Min jul var grym med egengjord havrepastej och mandelbullar utan kadaver och sånt äckel i sig.
Fick oerhört fina paket i form av sådant jag sörjt över i tron att det varit helt slutsålt (inte horse showbiljetter) och sådant som jag inte tänkt på att jag behöver men blev väldigt glad över att få.
Vill helst inte räkna upp allt eftersom jag inte vill få julen att handla om vem som får vad. Personligen har jag faktiskt aldrig brytt mig om vad andra får och jämfört med mitt utan bara varit glad för att få slita sönder presentpapper, men tydligen så råder någon slags köphets i vår värld där slutsumman och antal tycks vara viktigare än innehållet, eller?
Shit jag skulle inte ha tagit upp det här för jag är jävligt kluven. Jag tycker att den där köphetsen är lika illa som vem som helst och att barn och ungdomar (eller vem fan som helst egentligen) skulle sitta och jämföra med andra vad de fått under granen är rent ut sagt vidrigt. Men är det verkligen så?

Ibland undrar jag om jag lever i något slags alternativt och parallellt universum än resten av befolkningen för när andra talar om mobbing på tävlingsplatser och i stallet, barn som är ledsna för att de inte har märkeskläder och de som blir retade för sin tjocka ponny som inte hoppar högre än 50 cm så undrar jag: Var finns dessa människor och situationer? Visa mig! Jag måste ha det förjävla bra för jag har aldrig upplevt det eller knappt sett det.
Vem bryr sig om vad andra har så länge man själv är nöjd och inte på någon annans bekostnad? Skit i om din tröja är från (shit jag kan inga fancy märken) Lacoste (använder kidsen det idag?) är den snygg så är ju det asfett. Är folk taskiga mot dig i stallet? Vilket jävla kasst stall, byt!

Jag påstår inte att folk gör sig själva till offer för mobbing ska man absolut ta på allvar, det är fruktansvärt. Men jag tycker att det pratas mer om det än hur mycket som faktiskt händer.
Nej, shit. Vad dumt det här blev.
Självklart ska man prata om sånt som är svårt, det är det allra första steget. Vad jag menar är att jag är förvirrad för jag ser inte all den skit som det pratas om och jag tycker att det pratas mer om hur jävligt det är än vad man i så fall kan göra åt det.
Vad har det här ens med julklappar att göra längre?

Äh. Jag är helt enkelt likgiltig över andras materiella lycka och det bör ni andra också vara. Säg "Good for you" och le så blir allt bra.
Over and out.

Hoppas ni alla får en grym Julafton med god mat och trevligt sällskap! 
Imorgon hörs vi med lite kort uppdatering och så småning om ska jag berätta om min jul.

Igår var jag på Hööks och köpte några julklappar (inte de sista dock.. hej framförhållning!). Aningen planlöst gick jag runt och letade efter småsaker som kan vara kul att få men som man kanske egentligen inte behöver och plockade på mig saker som jag gissar på att mottagaren kommer att avsky.
Blicken drogs naturligtvis åt hyllorna med schabrak och lindor, raderna med gnistrande pannband och täckesavdelningen ska vi inte ens tala om i tider då man suktar efter ett fint ylletäcke till sin fina springare. Men såhär precis innan jul är det totalt köpstopp för eget bruk. Dels för att slantarna går åt som ryktstenar under fällning ändå och dels för att det faktiskt finns en chans att man får något sådant under granen. Ett ylletäcke känns ju inte så troligt men det tar vi på mässan i februari ändå.
ELLER?!
I panik luskammar jag nätet efter tecken på att det finns biljetter till Göteborg Horse Show kvar men min jakt ger ingen utdelning. I hundra (naturligtvis inte men jag vet inte i hur många) år har jag besökt denna fantastiska tillställning vars show och mässa sparkar Stockholm där bak och kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig att jag inte skulle göra det även nästa år. Men ack och ve biljetterna tycks vara helt slut till lördagen. Idéer om att sätta sig i fosterställning i duschen och gråta börjar ta form.

Är det någon där ute som vet om de verkligen är slutsålda eller kanske till och med vet var man kan köpa/säljer själva? Två biljetter till Lördag förmiddag önskas men vi är nog öppna för förslag.

Det verkar bli något av en tradition för mig och Astrid att ha miljöträning i samband med att vi julpyntar i stallet. I år hakade även Anna på och vi utsatte våra hästar för saker som säkerligen fick dem att tvivla på vårt mentala tillstånd.

Roger var ibland undrande men litade hundra på Astrid och följde henne snällt genom olika prövningar.
Pikachu gick med på det mesta eftersom hon helt enkelt inte såg något farligt i det. Men om saker fladdrade för fort så tappade hon förtroendet en aning och drog sig undan.
Våra båda pållar var jätteduktiga som gick på vattenmattor, stod under paraplyer och gick under presenningar.

Nu har tiden på året kommit då Pikachu (och jag) får sin välförtjänta vila efter höstens slit och för att undvika att vi går varandra på nerverna.
Under en sån här vila har Pikachu inget behov av skor tyckte vi så vi åkte helt enkelt iväg och fick dem avplockade. Nu tassar hon mjukt fram och är naturlig som få, shit vilken horsemanship!
På grund av hur hennes hovar är formade (och framför allt för att hon är så dålig i magen nu att hennes bädd blir blöt fort) har hon ganska lätt för att få strålröta vilket ju är riktigt förjävligt kan jag tänka mig. Ett sätt att förebygga strålröta, förutom att mocka men vem orkar det liksom, är att låta strålen komma i kontakt med marken så mycket som möjligt. Stålen är faktiskt en sorts trampdyna och om den inte används som den ska och inte får stimulans så blir den skör kan man säga. Precis som att våra fötter blir härdade om vi går mycket barfota. Skor gör ju självklart att hoven höjs en aning från marken och strålen hamnar då ännu högre upp.
Därför har vi valt att låta Pikachu gå barfota under den tiden som hon ändå inte ska ridas. Egentligen hade hon kanske kunnat gå barfota vid ridning också men hennes hovar är inte tillräckligt tåliga för grusväg och då hade vi fått slopa uteritterna.

Idag hade jag och Astrid vår årliga julpyntsdag i stallet. Vi pyntade (no shit), skrattade, åt lussekatter, miljötränade med hästarna, pyntade lite till och det hela slutade med pizza hemma hos mig och lite sneglande på Världscuphoppningen. Prima med andra ord!

Ridskolestallet - Igår var det julpyntstävling så de flesta boxarna var prydda med glitter, granris och annat fint.

Här har ni alltså Pikachus nya polare Mökkur! En trevlig liten (tydligen stor för sin ras) islandsherre som kan tänka sig att springa några vändor i hagen om Pippi insisterar.

Bortsett från den allmänt rådande julstressen har jag haft fullt upp med skolarbete och städande av rummet för att fixa så att min nya säng kan få komma in på plats och därmed inte haft tid för den här vrån av Internet. Sorry.

Sedan sist har Pippi fått en tidig julklapp i form av en Back on Track ryggvärmare, berättar mer om den sedan, och har blivit av med alla sina dojor. Eftersom hon ska vila hela december så beslutade vi att plocka av skorna av flera skäl, kan berätta mer om det också lite senare.

Imorgon ska jag och Astrid mötas i stallet på morgonen för att ha det trevligt, miljöträna och framför allt julpynta. Under tiden som jag plockar ner pärmar och böcker i kassar och slänger gamla skolpapper här i mitt städande så försöker jag fokusera mina tankar på att komma på ett fint pynt för det här året.
Någon som har förslag?

Idag är det råpluggande som gäller och min motivation har gått och gömt sig i en grotta i underjorden. Dagens quest blir med andra ord att ta sig ner till den där grottan och släpa ut motivationen igen. Inget jag ser fram emot. Helst av allt vill jag också gömma mig där nere och läsa min nya bok och låta mig förloras till en annan värld, men det går liksom inte an.

Regnet smattrar mot rutan och jag önskar att jag kunde teleportera mig till stallet så att jag slipper gå ut och bli blöt när jag ska dit senare för att ta in hästarna och pyssla med annat som man ju gör när man har häst.
Vilket kasst inlägg, bara drömmar, önskningar och ovilja gentemot verkligheten. Skärpning för fan.
Återkommer senare med ett mer innehållsrikt inlägg.

Idag har osteopaten varit här och behandlat en oerhört spänd fröken pokémon med många starka åsikter. Nu väntar decembervilan för henne med mycket massage och stretching för att mjuka upp den biffiga kroppen. Eller alltså, superbiffig är hon nog inte men lite sådär lagom så man skulle tänka sig att äta lite av henne för att det ser mört och fint ut. Om man nu äter kött alltså.

Efter behandlingen blev det desto roligare för Pikachu när hon fick gå ut i hagen och träffa sin nya kompis Mukkur (eller vad den nu heter). En superlurvig liten islandshäst som hon blev helt störtkär i. "Titta vad jag hittade i hagen! Får jag behålla honom?" såg det ut som att hon sa. Så himla söta ihop!
Min kortsiktiga plan för dagen är att pallra mig upp till stallet igen med kameran i högsta hugg för att få det omaka paret på bild och visa upp, nu har jag nämligen inget alls att visa er.
Det får bli en bild på Pippi och hennes Partner in Crime, Ragnhild:

Jag slängde upp den här annonsen på Hastlycka.se igår kväll och tänkte dela med mig av den här också.

Vill du ge bort en riktigt fin julklapp till någon du tycker om?
Ge bort en vacker bild på personens favorithäst eller annat djur och gör julen lite personligare!
Har du svårt att få tillgång till djuret i hemlighet eller tror du att personen själv kanske också vill vara med på bild? Då kan du istället ge bort ett presentkort så finns möjligheten att skräddarsy en fotografering som passar just din väns egna önskemål.

Kostnaden för en fotografering varierar beroende på tid, antal bilder och plats. Jag utgår från Göteborgsområdet med omnejd och tar ut en reseersättning samt en timavgift på 100 kr/timme. Därefter finns det olika prisklasser för antal bilder som du önskar få. I regel får du bilderna skickade till dig men vill du få dem utskrivna på fint fotopapper så går det att ordna mot en extra kostnad.
5 bilder - 200 kr
10 bilder - 350 kr
20 bilder - 500 kr
För en hel dags fotografering och obegränsat antal bilder kan vi tillsammans diskutera fram en summa som passar båda parter.

Du är varmt välkommen att kontakta mig för att få svar på frågor, bolla idéer för en fotografering eller något annat som du har på hjärtat.

Nu kan jag tänka mig att det är många som är lite yngre som läser detta och kanske inte själva har råd med en fotografering. Men frukta icke ty jag har en lösning!
Bor du inom Göteborgs kommun eller såpass nära att jag kan ta mig till ditt stall med buss så tas reseersättningen bort. Sedan kan vi tillsammans se till att fotograferingen går på under en timme och håller därmed nere timkostnaden.
Efteråt kommer ju fortfarande redigeringsarbete men du kan välja att få tre bilder totalt och då går det ju såklart fortare för mig att redigera.
Det hela slutar på endast 250 kr!
Detta gäller endast om du är under 18 år.

Alltså det där dilemmat med att skapa rubriker...
Idag var jag supernära på att kunna få en hovslagartid åt Pikachu redan nu på morgonen men det gick inte helt i lås då hovslagarens bil tydligen var trasig.. Men det verkar som att vi kanske har hittat en bra hovslagare där så det känns ju åtminstone som några steg framåt. Hennes hovar är egentligen ganska fina men det var åtta veckor sedan hon senast blev skodd så det är så dags om man säger så (senast gick det tio veckor.. ehe..)

Idag har jag lite fåniga uppgifter på schemat som att köpa kläder och fixa ny profilbild till facebook. Den jag har nu är cirka ett och ett halvt år gammal och jag är rödblond på den. Nu är jag ju blågrön brunett. Så kan vi ju inte ha det.

Jaha, det här var ju ett väldigt innehållslöst inlägg men så är livet ibland.
Hoppas ni får en grym fredag!

Slänger in ett litet inlägg den här dagen som har fått gå till lunch och biobesök med Julle, det var en trevlig dag kan jag lova. Och trevligare blir det! Nu väntar mys med Pippi i stallet och jag kan kanske äntligen öva på att linda hennes ben (:

Det här bilden togs en dag som också var ganska trevlig. Julle hängde med till stallet för att fotografera mig med Joppe. Nästa dag körde vi honom till hans nya ägare. Han är den bästa ponnyn som finns, end of discussion. Världens finaste kille och han kommer för alltid att vara min drömprins.

Istället för att gnälla över att regnet öser ner idag så försöker jag glädjas åt att solen sken igår och att idag får bli en mysdag (igen). Padre är hemma och är sjuk och jag har sannolikt redan blivit smittad. Vi ska spela spel och gosa med katterna så livet hade ju kunnat vara värre.

Hästarna lär stå inne en längre tid av dagen idag på grund av ovädret. Regn tål de ju absolut, särskilt med täcken på, men när det blåser rejält också så är det inte roligt (nu har regnet dock lugnat sig så de kanske får gå ut ändå).
Hur ser ni på att släppa ut hästar i oväder?
Jag tvivlar inte en sekund på att de tål regn och blåst men frågan är hur trevligt det är för dem. Hade vi haft hagar med vindskydd så hade jag gärna sett att de gick ute i ur och skur för då har de ju själva möjligheten att välja hur de vill ha det. Men när de inte kan välja så måste vi välja åt dem och det kan bli ett dilemma.
Så länge det inte är full storm så vill jag att min häst ska få komma ut allra minst en timme så hon får lite miljöombyte och möjligheten att röra sig fritt. Skulle det vara så dåligt väder att det känns osäkert att släppa ut henne så skulle jag se till att hon fick röra sig fritt i ridhuset en timme istället.
En dag som denna när det både blåser och regnar så vill jag ändå att hon ska få komma ut några timmar och få lite luft men jag tar gärna in henne tidigare. När man kommer till stallet och ser hästarna stå ute i lera med huvudet sänkt och ändan mot vinden så ser det inte ut som att de har så väldigt roligt. Då tror jag faktiskt att de mår bättre av att få komma in och bli pysslade med och aktiverade.

Vad tror ni? Tror ni att de flesta hästarna alltid vill vara ute?

Godafton kära läsare, hoppas ni har haft en förträfflig tisdag!
Min har varit ganska vanlig men helt klart ok (bortsett från det långa mailet jag fick skriva förut men jag tänker inte älta i det). För att kunna njuta lite extra av vanliga dagar som denna så tänkte jag plocka ut tre saker som var extra trevliga idag

1. Solsken! Det gör ju att dagen känns mycket längre än när det är mörkt och grått redan vid klockan två och man får lite extra energi
2. Fick tag på vår osteopat! Vi har en fantastiskt duktig osteopat som kommer nu på lördag och behandlar Pikachu.
3. God middag! Det var visserligen rester från min födelsedagsmiddag men den var ju verkligen inte fy skam.

Idag fick jag skicka ett långt och förklarande mail till en annonsör på Hästnet som använt en bild i sin annons som jag har tagit och denne har inte betalat. Tyvärr har ju det blivit accepterat på något vis nu när var och varannan annons innehåller bilder med vattenstämpeln kvar och ingen betalar för något. Det är riktigt trist när man som fotograf lagt ner flera dygn på att fotografera och redigera och inte bara blivit mentalt utmattad av att sitta framför datorn i timmar utan även fysiskt av att stå och gå en hel tävlingsdag utan rast och dessutom med ett tungt kamerahus och objektiv i handen som sliter på handlederna.

 

Såhär löd mitt mail:
Hej, jag mailar ang. er annons på Hästnet.

Jag såg er ponny tävla i somras på ponnytravbanan i Tomelilla när Österlens Ryttarförening anordnade tävling.
Jag stod då inne på banan i stekande sol i totalt 11 timmar den dagen och närvarade även på deras tävling för storhäst dagen innan i lika många timmar. Det fanns ingen tid för att äta en vettig lunch mellan klasserna eftersom allt rullade på i högt tempo och det fick bli mackor och godis under prisutdelningarna. Min handled blev överansträngd av det oerhört tunga objektivet jag höll i under alla dessa timmar men jag tänkte att det får gå, det blir ju bra bilder och jag hoppades på att många skulle köpa dem.
Jag var alltså fotograf den dagen.

Det är roligt att ni gillar min bild som jag har tagit och ni är välkomna att ta bort den nuvarande från er annons och ersätta den med en köpt och betald bild från Equipe utan vattenstämpel, det kostar ynka 50kr.

Att ta bilder utan lov från Equipe har blivit väldigt vanligt och socialt accepterat trots att det står tydligt och klart på bilden att den ej får användas med vattenstämpel på i publikt syfte som på till exempel hemsidor, annonser eller i sociala medier. Stämpeln är svår att missa.
Det många inte förstår är att det är en stor kraftansträngning för fotografen att stå där en hel dag och fotografera för att sedan gå hem och redigera bilderna. Visst, det tar säkert bara totalt fem minuter för just den bilden som ni har i er annons att fotograferas, föras över, redigeras och sedan laddas upp på Equipe. Men det är en av 3000 bilder från den dagen och totalt blir det ganska många minuter som ni säkert förstår. Om då alla gör på det här viset har jag som fotograf tagit ledigt från mitt ordinarie jobb och lagt ner två hela dagar plus flera kvällar dagarna efter för att fotografera och redigera utan att få något som helst för det.
Jag hoppas att ni hör att det inte är rättvist eller schysst någonstans.

Som jag skrev så tycker jag att det är roligt att ni uppskattar min bild och ni får mer än gärna köpa den på Equipes webshop för 50 kr. Här har ni länken till bilden: (skriver inte ut den på bloggen för att undvika att hänga ut någon)

Nu hoppas jag att ni i framtiden förstår vilket arbete det ligger bakom bilden man tanklöst kopierar och använder trots att det tydligt och klart står att man inte får använda den. Jag förstår att man inte tänker på det om man själv inte är fotograf och särskilt när alla andra gör så. Men snälla, gör inte så igen.

Hälsningar
Ellen Olsson
E.C.O Foto

 

Egentligen kokar jag av ilska inombords och tänker tillbaka på den dagen i juli som känns mer och mer meningslös. Jag brände mig i solen, fick en rejäl omgång av min magkatarr för att jag åt dåligt och hade ont i handleden i en vecka. Men just då var det roligt ändå för jag mötte många trevliga funktionärer och ryttare som frågade var man kunde hitta bilder efteråt och verkade riktigt intresserade. Av de som gick fram och frågade efter bilder har totalt tre stycken köpt. Om de andra tio tyckte att bilderna var fula eller har kopierat med vattenstämpel på vet jag inte. Men jag vet säkert att flera som deltog den dagen har kopierat och det är så sjukt taskigt. Nu låter jag kanske som en sårad barnunge men det är precis vad det är. Taskigt.

Men att skriva ett långt argt mail funkar aldrig för då är det ingen som lyssnar. Istället försöker jag förklara och be om att de tar bort bilden för det är det enda jag kan göra.

Jag kan tänka mig att det är någon som läser det här och själv har kopierat en bild någon gång utan att betala och till dig vill jag säga det här: Jag är inte arg på dig, jag är arg på attityden som suddar ut gränsen mellan ditt och mitt. Bara för att det är du och din häst på bilden så betyder inte det att det är din bild förrän du har betalat för den.

Om 50 personer skulle köpa var sin liten bild från Equipe som jag har tagit så tjänar jag ungefär 30 kr styck på varje bild. Det är inte mycket pengar enskilt men totalt blir det 1500 kr. 1500 kr som jag inte får om alla dessa 50 personer väljer att kopiera istället, något som bevisligen händer. Då har jag alltså lagt en hel dag åt fotograferande och en hel dag till på redigerande utan att få någonting för att 50 personer tyckte att 50 kr var för dyrt. Vet ni vad man gör när man tycker att något är för dyrt? Man köper det inte och lämnar det. Att stjäla är inte ett alternativ.
Detta gör att tävlingsfotograferandet känns totalt meningslöst och jag hoppas verkligen att de som gjort såhär tidigare ändrar sitt beteende från och med nu. Jag tror inte att ni är elaka människor, men det som ni gör är inte okej.

Älskar att säga rubriken högt. Alltså inte alla rubriker utan just den här. Det låter roligt, testa. Annars.

Idag skiner solen över Göteborg som en energigivande brustablett och allt är möjligt. Visst gillar jag mörker, svart och svår som jag är, men det försätter en i ett mys-mode och det passar sig inte riktigt när man har saker att göra.
Just den här tisdagen i december ska fyllas med plugg, panikslaget ringande efter hovslagare, skrivande av ett argt mail som jag berättar mer om senare, stallet och allt vad det innebär, häng med Kringlan och annat som kan tänkas behövas göras. Måhända att jag spelar lite Sims också, hehe.

Jag måste räkna upp vad jag ska göra under dagarna på det här viset för annars blir det inget. Sånt är livet när man är lat och glömsk.
Brukar ni göra scheman för er själva (som kanske är lite mer exakt än mitt här) eller tar ni bara allt som det kommer?
Vi hästmänniskor brukar ju vara kända för vårt kontroll behov ;) Där går jag helt mot strömmen och släpper helst all kontroll på gott och ont.

Nedan följer lite äckelpäckel.

Det blev inget övande på att linda benen för de var inkletade i blöt lera och det kändes inte som en superidé att lägga padd på det och snurra lindan runt. Det får bli en annan dag.
Rykt och massage blev det i alla fall, vi hade det riktigt mysigt bortsett från när jag skulle tvätta bort bajset från rumpan på henne. Det gjorde ont och då blev hon arg. Långsint som hon är så var hon sur i en kvart efter jag slutat.

Flera av hästarna i stallet är lösa i magen nu och det beror förmodligen på fodret. Själva skiten är ganska lös men inte diarré utan det är istället ren vätska som kommer ut mellan skitarna som är det stora problemet. De är så kallat rinniga i magen. Dels är det ett problem för att det blir så blött i boxen och dels (det största problemet) för att det kommer på rumpan och benen på henne och när det sedan torkar sitter det fast och fräter. Där är ju pälsen extra tunn så jag kan tänka mig att det svider. Att någon sedan kommer och gnuggar och drar på den redan irriterade huden gör ju knappast saken trevligare för stunden och eftersom den någon är jag så är Pikachu inte så glad på mig.

Men jag har hittat ett sätt som fungerar ganska bra och lindrigt och tänkte dela med mig av det om det är andra som har samma problem. Det är oerhört simpelt så någon har säkert redan kommit på det.
Ta en svamp med ljummet vatten och blöt ner området ordentligt där bajset sitter. Försök inte att få bort något när det är torrt för det gör bara ont i huden på hästen när man drar!
Gör sedan något annat i fem minuter eller längre (till exempel rykta) och stryk sedan med en fuktig svamp för att få bort det som lossnar lätt efter att vattnet löst upp skiten.
Ta sedan mer vatten och gnugga lite försiktigt och sedan några gånger med grönsåpa eller schampo. Tänk på att tvätta bort schamporesterna när det är klart så att det inte sitter kvar och kliar.
Torka gärna med en handduk lite lätt efteråt. Tänk på att hästen förmodligen är väldigt öm i huden så var försiktig.

Idag börjar en ny kurs om sociala medier på Webbredaktörsprogrammet och jag har bestämt mig för att hänga med från start den här gången.
Alla har vi olika studiemetoder, min brukar vara: Ta reda på vad kursen handlar om på ett ungefär (läs rubriken till kursen) och skjut sedan upp det in i det sista för att hellre göra roliga grejer och sitt sedan uppe hela natten och råplugga. Resultatet? Det funkar faktiskt rätt bra för det mesta.
Men nu räcker det plötsligt inte längre att rota fram biologiboken från sin skolväska och sitta och nöta in en text som man kunde göra under gymnasiet, nu måste jag själv få tag på boken eller allt som oftast en programvara och i det fallet även lära mig hur själva programvaran fungerar och inte bara hur jag ska lösa uppgiften. Då räcker plötsligt inte en dag till.
Så nu sitter jag vid mitt skrivbord med anteckningsblock och penna med en kopp te vid sidan om och ska lyssna på föreläsningar.

Gällande stallet och allt vad det innebär så blir det en vilodag för Pikachu. Mamma red henne igår och tömkörde en kort stund dagen innan. Som sagt ska hon ju få vila nu i vinter men det får bli en ganska aktiv vila med planen att skritta ut i skogen ett par gånger i veckan och lite övningar från marken med jämna mellanrum. Men idag blir det pyssel och mys och jag ska försöka mig på att massera henne, något som jag inte är särskilt bra på.
Jag skulle även kunna passa på att öva på att linda benen på henne. Det är ju så fint med snygga lindor i fina färger men jag är inte alls bra på det. Men övning ger väl färdighet antar jag så det är bara att köra på.
Brukar ni linda era hästars ben eller har ni vanliga benskydd? Eller kanske inget alls? Hur lång tid tar det på ett ungefär för er att linda fyra ben?

Jag anser att jag är riktigt jävla grym. Kanske inte alltid, men oftast.
Det är inte alltid lätt att hålla självförtroendet, eller ännu värre självkänslan, på topp och det kommer alltid att finnas de som får dig att känna dig liten och onödig oavsett om de gör det avsiktligt eller inte. Men frågan är hur mycket man låter sig uppslukas av det.

I skolan hade jag några riktigt nära vänner och en hel del "fiender"; personer som inte tyckte om min klädstil och därmed inte tyckte om mig. Knuffar, slag och elaka ord var vardag, jag skulle aldrig kalla det mobbing eftersom det inte var några enskilda personer som gick på mig utan flera olika som bidrog med en liten del var - en liten del var som blev en riktigt jävla stor del. Jag svarade genom att stänga in mig på mitt rum, skrika högt av ilska en gång och gjorde sedan en T-shirt med texten "SAVE THE PLANET KILL A BRAT" och bar den i skolan med stolthet. Det gjorde inte ett skit att det fanns många som inte tyckte om mig. Jag tyckte ju ändå inte om dem och de gav mig bara en grym chans att visa hur stark jag var.
Min bästa vecka i skolan var den när en kille som var särskilt jävlig inte kom dit för att jag hade slagit till honom på en skolfest när han knuffade mig bakifrån och kallade mig jävla emo. När han kom tillbaka räckte han ut tungan åt mig och jag insåg hur sjukt mycket bättre än honom jag var.

Där och då sa jag högt till mig själv (jag minns fortfarande den dagen tydligt) "Jag lovar och svär att aldrig se tillbaka på den här tiden och tycka illa om mig själv för min klädstil, musikstil eller något annat oavsett hur mycket jag förändras, för jag mår så jävla bra och jag är fan bäst." Det löftet har jag hållit till 99%, för Ellen 15 år var fan grym, vilken jävla tjej. Skulle jag kunna resa tillbaka i tiden skulle jag ge mitt femtonåriga jag en kram och en ögonbrynspenna "use it well young one".

Det jag försöker säga med det här sentimentala tjafset överöst med svordomar är att det är viktigt att ta ett steg tillbaka i olika situationer och se på sig själv och checka av en lista:
Har jag det bra?
Är jag nöjd med mig själv just nu?
Spelar det någon roll vad andra tycker om mig?
Kan jag förbättra mig själv?
Får man negativa svar tillbaka så gäller det att ta reda på om man har för stora krav på sig själv eller om man faktiskt kan göra en förändring så att det blir bra.

Som en avslutning på det här inlägget som är något märkligt på en hästblogg vill jag säga det här: Det blir bättre. Jag tror att det gäller oavsett var i livet man befinner sig. Ibland är allt skit och det känns som att alla är bättre än dig och även om det självklart inte är sant så kommer det faktiskt alltid finnas någon som är bättre än dig på något och det är helt okej. Försonas med det och hitta det du är bra på istället.
Jag till exempel är en jävel på kaxiga kommentarer och överanvändning av svordomar. Jag är dessutom ruskigt skicklig på att vara ensam och gå runt i skogen, det ska inte underskattas. Jag är även helt okej på att knoppa en hästman har jag insett, då och då målar jag tavlor som faktiskt blir fina, jag kan prata rövarspråket relativt flytande, jag har rätt bra hand med barn, jag kan göra fina pannband, springa i högklackat och då och då spy ut en välformulerad text. Det räcker gott och väl för mig för stunden, jag har ju faktiskt hela livet på mig att bli bra på fler saker.

Idag skulle lilla pållen aktiveras i form av galopperande i vår stora paddock, eller i bästa fall på slingan runt stallet. Men regnet öser ner och jag har verkligen ingen lust att bli blöt och kall när inte hon heller kommer att uppskatta en sån ansträngning i det här vädret. Prisa flitiga klubbmedlemmar för en belyst ridslinga så att jag kan vänta och hoppas på att regnet drar förbi och vi kan ta det hela senare ikväll. Ridhuset finns såklart men det är ju inget roligt alternativ..

Vad har ni för olika ridmöjligheter där ni håller till?

Hon har en hel del humörsvängningar den där lilla Pokémonen.. Eller också så var det Nicke som då och då förolämpade henne.
Jag och Martin skrittade ut i skogen idag och gnällde efteråt på kylan. Pippi höll sig till att gnälla på Nicke. Gnälla är inte ett tillräckligt starkt ord, ragea passar bättre (verb från engelskans rage (raseri) "att ragea"). När vi precis suttit upp och skrittade iväg så var hon skitförbannad på den andra hästen, hon försökte på allvar bita honom en gång men slog för det mesta med huvudet och visade tänderna (helt normalt). Men ibland tycktes hon helt glömma bort honom och var fullkomligt tillfreds med tillvaron, för att med jämna mellanrum se ut att att kunna gå till attack när som helst.
Så skulle hon aldrig ha gjort mot FB, men å andra sidan - vem skulle någonsin kunna bli arg på FB för något? (möjligen jag när han rymde och fick Pippi att bli så orolig att hon vägrade gå in i stallet och det slutade med att jag låg på marken med Pippi ståendes på min fot så att jag inte kunde resa mig, men det är en annan historia)

Nu är det ju bara början av december och det är verkligen inte alltid det brukar vara snö dessa datum. Väderleksrapporten visade fem plus och regn till helgen så det känns ju inte precis lovande. Jag vill ha snö nu!

Igår blev det inget kaosartat trängandes i ridhuset som förutspått. Det var bara två andra ryttare och de hade koll på sina hästar, som de flesta ju brukar ha. Men trots denna ordning kändes det inte helt bra ändå. Pippiluren var aslack på de båda skimmelherrarna Granit och Winnietoo. Så fort de var inom 10 meter blev hon rosenrasande.
Till en början drabbade även dessa aggressioner mig när jag sa åt henne att börja trava och andra sådana hemskheter, men efter en kort stund med mängder av beröm så var hon åtminstone inte arg på mig längre. Men trots att den där ilskan avtog så kändes det fortfarande inte bra. Även om hon lyssnade så blev det aldrig helt bra. Jag fick aldrig henne att gå i någon vettig form och det kändes inte heller som att lösningen fanns där bara vi kom över det där eller det här. Det var som att hon gjorde sitt allra yttersta men att det var rätt kasst.
När jag skrittat av en stund hoppade jag av och gick lite med henne. Då skulle vi göra halter och sånt som vi brukar hitta på men hon lyssnade inte alls på det. Hon var liksom inte med. Lite tom i blicken och i sin egen värld. Märkligt.

Med denna upplevelse av trött och tom häst så blir uteritten imorgon nog något av ett avslut för det här året. Sedan får det bli vintervila.
Brukar ni ger era hästar längre vilor då och då (mer än 2 veckor)? Eller delar ni hellre upp det med fler korta?

Snart ska jag pryda mig fin i tajta brallor och ridskor (hur överkroppen får se ut lämnas åt fantasin) och traska upp till min ädla springare. Tillsammans ska vi trängas i ridhuset med flera andra privatryttare samtidigt och ägna mer tid åt att tänka "Håll till höger!! Eller, ska hon rida in på en volt kanske? Kommer hon märka att jag gör en halt nu eller kommer det bli seriekrock av det hela? OJ SHIT JAG SÅG DIG INTE FÖRLÅT!! Kommer vi att överleva den här timmen?" än att faktiskt göra något vettigt. Vardagsspänning när den är som bäst.

Jag har ingen som helst plan för vad jag ska aktivera min kuse med. Det lär väl bli att slänga på dressyrsadeln (japp slänga, riktigt våldsamt ska det vara) och traggla övergångar. Vad lamt och tröttsamt det lät. Låt mig omformulera mig; Idag får det nog bli ett pass i dressyrsadeln med fokus på fina mjuka övergångar. Där satt den. Samma sak men annan inställning, tips från coachen.

Kanske, men bara kanske, att vi vågar oss på en fin matchning idag. Ska man fara runt på 20x40 i förvirrat tillstånd så kan man ju åtminstone se fab ut.

Idag ska jag hänga med Kringlan, den lille stackarn har blivit lite försummad sedan vi kom hem från Skåne. Det blir inte lika naturligt att umgås med honom när jag måste gå ut för att göra det. När han bodde i stallet i en box så kunde jag ju leka och mysa med honom varje gång jag var i stallet av någon annan anledning, så då blev det flera gånger om dagen. Nu måste jag liksom påminna mig.
På ett sätt hade det varit trevligt att ha honom inne för då skulle han få mer uppmärksamhet. Men för det första så känns det mer naturligt att ha honom ute, kaniner tål trots allt kyla bättre än värme och nu när han är van vid att var ute så kan det bli för hastigt ombyte, och för det andra så har jag ingen bur här så då måste jag köpa en eller vänta till efter Nyår på att den kan tas hit från Skåne.
Jag får ta och hitta en kul hobby ihop med Kringlan. Kanske broderi, bågskytte eller en bokcirkel. Vi får se vad det blir.

Så lyder klanen Starks motto i Game of Thrones och ändå har de inte vett att skaffa mössor. Puckon. Förra året var jag riktigt förberedd med nya fodrade ridbyxor och nya vinterridstövlar. Nu ett år senare kan jag ärligt utvärdera min vintergarderob och kanske tipsa någon till bra köp.

Såhär såg jag ut den enda dagen i december förra året då det faktiskt snöade:

Tjena december! Din gamla luriga räv.. Lömsk som satan med ditt nyckfulla väder och hånskrattande slaskregn på Julafton. Snälla lilla rara december, vi kan väl få en vit Jul i år?

Ni vet när man var liten och skulle ha en favorit av allt i alla kategorier? "Vilken är din bästa film?" "Vilket är ditt bästa djur?"
Min "bästa månad" var såklart december eftersom jag, liksom alla andra ungar (shit vad mainstream), valde den månad då min födelsedag inträffade. Nu tror jag verkligen inte att det är december längre. Snö är ju helt enastående men det fick vi ju bara under en enda förmiddag här på västkusten förra året. Nu skulle jag nog säga oktober.

Men det är inte oktober det här inlägget ska handla om utan om mig, det blir liksom bäst då.
Min födelsedag är på lördag och jag är inte det minsta taggad, gammal och bitter som jag blivit. Förra året firade jag med en fet Fiesta! eftersom 20 är första gången man faktiskt förstår att man fyller jämnt. Men post 20 så känns det liksom lite onödigt med firande av denna ständigt återkommande dag.
Jag är inte den som får åldersnoja (jag ska ju ändå bli över 100 år) men om det inte känns kul att fira så känns det väl inte kul att fylla år. Men tack vare den materiella värld vi lever i så ser jag fram emot att få någon av sakerna på min önskelista; en marinblå tävlingshjälm, en marinblå säkerhetsväst, en svart mystisk kappa, en ponny, en drake, en fin kameraväska och annat som man kan tänkas behöva i livet. Vad vore vi utan vårt köpbegär? Förmodligen lyckliga.

Herremig vilket brett inlägg; rävar och satan, snö och oktober, onödiga födelsedagar och en obefintlig åldersnoja. Mycket ska man hinna få med.

Såhär såg det ut i Stenby 1 december förra året. Så lurigt.