helt fast i dem!
Särskilt en tycker jag extra mycket om; "Hästkalendern 1972" av Ulla Ståhlberg. En kalender med plats för anteckningar som är fylld av bilder, fakta om olika typer av ridning och hantering och lite historiska delar om hästens användningsområden förr. Här och var finns lite tips på lekar och hur man kan göra egna pannband, hur roligt som helst!
Ur Hästkalendern : "Att tycka om. Att tycka om innebär så mycket. Det känns riktigt när man är tillsammans och man saknar varandra när man är skilda åt för någon längre tid.
Det innebär att man har förståelse för varandra och utvecklar viss känslighet för den andras sinnesstämning och humör. Man tar hänsyn till den andras personlighet och det känns inte som någon uppoffring. Man kan vara frikostig med ömhet och det är naturligt att le i varandras sällskap.
Finns det någon häst du tycker särskilt mycket om, så vet du hur det är. Om hästen är arg och irriterad någon dag, så blir du inte sur för det, utan börjar istället fundera över vad som kan ha hänt som gjort den på dåligt humör. Man pysslar om den lite extra och försöker ge den en omväxlande och trevlig ridtur. Man kan till och med ha överseende om hästen börjar trilskas, inte sant?"

Vårsol

Igår tog Kringlan och jag en promenad med kameran. Jag kände att jag behövde lite frisk luft och solljus för att överleva dagen.
Kombinationen viljestark kanin och kamera var dock värdelös. En glada (stor rovfågel) seglade över oss och precis när jag hade fått korn på den med zoomen och fokusen så ryckte Kringlan i kopplet och det blev ingen bild alls. Samma sak när jag skulle fotografera fruktträden, han ville inte vara i närheten av dem. Det värsta var nog ändå när jag såg en fin fjäril i gräset och Kringlan bara rusade rakt mot den så den flög iväg. Jobbigt värre men vi hade det ganska trevligt ändå.

Pikachu 6 år!

Nej det är ingen vanlig dag för det är Pippis födelsedag, hurra, hurra, hurra!
Världens finaste Pippilur fyller sex år idag och det ska vi fira! Fast jag vet inte riktigt hur än. Det blir en biltur lite senare så jag får väl passa på att försöka hitta någon bra present till henne, annars blir hon nog mycket upprörd.
Pippi är den jobbigaste hästen jag någonsin har träffat. Ibland när hon är besvärlig ställer jag frågan, WWJD? What would Joppe do? Han var så snäll och okomplicerad, bästa ponnyn i världen, så plötsligt klampar ett vidunder in i mitt liv och slänger av mig titt som tätt och håller på med annat otyg.
Men det är helt galet vad mycket jag tycker om henne. Varje konflikt slås ut av de stunder då det går bra och vi kan samarbeta. Det är verkligen mödan värt för när det går bra för oss, då går det fan bra!

Helt sjukt

Satan i gatan vad fort den här förkylningen erövrade min kropp. Varje millimeter värker och jag måste snyta mig varannan minut. Inget fixande med sadelkammare som ni kanske förstår..
Får se om det ens blir någon ridning. Jag har bestämt mig för att varje gång jag sitter på Pippis rygg är det allvar som gäller. Visst kan vi göra sånt som hon tycker är roligt, hoppningen har ju blivit en sån sak, men det ska göras ordentligt och rätt. Då tror jag att hon får mycket lättare för att förstå vad som förväntas av henne och bra pass kan bli som en rutin. Förstår ni hur jag menar?
Just därför vill jag inte sitta upp en dag när jag känner mig helt svag i kroppen för om inte jag orkar så kan jag ju inte begära att hon ska göra det och blir det bara någon liten skrittrunda så tappar vi hela delen med att saker ska göras ordentligt. Man kan absolut rida aktivt i skritt och träna på många saker då med, men jag klarar nog inte ens det just nu. Då longerar jag hellre eller går en promenad med henne eftersom det inte kräver lika mycket fysiskt arbete av mig och Pippi tycker oftast att det är roligt.
Det här med att alltid (eftersträva att) rida ordentligt och rätt är kanske inte det bästa för alla hästar, jag vet inte för jag har inte ridit alla hästar, men för Pippis del tror jag att det kan bli bra.
Hur brukar ni göra med ridningen om ni inte känner er helt bra?

Vilse

Ni vet att man säger att om man rider vilse i skogen så är det bara att låta hästen välja vägen för den hittar hem?
Inget att rekommendera om man rider Pippi. Hennes lokalsinne är verkligen värdelöst. Många hästar ökar ju takten på hemvägen eftersom de vet att det är just hem de är på väg mot då. Något sånt lägger inte Pippi märke till.
Idag efter att ha ridit på ett fält skulle jag skritta av på "rundan"; en grusväg på en knapp kilometer som går nästan i en cirkel. När vi har kommit ca 3/4 så kan man inte se stallet så det är väl kanske inte fullständigt uppenbart att man är nära då, men hela resten av rundan ser man det klart och tydligt. Då ville Pippi ut i skogen istället. Hon var bergsäker på att det var den vägen som vi borde ta. Jag kunde varken vända eller ta till vänster, höger ut i skogen skulle hon.
Till slut fick mamma ta tag i tygeln och leda henne några steg, för då går hon nästan vart man än ber henne om. Så fort vi fått igång henne manade jag på till trav för då försöker hon aldrig vända.
När vi kom runt hörnet och hon kunde se stallet blev hon jätteglad och gnäggade efter Ragna som stod där borta och väntade.
Med andra ord: Lita inte på Pippi om du kommer vilse
Virrpannan

Lever rövare

Idag var Pippi på rally-humör och racade runt i hagen som bara den i säkert 40 minuter. Hon var inte stressad eller så för hon kunde lätt ta pauser när hon var helt avslappnad. Men andfådd blev hon! Bra att hon tränar kondition på eget initiativ ;)
Hur härligt som helst tyckte hon att bara kunna springa runt som man vill utan att något äldre sto kommer och talar om när det får räcka. Stackars Ragna var dock måttligt road av att bli omsprungen gång på gång när hon helst bara ville stå och pyssla i gräset.

Ridplanering

Den här veckan har det blivit många omställningar för Pippi. Nytt foder, annan hagkompis, nya rutiner och "ny" miljö. Det måste vi såklart ta hänsyn till så därför blir den här veckans ridning mest för att stämma av så att hon mår bra och fortfarande kan hålla bra kondition och sånt.
I det späda gräset finns det hur mycket protein som helst så vi tar det lite lugnt med havren och framförallt hennes pellets som innehåller extra protein. Gräset gör henne också mätt så hon får mycket mindre hö och ganska ofta väljer hon själv bort tilläggsfodret.
Nästa vecka kommer de ha betet ner gräset i hagen betydligt mer så då kan vi nog återgå till viss del med de vanliga givorna.
Igår var vi ute i skogen på en skrittur. Mamma ledde Ragna och jag red på Pippi. Hon hade väldigt bestämda åsikter om vilken väg hon tyckte var bäst och det var sällan den som jag ville.. Men över lag var hon väldigt positiv och framåt med spetsade öron och hon ville gärna trava. Men när vi inte ville åt samma håll reste hon sig och det gjorde mig väldigt stressad. Jag kan knappast säga att jag hanterade situationen bra. Förhoppningsvis går det bättre senare i veckan när hon landat lite och jag kan förstå att saker och ting inte är så farligt som det känns. Då kanske jag kan låta bli att stressa upp mig själv och hästen.
Idag blir det lite dressyr. Vad det blir exakt beror på hur hon känns, hon har lekt en hel del i hagen så det förvånar mig inte om hon är lite trött.
Min tanke just nu är lite jogging med fokus på att ställa och böja rätt och få upp huvudet på henne, igår gick hon fruktansvärt mycket bakom hand så det ska vi försöka få bukt med idag.
 
 

Trött i kroppen

Kroppen säger nej tack till mer arbete idag och jag är så vänlig och förstående så jag lyssnar. Till viss del i alla fall, det blir ridning senare.
Det har flyttats vad som känns som tusentals grejer, sopats i mängder och rost från galler har borstats bort. Tanken var att tvätta väggar och tak också men det får vänta om jag ska hinna och orka rida senare i eftermiddag.
Ibland är det väldigt tungt och rostflisor i ögonen är inte med på min topplista över smuts på kroppdelar, men det är så himla roligt att hålla på och se hur det ändras. Jag ska försöka få tag i ett bra skrivbord att kunna ha som arbetsbänk och förvaring men just nu är jag nära på att köpa ett som snarare har estetiska kvalitéer än praktiska.. Det gäller att behålla förståndet.
Imorgon hoppas jag verkligen att jag ska kunna tvätta, måla och sätta upp sadelhängare med mera. Men just nu behöver jag en paus, en lömsk förkylning har plötsligt bosatt sig i min kropp så det här kan ta längre tid än vad jag beräknat..
Ännu en "före-bild" (haha förebild! Lättroad_93)

Fixardag 1

Idag ska det mätas, skuras och kanske målas i stallet. Jag påbörjar nu projekt "Sadelkammare"!
Ungefär såhär ser det ut just nu..

Pippi och Ragna

Vi kom fram precis samtidigt som Ragna (Ponnyn från i somras) så hon och Pippi fick såklart gå ut samtidigt i hagen.
Jag undrade hur återföreningen skulle bli, de var ju världsbästisar i somras. De tittade en sekund på varandra och började sedan beta sida vid sida. Inget gnäggande, inget hälsande med nosande och eventuella pip. Det var bara så självklart för dem att den andra var där. Visst hade det varit kul som åskådare att se lite mer liv i det hela men det var också väldigt behagligt att se hur bekväma de är med varandra och hur enkel deras vänskap är.
När de fick gå in i stallet på kvällen stod de nära väggen som skiljer deras boxar, helst av allt hade de nog delat box.
Pippi och Ragna, BFF.
 
 

En besvärlig biltur

Resan från Göteborg ner hit beräknades ta ca 5 timmar med paus, det blev över sju..
Bilen krånglade som sjutton och ganska tidigt kändes den svag så vi valde en omväg för att slippa Hallandsåsen. Efter några stopp för att undersöka mystiska ljud från skrothögen trodde vi faktiskt att det skulle gå. Visst, alla växlar funkade ju inte men trean kan man klara sig ganska bra på när man ändå inte ska köra så fort.
En halv sekund efter kommentaren "nu tror jag nog att den håller hela vägen fram" small det till i växellådan och även trean svek oss. Vi lyckades rulla in på en liten grusväg där vi blev stående. Efter lite samtal hit och dit kom hjälpen ganska snabbt och vi kopplade om hästtransporten från vår hopplösa Citroën till en Dodge, packade om alla tusen grejer som vi hade med oss; sadlar, schabrak, täcken, färgburkar, resväskor och Kringlan i hans transportbur och kunde sedan köra vidare. Det blir ny bil till helgen.
Världens snällaste Pippi stod lugnt hela vägen trots att hon verkade ha lite ont i magen. Nästan varje gång vi stannade kunde man höra hur hon gnäggade i tron om att vi kanske var framme, men på slutet hade hon förlorat hoppet om det, stackarn.

En riktigt jobbig resa blev det som tog hårt på hungern och nerverna. Men nu är vi framme allihopa och nöjda med livet på landet!

Påsksemester

Idag drar jag till Skåne med Pippi och Kringlan för att ha en riktigt skön semester med god mat, påskgodis och förhoppningsvis fint väder!
Planen är att ta en stor mängd bilder att förgylla era liv med.

Ponnydressyr - Del 2

Jag vill gärna visa lite fler bilder från dressyrtävlingen i Torslanda som var för lite mer än en vecka sedan. Så här kommer några fler som skiljer sig från de traditionella "ridbilderna".
Vet inte riktigt vad man ska kalla dem. "Sånt runt om kring" kanske? Det är hur som helst min favorittyp av bilder.

Sovmorgon

Idag jobbar jag i Bollebygd men börjar inte åtta utan nio och fick därför sovmorgon till klockan sex. Skönt att hinna (orka) äta frukost hemma och sitta en stund och mysa med Bullen, det blir en sån bra start på dagen då.
Efter jobbet ska jag packa inför Skåne och sedan hjälpa mamma att göra i ordning Pippi inför deras dressyrlektion. Det var ett tag sedan de hade en träning ihop så det ska bli roligt att se nu när Pippi har blivit så mycket mer samarbetsvillig.
Men, alltså, packa inför Skåne! Åh jag är så himla glad att få åka ner med Pippi redan nu! Som ett litet smakprov på den kommande sommaren. Har längtat något otroligt efter skogen och fälten och nu äntligen är det dags.
Enligt den skånska väderpojken på SVT ska det bli upp till nästan 20 grader över påskhelgen och jag vill verkligen tro att han har rätt.
Vädret är ju inte så pjåkigt i Göteborg denna morgon heller. Solsken och vindstilla, vad glad man kan bli av lite ljus!
Bullsi-Gullsi ligger och surar i päronträdet

Flora och Fauna

Igår var jag på en välbehövlig vårshopping i stan. Den började med min Julle men efter en fika blev jag lämnad vind för våg vilket resulterade i obetänksamt spenderade av stålar. Men jag gissar att jag hade fått godkännande att köpa kläderna nedan ändå.
Garderoben behövde alltså fräschas upp med fina saker och vad välkomnar väl årstiden bättre än blommiga shorts? Det är en sådan sak man bara måste ha, livet blir så mycket bättre med blommor.
Mitt begär för tröjor med djurmotiv stillades också för en stund när jag hittade linnet med ökenräven på Monki och därefter tigertishan på H&M.

Veckans Veggie - "Bacon"

Den mesta sortens kött klarar jag mig finfint utan och saknar det inte. Det är bara att laga andra maträtter! Men bacon (som är fruktansvärt gott) är ju sällan en huvudingrediens utan snarare ett tillbehör som jag har haft svårt att hitta ett alternativ för. Något som är krispigt, salt med rökig smak.. Svårt värre!
Skeptiskt smög jag fram till frysdisken på Coop för några veckor sedan och stirrade ut paketet med Veggiebacon i hopp om att det skulle avslöja sig själv hur det var i smaken. Dessvärre lyckades inte detta och jag blev helt enkelt tvungen att köpa det.
Eldprovet fick bli en pasta carbonara där jag verkligen har saknat den salta smaken (att bara salta är ingen hit, jag har prövat). "Baconbitarna" stektes länge tills de blev hårda små kuber (För det ser inte det minsta ut som bacon, mer som skinktärningar) och applicerades därefter på den pepprade pastan med äggula.
Domen löd: Helt ok.
Ibland (på tiden när jag åt kött) stekte pappa skinka istället för bacon vilket var till min besvikelse för det var inte alls lika gott. Det här blev ungefär samma. Smaken är det inget fel på men att kalla det för bacon är löjligt. Men till nästa gång kom jag på en genialisk idé och tinade först bitarna i micron och skar dem sedan på hälften så de blev tunnare innan jag stekte dem. Förbättringen var mödan värd!
Alltså; Prova gärna Veggiebacon som en salt-rökig smaksättare i maten, men förvänta dig inte att det är bacon och mitt tips är att skära dem tunnare. Nu tycker jag att det är riktigt gott!
 

Astrids utveckling

Igår var min kära Astrid hästskötare och fotograf.
Som hästskötare var hon användbar om än något kaxig med egna åsikter om när hon skulle hjälpa till och klagade gärna när jag lastade på henne saker. Sådant hyfs!
Som fotograf var dock hennes utveckling enastående, anmärkningsvärd!
Det började såhär:
 Och slutade såhär: 
Förbättringen är påtaglig. 
Fast jag gillar andra bilden för Pippi ser jättekul och glad ut!

Domartankar som om jag har koll

Nu tänker jag försöka välja mina ord riktigt väl, för jag är absolut inte ute efter att provocera eller gnälla.
Jag har mött många fantastiska domare som dömer snällt och rättvist och ger rådgivande kommentarer till poängen om allmänt intryck. Visst, man kan inte alltid kräva att man ska bli daltad med men en peppande kommentar och poängterade av det positiva känns mycket mer relevant på ett Lätt C program än kommentarer som"över tygeln" på varje moment.
Det kan ju såklart vara jag som har fattat fel men min föreställning är denna:
I ett lätt C program ska du kunna rida din häst i alla gångarter och på flera olika vägar i en stabil form. Hur denna form sedan ser ut är inte det viktiga så länge den är ganska balanserad och som sagt stabil. Fokus ska ligga på noggrannhet och din förmåga att inverka på din häst. Rörelserna och övergångarna förväntas vara vid rätt bokstav mer eller mindre exakt.
Eller?
Många domare verkar vara väldigt koncentrerade på hästens form och det gör att de flesta kommentarerna på protokollet blir negativa för den orutinerade vilket är allt annat än peppande och såklart extra känsligt vid de första tävlingarna. Kan man inte försöka bre på med det som var bra istället? Självklart ska det inte gå till överdrift, poängen kan fortfarande vara densamma men med mer stärkande kommentarer. Förstår ni vad jag menar?
På något vis har min fördom mot domare som dömer lägre klasser blivit sådan att jag tror att det inte krävs särskilt mycket för att utbilda sig till det och att dessa sedan får någon form av hybris över att de kan bestämma om någon rider bra eller inte. Detta är att dra alla stackare över en kant och jag förstår såklart att det inte är såhär.
Jag känner att jag måste påpeka att detta inte är riktat mot de domare som dömde gårdagens tävling. Jag är inte nöjd med mina poäng i andra klassen men det betyder inte att jag tror att den domaren har hybris på något vis. Kommentarerna var heller inte taskiga alls utan väldigt sakliga och stämde till viss del med min egen upplevelse.
Men, vad jag vill komma fram till med det här är i stort sett att man kanske ibland bör tänka till som domare och fundera på vad som faktiskt är det viktigaste i en ritt och vilken nivå man är och dömer på just nu.
Jag vill också lyfta fram och hylla de domare som peppar alla tävlingsnybörjare till att fortsätta träna och kämpa istället för att bara säga att hästen går över tygeln.
Något som jag kom fram till idag för min egen del var att jag tänker inte sitta och gnälla över att det är jobbigt med bedömningssporter och anta att domare på lägre nivåer inte har lika stor koll på vad de håller på med som de på högre. Jag får väl helt enkelt träna som tusan och se till att komma upp på de där högre nivåerna om jag nu tror att det är så mycket bättre där. Blir det samma jobbiga känslor med orättvis behandling så får jag väl träna ännu mer så jag blir bäst och inga negativa kommentarer kan nå mig.
Skämt åsido, så bra kan man aldrig bli men resten menade jag på fullaste allvar. I annat fall får jag väl bara erkänna mig besegrad av den mänskliga faktorn att alla lägger märke och vikt på olika saker och det är inget mer med den saken.
Missförstå mig rätt nu.
 

Första omgången av Bohuscupen

Som jag sa till några i stallet; härligt och roligt med en heldag i stallet men shit så skönt det är att komma hem.
Förklassen var jag lite lagom nöjd med ritten och hamnade på en niondeplacering med 65%.
Vänsterfattningen blev prima men högerfattningen blev det värre med. Sen, ful, fel galopp men vi räddade det precis i början av volten som blev lyckad för sig själv ändå. Glad och trevlig Pippilur och lagom framridning.
Ett par timmars utevistelse och sedan blev det dags att göra i ordning för andra klassen. Pippi som inte gått mer än ett pass om dagen tidigare var mycket skeptisk och surade till flera gånger på framridningen. Den sjukt starka vinden var knappast till någons fördel.
Inne på banan skärpte hon sig och jag red mycket bättre än i första klassen. Tyvärr blev högergaloppen ännu värre eftersom det blev helt fel och vi hade inte rätt galopp mer än ett kvarts varv på mittvolten. Det drog såklart ner poängen massor men annars fick jag faktiskt lite låga poäng på sånt som gick skitbra (enligt mig) innan den där missen. Det kändes som att bli nertryckt några decimeter i marken. Ni vet, när man gjort sitt absolut bästa och tyckte att det blev bra men får till svar "nej, det var det verkligen inte.". Hepp..
Trots mina procent vann vårt lag den här omgången och vi var jätteglada!
Mitt resultat räknades inte med så det känns i ärlighetens namn lite fjantigt att jag skulle vara med på prisutdelningen. Men, som snälla mamma påpekade, så låg vårt lag etta redan innan vår sista ryttare hade ridit och då var mina procent fortfarande med i beräkningen.
Nästa omgång är på Årekärrs Ridklubb och vi satsar såklart på vinst igen ;)
Astrid var dagens fotograf

Plaskeby

Usch vad det regnade igår kväll.
Paddocken såg ut som den blev räddad igår eftermiddag från de två stora pölarna som fanns där. Man grävde hål mitt i till dräneringen så vattnet sjönk undan precis lagom till nästa stora dos av regn. Jag undrar hur den mår idag..
Så länge det inte regnar mer kan jag dock tänka mig att behöva rida i lite vattenpölar, det är inte hela världen att behöva spola av benen på Pippi sen.
Enligt startlistan är min första start kl 12. Känns skönt att ha gott om tid på sig och jag kanske kan ta ut Pippi och gå lite innan så hon inte blir alldeles nipprig av att stå inne.
Nej, nu kan jag inte sitta mer vid datorn. Dags att ta mitt pick och pack och traska upp till stallet.
Ha det bra!

Helt slut

Vilken lång dag i stallet alltså! Det var jag ju egentligen beredd på men det känns ändå väldigt skönt att ha allt klart nu.
Hästen är riden, programmet repeterat, toaletterna städade, anläggningen tillsnyggad, hästen duschad (jag med) och manen flätad. Mamma övertalade mig att sy knopparna imorgon för att det ska bli så snyggt som (o)möjligt. Det känns faktiskt roligt och peppande att ha hållt på hela dagen med förberedelser inför imorgon. Det var sjukt längesedan jag gjorde det.
Det här blir min och Pippis första tävling där det inte bara är klubbmedlemmar som är med, taggad! Målet för imorgon kommer bero helt på hur hon känns. Men just nu är planen att få över 60 % och rida så noggrant som det bara går.
Världens bästa hästskötare som hjälper mig imorgon!

Heldag

Idag blir det en heldag i stallet!
Efter frukost och övningskörning traskar jag dit vid halv elva och gör i ordning Pippi för ridning. När den biten är avklarad får hon gå ut till dem andra i hagen och jag tar och mockar, fixar hennes mat, putsar utrustning och tar även själv något att äta. Ska se till att hinna med lite krattande i gräsvallen bredvid paddocken så där är fint imorgon när det kommer tävlande från andra klubbar. Anläggningen måste glänsa!
När det är klart blir det dusch för Pippis del och sedan går vi och torkar och hon får beta lite gräs. Sist tar jag och flätar manen och svansen innan jag sticker iväg hemåt för dagen.
Jag måste ha såna här planeringar för annars trasslar de till sig med alla måsten i huvudet på mig och det slutar ofta med att jag inte gör något alls.
 

Inget mera ont!

Nästan så länge jag kan minnas (sen dag ett från att jag började rida Joppe för snart sju år sedan) har jag haft hur ont som helst i min vänsterarm, i övre muskeln på utsidan. Det är för att motoriken är ganska kass och jag sitter bara och spänner mig utav helsike istället för att vara mjuk och stadig.
Men så igår, äntligen, gjorde det inte det minsta ont när vi var färdiga med vårt pass för dagen! Ingenting alls, fattar ni hur skönt det känns?! Äntligen tycks jag ha hittat rätt i min ridning på just den här fronten åtminstone och det känns så otroligt skönt.
Jag liksom bara satt där och allt blev så enkelt. Min koncentration var fäst på vilka vägar vi skulle rida och att ha en balanserad sits. Vips så tuffade Pippi nöjt på under mig och allt flöt liksom bara på. Åh jag kan leva så länge på det här!
Idag hade jag ju lovat mig själv och min fina pokémon att vi skulle ha det roligt och det hade vi! Hon var så positiv och samarbetsvillig under både framridningen och galopparbetet.
Med ett litet sockerbitshinder övade vi på att landa i rätt galopp och det gick över förväntan. Först trodde jag att hon kanske bara var jätteduktig eller att vi hade tur, men när jag slarvade lite med att visa vilken galopp det skulle vara så landade vi i fel.
Sent på kvällen stod jag och stretchade en nöjd häst som hade galopperat glatt och jobbat på fint så det känns riktigt bra inför söndag. Imorgon kör vi ett genrep med framridning ute och en genomridning av programmet inne i ridhuset.
 

Dagens mål: Att ha roligt!

Så ser planen ut för dagens ridpass. Jag vill ha Pippi på så gott humör som möjligt imorgon är det är tävlingsdags. Idén är att rida i hoppsadeln så att jag får tillfälle att träna på min bedrövliga tvåpunktssits och chansen att skutta över några låga hinder i paddocken. Nu måste jag ut och övningsköra, mer uppdatering kommer ikväll!

Torsdag

Godmorgon världen!
Idag är det jobb i hästsportbutiken som står på schemat och efter det ska jag få lite bankärenden gjorda. Vuxenpoäng! Börjar 10 och slutar 14 så det är en ganska kort dag med andra ord.
Trots den sena starttiden steg jag upp fem i sju (vaknade ännu en gång av mig själv!) för att plugga körkortsteori. Duktigt värre men det är jag så illa tvungen till då jag fått min uppkörningstid inbokad till den 27.e maj. Helt sinnes men jag vet ju själv att jag behöver fasta datum och lite tidspress för att lyckas.
Imorgon blir det jobb från 08.30 till 16.30 på skolan i landet långt långt borta. Snortidig morgon och förmodligen ganska sen kväll eftersom jag tar stallet efteråt (såklart). Det blir dressyrridning för hela slanten. Repetition från träningen som jag har ikväll och en eller flera kontroller av att programmet sitter fastetsat innanför pannbenet till på söndag.
 

Hemma

Tillbaka i Göteborg efter ännu två fantastiska dagar på Strömsholm. Vädret svek oss än en gång men inte kvalitén på utbildningen! Lyssnade väldigt intresserat under lektionen om olika betesmarker och smider nu planer för sommaren.
På onsdag tar vi bilen och hästsläpet ner till mormor och morfar i Skåne för ett härligt påsklov och då blir det jobb med sommarhuset, stallet och sommarhagarna. Det kan ju vara en fördel att ha hagarna klara med staket och så innan man ska släppa hästarna ;)
Nu ska jag ta något och äta (magkatarren slår ihjäl mig snart) och sedan blir det stallet. Jag tror att mamma rean är där så vi får se om jag får rida eller om hon redan är igång på något vis.
Sommarkompisarna

Veckans Veggie - Pålägg!

Något som jag tyckte var riktigt klurigt i början av mitt vegetariska liv var frukosten.
För mig är denna fantastiska måltid helt klart nummer ett på dagens topplista och jag äter gärna två stycken innan lunch. Min frukost ska vara god och stor och mättande. Men ack och ve vad skulle jag ta mig till då skinka och leverpastej inte längre hörde hemma på min smörgås?
Det tog några månader med enbart smör och något salladsblad ibland innan jag tog tag i saken och letade reda på smarrigt pålägg. Ost är kanske självklart för de flesta men det är inget som lockar mina smaklökar särskilt ofta. Marmelad är det ju inte så värst mycket kött i men jag tänkte presentera lite saker som kanske inte är självklara i första hand. Eller det var inte det för mig i alla fall.
Det här är vad jag har letat fram:
Groddar!
Jättegott och fastnar bra i smöret. Funkar även prima som tillbehör i andra maträtter så det går absolut åt ett paket innan det hinner bli dåligt.
Morötter!
Jag tycker att det blir riktigt gott med skivade morötter på en knäckemacka. Krispigt och najs!
Vitlök!
Wth? Tänker kanske någon men detta fungerar bra i kombination med ovanstående pålägg för att sätta lite sting på mackan. Löken ska skivas.
Rödbeta!
Ännu en knaprig favorit som ska skivas innan applicering (RÅ FÖR FASEN).
Färskost!
Detta kanske många redan tänkt på men det hade inte jag.. Om pålägget i övrigt sinar så lyfter det här en macka som annars bara hade haft vanligt smör till skyarna.

På sätt och vis känns det här inlägget nästan lite fjantigt. Hur svårt kan det egentligen vara att lägga något gott på en macka? Men jag hade faktiskt bekymmer med det här ett bra tag främst för att jag inte tänkte på sakerna som pålägg (utom färskosten..). Därför fanns det sällan hemma och det fick bli smör för min del.
Nästa gång tänkte jag visa en riktigt jävla god smörgås för er!

Bohuscupen Dressyr Ponny

Här kommer en drös med bilder från söndagens tävling i Torslanda.
Jag lufsade runt i regnkläder under ett skrittäcke med kameran inplastad och gjorde mitt bästa för att inte skrämma upp någon stackars ponny i min uppenbarelse.
Är du med på en bild och vill ha den så kommentera och fyll i din e-post så skickar jag i bättre format. 
Jag har även massor a bilder på andra ekipade som inte är med här plus fler på dem som finns här nedan. Hör av er i kommentarsfältet med en beskrivning av ekipaget om du vill se fler bilder.
 

Bra start på veckan

Började dagen och den här veckan med en våffelfrukost, såg efter det på film och i eftermiddags var det hoppträning.
Pippi blev väldigt stark och drog iväg men det var bara mot hinderna. Visst är det inte så bra men anledningen till att hon gör det är för att hon verkligen vill hoppa och det känns jättekul.
På slutet tog hon förhållningarna jättefint och vi klämde till och med in ett extra galoppsprång på en sträcka. Ett ynka stopp fick vi och det var på grund av en för kraftig förhållning. Jättenöjd med min Pippilur!
Själv måste jag verkligen få en bättre sits och position i hoppningen. Faller fram alldeles för mycket och hälarna åker upp åt tjotahejti. Har väldigt svårt för att komma på mig själv med det under själva hoppningen för då ligger allt fokus bara på att komma fram till och över alla hinder.
   Imorgon åker jag till Strömsholm så snart ska jag iväg och handla mat så jag varken svälter eller blir ruinerad på deras dyra café under de här två dagarna. Kommer att köa något inlägg så det inte blir alldeles tomt här.
Nu ska jag fixa bilder från gårdagens ponnydressyr och de kommer upp ikväll!
 

 

Borta hela dagen

Idag är det ponnydressyr för hela slanten så några inlägg kommer det tyvärr inte upp här.
Däremot imorgon kväll kommer ett med bilder från dagen. Hoppas på att regnet håller sig borta så att det blir några bra. För säker hets skull ska kameran plastas in.
 

Osteopat och arbetsdag

Idag kommer osteopaten till stallet och Pippi plus två till ska behandlas.
Tidigare har han inte hittat några stora problem i hennes kropp annat än lite spänningar här och var. Får se hur det ser ut den här gången. Hoppas såklart på förbättring för då vet jag ju att jag gör rätt med henne i vår träning.
Jag tycker väldigt mycket om vår osteopat, Svante Larsson. Han är duktig, ärlig och ger bra tips och instruktioner om hur hästarna bör jobbas och stretchas. Dessutom är han jättetrevlig!
Med Joppe var det enorm skillnad från första besöket till det sista ca två (tre?) år senare. Från början hade han många låsningar och svag bakdel men vid sista besöket sa Svante att han nog inte hade behövt att komma för det fanns inte mycket att fixa.
Pippi med sin stora integritet är inte alltid helt bekväm med att någon håller på och böjer och drar i henne. Men Svante med sitt lugna sätt lyckas alltid övertala henne om att det är något bra han håller på med.
Innan behandlingen ska jag rida ett kortare dressyrpass hade jag tänkt. För efteråt har jag inte tid med det, då är det dags att delta i arbetsdagen i stallet.
Nästa helg har vi ju dressyrtävling så då gäller det att anläggningen är i det bästa skicket så att allt fungerar som det ska och det ser fint ut. Arbetsdagar är roliga tycker jag. God mat, trevliga människor och man känner verkligen att man får viktiga saker gjorda.
Pippi är skeptisk till en behandlingsmetod

Stallfritt

Idag blir en stallfri dag, blandade känslor över det.
Upp 05.30 för att vara i Bollebygd och jobba halv nio. Slutar två och lär vara i stan vid halv fyra. En liten liten shoppingrunda på egen hand har jag tänkt att ta då och när jag kommer hem ska jag städa huset och sedan plugga hästkunskap och körkortsteori. Mamma tar Pippi.
Skönt på sätt och vis när det är en del jag vill få gjort och framför allt eftersom magkatarren slog till med full styrka igår. Känner mig rätt tagen idag med. Men samtidigt vet jag att jag blir latare ju oftare jag är borta från stallet och minsta vilodag kan nästan få mig att tappa suget. Någon vecka och det övergår i abstinens istället.
Men i helgen är det stallet för hela slanten så det kanske är bra att få andas lite först. Rida på morgonen på lördagen och sedan ska osteopaten behandla Pippi m.fl.
Jag ska hjälpa till på arbetsdagen som vi har inför nästa veckas tävling tills jag måste gå hem för att göra mig i ordning för jobbet i stan.
På söndagen blir det tidig morgon och heldag på dressyrtävling med ponnylaget. Men att ha en sån här dag som idag känns märkligt.. Jag brukar oftast följa med de dagar som mamma rider i vanliga fall. Men nehepp.
Tycker ni att det är lite skönt att ha någon dag ibland då man inte behöver ägna en tanke åt hur det går i stallet? (eftersom man vet att allt är i trygga händer)

Dreads

Dagens ointressanta fakta:
Livet med dreads är för det mesta enkelt.
Jag behöver inte fixa håret det minsta på morgonen men jag kan om jag vill. När det blåser händer det inte särskilt mycket och regnar det så ligger det inte slickat mot pannan.
Men.
Jag fick gå från storlek 52 till 61 i hjälm (gör väl inget för jag skulle ändå köpa ny). Det krävs noggrann fördelning när jag ska ta på mig ridhjälmen och jag får knappt plats med det i något hårnät sen. Det går men det är väldigt bökigt.
Det allra jobbigaste är nog ändå att det tar så lång tid för det att torka (ja jag tvättar håret, galet eller hur)! Har tvättat det nu ikväll och jag vet att imorgon kl åtta när jag går till jobbet från bussen i någon minusgrad kommer det fortfarande att vara vått. Ishlo Pishlo!
Men över lag gillar jag mina 32 kompisar med pärlor här och var!
 

Pratsam

Pippi gnäggar ganska mycket. Inte onormalt men mer än vad vissa andra gör.
Hon tycker inte om att vara ensam så hon gnäggar när hon är själv i stallet eller till och med om någon tar på ett annat sto en grimma. "LÄMNA MIG INTE NU!!" Valackerna struntar hon i var dem är.
När det bara är hon och jag i stallet så gnäggar hon ibland också efter mig om jag går runt ett hörn. Det är lite lägre, en mer normal samtalston då.
Hon gnäggar också ibland utan att man riktigt vet varför. Som senaste hoppträningen när vi skrittade av. Alla hästarna var fortfarande kvar i ridhuset men plötsligt så gnäggade hon högt ändå.
Nu har hon börjat med ytterligare en grej. Om jag mockar efter jag ridit så vet hon att det blir mat när jag är klar. Då kan hon stå och liksom viska lite otåligt att jag borde skynda mig.
Så himla mysigt ibland med en häst som är så pratsam. (:
Gnäggar era hästar mycket? Joppe (min ponny) gjorde det bara när maten kom.

Zorro!

Här är vår skylthäst Zorro! Han är vårfin nu i det senaste från Eskadron. Jag är ju inget fan av rosa men här ser det väldigt sportigt ut tycker jag.
 
 

En litet planerings-inlägg

Nu ska jag snart gå till jobbet.
Förmodligen blir det en mycket kortare arbetsdag idag fram till två eller så. Hade gärna jobbat längre men det ska ändå bli lite skönt att kunna slappa någon timma hemma innan jag måste gå till stallet för att ta in hästarna. Däremellan ska jag tydligen köpa fisk, det var det en lapp på köksbordet som beordrade mig om. Den var skriven med min finaste penna så det är väl bara att lyda.
Men stallet som sagt - kl fem ska hästarna vara inne så det är ju lämpligt att vara där cirkus halv så jag hinner mocka först. Dagens ridning får bli konditionsträning på slingan runt stallet. Målet med den är att jag inte ska ramla av (gjorde förresten inte det på hela mars, woho!).

Förra veckan lyckades jag verkligen med planeringen av Pippis och min träning. På söndagen när det var "tävlingsdags" var hon så harmonisk och tillfreds så jag inte kunde annat än njuta på hennes rygg.
På måndagen hopptränade vi hemma. Det gick bra och Pippi var glad och framåt. Väldigt vinglig men det var piloten med. Dagen innan (söndagen) red jag ut så det hjälpte nog framåtbjudningen rejält.
På tisdagen vilade hon helt när jag var på Strömsholm och på onsdagskvällen hade vi dressyrlektion. Den började väl sådär men mot slutet tuffade vi på fint. Jag blev väl medveten om vad jag var tvungen att träna mycket på och repeterade det dagen efter, alltså torsdagen.
På fredagen var det kommunikationstränig från marken i lite högre tempo än vanligt. Det gick väl ganska bra men jag har ännu inte riktigt koll på hur jag ska ge de olika kommandona. Pippi hade i alla fall kul och jobbade på fint.
Lördag var det hoppträning hos Sandra och det gick väl på sätt och vis bättre än någonsin. Vi slog vårt höjdrekord men på slutet blev vi skittrötta båda två och fick många stopp. Med lite glädje ändå från hoppträningen var Pippi hur positiv som helst för arbete på söndagens Lingondressyr.
Med andra ord gav den noggranna planeringen resultat och jag ska försöka hålla den uppe.
Frågan är om jag vill göra samma sak varje vecka. Eller det är ingen fråga för det vill jag inte.. Kan dessutom inte eftersom träningsdagarna varierar lite både i hoppning och dressyr.
Inför nästa dressyrtävling (som ju faktiskt är en riktig tävling) ska jag försöka göra likadant igen, men däremellan måste det ju också flyta på bra.
Det är verkligen värt att lägga ner lite tid på att planera sina veckor och lättast blir det väl kanske om man planerar mer än en vecka åt gången.
Hur brukar ni lägga upp era veckor med träningar och vila?

Bohuscupen - Ponny!

På söndag ska jag med AFRK's Ponnylag till första omgången av Bohuscupen i Dressyr! Jag är där som lag-fotograf och hästskötare. Det ska bli så roligt och det kommer finnas massor av bilder här när det är klart.
Någon annan som ska dit?
Ett av våra ekipage!

Lydig men ilsken

Det blev ingen dressyrlektion idag för Viktoria var sjuk, så jag körde på egen hand.
Pippi var jättelydig och gjorde allt jag bad henne om. Fick aldrig någon riktigt bra kontakt på högertygeln men i övrigt så lyssnade hon super. Vi tränade en hel del förvänd galopp och det gick riktigt bra!
Men av någon anledning var hon skitarg på de andra tre hästarna i paddocken. Hon blev hur sur som helst om någon kom närmare än 10 meter och jag vet inte alls varför det var så. Hade jag haft henne mer samlad och fokuserad på mina hjälper hade hon ju varit mycket mer avslappnad och inte brytt sig om dem andra, så det är ju ett tecken på att det kanske inte alltid är så bra som man tror bara för att hästen böjer på nacken. Men varför hon blev sur över huvud taget vet jag inte.
Kanske hade hon vaknat på fel sida!
Snygg-Pippi

Bröderna Fluff 3 år!

Idag för tre år sedan kom tre små kattrackare till världen, Figaro, Bullen och Findus. Den sista som var den allra minsta flyttade till Uppsala där han har det toppen hos min moster. De andra två blev vi inte av med, fast vi faktiskt försökte haha!
Figaro går till vardags under namnet Figge. När man ropar kan det också bli till Figgeliten. En gång sa pappa fel och kallade honom för Nyllet. Vet inte hur det blev så men det var fruktansvärt roligt. Stundtals kallas han för Tjuven.
När Figge var liten var han helvild. Han slogs som tusan med de andra och stal en hel del mat. En gång tog han ett skinkpaket och sprang iväg med det under en fåtölj.
Nu är Figge tjock, klumpig och ängslig. Han blir rädd för vad som helst men när det gäller så spöar han lätt skiten ur Bullen. 
En dag när jag kom hem mellan två jobb haltade Figge som bara den. Jag ringde pappa som åkte till veterinären på kvällen och det visade sig att benet var helt krossat. Vi vet inte vad som har hänt. Nu har han en metallplatta inopererad och snart ska han på återbesök för att se om de ska plocka ut den. 
Figge tigger mat genom att blinka med sina stora Bambi-ögon och stryka sig mot ens ben.

Bullen är min favorit. Men det säger jag aldrig så Figge hör.
Bullen är mjuk och fin och gul och go. Han gillar att kramas och brottas. Varje morgon äter han och jag frukost ihop och sedan slåss vi litegrann. Bullen kan man också kalla för Bullsi-Gullsi, Bulgur eller Bullemi(n).
När Bullen var liten skrek han mest av alla. Det gör han faktiskt fortfarande. Han svarar när man säger hej och varje dag mellan tre och fem får han ett infall när han bara gapar och vill ha uppmärksamhet oavsett om han fått mat innan eller inte.
Bullen tycker inte om när man går hemifrån, han följer efter och jamar olyckligt så det skär i hjärtat på en. När man går till Statoil (som ligger jättenära) sitter han vid vägen och väntar när man kommer tillbaka. Då blir han glad och hälsar genom att stångas. En gång gav han mig en fläskläpp. 
Bullen gillar att bitas men det är bara små kärleksbett. Han tar ett stadigt tag i ens hand eller kind och spinner nöjt. Bullen tigger mat genom att sätta klorna i låret på en, skaka och jama i högan sky.

Findus är rolig och gillar att klättra. Jättehögt. Han har varit hos veterinären alldeles för många gånger för sin lilla ålder och en gång var det för att han föll sju meter från ett träd. Han tycker också om att vara ute och få viktiga saker gjorda. Som att hoppa i lövhögar och hjälpa sin matte att gräva i rabatten. Han tycker att hans husse är jättebra för han är två meter lång så på hans axel är man jättehögt uppe och man kan komma till platser som är ännu högre.

Duktiga mig!

Vad jag har varit duktig idag alltså! (så måste man få säga med jämna mellanrum)
Jobbade från halv tio till till nästan kl fem, lagade mat när jag kom hem (god omelett med broccoli, morötter och fetaost!) och nu ska jag fixa med klubbens hemsida och sen blir det körkortsteori.
Mamma tar Pippi idag och det är rätt skönt faktiskt.
Imorgon ska jag vara nästan ännu duktigare!
Jobba 8-10, in till stan för en körlektion 10.45-11.40. Tillbaka på jobbet kl 13 och stanna till kanske 16. 17.30 är det dressyrträning och efter stallet blir det nog mer körkortsteori. Det gäller att passa på när man är i rullning!
Det finns en stor risk att jag däckar i soffan någonstans här emellan..
Hemsidan:
 

Massage, eller?

Plötsligt blev det jobb idag men det passar utmärkt då mitt stackars bankkonto lider.
Det som gör det hela lite krångligt är att jag har väl typ på sätt och vis en tid bokad för massage någon gång idag men jag vet inte när. Det lät ju bra va. En vän som jobbar på ett spa har bokat en massage åt mig till ett lägre pris, den är idag men hon har inte sagt till mig när den är. Så jag undrar hur det här ska gå.
På tal om massage så fick vi höra senast vi var på Strömsholm att enligt en undersökning på 20 hästar där man ryktade 10 ordentligt i 40 minuter och gav de andra en massage i 40 minuter under ett antal dagar kunde man inte känna någon skillnad i kroppen på de olika hästarna. Testryttarna upplevde att båda grupperna blev mjukare med tiden.
Känns skönt eftersom jag är värdelös på att massera. Istället får jag ta ryktborsten och behandla min pålle med det.