Jag är så glad och nöjd att jag spricker!
Visst, det finns saker som hade kunnat varit finare men jag tog vad jag hade och gjorde det till det jag kunde. Det enda inköpta är den blå kistan som kostade 50 spänn på en loppis. I den har jag täcken och schabrak.
Sadelhängarna fanns redan här fast i ett annat rum och krokarna som tränsen hänger på är från huset som stallet tillhör. Jag målade dem i samma röda färg som gallret. Skåpen är från vår gamla köksinredning och bänken (som jag egentligen hatar) har alltid funnits där. 
Golvet har jag täckt med hampa, det vi strör med i boxarna. Detta för att golvet är gjutet direkt på jorden och det kommer lätt upp fukt från det, dessutom var där fula sprickor och nivåskillnader.
Så småningom ska jag skaffa en fjärde sadelhängare för symmetrins skull men just nu finns där ändå bara tre sadlar så vad är det för mening med det. Kommer även sätta upp lite grejer i dekorativt syfte men inte än på ett tag.

Så länge jag har funnits har den här hörnan av stallet fungerat som foderkammare och förråd. Men innan dess stod där en ponny i både den boxen och den intill där det nu står traktordäck (den med däcken ska bli min framtida foderkammare).
När jag hade med mig min ponny ner hit första gången så blev det en "sadelkammare". Ett hörn där det fanns utrymme att placera en bock som jag kunde hänga sadeln över. Här och var i stallet fanns spikar uppsatta på väggarna där träns och grimmor fick hänga. Redan då drömde jag om att göra det riktigt fint där. Åren gick och jag gjorde mitt bästa för att få det att se prydligt ut. Ställde allt bråte längs väggarna så gott det gick och sopade golvet, men det kändes aldrig riktigt bra.
Men så äntligen i år kunde jag ta tag i det hela. Jag har skurat väggar och tak, borstat rost från gallren och målat över. Allt bråte har lagts undan eller slängts och med morfars och pappas hjälp har jag fått upp krokarna och sadelhängarna.
Nu när jag säger äntligen så menar jag verkligen äntligen. Tänk att man kan må så bra av ett fint hörn i ett stall.
Före:

..så kan man klä sig i blågult.

Idag är jag ledig och det jublar jag högt över!
Men är man bara ledig en dag åt gången kan man inte ligga och lata sig, det skulle jag heller inte vilja göra trots att jag ibland kan vara en otroligt lat person.

Nu ska jag bort till stallet för att ta in Pikachu och rida. Vi börjar i skogen för att kunna galoppera lite i sanden och sedan avslutar vi hemma på fältet med några miniskutt över hindren vi byggt upp. Härom kvällen var jag och mamma och hämtade bommar hos Louise (ägaren till FB och Epos) och hinderstöd hade vi redan. Allt material går i shabby chic andan.
När ridningen är avklarad åker jag och mamma till Ystad efter lunch och badar. Där stannar vi nog inte så länge, jag vill bara doppa mig och sedan åka hem igen för att kunna fixa klart det sista i sadelkammaren.
16:30 kommer hovslagaren och sedan fylls kvällen med vad än som behöver göras.

Så kom äntligen regnet och gav ny livskraft åt världen. Plötsligt kvittrar fåglarna igen och växterna rätar stolt upp sig en sista gång innan det är dags att falla i vissen sömn till nästa vår.

Det varma vädret gör mig riktigt slö och jag skrapar ihop det sista av min energi efter jobbet till trevligheter borta i stallet. Lovar bilder på sadelkammaren på torsdag.
Då är jag ledig och är det fint väder bär det av till stranden. Om det inte blir fint väder tänker jag inte hänga läpp för det utan tacksamt ta emot det välbehövliga regnet. Åskan kan vi vara utan.

Nu ska jag krypa till kojs så jag pallar jobbet imorgon också. Femte dagen på rad och det är väl helt normalt kan man ju tycka men det är trots allt tiotimmars-pass och jag är bara ledig en dag innan nästa omgång. Tur ändå att jag var sjuk förra veckan så det blev några dagar i stillhet. Längtar som bara den tills säsongen är slut och jag kan pusta ut i några veckor.
Men sova var det visst nu ja.

Idag ska det tydligen bli 28 grader vid klockan ett och jag vill bara gräva ner mig i en liten sval grotta. Förmodligen kommer det vara mycket folk på jobbet och jag ser inte fram emot det alls. Fy.
Men för att hitta lite ljusglimtar i min annars så nattsvarta tillvaro här på landet bland hästar och fält så kan jag ju låta tankarna vandra till huset borta i stallet. Nu finns det golv i 5,5 av 6 rum. Golv är ju väldans bra att ha så det är trevligt!
Snart kan vi säkert ställa in sängarna och soffan och mamma är på loppis idag för att hitta matbord och kanske stolar eller något annat användbart. På tal om sängarna som ska in så är den ena min som egentligen borde stå i Göteborg. Så jag har alltså ingen säng där längre. Ännu en anledning till att jag helt enkelt måste stanna här.
Stackars mig, jag har det inte lätt här i solen bland hästar och fält.

Jag och Anna red ut idag på en lång tur med Pippi och FB. Vi har skrattat, galopperat och bara haft det hur bra som helst. Här kan jag dö lycklig, men inte än.

Ja, om man kan kalla tavlan för fynd eller fin vet jag ju inte riktigt.. Den är början på något större, i sin ensamhet är den ju rätt ful och märklig. Kistan är fin.

Nu kan man ana ljuset i tunneln i min sadelkammare. Det som saknas just nu är ett skåp och några krokar som ska upp. Satt där inne på kistan med täcken och schabrak i säkert 15 minuter och bara mös. Tänk att man kan bli så glad av sadlar som hänger på väggarna istället för över bockar på golvet.
Jag tänker inte visa mer än såhär förrän det är helt färdigt. Även om jag förstår folk som gärna vill visa upp innan det är klart (för man är så himla glad och lite stolt) så är det så trist med "före-" och "nästan klart bilder". Man ser inte alls lika stor skillnad då och har man inte själv varit med i processen så blir man knappast impad.

Nya Höökskatalogen är ute och även om det finns många grejer i den som är rätt fina så känns det varken särskilt nytt eller musthave. Kanske är det så att jag inte känner behovet av fler grejer och det är väl bra egentligen. Men jag tyckte ändå om att bläddra i den trots att själva prylarna inte lockade så värst, miljöerna däremot fick mig att längta till hösten.
Egentligen så längtar jag väl inte bort från sommaren. Vi har det bra i värmen allihopa och det är skönt att ha hästarna ute dygnet runt. Men jag vet hur fint det kana vara här på hösten också. Just nu försöker jag hitta anledningar till att inte stanna kvar här nere.
Nej, nu svävar jag visst iväg till saker som jag inte bör uttala mig om än.

Nu har Luri fyra skor igen och en tid för en verkning runt om är bokad om två veckor. Skönt att ha det fixat!
Jag och FB ska nu ta en tur i fyledalen och klättra i backar. En dag ska där sitta fina muskler på den gamla ryggen.
Imorgon får han vila för att orka med vår långritt på fredag. Pippi däremot ska ridas igenom lite mer ordentligt i dressyren hade jag tänkt.
Imorgon hoppas jag även på att kunna lägga upp lite bilder på mina (våra) loppisfynd (:

Det blev visst vårdcentralen för min del idag. Jobbade igår och det gick ganska bra trots mitt tillstånd men i morse vaknade jag i ren smärta och fick ringa sjukupplysningen. Ringde därefter jobbet och sjukanmälde mig och den här gången fick jag ju åtminstone ingen utskällning för det. Så snart kör jag till vårdcentralen och hoppas på att allt blir bra sen.
Pikachu ska också få lite vård idag. En hovslagare kommer halv ett och slår på tappskon. Skönt att den jag ringde nu på morgonen kunde komma så fort, jag och Anna ska ju rida ut på fredag och det skulle verkligen ha varit trist om en tappsko satte stopp för det.
Även denna sjuk-dag ska jag se till att få saker gjorda i min sadelkammare, kanske rentav kan sätta upp sadelhängarna!

Såhär kan man klä sig om man vill. Det ville jag i morse så Pikachu fick helt enkelt haka på.

.. så blir det räcergalopp trots en sko för lite.
När jag hade gjort i ordning henne för ridning igår kväll och bara skulle kratsa hovarna också, så visade det sig att hon saknade en sko på höger fram. Jag svor i mina tankar (lögn, jag svor högt) och funderade på vad jag skulle göra. Äsch, går hon sönder får jag väl köpa en ny häst tänkte jag och tvingade ut det arma djuret från stallet och satt helt okänsligt upp i sadeln.
Vi skrittade ett varv på vår runda och hon markerade inte det minsta trots att det var på grusväg. Vi prövade att trava lite på gräset och när hon inte visade någon ojämnhet där heller så bestämde jag att vi skulle rida ut i skogen som planerat ändå.
Planen var att galoppera i uppförsbackar och träna styrka, men på grund av omständigheterna var jag beredd på att acceptera skritt och därmed galen mjölksyra i mina egna ben eftersom det då tar mycket längre tid innan man är uppe för backen och kan sätta sig igen. Men Pippi var inte intresserad av skritt. När jag lät henne bestämma tempot gick det från noll till hundra och vi susade upp för backarna.
Den skolösa hovet klarade sig fint och tankar på att hon kanske skulle kunna gå helt barfota leker innanför pannbenet på mig. Men jag kan ju knappast rycka av resten av skorna själv och i första hand kanske skon ska slås på igen. Så jag har smsat en hovslagare som jag också ska ringa upp imorgon bitti för att försöka få en tid i veckan.
Jag och Anna ska rida ut på fredag och även om det gick bra idag och säkert kan göra det imorgon också om jag rider på gräs så är väl knappast tre skor särskilt bra i längden för den stackars fjärde hoven.

Jag och morfar tog skåpbilen till den lokala hästsportbutiken, Stallshopen, för att få tag på lite nödvändigheter. Bilens lastutrymme var dock överflödigt; det blev bara tre saker.

Nummer 1, flugspray för det vi har håller på att ta slut. Vill man överleva här så är denna produkt en förutsättning. Gillar den vi har nu, snäll mot miljön, håller ca ett dygn, flugorna sätter sig inte och den luktar citron.
Den hade de tyvärr inte så det fick bli Bromsstopp. Den är väl också rätt snäll mot miljön men luktar äckligt av tjära.

Nummer 2, huva till Pikachu. Tycker inte alls om såna egentligen eftersom jag tycker att det ser lite fjantigt och onaturligt ut med mössa på hästen. Tror dessutom att de oftast är helt onödiga. Men jag kan se att det finns ett behov i vissa fall. I vårt fall är det åter igen dem där flugorna. Pippi blir helt utom sig av stress när man rider och flugorna kryper på hennes öron.
Så i ett försök till att rädda min springare köpte jag trots min förakt en svart huva som var extra tunn över öronen så att hon inte ska bli varm.

Nummer 3, ett riktigt trevligt köp. Marinblå brallor för 100 spänn. WOHO! De är från Horka och väldigt enkla i modellen men sköna och tunna.
Alla tre föremål ska sättas på prov ikväll när jag ska rida.

Jag blev visst sjuk idag. Var inte alls beredd på det så är någonstans mellan chock och lättnad över att inte behöva gå till jobbet, har varit orolig över hur jag ska hinna med allt jag vill.
Mår egentligen ganska bra i kroppen och rent energimässigt men min åkomma gör det omöjligt att arbeta på ett ställe där man måste hitta någon som kan avlösa en varje gång man behöver gå bort en kort stund.

Idag ska jag se till att rida båda hästarna. Igår blev det bara FB på morgonen för när jag kom hem från jobbet klockan åtta var jag helt slut i kroppen och innan maten hade landat i magen var klockan över nio. Borde rida Pikachu först framöver. Dels är det väl egentligen viktigare att hon rids ordentligt och dels kan jag nog hitta orken på kvällen att åka runt på FB. På honom är det ingen större kraftansträngning för min del.
Nu tänkte jag gå bort till stallet för att måla väggarna i sadelkammaren, det är ju lika bra att passa på.

Jag trodde inte att det fanns i FB att ta till bocksprång, men igår bjöd han mig på ett par stycken i ren glädje när vi svischade fram i skogen som en raket. Den enorma bakdelen har en del kraft kan man säga. Han känns piggare för varje gång jag rider och det kan ju inte annat än båda gott.
Snart ska vi förstora hagen ytterligare och ge trion tillgång till mera fint grönt gräs, då kan herrn kanske även lägga på lite fett på den där gamla kroppen, det vore allt bra tjusigt!

Ny header och lite ny färg på bloggen, Woho fanfar! Med ny slogan och en annan nyans av grönt känner jag mig taggad till att fortsätta leverera till de stackare som läser mina rader dagligen. ÄR NI MED MIG?!?! (övertaggad).
Sommaren är dock en så kallad lågsäsong i bloggvärlden, ingen vill sitta framför datorn då. Istället sitter ni med era smartphones och instagrammar om semestern. Jag har en dumphone och står för intelligensen på egen hand.

Åter till designen, det flöt visst iväg en aning.
Min tuffa slogan kändes välbehövlig då alla tycks vara störst eller bäst inom något område någonstans. Jag kan utan tvekan säga att min blogg är den största hästbloggen här i Stenby (det tycks finnas många byar av sten i Sverige, jag har ingen aning om hur det står till på de övriga orterna med samma namn inom hästbloggandet).

Till min och FB's stora lycka börjar jag kl 11 idag och vi hinner med en tur i skogen innan dess. Så rackarns roligt att rida honom där. Han har spetsade öron från start och blir hur glad som helst när han får länga på steget i galoppen. Finns inget bättre än en häst som njuter av att få galoppera.

Hej alla fina som röstat på headerbild! Bild nummer 4 leder och även om jag gillar den och det är en bra headerbild så är den lite tråkig.
Så jag hittade den här: Vad säger ni? Är mitt fejs alldeles för intense eller funkar det? Eller är helt enkelt fyran bättre?
Nu står det alltså mellan dessa två.

Bästa rubriken någonsin.
Började visst 11 idag och hann därför med båda hästarna på morgonen. Tack vara detta kan jag åka mot Göteborg direkt efter jobbet och slipper ta tåget klockan 06 imorgon.
Men det blev allt lite stressigt nu istället, måste packa i räcerfart. Och här sitter jag vid bloggen, prioriteringar!

Träningen för Linda i måndags gick riktigt bra och med gummibollar som studsar och annat vettigt i bakhuvudet ska jag se till att göra mina hjälper mindre men mer effektiva.
Pikachu var stel som ett kassaskåp i början men på slutet smidig och mjuk som en.. Eh.. katt? Kanske, eller..? (inte Figge då..) Skit samma hon var mjuk och rumpan guppade attraktivt i solen, hennes alltså.
Motiverad till att hålla igång det här och med en Lätt A ritt till våren i sikte ska jag släpa mig upp i morgon bitti för att rida FB så att jag sedan får tid till Pikachu på kvällen. Hon är inte den morgonpigga typen.

Förövrigt har jag förälskat mig i FB. Trodde aldrig att en stor, brun, gubbig häst utan tecken i pannan skulle kunna charma mig så. Han är på utsidan bara helt brun men på insidan är det renaste guld.
Och med den klibbigt smöriga kommentaren säger jag godnatt för den här kvällen.

Kan omöjligt bestämma mig för vilken av dessa fjantiga bilder som är minst fjantig. Eller kanske mest och göra det till en grej.
Så jag behöver er hjälp och snälla hjälp mig nu!
Jag har pinsamt få läsare och jag känner förmodligen er alla på ett eller annat sätt, trevligt på sitt vis men det gör också att kommentarerna knappast brukar hagla häromkring. Men om alla som läser det här skulle kunna ta och lämna en kommentar om vilken bild som passar bäst till att ha överst på den här bloggen så vore det helt fantastiskt!
Tanken är ju att det ska stå något på bilden så det är därför det finns utrymme vid sidan.
Vill helst kunna lägga upp den nya designen till helgen.
Bild nummer 1. Ett, två höga knän! Ute och marscherar, inga konstigheter. Den här ska nog bli ljusare.

Bild nummer 2. Pippi är den enda som jag vet som är värre än mamma på att blunda på kort..

Förra fredagen, alltså för över en vecka sedan, såg vi inte Majsan (morfars katt) på kvällen. Lite märkligt men såna är ju katter.
Det gick några dagar och hon syntes fortfarande inte till, spekulationer om rävar satte igång. När hon varit borta i en vecka så var det väl mer eller mindre accepterat i huset att Majsans tid på jorden var förbi och det var inte roligt alls.
Men så i måndags kom där en stålgrå mager katt haltandes på morgonen och fick dricka så många fat med mjölk som hon bara orkade. Just nu håller hon på att tackla ner mig från fåtöljen vid datorn, men har man en gång varit förlorad så har man rätt att bete sig lite hur som helst.

Vi misstänker att boven i dramat är en svartvit katt som kommit hit och är riktigt otrevlig och våldsam mot gamla Majsan. Lämpligt nog stötte jag och Kringlan på denne ligist när vi var ute på kvällspromenad och vi gick till attack. En sådan modig (korkad) kanin hade han aldrig sett förut och han flydde fältet (bokstavligen talat)
Majsan tyckte inte att blixt var en god idé

Om någon timma åker vi hem mot Göteborg för att gå på en Dylankonsert ikväll. 
Jag ska krama Bullen så tills han kräks, saknar honom så det gör ont.
Åker dock tillbaka hit redan imorgon bitti men ett litet saltstänk av västkusten ska bli skönt att få känna. Jag måste åka tillbaka så tidigt eftersom jag jobbar imorgon och på torsdag. Men, gott folk, på fredag åker jag hem igen för att fira Jakob. Det blir en del fram och tillbaka alltså.
Med andra ord kommer det inga fler inlägg idag och kanske inte förrän imorgon kväll. Så kan det gå!

Mamma påpekade, angående ett blogginlägg jag skrivit, att ynglingar bara berör det maskulina könet. Jag hade då kallat Pippi och Epos för "ynglingarna".
Högst diskriminerande tycker jag, att inte ha ett motsvarande begrepp för tjejer eller ens ett könsneutralt uttryck. Vi lever väl på 2000-talet?!
Nej, i denna mansdominerade värld tillåts inte flickor vara unga, dumma och oansvariga. Alla har rätt att kallas för något som beskriver dessa egenskaper sammanställt!
Rösta på F!

Yngle och Yngla

Vet ni vad som är nästan lika farligt som skräckinjagande shetlandsföl i högt gräs? Kor som kommer galopperande mot en i klunga, alltså som en formation. De siktar på strupen, jag lovar! Inte undra på att Pippi blev utom sig av rädsla när de vita bjässarna aggressivt närmade sig. Duktigt av mamma att hålla sig kvar tills hon frivilligt hoppade av för att gå före vår stackars pålle och förbi faran.
FB - världens snällaste - tyckte också att korna var hemskt obehagliga men tog ansvar för livet som satt uppfluget på hans rygg. Jag har sagt det förut men jag säger det igen, när man sitter på honom känns det som att inget ont i världen kan hända.
Efter detta trauma fick vi oss ett gott skratt när mamma skulle ta sig upp igen. Till hennes försvar så var förhållandena knappast till hennes fördel. Resten av turen gick smärtfritt och vi hade det riktigt trevligt.

Ikväll är det After Work på jobbet så ridningen får bli nu på morgonen.
Har lyckats boka in en träning för Linda (stallchef på Bollerup, sålde Pippi till oss) imorgon och vill därför se till att rida igenom pållen idag. Man kan ju inte komma till en träning och ha problem! (Eller hur var det nu?)
Lite tradigt eftersom det blev en sen kväll igår. Var kvar i stallet till halv elva efter vår skogstur och satte mig vid datorn en stund när jag kom in. Dumt. Men som man bäddar får man ligga och jag bäddar nästan aldrig så därför blir det heller ingen sömn.
Egentligen tycker jag bäst om att rida på morgonen, eller på kvällen. Inte mitt på dagen alltså. Jag är en sån där som trivs i gryningen och skymningen. Vad heter det nu igen..? Just det! Vildsvin. Vild och svinig det är jag det.

Såhär ser tydligen jag och Pippi ut bakifrån när vi springer. Lite breda om ändan fast det faktiskt inte är så. Hade ingen aning om att mitt hår såg ut sådär, helt rufsigt ju! Galen färg också. Har någon sett min hårborste?

Har sprungit mig svettig och andfådd i jakten på den perfekta headerbilden. Jag tror dessvärre inte att vi fick den. En bild är skitfin, men Pippi blundar. Livet är allt bra svårt ibland. Men det kan vara bra också, som nu till exempel; tacokväll och sedan ridtur i solnedgången.

Det här är tyvärr en av de bättre bilderna..

Vi kom nyss tillbaka från en loppis där vi har fyndat! En soffa, en liten ute-möbelgrupp och något slags bord köptes till huset. Själv la jag beslag på en fin blå kista att ha i sadelkammaren, en kaninbur och en lite småful hästtavla.
Skåpbil är bra.

 Visar grejerna sen

"Idag öser regnet ner och vi väntar oss inte så mycket gäster så är det så att du är schemalagd idag men gärna stannar hemma så maila oss"
Så löd mailet jag fick från personalchefen nu på morgonen. Det var först till kvarn som gällde och eftersom jag kan det där med kvarnar så var jag snabb som sjutton. Lika snabba var ledningen på jobbet och jag fick ett "Ok" till svar inom två minuter.
Regnet öser ju som sagt ner så det är inte en underbar dag att vara ledig på. Å andra sidan inte heller en underbar dag att jobba på. När det regnar så är det ju inte många som badar, men naturligtvis är den en enda liten skitunge som ska plaska omkring så att man ändå måste sitta och vakta.

Igår var vattnet i min pool grönt. Knallgrönt alltså. Bara vattnet dessutom. Det var inget smuts på botten eller något annat lortigt som gjorde det utan tydligen något med syre- och klorhalten.
Många undrande gäster frågade vad det var och jag mumlade saker om syre och klor och att det är ofarligt, svider inte så jättemycket så länge du inte får det i ögonen.
Försökte skämta med några småpojkar och sa att det var för att krokodilerna skulle kunna gömma sig. De blängde bara irriterat på mig, ingen humor alls.
(Åhherrejävlar vad äckligt! Skulle googla krokodil för att få fram en kul bild. Shit vad äckligt, gör det inte!! Jo, gör det)

 

Mässan på Falsterbo var riktigt trevlig, större än vad jag väntat mig. Jag är van vid att allt känns fjuttigt i jämförelse med Eurohorse i Göteborg men den här dög gott och väl.
Något som jag hade bestämt mig för att köpa var det gula schabraket från Schockemöhle. Tror att det kan bli jättefint på Pippi! De andra sakerna var inget planerat alls. Benlindorna tyckte jag helt enkelt var fina och de var inte dyra.
Jackan satt så himla bra, var fin och dessutom prissänkt. Invigde den igår när jag red i skogen på kvällen - super!
Tävlingstppen (som inte är med på den här bilden) blev jag bara helt glad över att hitta eftersom jag har letat med lykta efter just den färgen men innan Falsterbo utan framgång.
Jag är helt klart nöjd med mina köp från mässan. Lagom många, lagom pris och riktigt fina!

 

Idag kommer mamma och Malle ner hit och det tänker jag dra nytta utav.
Mamma får ta och rida Pippi (vilket jag gissar att hon också vill) så jag får tid till att rida FB, på så sätt kan han sättas igång lite bättre nu. Vi kan rida tillsammans och ha det jättemysigt.
Malin tänker jag stoppa kameran i händerna på och kräva många fina bilder. Bland annat känns det som att en ny header bild vore lämpligt. En där jag inte har tjock halsduk och pannband på mig och kanske på Pippi i sommarpäls, eller vad säger ni?
Jag har även skickat en liten önskelista på vad de skulle kunna ta med sig;
Lusern, 
Nagelsax (till både mig och Kringlan), 
Ögonbrynsfärg.
Familj kan vara bra att ha.

Jag och Malle hade var sin shetlandsponny en sommar här nere. Skogen var visst större på den tiden.

Detta fina vykortet damp ner i brevlådan här om dagen. Det var en hälsning från klippigabergen och andra spännande platser från The Land Of Possibility.
Det var ett väldigt fint kort och väldigt fina rader som min Julle hade skrivit. Sånt man blir glad av att läsa. Men lite småledsen blev jag allt när jag upptäckte hur mycket jag saknar min vän.
Längtar så jag spricker tills huset är färdigt här nere och Julle och Nathali kan komma ner och förgylla mina dagar!

På Falsterbo hade Agria en monter dit jag och Anna tog oss för att hon skulle köpa en grimma. Väl där passade jag på att fråga vad det kostar att försäkra en kanin. När svaret var "33 kr i månaden" och att de hade ett erbjudande med 20% rabatt om man tecknade försäkringen på plats så kunde jag ju inte avstå.
Trots att jag sa att jag var intresserad fortsatte hon i montern att försöka sälja det till mig. Det blev ganska långtråkigt, jag hade ju redan bestämt mig så hon behövde inte övertyga mig längre.
Hur som så tycker jag att det absolut är något man borde göra. Försäkra sina djur alltså, oavsett storlek.
Det beror såklart på vilken typ av person man är. Jag vet att jag skulle slänga fram alla mina slantar om Kriglan behöver vård, men tänk så bra att inte behöva göra det. Bara en röntgen kostar ofta över 1000 kr och då tar försäkringen 700. Så vet man med sig att man skulle göra vad som helst för att hålla livet i en liten lurvig (eller fjädrig eller fjällig för den delen) filur så är en försäkring något man absolut bör ha.
Tänk så hemskt om man faktiskt inte skulle ha råd med någon vård som kan rädda livet på djuret och så måste man avliva istället.

Som jag har letat. Ganska snart insåg jag att en knallgrön, kortärmad tävlingstopp det finns nog inte. Ingen annan som vill ha en sån. Det ska vara vitt, blått, rött eller rosa.
Med nya förhoppningar har jag finkammat sortimentet i sportaffärer som Stadium och XXL. Men ack och ve, enbart knälånga cykeltröjor tycktes finnas i denna kulör.
Men så, när jag och Anna spatserade mellan tälten på Falsterbos mässa så syntes den hänga där och fladdra i vinden. Med strass på kragen och ärmarna, något som jag inte alls vill ha, fyller den ändå ett tomrum och jag tog med den hem. En skitful färg tycker kanske många och som Louise sa; "Du vet att det kan bli för mycket grönt?". Men denna juvel ska bara skymta under min marinblå kavaj och matcha fint till ett vitt schabrak med grön kant och Pippis glittrande, gröna pannband. Nu ska jag bara se till att tävla också..

Idag ska jag till Falsterbo med Anna, WOHO!

Har inte varit där på flera år och ser verkligen fram emot det. Hoppas på fint väder och fina mässfynd.

Känner mig som ett vrak just nu.
Magkatarren spöar skiten ut mig, mitt huvud dunkar och mina ben är stela efter alla timmar framför datorn med bilderna från hopptävlingarna. Jag darrar som om jag inte ätit på flera dagar trots att jag nyss tryckte i mig en stadig fika.
Nu tänker jag fly från detta miserabla tillstånd och gå bort till hästarna för en ridtur (eller två). Det behövs verkligen om jag ska leva imorgon bitti.

När man går in på Equipes Webshop för att titta på bilder från en tävling man har varit med på så tänker man nog inte så mycket på fotografen. Man tänker på om man ser snygg ut trots att man är koncentrerad (många ser faktiskt förvånansvärt bra ut!) och om hästen har spetsade öron.
Inte en endaste tanke ägnas åt fotografen som stod i solen i 11 timmar, som sprang bort till sin tallrik med mat mellan ekipagen och som fotograferade med munnen full av ris och sallad. Som har suttit i dagar och fixat till bilderna för att de ska bli så snygga som möjligt. Det blir till dagar eftersom det är 3000 bilder att gå igenom. Det är inte en överdrift. Det kanske bara är fyra bilder på dig som ligger uppe och nej, just de fyra var inte så jobbiga i sig. Men tillsammans med de övriga 2996 bilderna blev det ganska mäktigt.
Jag förstår att man inte tänker på detta, varför skulle man. Men om någon läser detta som har kommit med på bild; ägna gärna en tanke åt den magkatarrsdrabbade fotografen. Jag tänker inte hindra er från att skicka ett tackkort eller kanske en blomma, eller ännu hellre - köp en bild.

Hur mycket kan man älska en ponny alltså? Stensäker på att Rebecka förstår hur fantastisk Joppe är efter helgens prestationer. Världens finaste ponny tog sin ryttarinna till omhoppningen i New Forest SM där de (naturligtvis) vann hela kalaset!
Grattis till Joppe och Rebecka!

The Drums är sjukligt bra att lyssna på när man redigerar bilder ska ni veta.
Se vilken skillnad mot om man till exempel lyssnar på Amy Diamond istället:
The Drums:

Amy Diamond:

Idag fortsätter bildredigerandet, har på allvar 1000-tals bilder att gå igenom..
För att inte mitt huvud ska sprängas och för att jag ska få tid till annat som är viktigt här i livet så måste jag göra en planering med exakta klockslag.
10:00 - Nu börjar redigeringen.
12:30 - Lunch och gå till hästarna för att se hur de mår i värmen bland flugorna, eventuellt får de gå in ett par timmar.
15:00 - Se efter hästarna igen och ta ut dem om de gick in tidigare. Gå på promenad med Kringlan
18:00 - Middag. Bort till stallet och rida Pippi och FB.
22:00 (Eller när jag är klar i stallet) - fortsätta redigera.
Woho.

11 timmars fotograferande och jag är helt slut i benen (och händerna av att hålla kameran!). Fick inte till någon solbränna på benen, blev skitig istället men det kan funka det med!
Nu väntar (på allvar den här gången) en natt av fotoredigering. Kul med många fina ponnyer i alla fall!

 

Helt slut efter gårdagen.
Först efter att ha suttit ner en stund vid middagen talade mina ben om för mig att de inte orkade med något mer den dagen. "Det skulle ni sagt tidigare!" skällde jag och tvingade dem att trampa bort till stallet och sedan hålla ihop ett stycke häst i form i galopp.
Det blev ett kort pass i nästan bara galopp. Orsaken till detta var att det var helt sjukt mycket flugor ute och det gick helt enkelt inte om vi inte rörde oss i ett snabbare tempo. I skritten blev stackars Pippi helt stressad av alla flygfän.
Efter detta checkade benen in för dagen och det var med nöd och näppe de bar mig hem och upp för trappan till sängen. Någon bildredigering blev det inte under natten "Fuck it" tänkte jag och sköt upp det till ikväll istället. Nu måste jag se till att få det klart innan imorgon för då ska det ju fotograferas igen.

Snart sticker jag till jobbet. 10-19 är det som gäller idag och jag ser då inte fram emot det. Möjligen stöter jag på Tobbe Trollkarl, då kanske det känns mödan värd ändå.

Från igår:

Har en massa bilder på fina hästar och en ännu finare solbränna efter den här dagen. Jag känner mig som en grillad kyckling. Nu väntar käk, ridning och därefter en natt av bildredigering.
På något vis ska jag orka en dag på jobbet imorgon också. Det svåra är inte att det skulle vara utmattande eller så, det är att hålla sig vaken när inte en jävel badar som jag kan vakta.

Imorgon ska jag och min kamera ta oss bort till ponnytravet för att fotografera hopptävling. Som ni kanske hört så är det nära till allt i Skåne och vi kan därför ta oss dit på den fina bruna cykeln.
Tävlingen är för storhästar och höjden är från 80 cm till 110. Sedan är det dags igen på söndag, då för ponnyer från Lätt D till Msv B (varför tog de bort de namnen och ersatte det med höjderna istället även på ponny? Onödigaste någonsin).

Packlista för en sådan dag är följande:
Matsäck - typ mackor och risifrutti, sånt som går snabbt att äta när de höjer till nästa klass. Och vatten! (och godis!!!)
Varm tröja och regnjacka - det ska dock bli 24 grader och sol imorgon.. Men det är bäst att ta med jackan om inte annat för att hålla regnet borta.
Bekväma skor - Touché att jag inte har några sådana just nu
Kameran - Det blir så löjligt mycket lättare att fotografera då.
Extra batteri - Note to self, det ska inte vara urladdat.
Extra minneskort
Kontanter- om jag hade haft några

Jag städade i stallet förra veckan för att kunna skura väggar och hittade en del roliga grejer. Här står liksom tiden stilla (på ett trevligt vis). Placerar man något här så blir det kvar tills den dagen jorden går under.

Igår när jag tog in FB i stallet lunkade han vänligt på bakom mig och ställde upp sig snällt i boxen. Inga bekymmer. Vad de två puckona där ute upplevde var dock väldiga bekymmer.
Istället för att passa på att njuta av lite FF blev de två ynglingarna alldeles förtvivlade över att deras beskyddare lämnade dem och de rusade runt och skriade efter honom. Han svarade med ett mycket gubbigt gnägg och vände på sin höjd på huvudet för att se dem genom stallfönstret. Han var inte det minsta orolig medan de andra var i totalt hjälplöst tillstånd utan någon idé om vad de skulle ta sig till utan honom.
Som tur var blev de lugna när vi kom ut och vi höll oss för småttingarnas skull på fältet intill hagen.
FB är snällheten personifierad och det var trevligt att lära känna honom bättre. Han gick fasligt högt med huvudet så man kan nästan tro att han hade ont i ryggen. Jag hoppas verkligen inte det men ska hålla koll på det. Om så är fallet får vi väl helt enkelt ta promenader i skogen istället för att fylla ut den knotiga kroppen med muskler (och fett!).

Palmolja är för det mesta en riktigt vidrigt smutsig ingrediens i många olika typer av livsmedel och kosmetika. Regnskogen skövlas genom anlagda skogsbränder som tar livet av flera tusentals djurarter, ofta under stora plågor som ju brännskador orsakar. Där odlas sedan en enda palmart som inte ger någon chans till biologisk mångfald what so ever. Fy i helvete rent ut sagt.
Men, är man en sucker för choklad som ju ofantligt många tycks vara så kanske man väljer att strunta blanka fan i brännskadade orangutanger och fortsätter knapra på choklad med en smutsig bakgrund.
Eller, så väljer man företag som inte använder sig av palmolja som framställts från odlingar där regnskogen och djurlivet fått lida. Ett sånt företag är Nestlé!
Lion är ju asgott och har ni prövat Lion White Chocolate? Himmelriket. Ett litet vänligt lejongodis får följa med mig i jackfickan på jobbet och smälta najs i munnen fram mot eftermiddagen när jag är trött.

(Obs, Nestlé har kritiserats starkt för andra saker genom tiderna ang. flera av deras livsmedelprodukter och ekonomiskt fuffens. Det är på senare år de har produkter helt fria från palmolja där regnskogen skövlats. Jag säger inte att företaget är att föredra i alla lägen, men ska du köpa choklad är det ett bra val.)

Idag ska jag rida två hästar, det ska bli kul (hoppas jag)! Har lyxen att börja kl 11 idag och hinner därför med Pikachu nu på morgonen. Ett dressyrpass få det bli med lite fokus på tempoväxlingar i galopp.

Har kommit på en övning som jag är skitnöjd med.
Galopp i valfritt varv, läng och korta steget om vart annat. Bryt av till trav nära några cavalettibommar och se till att komma över dem i balanserad trav. Fatta galopp igen kort efter dem och upprepa. På så vis går det inte an med någon slängtrav i ett enda ynka steg och vi övar på att ha en bra balanserad trav och galopp och framförallt att det kan hända saker tätt in på varandra så kommunikationen måste sitta bra. Så det ska vi göra nu på morgonen.

Ikväll, efter jobbet får jag äran att bestiga FB. Han var ju skadad förra året och ska sättas igång nu men ägaren har lite svårt att hinna med mellan jobb, flytt, barn och andra hästar. Så jag får helt enkelt hjälpa till och det är jag inte annat än glad över.
Det ska bli roligt att rida en annan stor häst, det händer ju inte så ofta och Pippi är ju faktiskt inte så stor.

Härom kvällen tog jag och Pikachu oss en en promenad runt granngårdarna. Det var dagen efter vår galopp upp för branta backar i skogen så min tanke var att vi skulle promenera ut lite träningsvärk ur kroppen.
Vår promenad gick mot en gård en liten bit bort där de har massa ponnyer i olika färg och storlek. Ponnyer är ju något vi har sett förr så inte oroade jag mig för det, men då visste jag inte vilka fasansfulla varelser som kunde lura i det höga gräset. Det var dock inte bara dessa små liv som satte skräck i min arma springare, redan när vi närmade oss gården och hon kunde se några russ i acceptabel storlek så stelnade hon till. Alla ben ut åt varsitt håll, huvudet högt och både ögon och näsborrar uppspärrade till bristningsgränsen. Med lite övertalning kunde vi röra oss framåt, en meter i taget.
Just när vi var i jämnhöjd med ponnyerna på vår vänstra sida och Pippi höll sig så långt till höger som möjligt, dök där upp ett svart hårigt ansikte på den sidan. Hon kastade sig förskräckt bakåt och mötte blicken på den lilla shetlandsponnyn. Det tog någon minut men när hon börjat uppskatta ponnyns storlek och där med eventuella styrka om den skulle slå till så började hon andas någorlunda normalt igen.
Men då prasslade det till i gräset och två okända varelser kunde anas smyga mot oss långsamt. Med ens blev min pålle på helspänn igen och hon höll på att sätta hjärtat i halsen när de plötsligt, som på nedräkning, hoppade upp ur gräset och visade sina fasansfulla små framtänder under skrianden som kunde sätta vem som helst i skräck.
Pippi använde sin fulla styrka och slängde sig bakåt med mig efter som en vante på snöre genom en barnoverall. Hon ville inget hellre än att fly till världens ände men jag lyckades på något mirakulöst vis få kontakt med henne och vi tog oss därifrån i trav på sidled.
Ja för vem vågar vända ryggen åt något så skräckinjagande som shetlandsföl?

Jag var ju alltså på en vandring i Fyledalen förra veckan för att se om jag kunde hitta någon bra ridväg för långritt. Det gjorde jag absolut! En jättefin runda som nog totalt kommer att ta mellan 1,5 och 2 timmar att rida (kanske inte långritt då men) och med en rastplats på mitten. Jämna mjuka vägar i skuggan av bokträd, perfekt för galopp.