Vill att hela världen ska ge en varm applåd för den finaste ponnyn som någonsin har gått i ett par pyttesmå specialgjorda skor, Skånhällas Joppe, den bästa killen som finns!
Joppe och hans duktiga lilla ryttarinna blev andraplacerade en dag och vann en Lätt A en dag på ett meeting i Flyinge förra helgen!

Min fina luris är inte helt 100.
I traven kommer en rörelsehälta fram, hon har väl förmodligen sträckt sig under sin tumult i boxen. Med det menar jag att hon inte haltar av själva belastningen på ett eller flera ben, utan att det sitter högre upp kroppen och endast kommer när hon rör sig på ett visst sätt. Det är betydligt mer i vänstervarvet så det sitter nog i högersidan eftersom den måste ta ut rörelserna mer på böjt spår åt vänster.
Men hon är pigg och glad (och ganska trotsig..) ändå och hon säger inte nej till att trava trots att det är då ojämnheten kommer fram. Lilla krigaren.

Med andra ord blev det ju såklart ingen hoppträning idag. Tårtan som jag är skyldig gruppen med anledning av förra veckans faceplant få alltså vänta till nästa gång.
Jag håller tummar och tår för att det här ska gå över snabbt så att vi kan komma igång igen och vara med på sista omgången av Bohuscupen som är den sjätte, men just nu tvivlar jag. Det spelar i och för sig inte så stor roll, vi har buskul på hemmaplan men det var ju den där rutinen som skulle införskaffas.. :/

Jag har haft fullt upp med att ta körkort och jobba så bloggen fick inte vara med i min vardag en stund. Det var faktiskt ganska skönt på ett vis men samtidigt tycker jag ju att det är lite småskoj att skriva här, vad ska jag annars göra med min makalösa talang?

Idag skulle vi ha åkte till Kongahälla för en programridning, men Pippi var med om ett smärre trauma härom morgonen.
Vid morgonfodringen hittade de henne liggande på rygg, med en hov fast i hönätet. Huvudet låg upp mot boxdörren så hon satt på så vis fast även framtill och kunde inte ens vända sig så hon låg någorlunda bekvämt. Modigt hoppade stallägren över hennes hals och huvud och skar loss nätet från bakhoven så att hon kunde resa sig. Ingen vet hur länge hon låg så innan det upptäcktes.
Resultatet av detta är ett svullet framknä, lite ömma bakben och ett sår i ansiktet som man absolut inte får känna på för Pippi. Hon hamnade även i något slags chocktillstånd under resten av dagen och var liksom alldeles ledsen. Usch vad ont det gjorde att se henne sådan.
Pippi är alltid väldigt mycket av sina känslor; jätteglad, jättearg, jättepigg eller jättetrött. Men det här var första gången jag såg henne jätteledsen. En sån självsäker individ som ser sig själv som vackrast, störst och bäst. Nej fy fasen vad jobbigt det var att se henne sån.
Igår mådde hon bättre. Framknäet är fortfarande svullet, det är vatten i det, men hon är inte varm nedanför och står jämnt på alla ben. Hon rörde sig precis som vanligt men var ändå nedstämd i stallet. Men så ryktade jag och trädde på tränset och så gick vi ut på gräsbanan tillsammans för att gå en stund. Det hela slutade i härlig lek.
Vi sprang och skrattade (antar att det mest var jag som skrattade) och alla jobbiga känslor var som bortblåsta. Pippi började galoppera ibland och då fick jag kuta på som sjutton. Men med den lyckan som bränsle blev jag varken andfådd eller fick ont i fötter och knän. Det är nog första gången på väldigt länge som jag har kunnat springa så (har kondis som en fet gubbe och leder som en 90-åring).
På senaste tiden har hon varit lite nonchalant mot mina kommandon från maken, som halt och rygga, men igår kväll var hon superduktig och vi hade så kul. Fina älskade Pippiluren.

Idag ska mamma jobba med henne på långtygel. Vill helst inte rida om hon skulle vara öm i kroppen men eftersom hon rör sig helt normalt är det nog lika bra att hon får arbeta lite i den mån hon orkar.
Själv kör jag (!) till Hööks idag med Jullebulle för att köpa regntäcke med mera. Det finns ju en risk att det blir en hel del "med mera"..

Imorgon ska det förberedas inför vår fälttävlan i stallet på söndag där jag ska vara fotograf, ser fram emot det sjukt mycket!

Värmen medför att benen svullnar litegrann och det blir klibbigt och svettigt under ridbrallorna. När man har tagit av sig dem ser det ut som att de fortfarande är på. Fy.

Hemma och mellanlandar för lunch efter hoppträning och innan arbetsdag i stallet. Vi ska ju snart ha en fälttävlan så anläggningen måste fixas, tror att vi kommer ha superfina hinder!
Hoppträningen gick faktiskt riktigt bra, även om jag fick ta mig en tugga av underlaget. Men som jag tidigare har sagt, det är nog nyttigt att trilla av lite då och då bara man inte slår sig så allvarligt.
Nu hade jag ju inte åkt i backen sedan februari så det var väl på tiden. Har ni tur så får ni se det på film i morgon, missar hindret med en millimeter.

Asgod lunch i alla fall, quinoasallad med paprika, sparris, avokado och lite rostade pumpakärnor. Rekommenderas en varm dag som denna!

Var på Frölunda Torg igår för att köpa lite sommarkläder och en rosa t-shirt fick följa med mig hem. 
Herremig vad händer egentligen?

Usch. Idag gick det inte så bra. Kan inte skylla det minsta på hästen heller, ett sånt dilemma!
"Tvingades" rida i ridhuset på grund av tiden jag valde, gårdagens väder och att ridskolan höll till i paddocken + en del av slingan. Stackars Pippi tycktes dö lite inombords när jag satt upp (FRÅN MARKEN I HOPPLÄDER ALLTSÅ SHIT!!!) i ridhuset.
Jag fick inte alls till det jag ville - tempoväxlingar i galopp.

ARGH. Tänker jag och får se till att rida tidigare imorgon så att vi kan vara utomhus och få lite gratisskjuts av fria ytor och kanske slippa matkoman som hon tycks vara i varje kväll nu.

Ett otroligt givande inlägg som gör att jag känner mig färdig med den här dagen och låter mig själv krypa till kojs.

Pikachu överlät blixtrandet åt himlen igår och tog själv på sig rollen som tjockis.
Herre mig alltså hon kändes som att hon blivit dubbelt så tung över en natt. Allt gräs hade gjort henne trött och proppmätt. Stor eloge till min fina tjej ändå eftersom hon kämpade på utan några protester. Svetten rann och flåset ökade för varje steg men trots det lydde hon i den mån hon orkade och tog till exempel varje galoppfattning direkt vilket knappast är en självklarhet.
I högervarvet var hon stel som en, jag vet inte vad (som en Ellen kanske? Äh håll käften.). Hon bara föll in i svängarna och vi hade det riktigt kämpigt. Många serpentiner, både med och utan övergångar på medellinjen. Jag hoppas att det som verkade vettigt bakom mitt pannben också gav någon verkan och att hon är något mjukare idag efter det jobbet och stretching efteråt.

Stackars Kringlan var ute när himlen öppnade sig

Jag släpptes av helt själv för att föl fotografera, trodde väl knappast att det skulle bli något mera. 
Höga staket och besvärlig terräng, stona tog sina små långt bort på sin äng. 
Allt för långt avstånd och motljus, inte en enda ville vara en linslus.
De här bilderna blir inte mycket att ha, så tänkte jag men i solskenet var allt ändå bra.
Där gick jag förstrött i lugn och ro, tittade på fölen och en och annan ko.
En bit bort leddes en ponny förbi, inte något jag trodde att det låg betydelse i.
Men ytterligare en sågs där borta knalla, den som ledde hade på sig vit bralla.
Genast för stod jag att något var på gång, med jackan och kameran under armen tog jag till språng.
En veterinär kontrollerade höjden på en liten häst, jag hade minsann snubblat in i ett treårstest.
Svart, röd, skäck och gul, plötsligt blev dagen väldigt kul!
De flesta bilderna är mer eller mindre skit, men säg mig har ni någon favorit?

Det blir inga bilder ikväll för jag håller på och pillar med följande:

Igår var jag på äventyr på Bollerup!
Blev avsläppt och kände mig helt själv bland korna och fölen men ramlade plötsligt in i treårstestet för ponnyer.
Bilder kommer ikväll!

 

Igår fick hästarna äntligen gå ut på gräset! "Äntligen" var dock inte det ord som dök upp i mitt huvud när jag kom på att jag hade insläppet och såg framför mig hur jag skulle behöva jaga en viss liten pokémon i hagen..
Men tro det eller ej, alla hästapållarna tycktes vara hur mätta som helst för de hade inget emot att komma in en stund. De bara stod och tittade på allt gräs och såg trötta ut. Pippi gnäggade till och med när jag kom ner för att ta henne, trots att det fortfarande var tre andra hästar ute. Men jag vet faktiskt inte om gnägget var åt mig eller vad hon menade med det.
Det var mammas tur att rida men Pippi hade nog helst sluppit. Hon var trött och gasig av allt gräs så det gick trögt för dem i början. Men till sist lossnade det och hon tuffade glatt på i stadig form.

Hon var lite likadan igår. Först jättesur och bitter. Kunde inte koncentrera sig eftersom det var viktigare att visa sitt hat mot de andra hästarna i ridhuset. Jag vet inte vilken sida hon hade vaknat på men det var helt klart inte den rätta.
Tog de 20 första minuterna i skritt efter några misslyckade försök till en normal trav. Böja, ställa och rakrikta. Halter och igångsättningar. Det funkade prima! Kanske var det för att jag sänkte ambitionerna till en väldigt basic nivå och hon då fick utrymme för att slappna av. Ingenting alls som jag gjorde kunde då vara obehagligt för henne och då fanns det kanske ingen anledning att vara sur. Ibland råkar jag klämma åt med knäna, ta ett tag i manen eller ett för hårt tygeltag, då blir hon fruktansvärt upprörd och går sedan och väntar på att mer förskräckligheter ska inträffa. Men nu hände inget jobbigt alls och hon var då villig att lyssna.
Sen var det dags för traven och där fortsatte vi med väldigt simpla krav, det samma i galoppen. På slutet var hon riktigt fin och samarbetsvillig så då passade jag på att försöka samla upp henne ytterligare. Det gick finemang det med så det där kändes ju helt klart som en lyckad strategi.

Titeln blev aningen mer dramatisk än vad det var tänkt..

Det är ju synnerligen vist att ha dubbla uppsättningar av det mesta av hästutrustningen; saker går sönder, blir blöta eller kommer bort. Jag har alltid förespråkat "Du behöver inte så mycket som du tror!" - (och har nu ett skåp fullt med schabrak..) men med påminnelsen om "vissa saker är nödvändiga!". Som till exempel dubbla uppsättningar av tunna regntäcken. Man har ju regntäcket när det regnar - alltså blir det blött. Men det hör ju inte till ovanligheterna, särskilt inte i Göteborg, att det regnar flera dagar i sträck. Ofta hinner inte regntäcket torka över en natt.
På något mirakulöst vis har vi klarat oss igenom ett år med bara ett ofodrat regntäcke men nu börjar vi märka av bristen. Till exempel var jag tvungen gå upp till stallet idag innan jobbet för att hänga fram täcket som hon hade på sig igår och det var fortfarande lite fuktigt. Det funkar ju absolut om man känner att ekonomin tryter men så illa ställt har jag det inte (ännu). Det är alltså ett kombinerat regn- och flugtäcke. Regntätt på ovansidan och tunt "nät" på sidorna. Avtagbar hals ingår. Hästar blir ju sällan blöta på sidorna och jag skulle inte känna mig så ond om jag la på det här över Pippi en regnig dag på sommaren för att kunna rida sen, eftersom jag tror att det är mindre varmt än ett vanligt regntäcke.
Nu undrar jag, är det någon som har använt ett sånt här, eller hört något om det? Någon som har erfarenhet av Horsepowertäcken i övrigt? Är passformen och kvalitén bra?
Tanken är väl att ha det mest som ett reservtäcke så därför måste det inte vara superkvalitet. Men tar hon en burnout i hagen ska ju såklart inte bogspännena släppa.

Trots det ihärdiga regnet är det tydligen dags för bloggtorka. Lite dåligt med händelser just nu skulle jag tro. Eller egentligen inte men jag tycker för tillfället bättre om att leva livet än att skriva om det. Men bloggen har jag inte tröttnat på, så oroa er inte.

Sådant som händer mig i veckan (antar att ni biter på naglarna av spänning nu):
Ska se till att anmäla mig och Pikachu till den där programridningen som är på Kristihimmelsfärdsdagen, så jag måste sätta över pengar på mitt TDB-konto ASAP. Ska även ta och anmäla oss till finalen i Bohuscupen, vi kommer förmodligen inte att rida som lag i lagklassen men ytterligare en tävling för att skaffa oss den där omtalade rutinen.
Imorgon blir det jobb i hästsportbutiken, det var ett tag sedan sist så det ska bli roligt. Jobb även på torsdag men då kvällstid i stan. På fredag ska jag fira världens bästa Julle som fyller år (imorgon) och det ska yttra sig på något trevligt, ännu obestämt, vis.
Till helgen far jag och mamma till Skåne för att måla och sånt där, tänker inte ens antyda på att jag ska jobba på min sadelkammare för det har ju aldrig blivit så i slutändan hittills..
Otroligt spännande vecka som ni ser, knappt så man vågar titta.
Förhoppningsvis kommer inspirationen till mig genom en dröm eller något men tills dess får ni hålla er an aning.
Ha det bra!

En lång körlektion och ett veterinärbesök med Figgeliten är avklarat, nu ska jag bara ta det lugnt och vila.
Magkatarren har varit väldigt elak mot mig idag och jag hoppas allt att den tar och skärper sig till ikväll när jag ska till stallet. Där blir det nog lek i ridhuset för min och Pippis del.

För att få lite revansch på nästa dressyrtävling så försöker jag hitta någon med ett lätt B:1 program innan dess, men det är baske mig inte helt enkelt. Alla tycks vilja skoja till det och tar LB:0 eller LC:2 eller andra mystiska program. Eventuellt har jag hittat en programridning den 29.e maj, får se hur det blir med det.
En annan plan för att det ska gå lite bättre är att variera platsen som jag rider på under ett och samma pass. Typ rida fram i paddocken och sen in i ridhuset där hon ska vara lika koncentrerad, eller tvärt om. Kan ju blanda in gräsbanan också för att lura till det lite extra. Plus detta tänker jag att jag kanske skulle kunna rida två pass på en dag ca en gång i veckan. Dels för att träna upp oss rent fysiskt att orka med det men också för att klara av det mentalt.
Vad tror ni?

Efter en dag i en fantastiskt fin hårdekorationsgrej skapad av Josefin (är fortfarande lite överväldigad av hon la ner tid på att göra den åt mig) i storlek XL för att rymma mitt hårsvall fick detta svall sig en annorlunda look. Lockade dreads är inte något man ser var dag.
Alla tycktes rörande överens om att jag liknade någon från Monsters Inc. och jag förmodar att det är denna babe de syftade på:

"Men jag vill ha rutin NU!" utbrast jag som någon bortskämd snorunge när det uppenbara faktumet att båda ritterna hade gått mer eller mindre uselt var klargjort för samtliga bekanta i den konkreta närvaron. För rutin, det är där det brister tror jag. Det säger jag mest för att varken lägga skulden på mig eller min springare.
Första klassen: Spänd som en stålfjäder och hur mycket energi som helst i den unga hästkroppen.
Andra klassen: Nästan lika spänd men noll energi. Jag fick ingen vänstergalopp, alltså ingen. Shit pommes det går ju liksom inte an!
Men, inte så mycket att göra så här i efterhand, det är bara att ta sig ut och göra tävling till en vanesak. Synd bara att jag egentligen inte tycker om att tävla.. Utom när vi får rosett. Så ytligt och förutsägbart. Jag är nog ingen dålig förlorare, men jag är knappast en vinnarskalle heller. Dock tycker jag väldigt mycket om att hänga fina rosetter i pannbandsfästet på min pålle.

En applåd till Pippi som var fantastiskt fin på framridningen. Älskade lilla häst varför kunde det inte sitta i där ute mellan fölen, den livsfarliga shetlandsponnyn och kompisen som syntes försvinna bakom en krök och lämnade min stackars häst ensam på jorden.

Nu är allt klart inför imorgon; hästen (och jag i samma veva) duschad, utrustningen putsad, manen flätad, schabrak framme, den kaxiga hästskötaren är informerad och programmet är genomridet inför tränare.
Det sista, att jag red programmet för Viktoria kändes som den bästa av alla förberedelser. Inför varje moment gav hon mig instruktioner och allt satt bra. Nu kan jag höra hennes röst i huvudet och jag vet precis vad som ska göras. Allt är upplagt för att det ska gå bra. Känn pressen alltså haha!
Jag och Eva kom på hur man kan göra för att få alla runt om att inte ha för höga förväntningar på en och kanske till och med bli lite impade. Jag måste helt enkelt påpeka att hon bara är sex år och att det är andra tävlingen på bortaplan.
På framridningen, högt så alla hör:
Jag - "Oj vad bra det går, trots att det här bara är andra gången vi är ute och hon bara är sex år!"
Eva - "Vad sa du Ellen, jag hörde inte?"
Jag - "Jo jag sa att vad bra det går trots att vi inte varit ute så mycket innan och hon bara är sex år!"
Eva - "Jaha, ja verkligen! Hur gammal sa du att hon var?"
Jag - "Bara sex år!!"
Skämt åsido men jag har det att falla tillbaka på om det skulle gå uselt. Jag tror inte riktigt att konstant framgång från start är möjligt så skulle det skita sig är det inget att deppa över allt för länge. Men självklart vill jag att det ska gå bra och hoppas det till tusen.

 

 

Som senast kommer här ett andra inlägg med bilder från dressyrtävlingen som visar bilder "runt om". Herregud jag vet verkligen inte vad jag ska kalla det! Någon som har ett förslag? "Detaljer" tänkte jag först, men det stämmer ju inte riktigt..

 

Jag har ju inte följt planeringen för veckan till punkt och pricka. Somliga saker har fått ändras för att det helt enkelt var nödvändigt. Pippi blev väldigt brunstig i tisdags och då får man ta lite mer hänsyn till hur hon känner sig. Hon har inte påverkats jättemycket men det känns viktigt att verkligen stämma av och kolla hur hon mår.
Igår blev det enkel hoppning (markarbete) istället för dressyr som först var planen. Jag tyckte inte att vi var helt redo för det utan behövde känna lite mer på henne först och se till att ha roligt. Hon var mjuk och fin och hade inga svårigheter att ställa och böja, så det kändes bra.
Dressyren blev då istället idag och det började väl sådär. Hon ville mest galoppera och blev sur när hon inte fick göra det hela tiden. Men efter en stund släppte det. Då blev hon tung i handen istället men vi tog oss igenom det med och mot slutet var hon riktigt fin.
Uteritt blir det inte den här veckan på grund av det kassa vädret och tidsbrist, det var egentligen bara idag som jag hade tid för det.
Imorgon börjar vi med kommunikationsträning och om den går bra så att vi inte behöver hålla på så länge sitter jag upp och rider igenom programmet ett par gånger. Träningen på lördag blir av som planerat.

Att ha en plan men avvika från den är inga konstigheter tycker jag, så länge man gör det med en baktanke. Har man då en plan från början blir det också lättare att göra annorlunda men ändå nå veckans mål utan att bli förvirrad på vägen.
Funderar man bara dag för dag på vad man ska göra blir det lätt enformigt om man kommer av sig av någon anledning, det lite mer långsiktiga schemat gör att jag kan byta ut passen mot något liknande eller bara byta dagar.
Brukar ni planera vecka för vecka? Eller kanske till och med längre?

Regnet slutade aldrig falla över Strömsholm.. Första gången utan snö åtminstone.
Jag hade släpat med mig kameran med stora objektivet och allt, men det blev bara en enda bild - en gruppbild. Grymt rolig och lärorik kurs där jag har träffat flera trevliga människor och fått nya vänner. Hur glad som helst att jag sökte i höstas och tog chansen att göra det här!

Igår var Pippiluren full av energi och glädje, hur härligt som helst!
Något okoncentrerad var hon ibland, det var första gången i år nere på gräsbanan så det var mycket att titta på tyckte hon. I galoppen kom den vilda unghästen i henne fram men annars var hon väldigt snäll.
Målet uppfylldes, böja, ställa och rakrikta. Lyckas vi fortsätta hålla veckans plan så ska det nog gå bra på söndagens tävling.

Idag åker jag till Strömsholm för sista träffen på Hästkunskapkursen. Det känns lite tråkigt att det är över för det har varit otroligt givande.
Kursen heter alltså "Hästkunskap - inriktning hästskötare" och är en förberedande kurs inför yrkesprovet för hästskötare. Provet ingår inte i kursen. Jag kommer att ta hästskötarexamen genom kursen och det är ju absolut något att ha på papper, men för att vidareutbilda sig krävs det ofta att man är diplomerad hästskötare, d.v.s. att man har klarat yrkesprovet.
Jag kan verkligen rekommendera kursen till alla, hobbyryttare, de som bestämt ska vidareutbilda sig för att arbeta inom hästnäringen och de som bara är nyfikna på hur det vore att kanske hålla på med hästar professionellt. Fantastiska lärare och en fin miljö att vara i!
Den här gången tar ja med kameran och hoppas att vädergubbarna ljög om regnet som skulle härja även den här gången, vi har inte haft fint väder en enda gång..

På söndag är det omgång 2 av Bohuscupen dressyr för ridhäst på Årekärrs Ridklubb.
Det verkar nästan vara en konspiration, varje gång det har varit tävling det senaste så ska jag till Strömsholm tisdag - onsdag samma vecka. Det gör i och för sig inte så mycket, det är bara på tisdagen jag inte hinner rida.

Här, ett schema över vår vecka för att jag ska känna mig duktig:
Måndag - Lösgörande arbete. Ta passet för vad det är, stämma av lite. Fokus på att böja, ställa och rakrikta, mjuka upp oss helt enkelt. Går det väldigt bra höjs ribban ett snäpp under passet men annars tar vi det bara lugnt och koncentrerar oss på att det ska vara mjukt och behagligt.
Tisdag - Jag är på Strömsholm, mamma tränar Pippi på långtygel.
Onsdag - Ett dressyrpass där målet är att rida igenom programmet som jag vill ha det på söndag. Det beror på hur hon känns idag såklart, skulle det vara katastrof så blir det åter igen fokus på att böja, ställa och rakrikta.
Torsdag - Uteritt, fortfarande viktigt att hon är rätt ställd på böjda och rak på raka spår. Att galoppfattningarna blir bra är extra viktigt.
Fredag - Kommunikationsträning i ridhuset/lek.
Lördag - Dressyrträning. Viktoria kommer och vi går igenom nästa dags ritt.
Söndag - Tävling!

Den där mesirdningen nere i Skåne som ägde rum på vår första tävling utanför klubben är inte välkommen den här gången. Lite jävlar anamma nu, laget ska ju vinna den här gången med! Trots den där mesridningen känns det bra i lilla magen att ha varit ute på en tävling utanför klubben innan den här. Någon rutin har vi ju inte skaffat oss än men nu behöver jag inte fundera på hur hon kommer vara på bortaplan. Det kommer skakas lite galler i transporten och hon kommer nog inte lyssna på mig till en början, men nu vet jag det och kan ha en plan hur det ska hanteras.
Prima ballerina!

Härlig dag med fint väder och många fina ponnyekipage!
Hittar du dig själv på bild och vill ha den så skickar jag gärna i bättre upplösning. Släng in en kommentar med beskrivning av ekipaget och din mailadress.
Alla fotograferade ekipage är inte med i det här inlägget, det finns många fler bilder.

En hel dag på ponnyderssyr på Långeberga Ridklubb och jag är helt slut och hur smutsig som helst efter allt paddockdamm. Bilder kommer upp ikväll ca 22.00!

I onsdags hade jag ochh Pippi vår roligaste hoppträning hittills!
Det var studs, första gången för vår del, och en väldigt enkel linje med lite extra under hindrena att titta på. En väldigt pedagogisk träning med ledsagarhästen Lennart och bommar som infångare för att rama in.
Pippi var något förolämpad av att inte få springa först men särskilt i studsen tror jag att det var riktigt bra att ha någon framför som visade att vi skulle rakt igenom hela vägen. Många hästar kan ju tycka att det är hemskt mycket hinder att hålla reda på och förstår inte alls vad de ska göra.

Jag älskar att titta på filmerna från träningen. Hon ser så himla glad ut och det kändes också att hon var det. Nu suger hon till mot hinderna men utan att dra.
Min sits behöver jag fortfarande jobba med men jag tycker att det ser mycket bättre ut än vad det gjort innan. Skönt eftersom det kändes bättre, hade det då fortfarande sett helkasst ut hade det varit rätt nedslående. Men det verkar alltså som att jag inte är ett hopplöst fall ändå! ;)

Dessvärre kan jag inte klona mig själv och vara på två ställen samtidigt.
Imorgon är det både klubbmästerskap i hoppning och omgång två av Bohuscupen i dressyr för ponnyerna. Jag och kameran har valt dressyren och jag hoppas verkligen att vädret är schysst mot mig och bjuder på solsken istället för det grågrisiga som var senast vi var iväg.
Bilder kommer upp så fort som möjligt!

 

 

Jag såg två ganska goda recept i Coops mattidning " Mer Smak", tog bort de mindre goda delarna och slog ihop recepten till ett fantastiskt sådant. Det är något som jag tycker är väldigt roligt, jag hittar lite delar i olika recept som verkar gott och kombinerar det sedan med något jag hittat någon annanstans som jag tror skulle passa i smak. Det här var en fullträff kan jag ju bara säga.
Jag börjar med att berätta att jag egentligen inte gillar quorn. Jag tycker att det är skitäckligt faktiskt. Men kokosen lyfte denna märkliga svampsammansättning flera snäpp. Trots kokosens magi funderar jag på om man kan göra samma sak med någon slags hemmagjord falafel. Det återstå att se till en annan gång.

För 2 personer
3-4 quornfiléer
en nypa salt
½ dl vetemjöl
1 ägg (gör du för 4 personer behöver du fortfarande bara 1 ägg)
1½ dl kokosflingor
1 ½ msk neutral olja (funkar med oliv)

Salladen
150-200 g risnudlar
1 dl salta jordnötter
1 ½ dl hackade sockerärtor
1 dl hackade rädisor
Valfri salladsmix efter behag

Dressing
½ dl mango chutney
1 msk hackad ingefära
1 vitlöksklyfta (mellan - ganska liten)
2 msk olja
1 msk ättiksprit

I den här ordningen lagade jag maten och allt klaffade bra.
Gör såhär:
Koka upp lätt saltat vatten till nudlarna (anvisning finns oftast på förpackningen).
Tina quornfiléerna lätt om de är frysta, dela dem sedan (om du vill) i mindre bitar på hälften, salta dem en aning. Vänd dem först i mjöl, sedan i ägg som är söndervispat på en tallrik, och sist i kokos. Gör klart alla samtidigt.
Mixa alla ingredienser i dressingen till i en bunke, blir den för tjock kan du tillsätta lite vatten.
Hetta upp olja i en stekpanna och stek quornbitarna ca 3 minuter på varje sida.
Ställ av kastrullen med det uppkokade vattnet från plattan, lägg i nudlarna och låt stå i tre minuter.
Hacka jordnötter, sockerärtor och rädisor i aptitliga bitar.
Vänd ner nudlarna i en skål tillsammans med dressingen och salladens övriga ingredienser.
Klart!

Ni vet såna där dagar när massor av grejer bara går emot en? Min dag har börjat så. Det är absolut inga allvarliga, oroväckande saker som drabbar mig men det är nästintill imponerande hur allting bara kan fucka up samtidigt.

Det började med att jag skulle fixa en funktionärslista åt mamma och ta med till stallet senare idag. Den skulle göras om från en funktionärslista för en hopptävling till en för en fälttävlan. Den fanns på mammas mail så jag behövde såklart starta hennes dator. bara det tog väl kanske tjugo minuter eftersom den hade satts i vänteläge och då får den ofta en blackout och vill inte starta upp igen. Så den fick stängas av med våld och sedan startas vilket tar ofantligt lång tid för den gamla burken.
Under tiden gick jag ut för att släppa ut kringlan men fick brottas en stund med hans hage av kompostgaller eftersom det hade blivit helt skevt på något vis. Svettig kom jag in och påbörjade nästa kamp vid datorn.
Dokumentet som jag öppnade upp och skulle ändra var skrivskyddat vilket gjorde det hela väldigt besvärligt, men efter att ha sparat ner det på datorn kunde jag hantera det någorlunda. Funktionärslistan var en färdig tabell som visade sig vara ganska krånglig att ändra på men det gick med mycket möda och stort besvär.
När det äntligen var klart skulle jag skicka den till min egen mail så att jag kunde öppna den på min dator och skriva ut den. Då var filen tydligen för stor att skicka över via mail (förstår inte hur stor den kan vara!). Hepp, skit i det då! tänkte jag frustrerat och gick in på ridklubbens hemsida för att ladda upp filen i dokumentarkivet där och i den ordningen kunna nå den från min dator. Nej men då fungerar plötsligt inte filhanteraren i episerver! Det var alltså inte själva dokumentet som var problemet längre utan nu la andra hjälpmedel av innan jag ens hunnit blanda in funktionärslistan. Så jag gav upp för en stund eftersom jag ändå inte ska till stallet än och det är ju då listan ska med.
Satte mig vid datorn för att kolla på ett avsnitt av game of thrones. Jag och Jakob såg på tre stycken igår och det var nemas problemas. Inte ett enda avsnitt vill starta. HBO logga hinner knappt komma upp och så tar det bara stopp.
VARFÖR? ):
Jag är så trött på allt nu att jag inte ens tänker ladda upp någon bild till det här..
#i-landsproblem